Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Feuflux]

Spoiler

Norra labbetDet är inga här förutom en man som ligger fastspänd på en bår som sitter fast i väggen. Mannen är klädd i en blå flanellskjorta och blåjeans, skjortan är uppknäppt och flera sår finns på mannens bröstkorg.
När Lollo kommer in börjar mannen frusta och kasta sitt huvud från sida till sida, han har någonting för ansiktet, det påminner om det som man brukar sätta på munnen på aggressiva hundar. Det krävs inget geni att förstå att den här mannen är en zombie.

I labbet finns det fullt med provrör och behållare fylld med alla möjliga olika vätskor i alla konstiga färger.
Flera labbrockar hänger i lika många krokar längs långsidan vid dörren.
Labbet har inget fönster men är väl upplyst av stora lysrör i taket.
Det luktar en oigenkännlig lukt här inne som sticker i näsborrarna på Lollo. Ett ställ med provrör vänds om och om igen i en vändningsapparat som hindrar vätskorna i provrören att separera och skikta sig.
I nordvästra hörnet på ett av borden är det en makaber syn, flera kroppsdelar finns här, händer fötter men även ett huvud av en asiatisk kvinna.
---
Södra labbet
Det här labbet har vissa likheter med det förra; mycket provrör och behållare, men härinne syns det inga kroppsdelar eller zombies.
Stället har flera mikroskåp som står på bänkarna, även många tablets och en bärbar dator som står igång och visar en nedräkning, nedräkningen står på 42minuter och 17 sekunder och tickar nedåt varje sekund.

Lukten som fanns i förra labbet är inte här, här är istället en fräsch lukt.
Det här rummet har inte heller några fönster.

Bengt

- Vänta lite Birgit, säger jag när han börjar prata om att ge sig iväg.

Har noterat att Lollo gick iväg, men det känns bra att Jesper är kvar här. Har även fått till bandaget runt Andreas fot och placerar hennes därefter med Jespers hjälp i en konstorsstol med hjul. Binder sedan ihop hennes handleder ordentligt bakom hennes rygg, och fast i stolen, med en rulle gasbinda från förbandslådan som nu börjar bli tom.
- Kom, säger jag och rullar iväg vår gisslan.

Kikar kort in i båda labbsalarna och konstaterar att jag inte vill spendera nån tid i det norra om jag kan slippa. Kör in Andrea i det södra istället. Jesper och Birgit följer strax bakom. Jesper har säkert märkt att jag helt släppt garden till Birgit, men han verkar inte ha gjort det. Inte så konstigt kanske. Han bör ha insett vilket labbråtta han skulle blivit om de fått tag på honom. Även om hon inte skulle gjort det frivilligt så skulle Birgit ändå ha experimenterat med honom. Fy fan. Fokuserar på Andrea istället.

- Okej. Nu vill jag ha ett par svar. Bergfors är alltså nåt slags provskott till en global epedemi där ni försöker slå ut alla människor med en viss gen. Men vem lyder ni order ifrån? För det här är helt klart inte ledningscentralen. Och hur kommunicerar ni med dem? Det måste finnas telefoner här, kontaktuppgifter och nummer. Sean måste ha pratat med de som håller Birgits familj gisslan.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Mormor Ganja: "Vad händer där uppe egentligen?" tänder också en ny cigg.

Lollo: "Är han säkert bunden, han där nere? Den svartklädda"

Jag sitter stilla med ansiktet mot Lollos bröst medan jag försöker stabilisera min andning, jag andas stötvis och med korta, ytliga andetag. Tankarna rusar. Dom är döda! Dom är verkligen döda. Mamma... Pappa... Dom... Men Morgan lever, han lever än... Jag måste hämta honom! Men... En bil, jag behöver en bil! Något stort, Craftern? Den får jag aldrig loss själv... men det borde finnas ett personalgarage någonstans på källarplan. Jag har inte utforskat hela korridoren utanför omklädningsrummet. Finns det en bil så kan jag få igång den. Jag behöver en bil, en liten blir bra förresten, vad som helst.

Utan att tänka på det skjuter jag Lollo ifrån mig, blicken är långt borta. Jag reser mig på ostadiga ben, går förbi honom ner för trappan som om han inte var där, passerar mormor Ganja med glasartad blick.

"Jag... måste ut en sväng..." mumlar jag och går vidare.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag följer efter Lunde. Jag måste stoppa henne förstås, men jag vill ändå ner en våning för att kolla att mördaren därnere inte har lyckats ta sig loss genom att bryta sin egen tumme eller någon annan ninjamanöver. Nu kan jag göra det utan att lämna Lunde utan uppsikt. Jag tränger mig före och spanar neråt med vapnet höjt "Det är ingen bra kväll för att ta en sväng alldeles själv Lunde. Inte på sjukhuset och definitivt inte ute på stan" Jag sneglar mot henne. Ingen reaktion. Jag försöker med ett dåligt skämt. "Särskilt inte för en ensam tjej. Det finns killar därute som är ena riktiga monster"

[Ligger mördaren kvar?]

 

[Björn den gode]

Vänder sig även hon om och följer efter. Visst, jag kanske inte kan slåss, och vem vet vad i helvete dom håller på med där uppe, men här borde jag kunna hjälpa till, tänk bara vad många desperata människor i olika situationer jag pratat med genom åren. Efter att ha hört slutet av samtalet och sett reaktionen så är det också ganska lätt att gissa sig till vad det gäller, hon verkar ha ett syskon som också befinner sig i staden, någon annan stans. Hade hon tänkt hade hon antagligen förstått att det bästa vore att stanna här, är min första tanke, min andra tanke är att fast det är klart jag vet inte vems sida någon är på här heller och alldeles nyss så skjöts det skott uppifrån, vem vet vad som är säkrats egentligen, instängd mellan zombies där nere och galningar där uppe, varför skulle det ge bättre chanser än att försöka hitta någon annat ställe, fast man skulle förstås behöva en bil då.

Några steg efter och blir nästan arg när jag hör att den där mannen försöker skämta, vad vill han uppnå? Har han kan inte heller ha tänkt speciellt långt. Vad var det nu hon sa att hon hette... Lunde, eller var det Sam, fan jag får inte säga fel nu, nä det var nog Lunde.

"Lunde, lyssna på mig. Vänta, och lyssna på mig." Inget mer inga överflödiga ord, det är så man alltid måste börja. Stämman är mycket artikulerad men mjuk, det hörs på rösten att hon menar allvar, men det finns inget elakt eller befallande i den, snarare som en vädjan.

 

[Recca]

.

 

[Recca]

.

 

[Cissi]

Lollo: "Det är ingen bra kväll för att ta en sväng alldeles själv Lunde. Inte på sjukhuset och definitivt inte ute på stan" Jag sneglar mot henne. Ingen reaktion. Jag försöker med ett dåligt skämt. "Särskilt inte för en ensam tjej. Det finns killar därute som är ena riktiga monster"

Jag ger Lollo en blick fylld av smärta och öppnar munnen för att svara honom men...

Mormor: "Lunde, lyssna på mig. Vänta, och lyssna på mig."

Jag vänder mig mot Felicia. står stilla i trappan med vänsterhanden hårt om ledstången. Lyfter den högra armen och lägger den om kroppen, handen över såret i sidan och skakar på huvudet.

"Jag behöver en bil... jag måste... hämta Morgan..."

Jag kan inte säga mer, halsen känns alldeles tjock och konstig... slår ner blicken i golvet och försöker gå förbi Lollo och Felicia.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Följer efter henne, när hon fortsätter neråt.
Lunde: "Jag behöver en bil... jag måste... hämta Morgan..."

Slänger bort den halvrökta cigaretten. "Vem är Morgan? Och snälla du, lyssna, jag tänker inte stoppa dig, jag kan inte stoppa dig, jag vill hjälpa dig. Du kommer inte rädda Morgan genom att ge dig av ensam efter en bil, vad händer sen? Lunde, lugn, ta det lugnt, det är det bästa du kan göra nu, det bästa för alla."

 

[Cissi]

Lunde/Sam

mormor: "Vem är Morgan? Och snälla du, lyssna, jag tänker inte stoppa dig, jag kan inte stoppa dig, jag vill hjälpa dig. Du kommer inte rädda Morgan genom att ge dig av ensam efter en bil, vad händer sen? Lunde, lugn, ta det lugnt, det är det bästa du kan göra nu, det bästa för alla."

"Min familj..." svarar jag och inser att det är sant, helt och fullt. Det är min familj, Morgan är allt jag har kvar. Jag säger det högt.

"Han är allt jag har..."

Jag måste hämta honom! Jag kliver över killen (Tor) på våning sexton och fortsätter ned för trappan, tar upp ficklampan ur verktygsbältet och tänder den. Bara jag får tag i en bil så kommer allt bli bra. De är många kvar på sjukhuset, de kommer nog på något och jag tyckte jag hörde helikoptern. De klarar sig... och jag har redan dragit ut på det här allt för länge. Jimmy gjorde rätt när han lämnade oss och for till Saga. Jag borde ha tagit mig till Morgan direkt... Om jag tagit mig hem... mamma och pappa kanske hade levt då, Morgan hade inte legat ensam och skadad i källaren i en butik i stan.

"Jag är helt lugn..." Säger jag, inte så mycket till Felicia som till mig själv för att intala mig att så är fallet. Helt... lugn.

Går nerför trapporna med taktfasta steg, med ett osynligt mål för ögonen.

 

[Anchorman]

Södra Labbet: Bengt, Andrea, Jesper och Birgit

Andrea säger om än lite tveksamt till Bengt
Sean var hjärnan bakom allt, min bror alltså. Vi la märke till triangelsekten och Sean tyckte dem kunde vara bra som hjälpmedel till att testa viruset. Sean hade testat viruset i Indien, du kanske läste om det, trettio personer dog i ett fängelse, hände för något år sedan.

Bergsfors skulle vara vårat första storskaliga test, ingen vet varför det blev som det blev, någonting gjorde att viruset muterade, jag kan inte svara på varför.

Sean knappade in en kod på en av datorerna inne i datorrummet för att meddela de som håller Birgits familj gisslan, klockan här var bara en påminnelse till Birgit om vad som händer ifall hon börjar jobba mot oss istället för med oss.

Det sista får Andrea att dra på smilbanden i ett lömskt leende.
Birgit står och skakar på huvudet med ena handen framför ögonen när hon hör utläggningen.


Sextonde våningen: Lollo, Mormor Ganja och Sam

Axel skyndar ikapp Sam och gänget när de börjar röra sig neråt.
Hey! Vart ska ni, ni tänker väl inte gå ut?


Taket: Daniel, Rutger, Anna, Nicky

Nicky kämpar mot smärtan och lyckas resa sig upp bara för att stirra rätt in i gevärspipan som blir hennes död.
Desperat drar hon sin pistol men hinner inte få upp den innan Nitro skjuter sitt första skott.
Första skottet träffar Nicky i magen, det får henne att vackla bakåt och hamna med ryggen mot väggen inne i helikoptern.
Andra skottet kommer bara några centimeter högre upp än det första. Blodet forsar ut samtidigt som Nicky med all sin kraft lyckas höja sin pistol tillräckligt högt för att få iväg ett skott mot Nitro.
Skottet träffar Nitro i axeln och han tappar sitt gevär och vrider sig ett kvarts varv innan han faller ner på marken.

Piloten har nu vänts sig helt och med dubbelfattning börjar han skjuta ifrån sin Beretta, två snabba skott träffar Nicky i bröstkorgen, det får Nicky att tappa både sin pistol och sitt svärd som landar med ett par studs på golvet.

Nicky drar ett par sista andetag innan hon faller ner och hennes kropp ramlar fram, hon landar med ansiktet mot golvet i helikoptern innan hennes ögon sluts en sista gång...

 

[Vicotnik]

Daniel Olander
Då skotten börjar vina i luften så kravlar jag mig bort från helikoptern och in i trapphuset för skydd och drar igen dörren efter mig. Bultsaxen åker snabbt ner i ryggsäcken och upp ur byxfickan åker kniven. Jag ställer mig strax innan för dörren och lyssnar på hur skotten där ute far genom luften.
Helvete, va fan, skulle inte de hämta oss? Något svar kommer jag nog inte få på den frågan då jag befinner mig helt själv i trapphuset, men för tillfället är jag i alla fall säker. Min skadade hand vilar lätt på dörrhandtaget så jag kan känna ifall någon försöker öppna dörren.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

När Axel kommmer har jag redan tagit ett par steg ner i trappen och blockerat den för Lunde. "Ingen ska gå någonstans. Inte än i alla fall och inte själv. Vi pratar med de andra först (om de lever) och sedan startar vi hissen så att vi kan åka ner till garaget utan att stöta på en massa zombies" Jag försöker hålla fast Lunde, men jag håller samtidigt i MP5:an med ena handen så jag har inte det bästa greppet. [Axel påminns om ett par mellanstadieelever som dansar tryckare] "Jag hjälper dig hitta Morgan, jag lovar, men du måste vänta lite"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Morgan kan inte vänta lite!" Säger jag hårt. "Det finns inget garage i källaren, jag måste ut på parkeringen och jag har inte tid med det här! Fattar du!?"

Jag knuffar bryskt Lollo ifrån mig och försöker ta mig runt honom.

"Flytta på dig! FLYTTA PÅ DIG!"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Men garaget är den säkraste vägen ut på parkeringen. Och om vi inte sätter på lyset så är vi nästan blinda därute. Du hjälper inte Morgan genom att gå och få dig själv dödad"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Men garaget är den säkraste vägen ut på parkeringen. Och om vi inte sätter på lyset så är vi nästan blinda därute. Du hjälper inte Morgan genom att gå och få dig själv dödad"

"Bryr du dig?!"

Jag trycker upp Lollo mot väggen och försöker slita mig loss ur hans grepp. Det hugger till i sidan men jag börjar få panik och ilskan ligger nära ytan. Han kan inte hålla kvar mig här! Varje minut som går är en minut som de utanför dörren använder för att ta sig in till Morgan! Är han helt dum i huvudet?

"Släpp mig för helvete!!"

 

[mårten1]

Rutger

Vreden och chocken över att bli huggen börjar lägga sig och hugget gör sig påmint, jag tappar geväret och lägger handen över såret, den blir röd direkt. Det är inte djupt men stort och bränner mer än vad det gör ont. Varför skulle hon bli spritt språngande galen för.
Anna
Tanken är som en blixt från klar himmel. Det känns som om huvudet vore fyllt av gele.
Jag böjer mig ner, Anna skriker fortfarande men hon är inte allvarligt skadad i alla fall.
Det känns som om hela världen rör sig i slowmotion hur mycket jag än försöker skynda på den, känner mig fängslad i min egna kropp. Jag river av den andra armen på jackan och lägger runt såret på Anna. Skottet verkar ha fått henne att kvickna till, kanske inte det bästa sättat att vakna på.
Jag märker inte av Nitro och piloten, jag kan inte riktigt tänka rakt, det är bara tre delmål som jag mumlar om och om igen tyst för mig själv när jag tar hand om Annas arm
"Annas arm, helikoptern, tillbaka till de andra."

 

[Anchorman]

Taket

Nitro svär högt när han sitter på marken och håller om sin axel, han ropar till Rutger.
För fan, Rutger, vad händer här. Vem i helvete var den galningen?

Inne i helikoptern har piloten satt sig vid sin döde far. Han har hämtat en filt som han har lagt över kroppen.

Anna gråter frenetiskt, när hon äntligen fick upp hoppet om en utväg så försvann det direkt. Hennes arm är röd av blodet som rinner ut ur kulhålet.


Trapphuset: Lollo, Mormor Ganja, Sam och Axel

Axel har ni börjat vandra efter Sam, vart hon går, går han.
Vem är Morgan tänker han när han vandrar neråt. Och ska den där tanten med även hon, vad kan hon göra ifall zombies hoppar på oss.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde: "Släpp mig för helvete!!"

"Okej. Du, jag, Axel och..." Jag tittar skeptiskt på den gamla tanten och så går det upp ett ljus. Fan det är ju Braja-Maja! "Eh du jag och Axel, vi kan göra det. Låt mig bara springa upp till Bengt och säga åt honom att fixa ljus okej?"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Lollo: "Okej. Du, jag, Axel och... Eh du, jag och Axel, vi kan göra det. Låt mig bara springa upp till Bengt och säga åt honom att fixa ljus okej?"

Jag ger Lollo en mörk och misstrogen blick men verkar lugna mig lite, men jag skakar ändå på huvudet.

"Är du dum i huvudet? Det är farligt som fan... Varför ska ni med? Snälla Lollo, släpp mig, jag orkar inte bråka med dig... låt mig bara vara..."

 

[mårten1]

Rutger

Gelén börjar släppa och jag knyter träningsjackans sista arm som ett provisoriskt bandage över Annas skada. Sedan slänger jag en snabb blick in i helikoptern men tittar sedan på Nitro.
"Mycket mer än att hon heter Nickola vet jag inte. Hon är en av de få överlevarna jag träffat." rösten är sorgsen och låter besegrad.
"Hon var en fighter och verkade inte ha några problem med all skit runtomkring. Jag borde ha sätt att något var fel, något, både du och jag vet vad krig kan göra med folk, jag borde ha märkt något."
Jag faller ner med blicken och säger tystare men ändå både så piloten och Nitro hör "Jag borde inte bett dig komma Nitro, då hade han inte dött."

Men hade hon dödat oss då? tanken får mig att rysa men det är något vi inte får veta.

Jag hjälper Anna upp på fötter. "Nitro, ta med dig Anna, jag kan inte lämna de andra nu. Vi är ett tiotal där nere och jag kan inte bara överge dem. Jag berättade allt jag vet i telefonen innan, det finns inget botemedel. Men vi har deras labb, kanske kan vi skicka vidare informationen till några som kan skapa ett."

Jag gör mig redo att gå tillbaka in i sjukhuset, lyfter upp geväret igen. Nitro verkade inte ha så mycket tid så vill inte uppehålla honom.