Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Cissi]

Lunde/Sam

Lollo: "Sluta nu! Du behöver oss och vi behöver dig. Ingen av oss andra kan köra som du. Det är bara du som kan ta oss dit vi behöver åka i den här staden, vi måste till djurparken också, men vi hämtar Morgan först."

"Ser jag ut som er privatchaufför?" Fräser jag, stannar till i trappan och vänder mig mot Lollo och Axel igen.

"Ni behöver mig för att jag kan köra?! Är det så? Är det nån som har tänkt på mig? Nån som har tänkt på vad jag behöver? Nån som har tänkt på att jag har ont och är rädd? Är det någon som bryr sig om mig?! Eller är jag bara en chaufför för er som ska köra runt på er tills jag stupar? Först hit och sen dit! Så jävla snällt av dig att TILLÅTA mig att hämta Morgan först!? Jag är inte någon jälva privatchaufför för era förbannade zombieturer runt Bergsfors! Ni kan köra själva till djurparken! Jag skiter i vilket!"

Jag snurrar runt och går ner för trappan. Så... det är så, de behöver inte mig, de behöver mina skills. Vad trodde jag? Att någon av de här främlingarna faktiskt brydde sig om mig? Att Lollo brydde sig om mig? Så jävla blåögd... Så jävla puckat!

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

"Jag kan ju inte kalla dig hobby läkaren." säger jag lite glatt och tittar på bandaget. "Tack"

Det sticker till, den här mannen, Daniel, dödade Julia och jag försöker bli kompis med honom? Käken spänner sig när jag ser på honom och det märks att jag kämpar med något. Jag måste släppa det, det var en olycka, hämnd hjälper ingen och, jag drar en djup suck, Julia hade inte vilat det heller. Bergfors är verkligen helvetet på jorden, om jag bara hade hunnit fram tidigare.

Eh.. varför inte? Asså folk brukar kalla mig typ luffare eller något annat åt det hållet. Att Rutger biter ihop är inget jag bryr mig om, han har trots allt blivit huggen i armen och att inte reagera på det vore ju bara konstigt.
När Rutger börjar röra på sig så följer jag efter honom.

"Tror du militären kommer släppa ut oss härifrån?"
Asså hur ska jag veta det? Jag vet ju knappt vad fan som har hänt.
När vi åter igen är inne i trapphuset så plockar jag upp min ryggsäck och fortsätter ner för trappen.
Jo då allså vi kan ju ta kloakerna ut från stan, eller jag tänkte nog gör det.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag stoppar Lunde igen. "Jag bryr mig mer om dig än vad du verkar göra själv! Du verkar ju vilja dö. Eller bli en av dem. Glöm det! Vi går tillsammans eller inte alls" Jag blockerar vägen och tänker inte släppa henne förbi mig förrän hon kommer till sans igen. Och jag är beredd på ett utbrytningsförsök. "Och hon har rätt säger jag med en blick åt Ganjas håll. Morgan sulle tacka mig för det här"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag försöker tränga mig förbi Lollo men han blockerar trappan och i mitt huvud ekar hans ord "vi går tillsammans eller inte alls... inte alls... inte alls". Han skulle inte hålla kvar mig här med tvång? Skulle han? Men tänk om... då skulle Morgan... Jag tittar upp, möter hans blick, smärtan och rädslan i mina ögon går inte att ta miste på. Förlåt, åh gud förlåt! Tänker jag.
Greppet om ficklampan hårdnar och jag slår mot honom med backhand, mot huvudet.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Eftersom ficklampan är det enda ljus vi har just nu (jag har en i fickan) ser jag inte Lundes ansiktsuttryck innan hon slår och förstår inte vad som händer förrän det är för sent. Slaget träffar i tinningen. Jag vacklar till, men står kvar och ropar kvävt "Inte lampan!"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag står ovanför Lollo i trappan med ficklampan höjd för ytterligare ett slag när någon lägger en arm om mig bakifrån och fattar ett stadigt tag om min handled och vrider ner min arm.

"Lunde för fan!"

Axel tvingar ner mig till sittande i trappan och vrider upp min arm på min rygg. Jag tappar taget om ficklampan som studsar ner för trappan och det blir mörkt omkring oss.
Jag kämpar emot och försöker komma loss. Sparkar mot Lollo och försöker skalla Axel men han trycker ner mig i trappan och lyckas få tag i min nacke så jag inte kan röra huvudet.

"Ni får inte... Ni får inte hålla kvar mig här! Jag måste hämta honom! SLÄPP MIG! Jag... måste... hämta honom... måste... hämta... honom..."

 

[mårten1]

-"Rutger, vi lyfter om två minuter, två minuter förstår du det. Missa inte helikoptern nu!

När jag står vid dörren ropar jag tillbaka till Nitro
"Åk ni, jag kan inte överge dem. Vi klarar oss nog på ett eller annat sätt."

-"Asså hur ska jag veta det? Jag vet ju knappt vad fan som har hänt."
-"Jo då allså vi kan ju ta kloakerna ut från stan, eller jag tänkte nog gör det."
"Kloakerna, det kan nog gå." funderar sedan en stund och fortsätter "Bra att vi har en guide om vi måste dit." säger jag glatt mot Daniel.


-"SLÄPP MIG"
Orden ekar upp för trapporna och jag tittar oroligt mot Daniel "Det där lät som Lunde"
oron växer till och jag rör mig ner så snabbt jag kan för trapporna, kan den bundne tagit sig fri? Tor eller vad sjutton han hette.
"Lunde?" ropar jag frågande och oroligt samtidigt som jag rör mig ner för trapporna.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Svärande gräver jag fram min egen ficklampa och tänder den "Vems jävla sida är du på? Fan! Det finns en avdelning på det här sjukhuset för sådana som dig!" Jag riktar lampan rakt i ansiktet på Lunde och ångrar genast det jag just sade. "Lunde, jag är ledsen, men..."

Jag säger till Axel: "Vi kan inte släppa iväg henne så här. Hon blir dödad eller värre"

Sedan hörs steg i trappen ovanifrån och jag inser, med en lättnadens suck, att jag nyss hörde Rutger ropa på Lunde.

 

[Feuflux]

Spoiler

Ute i korridoren har Birgit börjat leta igenom den döde mannens kläder samtidigt som Bengt lägger om foten på den förvånansvärt lugna patienten.
Birgit vänder sig till Rutger när han börjar sin utläggning.
Har ni inte fattat nånting? Det finns inget botemedel och kommer aldrig finnas, dem som har blivit zombies kan inte vändas tillbaka. Enda anledningen att dem har varit här och fortsatt forska har varit för att förstå vad som gick fel och fixa det, så de kan släppa ut viruset igen.
Bergsfors var bara ett test för dem, de vill släppa ut viruset i hela världen, de kommer döda miljontals människor bara för att dem har en viss gen, en gen som tydligen gör människor mer benägen till allvarliga brott.

Birgit fortsätter leta efter hon pratat med Rutger, hon kastar ut en walkie-talkie och ett gäng med pennor som mannen hade i sin labbrock på golvet. Stressen blir mer och mer påtaglig när hon inte hittar det hon söker och hon utbrister.
Det måste ju finnas någonting här, nånting! Nåt som visar vart dem kan vara!
Bestämt kastar hon sig mot kvinnan som får foten omlagd, något som får Bengt att tappa bandaget och ramla bak.
Andrea, du ljuger för mig, du måste veta nåt, det är min familj, dem har inte gjort något dem är oskyldiga!

Kvinnan som tydligen heter Andrea svarar tyst.
De är på zooet, nånstans där vet inte exakt vart, men dem är där.

---

Södra Labbet: Bengt, Andrea, Jesper och Birgit

Andrea säger om än lite tveksamt till Bengt
Sean var hjärnan bakom allt, min bror alltså. Vi la märke till triangelsekten och Sean tyckte dem kunde vara bra som hjälpmedel till att testa viruset. Sean hade testat viruset i Indien, du kanske läste om det, trettio personer dog i ett fängelse, hände för något år sedan.

Bergsfors skulle vara vårat första storskaliga test, ingen vet varför det blev som det blev, någonting gjorde att viruset muterade, jag kan inte svara på varför.

Sean knappade in en kod på en av datorerna inne i datorrummet för att meddela de som håller Birgits familj gisslan, klockan här var bara en påminnelse till Birgit om vad som händer ifall hon börjar jobba mot oss istället för med oss.

Det sista får Andrea att dra på smilbanden i ett lömskt leende.
Birgit står och skakar på huvudet med ena handen framför ögonen när hon hör utläggningen.

---

Lollo svänger förbi och ber om ljus och telefonnummer

Bengt [Feuflux har inte fattat om Sean var top dog i operationen eller om det finns en boss på zoo't, frågan är om Bengt har det?]

Det snurrar i huvudet när jag försöker koordinera all information som dyker upp, och då har jag inte ens orkat ta reda på vad som händer på taket...
- TYST, säger jag rätt ut i luften (som om det skulle hjälpa).

- Jag ser inget alternativ till att ta oss till zoo't. Kunna få mer information om vad som händer, rädda Birgits familj, någonting! Stoppa vidare arbete med det här "projektet". Finns det ingen chans till botemedel [blick mot damerna för att se om nån protesterar, men det gör dom inte] så är det meningslöst att stanna här.

Till Birgit: Se till att vi får med oss vad vi kan behöva härifrån labbet.
Till Andrea: Fixa tillbaka ljuset!
Till Jesper: Om Andrea inte lyder så bryt ett finger på henne.

[Herregud, sa jag det där sista?]

- Kom till trapphuset sen, jag ska försöka samla ihop oss allihop.

Går ut i trapphuset och hör massa röster både uppifrån (helikopterfolket har väl inte smitit förbi mig) och nerifrån (hoppas verkligen inte Lollo och vilka han nu är med hunnit ge sig av). Ropar högt (lagom högt, inte så att zombies fem våningar ner hör mig...)
- Okej, kan alla försöka samlas i mitten. Vi är utnumrerade av zombies vare sig vi delar upp oss eller ej, men vi kan åtminstone försöka planera lite!

 

[mårten1]

[Rutger har smitit förbi dig, du kanske ser honom 1½ våning ner om det inte är för mörkt]

Jag ser dem snett uppifrån, Axel håller fast Lunde och Lollo står framför henne med en ficklampa i hennes ansikte. Felicia verkar stå och tittar på men ser inte mer än så i mörkret. Vad sjutsingen är det som händer här? Ja, för att få svar måste man fråga.
"Vad gör ni" jag fortsätter röra mig ner till deras trappa.


-" Okej, kan alla försöka samlas i mitten. Vi är utnumrerade av zombies vare sig vi delar upp oss eller ej, men vi kan åtminstone försöka planera lite!"

Jag hör Bengts röst men rör mig fortfarande lite skeptiskt mot gruppen i trappan, varför skulle de brotta ner Lunde så här?

 

[Anchorman]

Trapphuset

[Feuflux: Andrea sa det hon sa, hur du tolkar det är upp till dig.]

Birgit springer ikapp Bengt och säger följande.
Andrea säger att hon behöver walkien som Sean hade, jag hittade den på honom när jag letade efter ledtrådar.
Hon behöver tydligen den för att kontakta han som sköter ljuset, han är nere i maskinrummet i källaren.
Vad tycker du, kan vi lita på henne?

Axel blickar uppåt när han hör en bekant röst, verkar som den tillhör Bengt.
Äntligen nån som kan styra upp lite tänker han och säger.
Låt oss nu lyssna på Bengt, vi behöver jobba tillsammans och inte mot varandra!

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag vrider bort huvudet när Lollo lyser mig i ansiktet med ficklampan men slutar bråka.

"Ni dödar honom!" Viskar jag panikslaget, jag börjar hyperventilera, och börjar kippa efter andan. Det känns som om mina lungor drar ihop sig och jag får ingen luft. Axel håller mig stenhårt och hans kropp trycker mot min, pressar ihop min bröstkorg.
"Kan inte..." Jag tänker säga andas men har ingen luft att använda. Jag böjer ned huvudet mellan mina knän och kryper ihop ännu mer. Kan inte andas, av trycket från Axels omfamning eller till följd av rädsla och panik, vet inte. Men jag kan inte andas.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag ropar tillbaka till Bengt att han ska komma ner till oss. Jag lyser neråt i trappen innan jag lägger ifrån mig mp5:an och sätter mig vid Lunde. Jag lägger armarna om henne och säger förment lugnande saker som: Så, så så. Axel släpper långsamt greppet om henne, tar ficklampan och ställer sig på plattformen halvvägs mellan 16:e och 15:e våningen.

 

[mårten1]

Rutger

Men skit, hon har ju panikångest.
Jag skjuter undan Lollo och Axel verkar redan ha gått undan.
"Lollo, hon måste få andrum, hon har ju panikångest!"
rösten är lite ansträngd men jag ser till att Lunde har fritt utrymme, trycker ner huvudet mellan knäna så att blod kommer till hjärnan och klappar henne över ryggen.
"Andas lugnt, djupa andetag Lunde."

Jag blänger upp på de andra, "Vad har ni gjort med henne!"

 

[Feuflux]

Spoiler

Birgit springer ikapp Bengt och säger följande.
Andrea säger att hon behöver walkien som Sean hade, jag hittade den på honom när jag letade efter ledtrådar.
Hon behöver tydligen den för att kontakta han som sköter ljuset, han är nere i maskinrummet i källaren.
Vad tycker du, kan vi lita på henne?

Bengt

- Nej, vi kan inte lita på henne, säger jag med en suck. Ge mig den.
Birgit räcker över walkie talkien. Det verkar bara finnas en kanal på den, så jag harklar mig och trycker sedan in sänd-knappen.

- Vi behöver tillbaka ljuset och strömmen. Operationen är avbruten. Zombierna tränger upp mot oss och vi behöver en väg ut innan det är för sent.

Jag släpper sänd-knappen och gör en grimas mot Birgit för jag väntar mig inte att det här ska gå vägen.

 

[Anchorman]

Bengt

Det tar en stund innan walkien brusar upp och en röst säger
Vem är det här? Vart är Andrea och Sean, låt mig prata med dem.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Felica har tagit sig ner i trappan och har mest stått och kollat på när dom andra försökt ta hand om flickan. Det är så fruktansvärt synd om henne, undrar om hon haft det lika jobbigt som den andra flickan, Nicky eller vad det var, hoppas att hon kom iväg med helikoptern nu i vart fall.

"- Okej, kan alla försöka samlas i mitten. Vi är utnumrerade av zombies vare sig vi delar upp oss eller ej, men vi kan åtminstone försöka planera lite!"

Känner inte igen den här rösten, men den låter som att den är lite äldre, dessutom av någon som verkar ha en plan, ja, det kan ju knappast skada att planera lite, även om den säkraste planen just nu känns som att skicka iväg några av dessa "vänner" innan dom börjar ha ihjäl varandra. Helvete vad folk kan vara dumma. Pratar sen rakt ut:

"Inte för att jag vet vem det var men det låter som en vettig idé ska vi gå upp?"


""Andas lugnt, djupa andetag Lunde."
Jag blänger upp på de andra, "Vad har ni gjort med henne!"
"

Tittar på Rutger.

"Dom försöker hjälpa henne, men tyvärr tror jag inte att det gick så bra, Lunde är en väldigt bestämd, och desperat kvinna..."

Vänder sig mot Lunde

"Lugn, vi kommer lösa det här"

Inser sen inte riktigt hur nonchalant det ser ut när hon direkt efter den kommentaren tar upp och börjar röka på ytterligare en cigarett, fingrarna går liksom som på automatik.

 

[Cissi]

Lunde/Sam


Rutger: "Andas lugnt, djupa andetag Lunde. Vad har ni gjort med henne!"

Jag försöker lyssna på Rutgers röst och sedan på Felicias, men mina tankar snurrar och paniken över att inte kunna andas har inte släppt och jag känner mig illamående. Herre gud! Jag slog Lollo! Det var ingen zombie eller nån som ville mig illa, det var Lollo! Jag slog...

"Lollo..." Viskar jag, fortfarande kämpandes med andningen. "Lollo...

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Jag står en liten bit upp i trappen och ser på hela scenen där Sam verkar ha drabbats av panik. Mörkret i trapphuset gör det svårt att se mig där jag står helt tyst och bara väntar på att det hela ska lugna ner sig. Det lär knappast hjälpa om jag ger mig in i det hela.

 

[mårten1]

Rutger

Jag tittar upp mot Lollo, tittar lite varnande mot honom och verkar lägga skulden för Lundes panikångest på honom. Men sedan återgår jag till Lunde, hon har prioritet nu.
"Han finns här men fokusera på att andas nu. Han går ingen stans, fortsätt bara att andas."