Nekromanti Stål i Trudvang

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Tankebanor

Men okej, jag kan förstå ditt sätt att tänka också, även om jag tycker det är mer Potatisskalarfantasy än Vikingasägnerfantasy.
Hehe, jag tycker att din trollmässing var cool, och att tornmalmen var spännande, men att det kändes mer som Warhammerfantasy än Vikingasägnerfantasy.

:gremlaugh:

M.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Riktighet - och Uppriktighet

det kändes mer som Warhammerfantasy än Vikingasägnerfantasy.
Ja. Vad jag var ute efter var nog mest "sense of wonder"-känslan. Jag menar; hur ballt folk än kan ha tyckt att stål var när det först dök upp, så är det ju inget vi tycker är märkvärdigt idag. Att rollspela hänförd så fort man får se någon med en stålrustning är därför ungefär att likna vid att försöka sätta sig in i den viktorianska synen på sex. Det kan man visserligen tycka är något man borde kunna begära av rollspelare, men jag har faktiskt en lite annorlunda syn på saken:

När jag vill fånga en känsla som dominerat en viss tidsålder, då tycker jag det är bäst att föra denna känsla från tidsåldern och behålla den intakt när jag bygger upp äventyr som skall spelas med min grupp moderna människor. Alltså, jag byter ut de yttre detaljerna så att vi moderna människor känner samma känsla som man gjorde i den tidsålder jag hämtar inspirationen från. Ett rennässansrollspel skulle alltså inte bara handla om att hitta amerika (för det är ju inte ett dugg främmande för oss spelare) utan någon helt ny värld som kan framstå som lika ny och spännande för oss såsom amerika framstod för Columbus.

---

Att återge något på riktigt behöver inte nödvändigtvis vara särskilt likt att förhålla sig till det på ett uppriktigt sätt.

Istället för att i alla ska låtsas vara imponerade av stål så kan man plocka något som imponerar oss på riktigt. Visst, det blir inte ett uppriktigt återgivande av en historisk epok, men på något vis så kan det ändå få en intimare relation med förlagan än om man försöker vara så realistisk som möjligt.

Så... på ett sätt kan jag faktiskt tycka att den här warhammer-fjantasy-kobold-dataspels-attityden (kalla den vad ni vill) är mer verklig än att man ska behålla ytan intakt och fuska med känslorna.

Jag fuskar hellre med ytan.

/Riz
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Kloka tankar

Just Warhammer Fantasy Roleplay är ju mitt favvisspel, så där skulle jag lätt slänga in tornmalm... kanske också i Trudvang... men det skulle bara bra sällsynt.

m.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Tankebanor

Hehe, jag tycker att din trollmässing var cool, och att tornmalmen var spännande, men att det kändes mer som Warhammerfantasy än Vikingasägnerfantasy.
Jo, i vikingasägnerfantasy så måste man ha en extra tung metall att göra knivar av.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Passar bra

Hur ser ni på den här frågan? Är det en bra idé med stål som en sällsynthet?

Ja, jag diggar det. Vare sig det är mithril eller stål som är eftertraktat, så funkar det på samma sätt om spelledaren kan engagera spelarna i gällande ordningar i spelvärlden, framförallt genom fantasifulla gestaltningar av SLP:s. Om bara spelarna matas med intryck från andra personer i spelvärlden om hur sällsynt och värdefullt stål är så kommer de till slut att acceptera det och engagera sig på samma sätt som om man använt sig av "mithril" eller "galvorn" som sällsynt metall.

Jag har inte spelat DoD6, men för mig känns det som om brist på stål skulle kunna vara en realitet i Trudvang. Det känns inte som en värld där påhittade metaller med superegenskaper hör hemma riktigt. Visst är det kul att hitta på nya, fantastiska metaller och historier bakom deras existens, men samma sak kan göras med redan befintliga metaller i vår värld, även om det kan tyckas lite "tråkigare". I vissa världar kan det passa, men jag tror inte att Trudvang är en av dem.

Förmodligen är jag bara trött och grinig efter att ha blivit överöst med sådant i mina spelgrupper år ut och år in, tills det främmande och övernaturliga endast känts överdrivet och onödigt snarare än mytomspunnet och spännande...
 

Berserk

Warrior
Joined
24 May 2001
Messages
387
Location
Helsingfors, Finland
Jag tycker om idén, men inte därför att jag vill ha bort mithril och få det ersatt, utan därför att jag tycker att det har gått inflation i vapen. Om en fiende kommer emot en spelare med ett kortsvärd eller en spikklubba så säger spelaren "Men vad då, har han inget bättre?". Jag vill göra spikklubban farlig. Jag vill göra en man med ett bredsvärd absolut livsfarlig. Så på sätt och vis håller jag med Rising när han säger att han vill ha möjlighet att individualisera fienderna genom deras vapen. Det vill jag också, men i mitt fall bör det göras andra vägen.

Som det har blivit på senare tid i vår spelgrupp (Ok, det här gäller inte längre eftersom jag ganska hårdhänt har drivit igenom en reform redan en längre tid) så måste en fiende ha ett tvåhandssvärd för att vara ett riktigt hot, och vad är väl svårare än att individualisera fiender genom deras vapen, när du har fem vapen att välja mellan? Så för att råda bot på detta har jag gjort några ändringar.

1. Slopat alla läkeörter - Kan du inte hela en skada på mindre än en månad så är du inte lika benägen att riskera en heller.
2. Höjt vapenpriserna och gjort smidda vapen svårtillgängliga - Vanliga banditer och rånare använder påkar och knivar, inte svärd och stridsgissel.
3. Höjt respekten för vapen och konsekvenserna av att bära vapen - Du kanske inte blir speciellt vänligt emottagen vid stadsporten om du försöker frakta med dig din taggiga huggare full med blodfläckar. Folk blir rädda och söker sig inomhus när du kommer, osv.

Att göra stål ovanligt kan vara ett bra led i denna reform, men jag tror inte på att slopa mithrilen. Mithril behövs för att kunna sprida sagor och legender, och precis som Vandraren påpekar är det magiska i mithril redan så inarbetat att den stämning man söker infinner sig bara man nämner ordet. Dock behöver metallen egentligen aldrig praktiskt användas i spelet, utom om man i något skede går mot verkligt episka höjder.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Mineral of the week

"...fast det är ju ännu roligare om han får ha en kroksabel av den mystiska legeringen Trollmässing som är extra starkt och vasst i mörker, och om dennes ringbrynja är gjort av flätade vajrar av den mjuka metallen Tornmalm som visserligen skyddar bra mot angrepp"

Ah. Mineral-of-the-week, fjantasyns motsvarighet till Star Treks alien-of-the-week, eller snarare dess Sub-atomic-particle-of-the-week. :gremwink:

På nåt sätt så känns det som att fjantasyn har drabbats av inflation i konstiga mineraler. Inte ens den sällsynta mineralen risingium, som gör bäraren osedvanligt bra i retorik, känns särskilt upphetsande. Det är helt enkelt ännu ett fjantasymineral.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"1. Slopat alla läkeörter - Kan du inte hela en skada på mindre än en månad så är du inte lika benägen att riskera en heller."

Det där är nog foder för en helt ny tråd, men jag håller med. Det retade gallfeber på mig när det visade sig att en healing potion kostade tio guldmynt i WFRP, lika mycket som en tunika ungefär.
Det var så illa att en och samm akille halsade fem läkande drycker under loppet av en minut en gång. Helt knas. Sedan dess har jag kapat bort allt vad läkedrycker heter när jag spelleder.


Storuggla, anfaller med naginata
 

Berserk

Warrior
Joined
24 May 2001
Messages
387
Location
Helsingfors, Finland
Det där är nog foder för en helt ny tråd, men jag håller med.
Jo, och det har nog funnits trådar om ämnet, åtminstone vid ett tillfälle tidigare. Men om du anser att det är dags igen, så starta en. Jag kommer säkert något att dela med mig av. :gremwink:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Mineral of the week

Ah. Mineral-of-the-week, fjantasyns motsvarighet till Star Treks alien-of-the-week.
Nja, jag har alltid sett Star Treks olika aliens som verktyg för manusförfattarna att enkelt kunna skriva nya avsnitt. Ett berättelseverktyg, alltså. Det är ju enklare om man kan börja på ett nytt ark varje gång, istället för att bygga upp kompletta raser och kulturer vars olika delar måste hänga ihop någorlunda med varandra.

Det tycker jag är toppen, förresten. Inget ger så stor frihet åt spelledaren som att kunna improvisera fram en ny obskyr alienras när andan faller på.

Men det här med bogusmineraler (jo, jag erkänner att de är bogus om man ser på dem ur ett ytligt perspektiv) är nog snarare att betrakta som ett spelverktyg; de gör det spelmässiga avvägandet roligare. Det blir fler parametrar som påverkar spelet på mer utmanande och engagerande sätt. Om man sedan vill låta alla dessa vapen vara magiska (vilket jag gillar i Chronopia) eller om de skall vara smidda av olika fantasifulla legeringar och mineraler (vilket jag tycker passar bättre i Trudvang), det är en ren smaksak.

Poängen är att man får ett extra spelmoment som kan engagera spelarna. Mer taktik och mer sense of wonder.

Om "fjantasy" blir motsatsen till "välj det uppenbart bästa alternativet och skådespela som om du tyckte detta var något spännande", då framstår faktiskt denna Fjantasy som något riktigt fint och åtråvärt i mina ögon...

/Riz
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Mineral of the weak

"Nja, jag har alltid sett Star Treks olika aliens som verktyg för manusförfattarna att enkelt kunna skriva nya avsnitt. Ett berättelseverktyg, alltså."

Ett överanvänt verktyg, dock. Stårysarna skulle lika gärna kunna skrivas med helt normala människor - faktum är att manusförfattarna oftast erkänner att aliensarnas enda uppgift är att isolera ett attribut som man vill berätta om, men attributet finns redan där hos vanliga människor. I slutändan så finns effektsminket mest där för att Star Trek förväntas ha effektsmink. Då är det inte ett bra berättelseverktyg. Då är det en berättelsebegränsning.

"Men det här med bogusmineraler (jo, jag erkänner att de är bogus om man ser på dem ur ett ytligt perspektiv) är nog snarare att betrakta som ett spelverktyg; de gör det spelmässiga avvägandet roligare."

De skulle kunna göra det. Oftast så innebär det dock bara att det enda som avvägs är att vapnet blir ännu dyrare och ännu bättre. Det behöver man knappast ett bogusmineral till.

"Om "fjantasy" blir motsatsen till "välj det uppenbart bästa alternativet och skådespela som om du tyckte detta var något spännande", då framstår faktiskt denna Fjantasy som något riktigt fint och åtråvärt i mina ögon..."

Men om fjantasy blir liktydigt med "välj det uppenbart bästa alternativet och skådespela som om du tyckte att det var något spännande" så är det ju ingen skillnad på de två. Om fjantasy dessutom blir blasé och trist så är det till och med sämre.

Välkommen tebaks, f'rexten.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vitamineral

" Stårysarna skulle lika gärna kunna skrivas med helt normala människor - faktum är att manusförfattarna oftast erkänner att aliensarnas enda uppgift är att isolera ett attribut som man vill berätta om, men attributet finns redan där hos vanliga människor."

Det är ju faktiskt det som sagor handlar om; att berätta något som engagerar oss alla med fantasieggande symboler. Peter Pan handlar ju om något väldigt mänskligt; att inte vilja bli stor, men nog tycker jag ändå att den berättelsen blir roligare när den berättas med flygande pojkar och tickande krokodiler... Och Star Trek är faktiskt rätt ofta en rymdsaga och inte vetenskaplig S/F. Det har den alltid varit.

Men visst, jag håller med om att det kan bli slappt ibland.

"Oftast så innebär det dock bara att det enda som avvägs är att vapnet blir ännu dyrare och ännu bättre. Det behöver man knappast ett bogusmineral till."

Ja, det är ett fall av dålig spelmässighet. Mithrilvapen är exempelvis bara roliga om det är en fråga om små vapen (så att man kan fråga sig om man ändå inte vill ha ett stort stålvapen i alla fall) och D&D är ju tyvärr besudlat med usel spelmässigt tänkande med alla sina +1 svärd som utan tvekan är att föredra framför ett vanligt svärd.

Det spelmässiga verktyget förutsätter inte att man använder det bra, men om man tänker rätt så är det ett bra verktyg. Jag är särskilt förtjust i legeringar och magi som inte är helt problemfri. Vad jag vill är ju att avvägningarna skall göras mer spännande.

Använder man det rätt, så är balla material ett bra spelmässigt verktyg. Och när spelaren är engagerad, då är det enkelt att få dessa material att framstå som riktigt mystiska och kittlande. Precis så som forna människor kunde ha upplevt stålet på sin tid.

Riktighet istället för Uppriktighet, och sant, spelmässigt engagemang på köpet. Inte illa!
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
Vapen i D&D [OT]

D&D är ju tyvärr besudlat med usel spelmässigt tänkande med alla sina +1 svärd som utan tvekan är att föredra framför ett vanligt svärd.
Protest! I alla fall i viss mån.

Grejen är att i D&D så är inte alla vapen balanserade, visst. Däremot är de balanserade inom vissa grupper. Vi har dels grupperna av mundana vapen, som är indelade i "simple", "martial", och "exotic" i stigande braighetsordning. Martial-vapen är generellt sett bättre än simple-vapen (fast inte överdrivet mycket bättre), men alla har inte tillgång till dessa. Däremot så är vapnen inom kategorin martial-vapen rätt så balanserade mot varandra (exempel: långsvärd och stridsyxa gör samma grundskada, men svärdet får oftare in crits medan yxan å sin sida crittar hårdare).

Nästa grupp är de olika magiska vapnen. Där är det inget snack om att ett +4-vapen är bättre än ett +3-vapen. Å andra sidan så kostar ett +4-vapen ca 80% mer än ett +3-vapen (~32.000 gp mot ~18.000 gp), så det må vara hänt. Däremot finns det en balans inom samma prisklass: vill man hellre ha ett "rent" +4-vapen, eller ett +2 heligt vapen, eller ett +3 brinnande vapen, eller...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vapen i D&D [OT]

exempel: långsvärd och stridsyxa gör samma grundskada, men svärdet får oftare in crits medan yxan å sin sida crittar hårdare
Den sortens balans är jag väldigt förtjust i.

Nästa grupp är de olika magiska vapnen. Där är det inget snack om att ett +4-vapen är bättre än ett +3-vapen. Å andra sidan så kostar ett +4-vapen ca 80% mer än ett +3-vapen
Den sortens balans tycker jag är rätt värde. Då handlar det bara om "ska jag köpa den här halvbra gejen nu, eller vänta tills jag blivit rikare och kan köpa den där supermegaballa grejen?" vilket är ett avvägande som enbart sker när man står i vapenaffären. Inte direkt en dramatisk situation. Sedan så är jag inte så förtjust i att man bara köper vapen sådär, det är ballare om man hittar dem och om de får en lite mer sagomässig bakgrundshistoria, och om man ska hitta vapnen så spelar det ju ingen roll vad de skulle kosta i en affär, eftersom man ändå inte betalat för dem. Det blir dessutom lite mer exotiskt om man inte bara kan köpa (eller sälja) ens magiska vapen på det där sättet. Man känner sig lite mer unik om inte annat.

Däremot finns det en balans inom samma prisklass: vill man hellre ha ett "rent" +4-vapen, eller ett +2 heligt vapen, eller ett +3 brinnande vapen, eller...
Det är en okej form av balans. Problemet är mest det berättarmässiga, det är svårt att förklara vapnet utan att ta till speltermer. Det där är en fördel om man pratar om mithril eller olika former av påhittade legeringar: Man kan enklare väva in beskrivningarna av dem i vardagligt tal. Dessutom är ju jag förtjust i specialeffekter som inte enbart är av godo, så att man fortfarande kan anse att ett enkelt kopparsvärd ändå är att föredra framför ett magiskt vapen i somliga situationer. Det blir mer avvägande på så vis. Mer spelmässighet.

Men okej, jag var lite orättvis mot D&D. Fair enough.
 

Dark_Maven

Veteran
Joined
7 Apr 2003
Messages
42
Location
Stockholm, Sollentuna
Vilket material man har till vapen och rustningar borde bero på vilken samhällsklass och vilket yrke man har. En riddare eller adelsman har förmodligen stål medans en vanlig krigare eller köpman har järnvapen. Längst ner i skalan har man brons eller stenvapen.
 
Top