Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Vicotnik]

Daniel Olander

Tystnaden har lagt sig utan för trapphuset, sakta så skjuter jag upp dörren till taket igen. Då allt skjutande och stridande verkar upphört så tar jag mig ut på taket igen, kniven håller jag så att bladet döljs mot samma arm som jag håller kniven i. När jag närmar mig så ser jag verkligen vad som har hänt, kniven åker tillbaka ner i sin skida och sen ner i fickan. Samtidigt som jag rör mig framåt så fort jag förmår mig så börjar jag linda av bandaget från min skadade hand. Utan att invänta övrigas reaktioner tar jag mig fram till Rutger och Anna.

Din arm... Ge mig den, NU. Hon klarar sig. Med bandaget i händerna är det rätt så tydligt att min avsikt är att förbinda Rutgers arm.

 

[mårten1]

Rutger

När uteliggaren nämner armen gör den sig påmind och jag tittar på den igen. Det är inte djupt men blodet rinner dock ner för armen som nu är helt röd. Börjar förstå varför huvudet kändes som gelé, fortsätter det så här kommer jag inte kunna stå länge till.
"Tack" är allt jag får ut mig och sätter mig ner och håller upp den skadade armen med hjälp av den andra och låter uteliggaren lägga om såret, jag tar ett djupt andetag.
"Rutger föresten, tror aldrig jag hörde ditt namn."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde/Sam
"Är du dum i huvudet? Det är farligt som fan... Varför ska ni med? Snälla Lollo, släpp mig, jag orkar inte bråka med dig... låt mig bara vara..."

"Lova att du väntar, annars buntar jag ihop dig som du gjorde med han där" Jag pekar mot den svartklädda mannen på golvet.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Lollo: "Lova att du väntar, annars buntar jag ihop dig som du gjorde med han där" Jag pekar mot den svartklädda mannen på golvet.

Jag knycker på nacken och smackar irriterat med tungan.
"Tss... Du kan ju försöka!"

Min blick glider över till Axel, som om jag utmanar honom att lägga sig i. Han ger mig en bekymrad blick och likaså Felicia som står en bit upp i trappan ser ganska orolig ut. Jag tittar tillbaka på Lollo, nickar.

"Släpp mig."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag släpper långsaamt taget om Lunde och tar ett par långsamma steg uppför trappan. Sedan sätte jag fart. Jag springer upp en våning och ropar till Bengt att vi åker för att hämta Lundes farbror eller något och att vi behöver ljus och fungerande hissar. Jag tar hans telefonnummer också om han har något. Sedan springer jag ner och finner till min stora lättnad eller fasa att Lunde har...

 

[Cissi]

Lunde/Sam

... har stått kvar.
Jag har gett kepsen jag haft på huvudet ett tag till Felicia och står med hennes båda händer i mina.
"Ge den här till Danne... säg att jag försöker komma tillbaka. Vi är kusiner, men han... Om jag inte kommer tillbaka, säg att jag är ledsen för allt och att jag... säg att jag..." Jag ler svagt. "Ge honom bara kepsen... han behöver nått att hålla styr på håret med."

Jag tittar på Lollo.

"Du är inte rädd om livet du... eller så är du dum i huvudet. Vad ska du bevisa, stanna här."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde/Sam
"Du är inte rädd om livet du... eller så är du dum i huvudet. Vad ska du bevisa, stanna här."

"Äntligen börjar du tänka efter. Tänk lite på hur stor chans du har på egen hand då!" Jag tar tillbaka mp5:an från Axel. "Har du ens något vapen?"

 

[Cissi]

"Äntligen börjar du tänka efter. Tänk lite på hur stor chans du har på egen hand då!" Jag tar tillbaka mp5:an från Axel. "Har du ens något vapen?"

"HÅLL KÄFTEN!" Jag knuffar till Lollo så han vacklar bakåt mot väggen.
"Min morbror ligger och dör nere i stan och mina föräldrar är döda!" Jag gör en svepande gest ut mot det mörka Bergsfors.
"Förlåt mig om jag inte TÄNKER KLART!!"

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Att lägga om ett sår är något jag fått göra många gånger, fast oftast på mig själv. Så bortsätt från att det tar lite längre tid en det brukar att lägga om såret så blir det ordentligt gjort. Tummen ställer till det lite då den fortfarande ömmar en del.

Mmm.. Danile, asså ingen brukar fråga efter det, sörru. Så jag säger det liksom aldrig.

Efter att fått bandaget på plats så ser jag mig omkring.

Asså vilken jälva soppa, helt jälva sjukt... Öh.. Du allså vad fan händer nu? Va gör vi?

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"HÅLL KÄFTEN!" Jag knuffar till Lollo så han vacklar bakåt mot väggen.
"Min morbror ligger och dör nere i stan och mina föräldrar är döda!" Jag gör en svepande gest ut mot det mörka Bergsfors.
"Förlåt mig om jag inte TÄNKER KLART!!"

Jag trycker pekfingret mot Lundes läppar och väser: "Sch! Jag förlåter dig, men om du skriker i trapphuset igen då blir det du, buntbanden och närmsta städskrubb för resten av natten" Jag spanar neråt och lyssnar nervöst, fortfarande med fingret mot Lundes mun.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
"Ge den här till Danne... säg att jag försöker komma tillbaka. Vi är kusiner, men han... Om jag inte kommer tillbaka, säg att jag är ledsen för allt och att jag... säg att jag..." Jag ler svagt. "Ge honom bara kepsen... han behöver nått att hålla styr på håret med."

Mormor börjar prata försöker vara tydlig men inser nog att ingen verkar lyssna på henne, det har å andra sidan aldrig hindrat mormor...

"Lyssna på dig själv Lunde, du tänker inte, eller i vart fall tänker du inte komma tillbaka. Men jag förstår, jag förstår att du tror att det här är något du måste göra om du ska kunna leva med dig själv. Kanske har du rätt, kanske vill du också mest komma iväg härifrån, men att åka ensam? Skärp dig."

""HÅLL KÄFTEN!" Jag knuffar till Lollo så han vacklar bakåt mot väggen.
"Min morbror ligger och dör nere i stan och mina föräldrar är döda!" Jag gör en svepande gest ut mot det mörka Bergsfors.
"Förlåt mig om jag inte TÄNKER KLART!!""

"Jag trycker pekfingret mot Lundes läppar och väser: "Sch! Jag förlåter dig, men om du skriker i trapphuset igen då blir det du, buntbanden och närmsta städskrubb för resten av natten" Jag spanar neråt och lyssnar nervöst, fortfarande med fingret mot Lundes mun."

Mormor går ner till dom, och när hon hör att det är en Morbror som ska räddas, så ändras något, hon hade utgått från att Morgan snarare var en bror, en morbror? Den här flickan måste ha tappat det, inte för att jag klandrar henne men ändå.

"För helvete Lunde?" Orden låter lika hårt som dom är och för den som inte brukar träffa Mormor känns språket säkert ovant för att komma från en kvinna i hennes ålder.

"Morbror? Vad är det för fel på dig flicka. Varför skulle du ge dig ut på ett självmordsuppdrag för att rädda morbror, det är livets jävla gång att människor ska dö före sina barn, eller syskonbarn. Vad tror du han kommer säga om du dör på vägen och han sen överlever? Som sagt, jag tänker inte hindra dig, men tänk för helvete lite Lunde. Din kusin då, ingen du bryr dig om? Är inte han lika mycket familj som din morbror? Du är skadad Lunde, du är rädd, du borde inte ta såna här beslut när du mår så här."

Mormor står nära de andra två, men ser hela tiden till att inte stå ivägen, att inte på något sätt kunna uppfattas som att hon är hotfull eller hade tänkt försöka hindra någon av dom att gå, även om det förstås snarare hade varit en lustig syn än en verklig möjlighet så är det viktigt för henne att ingen kan känna det så.

Sträcker sedan fram kepsen.

"Du kan ge den till honom själv."

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Lollo: "Sch! Jag förlåter dig, men om du skriker i trapphuset igen då blir det du, buntbanden och närmsta städskrubb för resten av natten"

Jag motstår impulsen att bita honom i handen, vrider undan huvudet och backar ner för trappan.

mormor: "För helvete Lunde?"

Jag möter Felicias blick när hon kommer ner till oss och reagerar nog mest på att hon låter så arg.

mormor:"Morbror? Vad är det för fel på dig flicka. Varför skulle du ge dig ut på ett självmordsuppdrag för att rädda morbror, det är livets jävla gång att människor ska dö före sina barn, eller syskonbarn. Vad tror du han kommer säga om du dör på vägen och han sen överlever? Som sagt, jag tänker inte hindra dig, men tänk för helvete lite Lunde. Din kusin då, ingen du bryr dig om? Är inte han lika mycket familj som din morbror? Du är skadad Lunde, du är rädd, du borde inte ta såna här beslut när du mår så här. Du kan ge den till honom själv."

"Vem ska ta det beslutet då? Vem ska ta beslutet att lämna min morbror att dö? Ska jag ta DET beslutet? Ska jag bestämma att han ska dö för att han 'levt sitt liv'? Eller ska ni ta det beslutet åt mig? Danne är trygg här, men Morgan kommer att dö! Fattar du det? Antingen i natt eller om några dagar av svält. Jag är hans sista hopp! Och jag lämnar honom inte!"

Jag tar emot kepsen och fäster den i bältet.

"Han får den när jag kommer tillbaka."

Jag vänder mig och börjar gå ner för trappan. Jag har fattat mitt beslut. Det hugger till i bröstet på mig och jag blinkar bort tårarna som hotar att svämma över igen. Jag har förlikat mig med att jag nog aldrig kommer träffa dom här människorna igen. Men jag måste ta mig till Morgan, jag måste! Skadad eller inte skadad och fast jag inte ätit annat än två bananer på över ett halvt dygn och är så trött att jag knappt kan stå på benen, med eller utan vapen... Jag har fattat mitt beslut.

"Lollo, jag vill inte att du följer med... du borde riskera ditt liv för någon som betyder nått för dig, inte för mig eller min morbror."

 

[Iskaral]

Lunde/Sam
"Lollo, jag vill inte att du följer med... du borde riskera ditt liv för någon som betyder nått för dig, inte för mig eller min morbror."

Kloka ord, men jag kommer inte på någon förutom Nattkryparen och han lär inte låta mig rädda honom. Förresten är han antagligen död sedan länge. Att predika för zombisar är inte mycket till överlevnadsstrategi på den bästa av dagar.

"Men du betyder ju allt för mig" säger jag med lätt tonfall medan jag småspringer ikapp och förbi henne. "Du är min sol och min måne ju" Jag håller henne tillbaka. "Och Axel känner likadant eller hur Axel. Låt oss gå före och lys åt oss"

 

[mårten1]

-"Mmm.. Danile, asså ingen brukar fråga efter det, sörru. Så jag säger det liksom aldrig."

"Jag kan ju inte kalla dig hobby läkaren." säger jag lite glatt och tittar på bandaget. "Tack"

Det sticker till, den här mannen, Daniel, dödade Julia och jag försöker bli kompis med honom? Käken spänner sig när jag ser på honom och det märks att jag kämpar med något. Jag måste släppa det, det var en olycka, hämnd hjälper ingen och, jag drar en djup suck, Julia hade inte vilat det heller. Bergfors är verkligen helvetet på jorden, om jag bara hade hunnit fram tidigare.

-"Asså vilken jälva soppa, helt jälva sjukt... Öh.. Du allså vad fan händer nu? Va gör vi?"

Jag reser mig upp och tittar på Nitro och Daniel
"Vi borde nog gå ner till de andra. Vi kan försöka skicka all forskning de har gjort till er Nitro så kanske ni kan få något botemedel. Vi måste få stopp på den här skiten på något sätt."

Jag börjar röra mig mot dörren men stannar efter ett par meter och tittar rakt upp. "Tror du militären kommer släppa ut oss härifrån?"
Kanske dum fråga men alla filmer man har sätt gör att man undrar och man kan ju inte låta viruset sprida sig. Jag vill nästan inte att han svarar på frågan men jag behöver veta.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Lollo: "Men du betyder ju allt för mig! Du är min sol och min måne ju. Och Axel känner likadant eller hur Axel? Låt oss gå före och lys åt oss"

Axel hummar något till svar, kan vara jakande, men kan lika väl vara nekande. Jag fnyser, det låter mer föraktfullt än det var meningen, och tvekar mitt i steget. Lollo står några trappsteg nedför mig, tittar upp på mig, leende, men med nått allvarligt i ögonen. Jävla idiot, kunde han inte bara stanna kvar och leka riddare med de som är kvar här? Jag kliver ner så jag står ett trappsteg ovanför honom och slår armarna om hans hals.

"Inga jävla hjältefasoner..." viskar jag. "Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag orsakade din död... snälla du... stanna här, för även om du ljuger dig blå och gul om månar och solar så gör inte jag det. Jag vill inte att du blir skadad..."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde/Sam
"Inga jävla hjältefasoner..." viskar jag. "Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag orsakade din död... snälla du... stanna här, för även om du ljuger dig blå och gul om månar och solar så gör inte jag det. Jag vill inte att du blir skadad..."

Jag visste ju att hon skulle falla för mig till slut. Jag ler mot henne och gottar mig åt min oemotståndliga charm. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på vad hon sa tidigare, att jag borde rädda någon som är viktig för mig istället. Sanningen är ju, när jag tänker på det, att de relationer jag inlett idag är de mest äkta och meningsfulla relationerna jag haft på många många år. Jag lägger med ett retsamt leende fingret mot hennes mun igen innan jag vänder mig om och fortsätter nedåt. "Mindre prat och mera ljus tack"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag ger upp. Han lyssnar ju inte på mig när jag skrek och ännu mindre nu när jag bönar och ber.
Jag föser undan hans hand när han åter igen för den mot min mun.

"Gör inte sådär..."

Sen höjer jag ficklampan och lyser nedåt det mörka trapphuset. Axel kliver också förbi mig och de två männen går före mig nedåt och jag känner mig oduglig. Har jag hemfallit åt att bli en kvinna som de måste skydda? Jag undviker Lollos retsamma blick. Inte en blick jag hade velat ha nu... En blick som talar om triumf och seger. Han besegrade mig och nu kommer jag få veta vem som egentligen leder den här räddningsaktionen och att jag ska vara tacksam mot honom för att han hjälper till. I helvete heller.

Jag trycker ficklampan mot Axel och hoppar förbi Lollo just om vi kommer ner på femtonde våningen. Jag lägger båda händerna mot hans bröst och stannar honom. Mina ögon är svarta, ilskan kokar i mig.

"Jag har inte bett dig om det här! Jag har inte bett dig om nånting! Varför vill du följa med? Vad är det du måste bevisa? Jag vill inte stå i skuld till dig och Jag vill inte ha med dig! JAG VILL INTE HA MED DIG!"
Jag knuffar till honom hårt och skriker.

"JAG BEHÖVER DIG INTE!"

Men vet att det är lögn... jag behöver honom. Den hastiga rörelsen skickar strålar av smärta från sidan ut i min kropp. Fan ta Rutger! Jag flämtar till och trycker en hand mot revbenen och sjunker ner på huk med en hand mot golvet.

"Satan!"

 

[Anchorman]

Trapphuset Sam, Lollo, Mormor Ganja och Axel

Axel känner att han har hamnat mitt i någon dispyt han inte har kontroll över, när Sam trycker upp Lollo mot väggen väljer han helt att stå lite bak.
Han säger dock, om än aningens tyst.
Vet du exakt vart vi ska Sam? Jag har ett par saker jag skulle vilja kolla in nere i stan.

Trapphuset fortsätter vara tomt och även mörkt, ljuset ifrån Sams ficklampa är det enda som lyser upp något.


Taket Daniel och Rutger

Nitro ropar till Rutger innan han ger sig ner.
Rutger, vi lyfter om två minuter, två minuter förstår du det. Missa inte helikoptern nu!
Även fast han är skadad i armen gör han sitt bästa för att hjälpa Anna in i helikoptern.
Piloten sitter på knä framför sin far, han säger ingenting utan sitter helt tyst och bara stirrar på hans far.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Axel: Vet du exakt vart vi ska Sam? Jag har ett par saker jag skulle vilja kolla in nere i stan.

"Det finns inget 'vi', Axel! Om du vill kolla ett par saker kan väl du och Lollo göra det? Jag ska in i centrum, gågatan."

Jag reser mig sakta igen, uppenbart smärtpåverkad och blänger på både Lollo och Axel. Önskar plötsligt att Jimmy var här, eller Jesper.
Jag tar tillbaka ficklampan från Axel och väger den i handen.

"Följ inte efter mig..." Säger jag hårt. "Snälla, respektera det... respektera mig..."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde/Sam
"Följ inte efter mig..." Säger jag hårt. "Snälla, respektera det... respektera mig..."

Jag skakar på huvudet och säger vädjande: "Sluta nu! Du behöver oss och vi behöver dig. Ingen av oss andra kan köra som du. Det är bara du som kan ta oss dit vi behöver åka i den här staden, vi måste till djurparken också, men vi hämtar Morgan först.