Kontexter, "rätt" och "fel"
Det här med språkpoliser som dömer "rätt" och "fel" är ganska intressant. Detta särskilt som jag kan förstå dem, men jag håller inte med dem i deras dom om vad som är korrekt språkbruk. Jag är av den åsikten att språk inte kan vara rätt eller fel i sig, bara mer eller mindre passande i den aktuella kulturella kontexten - eller sammanhanget för att använda ett enklare ord. Med andra ord, i ett fjortisgäng så är deras språkbruk rätt; det är det språket de använder för att kommunicera internt, och förstår varandra alldeles utmärkt. Akademikersnack i fjortisgängets miljö är fel, eftersom fjortisarna inte kommer förstå dig.
Problem uppstår när personer från vissa sådana här mikrokulturer (fjortisar, språkvetardoktorander, gubbgänget i bastun) inte klarar av att "byta språk" när de finner sig i en ny kontext. Då måste båda parter försöka sträva mot att använda den grundläggande språkliga ram som vi lär oss i skolan, just för att göra sig förstådda. Minsta gemensamma nämnare, så att säga.
Jag vill inte gärna lägga skulden hos en part, som många verkar göra - att fjortisarna konsekvent använder språket fel medan exempelvis akademikersnacket (som väl får utgöra exempel på "fint" språk) konsekvent är rätt. Det är lika fel att ställa sig i en skara fjortisar och säga: "Fuglestads intrikata resonemang om denotation och konnotation har sin grund i den semiotiska traditionen." Sådant är för en fjortis lika innehållsrikt och meningsfullt som "aah men ba liksom jaaa mena liksom inte sååå ba typ" för... ja, mig.
Ska du rikta dig med ett meddelande till en större heterogen grupp, får du anpassa ditt språk så att så många som möjligt kan förväntas förstå så mycket som möjligt. Du kan naturligtvis baka in en urvalsmekanism i meddelandets språk; du använder ett språk som bara en viss del av gruppen kan förväntas förstå. Det är detta som sker i universitetsmiljön - kan du inte greppa snacket med alla "fina" ord och formuleringar (som dock i mitt eget tycke ibland ser förjävliga ut), har du tydligen inte där att göra. Lite samma grej som i ungdomsgäng... varför ses det ena språket som mer "rätt" än det andra? Finns det något sakligt skäl?