Nekromanti [Språkpolis]Favorit i repris

[The_Gorger]

Det kanske är lite för tidigt att ta en till gnälletråd, men jag kan inte låta bli. Det är bara så härligt!

Nästa sak att gnälla om: Otäcka ord!

Jag hör ofta folk referera till "min mp3". Vad menar de? Jo, sin mp3-SPELARE. Satans otyg! Man tror ju att folk på stan har börjat intressera sig för skillnaderna mellan olika filformat.

Ett annat liknande: Min data. I vilken databas? Dator, för tusan! Jag måste dock erkänna att jag säger dataspel ibland, men ens egna misstag är alltid små och tolererbara , eller hur?

/Gorger
Min status här sjunker för var dag . Imorgon skall jag skriva något trevligt, jag looovar!

 

[Rising]

Jag måste dock erkänna att jag säger dataspel ibland

Det finns ngn lång tråd på spelforumet om just det ordet om du gillar sådana här grejor. I korthet så gick mitt argument (jag föredrar alltså "dataspel") ut på frågeställningen: "Vad är mest spel? Datorn utan datan eller datan utan datorn?" - Personligen tycker jag att en diskett, kasett eller CD-skiva med speldata är mer "spel" än den maskin man spelar på: Ungefär som korten är mer "spel" än händerna man håller dem med. Alltså; en kortlek i en affär är ändå ett "kortspel" även om det just då inte finns några händer som spelar med korten, och en diskett med speldata i en affär är alltså ändå ett "dataspel" även om det just då saknas en dator att spela spelet i.

Datan är det viktiga; därför: "Dataspel".

(Det stora argumentet -mot- mitt argument är att även kortspel har data, om än inte digitaliserad sådan, och mot det kan man svara att den enda som använder ordet "data" på det viset i dagligt tal idag är en mossig mupp, osv.

---

På tal om MP3-spelare tycker jag att det är roligare när folk säger iPod om alla MP3-spelare, även från andra fabrikat. Det händer verkligen inte ofta att det blir så. Jag tänker på Vespa och... öh...

 

[Gurgeh]

Irritation på småsaker

Jag tycker att dataspel är helt okej av samma anledning som Rising, men jag hade kunnat skriva det med mycket färre ord!

Jag irriterar mig ofta på hur folk misshandlar språket. Det finns uppenbara saker som särskrivningar och bristen på insikt om vad det är för skillnad på var och vart, men det jag tänker ta upp är något som egentligen är skitfånigt.

Jag får rysningar av irritation när någon säger en mening som innehåller ett adjektiv som används som ett adverb men utgör en förkortning för ett substantiv.
Exempel: Jag gillar att äta gott.
Om vi nu antar att personen som säger det gillar att äta god mat och inte menar att han eller hon gillar att äta under lyxiga omständigheter. Här används ordet gott som om det vore ett adverb, men det är egentligen ett adjektiv som får stå för en hel konstruktion runt ett underförstått substantiv.
Jag kan inte fatta varför jag irriterar mig på något så löjligt.

Så tycker jag att sportjournalister borde fråntas rätten att använda orden "hjälte", "äventyr", "drama" och "historisk". Zlatan är INTE en hjälte oavsett hur många mål han gör, och matchen är INTE historisk, trots att det var första gången Finland slog Frankrike på bortaplan med en vänsterhänt målvakt.

/tobias

 

[Frixeray]

Usch ja! Som nörd och självutnämnd språkfascist avskyr jag sådant språkbruk som "min mp3". Jag stör mig också på just den referensen. Jag påpekade just det faktum att det heter mp3-spelare och inte mp3 för min lillasyster, men hon mer eller mindre viftade bort det med "det är ju ändå vad alla säger" (and for the record, ja, hon är 14...). En mp3 = en mp3-fil och inte mp3-spelare. CD-spelare klarar folk däremot oftare av att säga. Dock brukar felet i det fallet komma till att kalla skivan för CD-skiva (eller DVD-skiva) när det egentligen bara heter CD (och DVD). Kompakt disk-skiva? (Fast där felar jag själv ibland... mer invant antar jag samt att ingen är perfekt )

 

[Man Mountainman]

Om det finns något jag stör mig på, språkmässigt, så är det när folk försöker låta smarta genom att använda svåra ord, trots att de inte har någon aning om vad ordet betyder. Min favorit är en kille som ville få sin kompis att förstå något: "...du måste integrera i din skalle...". Jag gör mig ibland själv skyldig till det här brottet. Till exempel använder jag konsekvent ordet "dilemma" om saker som egentligen bara är vanliga problem.

En besläktad kategori är när folk vill använda svåra ord, och därför tar ett engelskt ord som låter lagom svårt och försvenskar det. "Du är så frivulös". "Jag ska investigera det här". "Jag röker inte, förutom den ockasjonala cigarren". Tja, som ni märker så låter det rätt pundat.

 

[Ulfgeir]

På tal om MP3-spelare tycker jag att det är roligare när folk säger iPod om alla MP3-spelare, även från andra fabrikat. Det händer verkligen inte ofta att det blir så. Jag tänker på Vespa och... öh...

Finns ju ett gäng ord där ett visst märke på en specifik produkt blivit namn för produkten som sådan oavsett tillverkare. Tror det är vanligare på engelska.

Har för mig att Walkman och Kleenex är bra exempel.

/Ulfgeir

 

[Dante]

Grammofon, thermos och jeep (nt)

NT = Nedfläckad Tillbakasatthet

 

[Ulfgeir]

En sak jag stör mig på är när något har ökat så det blivit mer än dubbelt så mycket och man kallar det för exemeplvis fyrdubbling.

Exempel: Antal riskorn på en schackruta = 1. Om vi lägger dit 3 till på den rutan så har väl antalet riskorn fyrfaldigats och INTE fyrdubblats (eftersom man inte genomfört en dubblering fyra gånger). En dubblering fyra gånger hade ju inneburit 1=>2=>4=>8=>16.

Ja, jag vet att nätversionen av SAOL har annan åsikt, men problemt är att exemplet de skriver inte funkar om jag minns rätt.

/Ulfgeir

 

[GrottrolletNaug]

"Har för mig att Walkman och Kleenex är bra exempel."

Sony Walkmans är lustiga. Dom kallades bara för walkman i Sverige har jag för mig. Nästsocknes så hette dom Freestyle.


/Naug

 

[GrottrolletNaug]

Särskrivningar är nog mitt största hatobjekt. Den roligaste och mest pinsamma särskrivningen jag har sett offentligt hittills måste vara följande. Minns ni när alla feministiska organisationer var på hotellen för att dom alltid hade porrutbud på rummet? Det var stor karusell i medierna på äkta svenskt vis och stora planscher sattes också upp på gator och torg. Meddelandet?

Boka porr fritt!

*fniss*


/Naug

 

[Man Mountainman]

Tvärtom, ju. "Freestyle" är en unikt svensk term, medan jänkarna säger "walkman".

 

[Ceram]

Jag stör mig på när människor inte fattar vad jag pratar om när jag säger "min telefon". Givetvis menar jag telefonen jag har på mig inte den som ligger hamma fastsatt i väggen.

Sen stör jag mig på när vuxna människor säger han istället för honom. Fjortisar är ursäktade, jag stör mig redan på hela deras språkbruk.

Till sist stör jag mig på alla särskrivna förpackningar till mat osv... Det blir mängder för jag jobbar med sånna...

/Ceram, gör inte anspråk på att vara bra på språk själv...

 

[Hunk]

Re: Irritation på småsaker

Zlatan är INTE en hjälte oavsett hur många mål han gör, och matchen är INTE historisk, trots att det var första gången Finland slog Frankrike på bortaplan med en vänsterhänt målvakt.

What??? Jag brukar hävda att även händelser/resultat på NHL-spel till SuperNintendo och X-Box är historiska . Vill du ifrånta mig den rätten?

 

[Lindenius]

Rollerblades [nt]

NT=Norsk Taxi

//erik. förebereder föreläsning (eller borde göra det i alla fall)

 

[PAX]

Äger. Jag äger dig.
Uttryck som jag bara hatar att höra eller läsa.


Rular.
Kommentar kanske överflödig.

Design.
Modeord som det numera går inflation i.

 

[Vitulv]

Exakt! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[chrull]

Jag verkligen hatar språkpoliser.

Mest för att de mer än ofta har fel.
Och att de bara gör vårat svenska språk björntjänster. Språket kräver utveckling för att överleva och de största konstigheterna som bildas brukar förr eller senare självdö.

Så sluta tro att ni har rätt. Svenska språket går inte att finna i en bok. Det finns att höra ute på våra gator, det trots allt därifrån som SAOB och SAOL hämtar sina listor ifrån. Tvärtemot vad de flesta språkfascister tror.
Ni får alltså finna er i att det numera är helt okej att säga "han" och inte "honom" när ni råkar tycka att det är fel.

Men visst finns det sakar jag stör mig på, men det är mest när man totalt missuppfattar uttryck, men det kan hända vemsom. Sen är det såklart fruktansvärt jobbigt att upptäcka att batteriet är slut i ipodden när man sitter på tunnelbanan brevid ett gäng liksomtypbamenliksombatjejer.

Sen stör jag mig lite på folk som använder "knarkare" synonymt med "hemlös", "uteliggare" eller "tiggare".

chrull

 

[Dante]

Fast …

Att säga »han« i stället för »honom« är inte så mycket fel som det är en rest från när det svenska språket hade fler kasus än grundform och genitiv.

 

[Dante]

Jag håller med, fast med reservation: Förändringar som gör språket sämre och mindre uttrycksfullt tänker jag fortsätta protestera emot.

Att orden »ensam« och »själv« har olika betydelse tycks exempelvis gå många människor förbi. När de till sist blir helt synonyma (vilket utvecklingen tyder på att de kommer att bli) har vi förlorat möjligheten att skilja mellan att göra något ensam och att göra något själv.

Särskrivningar går förstås fetbort, eftersom de ofta ändrar betydelsen i det som skrivs. Dessutom tycker jag att möjligheten att skapa nya ord genom sammansättning är alldeles för häftig för att tillåtas försvinna.

Att använda ord i fel betydelse tycker jag också är onödigt.

Skillnaden mellan att säga »jag« och »mig« (ex. »hon är äldre än mig«) kan även den vara av vikt för betydelsen. Jag vet att många tycker att det inte gör någon skillnad; att det ändå går att förstå vad som menas. Betänk då skillnaden mellan följande påståenden: »Hon tycker bättre om henne än jag« resp. »Hon tycker bättre om henne än mig«. Om »jag« och »mig« kan användas synonymt måste vi använda fler ord för att uttrycka denna skillnad – vilket gör språket klumpigare.

Däremot bryr jag mig sällan om felstavningar, undantaget sammanhang där folk borde veta bättre: ex. tidningar och böcker.

Och om folk framhärdar i att säga »mp3« om sin mp3-spelare kommer det till sist att heta »mp3«. Det är något som vi sura bakåtsträvare får finna oss i.

 

[Ost]

Kontexter, "rätt" och "fel"

Det här med språkpoliser som dömer "rätt" och "fel" är ganska intressant. Detta särskilt som jag kan förstå dem, men jag håller inte med dem i deras dom om vad som är korrekt språkbruk. Jag är av den åsikten att språk inte kan vara rätt eller fel i sig, bara mer eller mindre passande i den aktuella kulturella kontexten - eller sammanhanget för att använda ett enklare ord. Med andra ord, i ett fjortisgäng så är deras språkbruk rätt; det är det språket de använder för att kommunicera internt, och förstår varandra alldeles utmärkt. Akademikersnack i fjortisgängets miljö är fel, eftersom fjortisarna inte kommer förstå dig.

Problem uppstår när personer från vissa sådana här mikrokulturer (fjortisar, språkvetardoktorander, gubbgänget i bastun) inte klarar av att "byta språk" när de finner sig i en ny kontext. Då måste båda parter försöka sträva mot att använda den grundläggande språkliga ram som vi lär oss i skolan, just för att göra sig förstådda. Minsta gemensamma nämnare, så att säga.

Jag vill inte gärna lägga skulden hos en part, som många verkar göra - att fjortisarna konsekvent använder språket fel medan exempelvis akademikersnacket (som väl får utgöra exempel på "fint" språk) konsekvent är rätt. Det är lika fel att ställa sig i en skara fjortisar och säga: "Fuglestads intrikata resonemang om denotation och konnotation har sin grund i den semiotiska traditionen." Sådant är för en fjortis lika innehållsrikt och meningsfullt som "aah men ba liksom jaaa mena liksom inte sååå ba typ" för... ja, mig.

Ska du rikta dig med ett meddelande till en större heterogen grupp, får du anpassa ditt språk så att så många som möjligt kan förväntas förstå så mycket som möjligt. Du kan naturligtvis baka in en urvalsmekanism i meddelandets språk; du använder ett språk som bara en viss del av gruppen kan förväntas förstå. Det är detta som sker i universitetsmiljön - kan du inte greppa snacket med alla "fina" ord och formuleringar (som dock i mitt eget tycke ibland ser förjävliga ut), har du tydligen inte där att göra. Lite samma grej som i ungdomsgäng... varför ses det ena språket som mer "rätt" än det andra? Finns det något sakligt skäl?