Nekromanti Stadskampanjen - Ett jävla meck!

[Beastslayer]

Vad kommer det sig att stadskampanjer i fantasy settings är en sådan utmaning att spelleda?
Eller är det bara jag som upplever det så?
Vad är det som gör STADEN till en såpass svår setting?

Jag upplever det som att staden är ett av de svåraste elementen i fantasy av någon anledning, vet inte varför!
Men jag vet att jag inte är ensam om att känna så, och det får mig att undra exakt vad det är som orsaker detta.

Ni som lyckats med att leda lyckade stadskampanjer, vad har varit receptet på en bra kampanj?

Ni som inte lyckats, vad har varit det största problemet för er?

 

[Rickard]

Vad tycker du är så svårt med det? En stad har ju allt. Gillen, personer, platser. Det är rätt svårt att interagera med monster i en skog vars instinkt är att äta dig. Det är roligare att sugas in i det sociala spelet där äta eller ätas innebär helt andra saker.

/Han som länkar till Vargavinter som han hade ett lyckat spelmöte med

 

[Beastslayer]

Jag tror just att den har allt är det som gör det svårt. Och dessutom så har ingen citysetting jag någonsin läst förutom WoD böcker haft bra platsbeskrivningar som ger en krokar att arbeta med.

Staden blir på något sätt ofta planlös och grå. Inte levande och rik på intriger som man vill ha det.

Jag vet egentligen inte på rak arm exakt vad som är mitt problem med fantasy städer, men jag har det inte så när jag spelleder på andra typer av platser. Så något är det ju! Och jag har snackat med många spelledare som sagt detsamma: "Fantasystäder är ett jävla sattyg att spelleda kampanjer i, varför är det så?"

 

[Oscar Silferstjerna]

Kasta "bomber" på spelarnas "flaggor". Funkar i alla miljöer. Känner du inte till terminologin - kolla runt här på forumet. Eller så kan nån annan säkert länka.

 

[mcwolfe]

Jag avslutade nyss en kampanj (i Reign) som i princip bara utspelades i en och samma stad. Det som underlättade väldigt mycket för mig var att jag fokuserade stenhårt på relationer. Jag hade en karta över staden, men det som var ännu viktigare var min relationskarta.

Stadens stora aktörer var fem familjer, så dessa skrev jag ner på ett blankt papper (rent tekniskt använde jag cmaptools, men det går att göra lite hur som helst). En av dessa var den nuvarande härskande familjen, medans de andra antingen vara nöjda så, eller intrigerade i hemlighet mot honom.

Så, jag ritade upp pilar mellan varje familj där jag skrev hur deras relation var mellan varandra. Dessutom skrev jag in om t.ex systern i en familj var gift med någon i en annan familj (inte jättedetaljerat, men i de fall det kunde vara intressant), samt i ett fall att frun i familjen hade en hemlig relation med en officer i en annan familj.

Utöver detta skrev jag in (delvis utifrån den karta jag och spelarna gjorde tillsammans) olika byggnader, andra aktörer, den lokala bordellen. Det viktiga var att skriva in 3-4 relationer till varje person eller aktör. Det gav nämligen väldigt mycket intressanta relationer och idéer.

Slutligen så bestämde jag mig för att inleda kampanjen med att rollpersonerna fick storstryk av en Svart Vakt, som börjat patrullera gatorna nattetid. Ingen visste dock vem som låg bakom dessa..

En annan viktig sak för min del var att låta den här kartan utvecklas allteftersom. Ibland kom spelarna med bra input, då lade jag till det, och ibland så kom jag på nya saker som dök upp. A och O var dock hela tiden Relationer och Motivationer (vad vill han och han).

Förmodligen en av de mest lyckade kampanjer jag nånsin spel-lett, och definitivt den lättaste

/McWolfe

 

[Beastslayer]

Kasta "bomber" på spelarnas "flaggor". Funkar i alla miljöer. Känner du inte till terminologin - kolla runt här på forumet. Eller så kan nån annan säkert länka.

Jodå, jag känner till terminologin.

Jag avslutade nyss en kampanj (i Reign) som i princip bara utspelades i en och samma stad. Det som underlättade väldigt mycket för mig var att jag fokuserade stenhårt på relationer. Jag hade en karta över staden, men det som var ännu viktigare var min relationskarta.

Stadens stora aktörer var fem familjer, så dessa skrev jag ner på ett blankt papper (rent tekniskt använde jag cmaptools, men det går att göra lite hur som helst). En av dessa var den nuvarande härskande familjen, medans de andra antingen vara nöjda så, eller intrigerade i hemlighet mot honom.

Så, jag ritade upp pilar mellan varje familj där jag skrev hur deras relation var mellan varandra. Dessutom skrev jag in om t.ex systern i en familj var gift med någon i en annan familj (inte jättedetaljerat, men i de fall det kunde vara intressant), samt i ett fall att frun i familjen hade en hemlig relation med en officer i en annan familj.

Att använda sig utav en relationskarta är nog grymt bra. Jag brukar göra det på annat vis. Men det är dags att testa något nytt.

Listan med platserna har jag också användt, det går ju i princip inte att leda en stadskampanj utan en.

 

[OlleUtanTänder]

Hej alla här på forumet!

Jag känner igen riskerna med en stadskampanj, det kan verkligen bli enormt oengagerande.

En utväg kanske kan vara att hantera staden på samma sätt man gör ett helt land, eller terräng, med mindre distinkta platser men desto mer distinkta maner och återkommande företeelser. Nu kanske jag är lite otydlig, men jag tänker mig en tydlig kontrast mellan förberedda specifika platser och större generella platser som gator, tåg etc.
Många minnesvärda skildringar av städer pendlar ju mellan de företeelser man stöter på överallt i staden och ett fåtal unika platser.
Spontant skulle jag beskriva Tokyo utifrån ett par generaliseringar och sedan ett fåtal platser, men generaliseringarna skulle återkomma. För spelarna skulle pendeltåg, folktäta gator, inträngda massagesalonger på tredje våningen och valkampanjer med hjälp av högtalarbussar prägla utrymmet mellan de fasta punkterna.
Kan tänka mig att man kan riskera att tjata lite om de återkommande detaljerna och företeelserna, risken är ändå att man glömmer dem. De kan ju vara allt från språkbruk till seder och fordon.

Jag tror det här förhållningssättet skulle må bäst om man helt sket i kartor och ser det mer på samma sätt som en film kan skissera geografiska relationer utan någonsin ta till "punkt a, b, c, d, e"

 

[mcwolfe]

Om jag förstår OUT rätt så håller jag med. Det är lite TV-serie-stuket, där de av ekonomiska skäl återanvänder vissa scener om och om igen. Så merparten av händelserna utspelas på samma platser, och då och då så lägger man in lite nya ställen då och då.

Kan för övrigt rekommendera kampanj-världs-skapar-processen som står med i Starblazers och Legends of Anglerre. När vi använde den i vår grupp så blev det dels en väldigt intressant och organisk stad, inte så "perfekt" som om en person satt sig ner och ritat den, och dessutom så lärde spelarna känna staden på studs.

/McWolfe

 

[Rickard]

Jag tror just att den har allt är det som gör det svårt. Och dessutom så har ingen citysetting jag någonsin läst förutom WoD böcker haft bra platsbeskrivningar som ger en krokar att arbeta med.

Det är därför jag motsätter mig med att ha kartor över städer. Det finns uvar där ute som tycker att kartor är teh shit men det är så himla tråkig inställning som dödar nytänkande. De enda kartor man borde ha är relationskartor eller kartor som visar var någonstans en gruppering håller hus, för att lättare få överblick över staden.

Nog om kartor dock. Man måste ha grupperingar med målsättningar, vilket är någonting jag strängt påpekar för skaparen till Enigma. Att man måste ha friktioner mellan grupper. Att man måste ha vilande händelser som vill explodera. Annars kommer spelskaparen bara att lämpa över allting i spelledarens händer med etiketten "Gör ditt bästa med detta", utan någon helst ansvarskänsla för arbete som varenda spelledare där ute måste gå igenom.

Därför tycker jag värld är värdelöst. Fokusera istället på att skapa världselement som går in på någonting som är mycket viktigare: hur man ska skapa ett scenario i rollspelet. Platsbeskrivningar är döda element i ett scenario. Det är grupperingar och framförallt deras målsättningar som skapar en dynamik som reagerar på det rollpersonerna gör.

Hitta grupperingarna (eller skapa egna) i staden. Hitta på någonting som de gemensamt är ute efter. Dra in rollpersonerna i det och du har ditt scenario. För mer komplexa strukturer, blanda in fler grupperingar med fler gemensamma mål.

/Han som rantar lite

 

[Beastslayer]

Jag tycker du för fram en hel del bra punkter som man nog bör tänka på extra noga inför stadskampanjen. Och att generalisera är nog väldigt bra. Att alltid återvända till samma beskrivning av en stadsdel varje gång man kommer in i den.

Har funderat på om det inte skulle vara väldigt hjälpligt och kul att sätta ett par nyckelord/teman på varje stadsdel så man vet hur man skall gestalta den, nästan som en rollperson på ett sätt.

Bra idéer!

 

[Beastslayer]

Kan för övrigt rekommendera kampanj-världs-skapar-processen som står med i Starblazers och Legends of Anglerre.

Kan du förklara vad den innebär?

 

[Beastslayer]

I get your point. Kartor is THE shit. Men de sätter nog mer stämning utanför spel än i spel. För de säger inte spelarna ett jävla jota eftersom de inte läst boken. Då kan man lika gärna behålla kartan för sig själv och göra andra sorters kartor istället, tex relationskartor.

/Draugen som ändrat datum på surströmmingskivan för Hans skull.

 

[mcwolfe]

Kan för övrigt rekommendera kampanj-världs-skapar-processen som står med i Starblazers och Legends of Anglerre.

Kan du förklara vad den innebär?

Kortfattat så är det ett sätt att strukturera upp hur man tillsammans med spelarna ritar upp en karta över en stad/land/kontinent/stadsdel lite halv-abstrakt sådär. Man börjar gå t.ex ett eller två varv där alla sätter ut en "plupp" på ett papper. Denna plupp är en knytpunkt/stad/whatever. Därefter drar man ut gränser mellan en plupp och papperets kant, följt av gränser mellan plupparna.

När den grundstrukturen är klar så fortsätter papperet skickas runt, och alla får skriva en kort mening eller ett ord som beskriver de olika områdena eller plupparna.

För ett exempel på hur det kan bli, se http://www.bhedia.se/uncategorized/low-prep-map-making/

Det är ingen särskilt komplicerad metod (även om den beskrivs lite mer detaljerat i spelen än vad jag gjort här).

/McWolfe

 

[Beastslayer]

Intressant!

Sådär har jag gjort i någon enstaka kampanj. Senast till Dark Heresy där vi skapade planeten som vi skulle spela på gemensamt och spelarna fick vara med och placera ut saker i form av platser mm. Fungerade inte jättebra. Men det beror nog mest på att det är en ny grupp där folk kommer från väldigt skilda bakgrunder.

Borde man inte kunna applicera samma metod på en existerande karta där det endast finns namn? Det borde ju inte göra någon skillnad? Utöver att spelarna kanske påverkas av kartan och namnen, men det borde ju ske även i ditt exempel tycker jag.
Nåja, kan vara värt att testa det om inte annat för att prova något annorlunda!

 

[Svarte Faraonen]

Något jag ofta känner i fantasystäder är att man tappar lite sense of wonder, även om staden i sig har en massa fantasyaspekter. Själva äventyren kommer ändå ofta att handla om intriger och politik av en sort som lika gärna hade kunnat spelas i en annan miljö. Jag tror att man kan ha nytta av att inte bara hänga upp sig på faktioner och relationer, utan även att slänga in uppenbart övernaturliga och märkliga fenomen som en väsentlig del av plotten. Annars kan vardagligheten i stadspolitiken suga ut musten ur fantasyn.

 

[Ram]

Håller med. Av någon anledning så upplever jag det som mycket vanligt att staden i fantasy snarare utgör något av en referenspunkt, att den representerar det normala, det mer medeltidslika så att säga. Staden är en organism som inte tillåter samma Suspension of disbelief som andra element i spelvärlden då den måste hålla ihop på ett helt annat sätt så att säga. Den styrs av mer veklighetslika behov och drivkrafter.

Man måste helt enkelt arbeta med staden för att göra den fantastisk. Ett gammalt tempel i underjorden får mycket mer gratis.

 

[mcwolfe]

Något jag ofta känner i fantasystäder är att man tappar lite sense of wonder, även om staden i sig har en massa fantasyaspekter. Själva äventyren kommer ändå ofta att handla om intriger och politik av en sort som lika gärna hade kunnat spelas i en annan miljö. Jag tror att man kan ha nytta av att inte bara hänga upp sig på faktioner och relationer, utan även att slänga in uppenbart övernaturliga och märkliga fenomen som en väsentlig del av plotten. Annars kan vardagligheten i stadspolitiken suga ut musten ur fantasyn.

Det ena behöver inte motsäga det andra, som jag ser det. Under staden går det självklart massa katakomber, minnen av en tidigare civilisation. Det finns urgamla, mörka kyrkor där det rör sig saker efter mörkrets inbrott. Urgamla sekter håller på att väcka onda ting till liv och ingen vet vem det egentligen är som leder Tjuvarnas gille.

Som jag ser det finns det en enorm uppsjö "övernaturliga", fantastiska inslag som man kan lägga in i en stads-miljö, antingen mörka eller mer färgglada. Det intressanta blir när man kombinerar det med de olika faktionerna osv. Utåt sett kanske en faktion har en agenda, men den innersta cirkeln har ett helt annat mål (att samla på sig människooffer för att väcka Thf'regula till liv).

.. för att nämna några tankar som dyker upp lite tvärt

/McWolfe

 

[mcwolfe]

Staden är en organism som inte tillåter samma Suspension of disbelief som andra element i spelvärlden då den måste hålla ihop på ett helt annat sätt så att säga. Den styrs av mer veklighetslika behov och drivkrafter.

Man måste helt enkelt arbeta med staden för att göra den fantastisk. Ett gammalt tempel i underjorden får mycket mer gratis.

Just eftersom staden är en organism (som jag ser det), så tillåter den faktiskt mer. Lager har lagts på lager, staden har växt organiskt, utan tanke, utan mål, utan den har växt som en egen levande organism. Vem vet vad som döljs under den, i dess innersta kärna.

/McWolfe

 

[Ram]

Just eftersom staden är en organism (som jag ser det), så tillåter den faktiskt mer. Lager har lagts på lager, staden har växt organiskt, utan tanke, utan mål, utan den har växt som en egen levande organism. Vem vet vad som döljs under den, i dess innersta kärna.

Mycket bra skrivet och jag håller med helt. Det svåra är att använda det, att göra det attraktivt för betraktaren/nyttjaren.

På metanivå är en stad nästan definitionsmässigt awesome. Intriger, relationer, beroenden, agendor, konflikter, politik etc. Om man får in spelarna bra i de vågor som går genom staden så har det alla förutsättningar att bli hur bra som helst. Det kräver dock sin insats både vad gäller förberedelser och även att... vårda intressenterna i brist på bättre sätt att beskriva det hela. Att följa intrigvågorna genom staden när man rubbar ballansen så att säga.

En schyst fisktank mao.

 

[krank]

Jag har följt den här tråden lite lagom aktivt, men har inte riktigt känt mig träffad - visst spelleder jag mest i städer, men det är ju mest nutida skräck, superhjältande eller något annat i hyfsat modern setting. Det kanske, har jag tänkt, är annorlunda i just fantasy?

En del säger att stadsmiljön dödar deras "sense of wonder" eller liknande. Det kanske jag kan ställa upp på, om nu sense of wonder är vad man får ståfräs av. För mig är det lite tvärtom; som SL har jag sjukt svårt att hitta på äventyr jag trivs med som inte utspelar sig i städer. "Vaddå, det finns väl inget intressant på landsbygden?" =)

I städer kan man ha rockkonserter, bilskrotar, agenter, poliser, detektivfall, kloakröj, hemliga sällskap, kidnappningar, onda nekromantiker, magikerakademier, universitet, tjuvagillen, inbrott på muséer, kyrkor, underliga sekter, barer och pubar, hotell, forskningsföretag...

Givet, allt ovanstående funkar inte i en förmodern fantasysetting, men motsvarigheter finns eller kan finnas.


Jag vågar nog säga att allt som är riktigt coolt som man kan göra utanför en stad kan man mer eller mindre göra i en stad också, minus långtråkiga transportsträckor.