Rickard
Urverk speldesign
Satt och bläddrade/läste igenom Fenix nummer 4 (som det faktiskt fanns en del matnyttigt i, så det är ett undantag från vad jag sagt om Fenix) och mina ögon söker sig över de sista sidorna när jag ser artikeln "På andra sidan - i Trudvang" som är en ensidesartikel om att få bättre stämning.. Jag häpnade över att folk verkligen tycker det är bra stämningshöjare att exempelvis läsa innantill..
Jag kommenterar rubrikerna i ordning:
1. Stämningsfulla texter
Författaren föreslår att spelledaren ska skriva lappar som denne sedan läser för spelarna.. Särskilt mycket reagerade jag på "Genom att göra texter i förväg på olika platser, möten eller personer som rollpersonerna träffar på känns det mer trovärdigt och därmed ökar det stämningen.".. För mig är det tvärtom.. Om spelledaren läser något utantill så tycker jag han/hon brister i sin fantasi.. Dessutom så känns allting rälsat då spelledaren tydligen har planerat att rollpersonerna ska komma dit.. Känslan av valfrihet försvinner..
Det är, för mig, ungefär samma sak som om man bara skulle slänga fram en karta så fort rollpersonerna kommer in i ett hus.. Man ger liksom iväg att de ska komma dit och därmed avslöjar att de är på rätt spår.. Jag gillar som spelare att fara i en viss ovisshet över att det jag pysslar med verkligen är rätt.. Fast det kanske bara är jag?
Något som annars tas upp är namnlistor.. Det var ett (imho) vettigt tips.. Det underlättar en hel del när man improviserar.. Jag brukar föredra att vilja ge sken av att improvisera när det är planerat och ge sken av att det är planerat när det är improviserat.. Detta för att förvilla spelarna och göra dem osäkra på var de egentligen är i berättelsen..
Om jag nu förbereder stämningstexter så lär jag mig dem utantill.. Jag kanske ställer för höga krav på mig som spelledare, men en spelledare som med en föga stämningsfull röst, trots att denne försöker, läser upp en text och kanske börjar staka sig är ingen höjdare.. Vissa spelledaren kan till och med få hybris och skriva en alldeles för lång text.. Spelarna ska aktiveras av spelledarens beskrivningar, inte deaktiveras av dem!
2. Återblick
Här är ett bra förslag.. Författaren skriver att spelledaren kan sammanfatta förra spelomgången i ett e-mail i romanstil om vad som hände senast.. Själv brukar jag skriva sammanfattningar som jag sedan lägger upp på föreningssidan.. Detta för att spelarna inte läser mailen så ofta eller ens har en e-mailadress..
Annars brukar jag dra en återblick när vi sätter igång och spelar.. Med hjälp av spelarna (men oftast inte) försöker vi komma ihåg vad som hände senast och ibland elda upp känslorna om det hände något viktigt.. Sedan smälter jag samman det med inledningstexten som jag lärt mig utantill..
3. En bild säger mer än tusen ord
Stämmer detta? Alltså visa en bild på någon/något? Funkar det? Som stämningshöjare? Jag tycker det går minst lika bra att berätta utifrån en bild.. Testa det här.. Blunda, tänk ut en miljö och försök sedan beskriva den med ord.. Ta bara ut det viktigaste och säg det.. För mig brukar det vara så bilden i huvudet falnar bort medan jag beskriver, men har man en utskriven bild framför sig så försvinner inte bilden lika lätt..
Det hela beror på, tycker jag.. Är det ett monster så tycker jag man bör ge en vag antydning på hur den ser ut och sedan förlita sig på att spelarens fantasi gör resten.. Det har för mig i alla fall gett den bästa varelsebeskrivningen.. Att visa en bild på monstret förtar hela magin med den.. Å andra sidan har jag inget emot att ibland visa bilder på personers ansikten (men inte hela personen!) eller föremål.. Detta för att få fram saker som annars hade varit svårt att forma ord för att enkelt beskriva..
4. 3D
Diaramaspelare? Använda figurer... vid strid? Jag har aldrig varit mycket för det, men jag kan tänka mig att vissa gillar det och det har jag väl inget emot.. Har testat att spela med sådan i en spelgrupp och det funkade väl.. Artikeln gav förslaget att ha riktiga kvistar och stenar.. Det var en rätt fräck idé faktiskt..
Vår spelgrupp brukar ha det rätt trångt på bordet (chips, prydnadssaker, rollformulär, små bord), men det är mer en inviduell sak.. När jag var yngre var jag mycket för att rita översiktskartor eller rum för rum i ett hus.. Nu brukar jag skippa det om det är stort, typ en stad eller ett stort dungeonkomplex.. Vid strid så kan jag på min höjd rita ut miljön men Feng Shui:ar numera och struntar i var någonstans rollpersonerna befinner sig.. De är där de säger att de är..
5. Mörker
"Släck lamporna, fram med ljusen..." är vad som står.. Min erfarenhet från att spela i mörker är att det första som hände var att spelarna klagade på att de knappt såg rollformulären.. De hade alla var sitt värmeljus (som kännetecknade deras livslåga, men det sade jag aldrig.. När de dog i slutet så fick den som dog först blåsa ut ljuset och sitta i mörkret och sedan var det en enda spelare kvar i mörkret, med sitt ljus som enda sällskap) och jag själv hade en lampa bakom spelledarskärmen (som lyste uppåt mot ansiktet i klassiskt skräckmanér)..
Sedan spillde en spelare stearin.. En annan klagade på att den fick ont i huvudet för att anstränga sig att läsa.. En tredje råkade släcka sitt ljus.. Jaja.. Förutom det så blev det faktiskt en trevlig spelomgång.. Jag har inget emot att kunna mörka ner lite så att det blir skummare belysning.. Något annat jag skulle kunna tänka mig är att sitta i ett kolsvart rum och dra inledningsberättelsen, så att jag får all uppmärksamhet mot mig, och sedan tända lyset.. Helst ska detta ha något att göra med spelarna, typ att de vaknar till liv när jag tänder lyset..
Är jag helt uppåt väggarna? Jag fann stämningshöjarna jag läste mer som stämningsdödare, även om jag kunde hålla med om vissa saker.. Om detta är något som rollspelare tycker höjer stämningen, vad finns då som folk gillar som jag själv ogillar? Regler som säger i detalj vad som blir träffat i strid? Trånga, varma rollspelsrum? Sitta ute en solig dag och spela? Ha pop på i bakgrunden - då det är bättre än inget ljud? (Jag har råkat ut för att ha lyssnat på Spice Girls under ett spelmöte i DoD
)
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har 80-talskväll och laddat winamp med bara pop- och rocklåtar från 80-talet
Jag kommenterar rubrikerna i ordning:
1. Stämningsfulla texter
Författaren föreslår att spelledaren ska skriva lappar som denne sedan läser för spelarna.. Särskilt mycket reagerade jag på "Genom att göra texter i förväg på olika platser, möten eller personer som rollpersonerna träffar på känns det mer trovärdigt och därmed ökar det stämningen.".. För mig är det tvärtom.. Om spelledaren läser något utantill så tycker jag han/hon brister i sin fantasi.. Dessutom så känns allting rälsat då spelledaren tydligen har planerat att rollpersonerna ska komma dit.. Känslan av valfrihet försvinner..
Det är, för mig, ungefär samma sak som om man bara skulle slänga fram en karta så fort rollpersonerna kommer in i ett hus.. Man ger liksom iväg att de ska komma dit och därmed avslöjar att de är på rätt spår.. Jag gillar som spelare att fara i en viss ovisshet över att det jag pysslar med verkligen är rätt.. Fast det kanske bara är jag?
Något som annars tas upp är namnlistor.. Det var ett (imho) vettigt tips.. Det underlättar en hel del när man improviserar.. Jag brukar föredra att vilja ge sken av att improvisera när det är planerat och ge sken av att det är planerat när det är improviserat.. Detta för att förvilla spelarna och göra dem osäkra på var de egentligen är i berättelsen..
Om jag nu förbereder stämningstexter så lär jag mig dem utantill.. Jag kanske ställer för höga krav på mig som spelledare, men en spelledare som med en föga stämningsfull röst, trots att denne försöker, läser upp en text och kanske börjar staka sig är ingen höjdare.. Vissa spelledaren kan till och med få hybris och skriva en alldeles för lång text.. Spelarna ska aktiveras av spelledarens beskrivningar, inte deaktiveras av dem!
2. Återblick
Här är ett bra förslag.. Författaren skriver att spelledaren kan sammanfatta förra spelomgången i ett e-mail i romanstil om vad som hände senast.. Själv brukar jag skriva sammanfattningar som jag sedan lägger upp på föreningssidan.. Detta för att spelarna inte läser mailen så ofta eller ens har en e-mailadress..
Annars brukar jag dra en återblick när vi sätter igång och spelar.. Med hjälp av spelarna (men oftast inte) försöker vi komma ihåg vad som hände senast och ibland elda upp känslorna om det hände något viktigt.. Sedan smälter jag samman det med inledningstexten som jag lärt mig utantill..
3. En bild säger mer än tusen ord
Stämmer detta? Alltså visa en bild på någon/något? Funkar det? Som stämningshöjare? Jag tycker det går minst lika bra att berätta utifrån en bild.. Testa det här.. Blunda, tänk ut en miljö och försök sedan beskriva den med ord.. Ta bara ut det viktigaste och säg det.. För mig brukar det vara så bilden i huvudet falnar bort medan jag beskriver, men har man en utskriven bild framför sig så försvinner inte bilden lika lätt..
Det hela beror på, tycker jag.. Är det ett monster så tycker jag man bör ge en vag antydning på hur den ser ut och sedan förlita sig på att spelarens fantasi gör resten.. Det har för mig i alla fall gett den bästa varelsebeskrivningen.. Att visa en bild på monstret förtar hela magin med den.. Å andra sidan har jag inget emot att ibland visa bilder på personers ansikten (men inte hela personen!) eller föremål.. Detta för att få fram saker som annars hade varit svårt att forma ord för att enkelt beskriva..
4. 3D
Diaramaspelare? Använda figurer... vid strid? Jag har aldrig varit mycket för det, men jag kan tänka mig att vissa gillar det och det har jag väl inget emot.. Har testat att spela med sådan i en spelgrupp och det funkade väl.. Artikeln gav förslaget att ha riktiga kvistar och stenar.. Det var en rätt fräck idé faktiskt..
Vår spelgrupp brukar ha det rätt trångt på bordet (chips, prydnadssaker, rollformulär, små bord), men det är mer en inviduell sak.. När jag var yngre var jag mycket för att rita översiktskartor eller rum för rum i ett hus.. Nu brukar jag skippa det om det är stort, typ en stad eller ett stort dungeonkomplex.. Vid strid så kan jag på min höjd rita ut miljön men Feng Shui:ar numera och struntar i var någonstans rollpersonerna befinner sig.. De är där de säger att de är..
5. Mörker
"Släck lamporna, fram med ljusen..." är vad som står.. Min erfarenhet från att spela i mörker är att det första som hände var att spelarna klagade på att de knappt såg rollformulären.. De hade alla var sitt värmeljus (som kännetecknade deras livslåga, men det sade jag aldrig.. När de dog i slutet så fick den som dog först blåsa ut ljuset och sitta i mörkret och sedan var det en enda spelare kvar i mörkret, med sitt ljus som enda sällskap) och jag själv hade en lampa bakom spelledarskärmen (som lyste uppåt mot ansiktet i klassiskt skräckmanér)..
Sedan spillde en spelare stearin.. En annan klagade på att den fick ont i huvudet för att anstränga sig att läsa.. En tredje råkade släcka sitt ljus.. Jaja.. Förutom det så blev det faktiskt en trevlig spelomgång.. Jag har inget emot att kunna mörka ner lite så att det blir skummare belysning.. Något annat jag skulle kunna tänka mig är att sitta i ett kolsvart rum och dra inledningsberättelsen, så att jag får all uppmärksamhet mot mig, och sedan tända lyset.. Helst ska detta ha något att göra med spelarna, typ att de vaknar till liv när jag tänder lyset..
Är jag helt uppåt väggarna? Jag fann stämningshöjarna jag läste mer som stämningsdödare, även om jag kunde hålla med om vissa saker.. Om detta är något som rollspelare tycker höjer stämningen, vad finns då som folk gillar som jag själv ogillar? Regler som säger i detalj vad som blir träffat i strid? Trånga, varma rollspelsrum? Sitta ute en solig dag och spela? Ha pop på i bakgrunden - då det är bättre än inget ljud? (Jag har råkat ut för att ha lyssnat på Spice Girls under ett spelmöte i DoD
)/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har 80-talskväll och laddat winamp med bara pop- och rocklåtar från 80-talet
