Nekromanti Språklig stil i rollspel

[ripperdoc]

Min erfarenhet är att strukturen på presentationen är lika vital för att uppnå begriplighet.

Jag vill inte förringa strukturens betydelse, den är väldigt viktig, särskilt för regeltexter. Men om man använder en drös ord som läsaren inte förstår spelar nog strukturen liten roll i om personen förstår stycket väl eller inte.

Om det inte redan framgått så argumenterar jag dock inte mot maximal begriplighet i sig - det är bra. Det är bara det att om man tror sin publik klara av mer komplexa texter så kan man vinna mycket på att krydda texterna - även med ord som folk inte förstår.

 

[solvebring]

Jag måste än idag tänka på detta förhållande. Tydlighet och lättbegriplighet är viktigare än snitsig stil. Gamers vill ju kunna spela utan att behöva bekymra sig över vad konstruktören egentligen menade. (Ja, jag gillar att excerpera ur min nästintill horisontlösa vokabulär, men det innebär inte att mina läsare gillar att jag gör det. wink )

Precis. Har man tänkt att skriva något typ av rollspelsmaterial som man tänkt att andra än en själv skall använda bör man skriva alldagligt och begripligt. Det i alla fall om man önskar att flera åldersgrupper och olikt sinnade personer skall kunna spela spelet.
Visst kan man låta sig leka lite skönlitterärt författande och måla upp ordentligt och man skriver på världen. Men, jag skulle - även om jag inte har problem med mer högtravande ord - reta mig väldigt på någon som lekte Strindberg i regelförfattandet. Regler är lijksom fakta, och en faktatext är koncis och förklarande, inte skönlitterärt besmyckad. Jämför en faktabok och en roman. Reglerna bör följa det enkelspåriga språket hos en faktabok, enligt mig. Regeletxterna skall vara lättsamma, fullt begripliga för en så stor bredd av olika personer som möjligt, förklarande - och det enkelt och koncist.

Jag menar, hur vore det inte att rycka upp Monopol ur dess låda och tvingas läsa en novell överöst med sliskiga adjektiv och lekande beskrivningar?
... Underhållande läsning kanske, men knappast givande för spelsessionen.
Samma sak med rollspel, enligt mig. Regelbok är regelbok, och spel är spel. Däremot kan man ju - som jag tänkt göra till Ångridån - lägga till noveller i kapitlet om världen, så att man kan tvinga in lite skönlitteratur att måla upp känsla och stämning med.

 

[ripperdoc]

Precis. Har man tänkt att skriva något typ av rollspelsmaterial som man tänkt att andra än en själv skall använda bör man skriva alldagligt och begripligt. Det i alla fall om man önskar att flera åldersgrupper och olikt sinnade personer skall kunna spela spelet.
Visst kan man låta sig leka lite skönlitterärt författande och måla upp ordentligt och man skriver på världen. Men, jag skulle - även om jag inte har problem med mer högtravande ord - reta mig väldigt på någon som lekte Strindberg i regelförfattandet. Regler är lijksom fakta, och en faktatext är koncis och förklarande, inte skönlitterärt besmyckad. Jämför en faktabok och en roman. Reglerna bör följa det enkelspåriga språket hos en faktabok, enligt mig. Regeletxterna skall vara lättsamma, fullt begripliga för en så stor bredd av olika personer som möjligt, förklarande - och det enkelt och koncist.

Det är en vettig ståndpunkt du har, men jag tycker det är synd att konstatera att ett rollspel är en manual i att spela, och så är det med det. Det är att låsa in mediet i för trånga ramar.

Rollspel handlar om att skapa berättelse tillsammans, och jag tycker alla metoder som uppnår det målet är värda att pröva. Det finns redan spel utan regler, det finns spel där allt är in-gamematerial, varför döma ut dessa?

Rollspelsmediet behöver fräschas upp och folk måste väga att ta ut svängarna och inspireras av andra medier - litteratur såväl som datorspel och nätkultur, exempelvis. Och då kan man inte sätta krav som att rollspel måste vara en bok, att regler måste vara tydliga och stämning endast får framgå i noveller.

Så jag hoppas att spelskaparna inte följer dina råd

 

[walium]

Jag tycker att det är mycket positivt att N3 vågar ta ut svängarna ordentligt och det jag har sett har varit avsevärt mer underhållande att läsa just på grund av detta. Ni har byggt upp stora förhoppningar överhuvudtaget hos mig när det gäller detta spel så se till att göra klart det nu också.

 

[Rising]

Är det 14-åriga nybörjare - då måste man sätta begripligehten högt och vara försiktig med stilismen.

Jaså? Jag anser att Ungdomsböcker brukar vara mycket mer stilistiska än vuxenlitteratur. Stilism är ju inte att använda svåra ord, utan att använda vissa sätt att formulera sig. 70-tals-Batman är liksom höjden av stilism. "Holy Himmler, Batman!" Så pratar ingen i verkligheten, men man hör direkt vilken sorts berättelse det är när någon pratar så, inte sant? Det är vad stilistik är. Menar du att 70-tals-Batman var ett program för gamla gubbar och för svårt för fjortonåringar?

Nästa idiot som säger något om att stilistik skulle vara obegripligt kommer jag fanimej att dropkicka.

Det är förstås vanskligt att som Rising prata om bra och dåliga stilar

Näääh... Jag jämför inte direkt olika stilar med varandra. Jag bara säger att det är roligare med stil än utan. Jag vill bara uppmuntra spelmakare att försöka. Visst, ibland kan det bli fel, men skrivglädjen smittar av sig på mig, och jag föredrar helt klart någon som faktiskt försöker förmedla något genom att sticka ut hakan, än de tråkmånsar som föredrar att vara intetsägande och trista.

"Nere på plattan strömmar zombierna förbi med ett klonat likgiltigt uttryck. Man skulle lika gärna kunna möta en dåligt kodad avatar i 2D utan att märka någon skillnad. De kallas för den grå massan, ointelligenta stressade människor som skyndar baklänges tills de kollapsar."

Kul! Det här är precis vad jag eftersöker mer av. Stort tummen upp för anspråken! Särskilt det där med "slangord som kanske inte ens finns i dagsläget" tycker jag låter jätteintressant. Jag tänker på den hemkokta slangen i serien "Dark Knight Returns" som jag verkligen älskade när jag var åtta år. Verkligen kul att se spelmakare som anstränger sig, istället för att bara slappt peka på referenser utanför spelet.

 

[Mekanurg]

Verkligen kul att se spelmakare som anstränger sig, istället för att bara slappt peka på referenser utanför spelet.

Nu har jag faktiskt ansträngt mig (se inlägget om rabarberpaj) och därtill uttryckligen bett om din kommentar. Har du några synpunkter?

 

[ripperdoc]

[
Jaså? Jag anser att Ungdomsböcker brukar vara mycket mer stilistiska än vuxenlitteratur. Stilism är ju inte att använda svåra ord, utan att använda vissa sätt att formulera sig. 70-tals-Batman är liksom höjden av stilism. "Holy Himmler, Batman!" Så pratar ingen i verkligheten, men man hör direkt vilken sorts berättelse det är när någon pratar så, inte sant? Det är vad stilistik är. Menar du att 70-tals-Batman var ett program för gamla gubbar och för svårt för fjortonåringar?

Ja, you got me good there. Du har rätt, men jag tog helt enkelt ett dåligt exempel. Fjortisstil kan mycket väl vara obegriplig (läs ett fjortisforum... ). Det handlar förstås inte bara om ålder, utan om vad man är bekant med. Att skriva med maximal begriplighet kräver, IMO, att man plattar till sin stil så att så många grupperingar som möjligt förstår den. D.v.s. undvik slang, undvik krångliga ord, undvik analogier - allt sådant som används för att skapa en stil.

I övrigt håller vi ju helt med varandra. Jag hoppas att N3 kommer falla dig på läppen

 

[Rising]

Re: Rabarberpaj med laktosfri vaniljsås

Aha, hääääär var texten du ville att jag skulle kommentera. Sorry. Jag missade den.

Här kommer en granskning:

Jag gillar textstyckena där utrustningen nämns: Johnny har "a worn leather jacket and a battered hat", samt en "second-hand Steyr pistol in an army holster". Michael å andra sidan beskrivs med "khaki trousers, brown leather jacket and black peaked cap", samt med "Mannlicher cavalry carbine at the shoulder was quite a bit shorter than Johnny’s semi-automatic Probus rifle."

Det är intressant att vapnen namnges, och ger en liten hänvisning till vad karaktärerna noterar hos varandra och vad som fokuseras på. Boken "American Psycho" använde uppradningar av varumärken och små detaljer på liknande sätt, och utnyttjade detta till stor effekt.

“A godless man?” It was hard to say whether Michael was prodding or pulling a leg, since her face revealed so little.
“No,” said Johnny in a way that ended the discussion.

Det här är min favoritdel i texten. Karaktärerna har inte riktigt talat om någonting innan detta sägs. De har bara sladdat omkring i en diskussion om vem Johnny egentligen är och vad han tror på, och jag gillar hur det ligger viss spänning i luften mellan dem utan att de egentligen kommit någonvart i deras diskussion.

Och vi som läsare (åtminstone jag) tror först att Johnny ljuger. Stycket som följer vänder dock på innebörden i vad Johnny just har sagt. Och efter det följer en annan pärla:

"He recited the Lord’s Prayer in the language of his childhood so quietly that the copper-hued ladies kneeling nearby would not overhear."

Snyggt. Det här kommenterar dessutom samtalet tidigare. Nu vet vi mer om skälen bakom varför inte Johnny vill diskutera sin tro. Han håller den för sig själv, av respekt.

---

Det var iaf mina intryck av berättelsen.

Jag tyckte främst att det var ett elegant sätt att beskriva Johnny på. Jag blir definitivt sugen på att få veta mer om honom. Gillade särskilt det sparsmakade och sofistikerade sättet att fylla ett enkelt "nej" med en allt rikare och rikare innebörd allteftersom texten fortsatte.

Det var kul att få ta del av texten, Anders. Gillade ditt sätt att förmedla mycket med sparsmakade medel, eftersom det gör att även många enkla ord blev väldigt laddade.

Jag inspirerades!

 

[Mekanurg]

Re: Rabarberpaj med laktosfri vaniljsås

Tack för den positiva responsen och tack för att du tog dig tid.

 

[solvebring]

Det är en vettig ståndpunkt du har, men jag tycker det är synd att konstatera att ett rollspel är en manual i att spela, och så är det med det. Det är att låsa in mediet i för trånga ramar.

Ett rollspel är inte en manual att spela. Det är... en speciell speltyp, som i spelagerandet oftast inte liknar något som vanligt folk tänker på när de tänker spel. Dock, för att utföra stora delar av detta "agerande" följer man vissa regler för att föra detta berättande framåt, och det är dessa regler (då jag ser regelverk som regelverk) som jag anser bör vara skrivna på det sätt jag förespråkar.

Rollspel handlar om att skapa berättelse tillsammans, och jag tycker alla metoder som uppnår det målet är värda att pröva. Det finns redan spel utan regler, det finns spel där allt är in-gamematerial, varför döma ut dessa?

Precis. Dock hade jag, främst i åtanke, de stora spelen på marknaden, vilka oftare har en bunt regler och systemmekanismer vilka jag, som sagt, anser bör vara skrivna som vilka regler som helst, och det lätt begripligt och faktamässigt. Visst, man kan experimentera, men då tror jag också att spelpubliken kommer att minska om man lägger för många gojs över reglerna. Du har självklart rätt i det du säger, det påstår jag inte, men då skulle jag vilja påstå att det är just dessa "regellösa" spel som passar för ändamålet att vara mer åt det skönlitterära hållet regelmässigt och i övrigt, och inga andra... Enligt min personliga åsikt.

Jag vill också tillägga att jag gillar Äventyrsspel just för deras simpla upplägg. Det är rekommenderat från 12 år, och jag skulle vilja säga att jag tror inte att någon 12-åring har svårt att förstå det. Är inte det najs? Inga krumelurer, inga svårigheter för någon... Spelet är brett och en majoritet förstår det utan svårigheter. Sedan är det precis som andra i tråden redan sagt... Man skall kunna fokusera på spelet, inte på reglerna. Om reglerna då vispar upp för mycket kan detta komma i vägen för själva spelet.
Visst, man kan skriva snajdigare och samtidigt behålla det på en enkel nivå, säkert. Fast då tror jag att det kräver sin man/kvinna för att skriva det också. Den balansen är nog mycket svår att bibehålla utan att trilla över åt det ena än det andra hållet.