krank said:
Synd bara att jag är alldeles för opoetisk för att beskriva på det viset. Jag brukar landa i nåtslags mellanting, jag anger inte exakta klädesplagg eller längd men jag säger typ... Hårfärg, hudfärg, antagligen ögonfärg (för mig som SL är det alltid viktigt med folks ögonfärg, fan vet varför), om de är långa/korta/tjocka/smala samt vilken typ av kläder de oftast bär (rosa kostymer med axelvaddar t.ex).
Fast, med din självkritiska läggning borde du ju inte vara nöjd med det! Och i förberedd text, snarare än livs levande vid spelbordet, är ju en förändringstanke möjlig att komma ihåg.
Själv följer jag generellt samma mall som din med mina SLPs. Kläder, kroppsform, hår, ålder och om alla inte ändå är nordeuropéer*, hudfärg. Men det är lite trist.
Ibland får man ju till minnesvärda SLPer ändå. Korta, märkligt ungdomliga punkartjejer i slitna jeans och sopsäckar. Folk som ser ut som folk gör mest fastnar ju dock inte riktigt på minnet.
Så mitt mål är att till listan lägga till (ett) ansiktsdrag och ett övrigt utmärkande drag. Ansikten är väldigt svåra att beskriva, men utgör en så stor del av verklighetens personer. Bara att nämna formen på näsan eller färgen på läpparna, ärret vid vänsterörat gör (borde göra) så mycket. Och har man på att-beskriva-listan också ett »övrigt« drag kommer man ihåg att nämna kanske ett rörelsemönster eller en ovanlig klocka.
Inte för att det har så mycket med trådstarten att göra ...
*Senast jag SLade förberedd var Sorunda, Södermanland, 1930-tal. Det mest exotiska där var en död nederländare ...