Story now i längre spel?

[Ram]

Så, att vi pratar Big model och GNS igen gjorde att jag började tänka på hur jag spelar Narrativt. Som jag ser det så har vi även när vi spelar trad ganska högt fokus på mänskliga problem, men även med det så beter det sig radikalt annorlunda gentemot när vi samberättar eller spelar "story pulpigt". I de senare så bryr vi oss så att säga inte om karaktärer, världen (gör vi sällan i trad heller undantaget våra egna relationer) och liknande utan låter bara saker ske. Vi öppnar ett sår och petar i det tills det känns bra typ. Nu finns det massor av andra sätt att göra det på såklart, men vi hamnar ofta där.

Men då tar ett scenario typ 2-3 timmar och efter vi är klara är det sällan det finns något kvar att leka med så att säga.

Hur gör man för att spela längre spel med Story now-fokus? Vi har gjort en hel del grejor. Solar system är det bästa jag sett i detta område med ganska bred marginal, men även där så tycker jag att känslan är annorlunda än i våra korta spel. Vi har testat generationsspel i samma värld och det har funkat helt okej. Men vilka spel eller lösningar gör detta bra?

 

[Christoffer]

Som jag ser det så har vi även när vi spelar trad ganska högt fokus på mänskliga problem...

Varför inte bara köra på med det? Trad är ju som ett ickebegrepp i den här frågan. Läser du Story now texten så upptäckte Ron själv detta i spel med Champions, Cyberpunk och Runequest. Upptäckte som i någon som undersöker vad som händer eller varför något fungerar, inte uppfann som i att det var något nytt. Jag kan ju själv se hur vissa partier av vad jag gjorde med mutant och wastelands föll in i Story now som agenda och sjöng så himla fint, själv förstod jag inte alls varför och tänkte "nu måste vi koka på när det är bra så in med ett färdigt äventyr" och sen dog allt... för att då försvann det fokuset och agensen helt. Så, varför inte bara ta det bästa rollspelet någonsin och köra?

 

[Genesis]

Min bild är att de flesta ”korta spel” går rätt bra att spela som längre kampanjer, om man vill. Det handlar mest om att alla är med på att det är det man vill göra. Om inte spelet har ett definierat endgame så kan man köra de flesta samberättarspel över en längre tid. Sedan behöver man ju som @Christoffer säger inte spela på det sättet för att köra Story Now. Det kan du ju göra i Eon om du vill.

Ovanstående är dock sagt av en person vars längsta kampanj varat tolv spelmöten och ser allt över fyra som en ”längre kampanj”.

 

[Bifur]

Kan svaret finnas lite i skärningen mellan story now (eller narrativistisk kreativ agenda?) och samberättade? Jag ska på inget sätt påstå mig vara expert eller ha extensiva erfarenhet men i min upplevelse har varit ju mer samberättande > högre tempo. Tänker på @Genesis exempel med svärdet som ska smidas om. I en kontext där inte spelaren kan bestämma att det sker nu borde tempot sjunka automatiskt och kampanjens perspektiv blir längre.

 

[Björn den gode]

Eftersom vi har så extremt olika tidsuppfattningar när det kommer till kampanjer så måste jag fråga vad du menar med 'längre', längre än 2-3 timmar förstår jag ju men pratar vi om 10 spelkvällar eller 100? För om vi tar det mest kända exemplet Apocalypse World så är ju mitt största problem med det att det kräver så långa kampanjer, det är först nånstans runt femte speltillfället (för oss iaf) som det på riktigt börjar hända saker med XP-systemet och tror vi alltid har fått fuska med att dela ut lite extra-xp för att nån ska nå upp till sjätte förbättringen (eller vad det är, där man kan byta playbooks och sånt) innan vi är klara efter cirka 10 spelkvällar. Däremot håller jag med om att det inte håller för 100, sen är det ju en annan fråga att jag inte skulle vilja spela någon kampanj 100 kvällar men det blir lite OT.

 

[JohanL]

Burning Empires ska ta exakt 18 sessioner inklusive en för chargen. Det är nog det längsta jag sett nämnas.

(Sedan kan man väl diskutera exakt hur Story Now BW egentligen är. Rätt traditionellt spel på många vis.)

 

[krank]

Eftersom vi har så extremt olika tidsuppfattningar när det kommer till kampanjer så måste jag fråga vad du menar med 'längre', längre än 2-3 timmar förstår jag ju men pratar vi om 10 spelkvällar eller 100?

Rollspelsverket har givetvis tagit fram en provisorisk standard, som just nu ligger ute på remiss:

RSV-076 Standardisering av äventyrs- och kampanjlängd

Spelmöte Sammanhållen speltid ej avbruten av sömn eller paus om längre än två timmar Äventyr Sammanhängande narrativ, 1–5 spelmöten Kort kampanj Sammanhängande narrativ, 5–10 spelmöten. Består ofta av flera äventyr, som fungerar som del-narrativ. Kampanj Sammanhängande narrativ, 10–50 spelmöten....

docs.google.com

 

[Genesis]

Kan svaret finnas lite i skärningen mellan story now (eller narrativistisk kreativ agenda?) och samberättade? Jag ska på inget sätt påstå mig vara expert eller ha extensiva erfarenhet men i min upplevelse har varit ju mer samberättande > högre tempo. Tänker på @Genesis exempel med svärdet som ska smidas om. I en kontext där inte spelaren kan bestämma att det sker nu borde tempot sjunka automatiskt och kampanjens perspektiv blir längre.

Jag tror absolut att samberättande stilar tenderar att ha högre tempo, och det gör ju att det också gärna blir kortare kampanjer.* Håller man ett bra tempo upplever jag att man går i liknande takt som film eller TV-serie, och om man tar det lugnt kanske hälften så snabbt, medan jag känner att mer traditionellt spel rör sig mer i en takt på typ 1/8 till 1/20 (en långfilm i stårymaterial motsvarar 2-5 hela fyratimmars spelpass).

* I min egen definition där kampanj = två eller fler spelmöten med samma rollpersoner. Enligt RSV har jag ju aldrig spelat en kampanj.

 

[kaptendral]

Jag tycker @Christoffer satte satte huvudet på spiken direkt. Ett trick som jag kan tänka mig skulle kunna hjälpa till att påminna om att spela på det här sättet är att importera Beliefs från Burning Wheel eller nån liknande mekanik (som Goals i Stars Without Number eller Bonds i Dungeon World) om regelsystemet inte redan har det. Har man rätt spelare behövs det inte såklart.

 

[Mogger]

Varför inte bara köra på med det? Trad är ju som ett ickebegrepp i den här frågan. Läser du Story now texten så upptäckte Ron själv detta i spel med Champions, Cyberpunk och Runequest. Upptäckte som i någon som undersöker vad som händer eller varför något fungerar, inte uppfann som i att det var något nytt. Jag kan ju själv se hur vissa partier av vad jag gjorde med mutant och wastelands föll in i Story now som agenda och sjöng så himla fint, själv förstod jag inte alls varför och tänkte "nu måste vi koka på när det är bra så in med ett färdigt äventyr" och sen dog allt... för att då försvann det fokuset och agensen helt. Så, varför inte bara ta det bästa rollspelet någonsin och köra?

Precis. Vårt bristfälliga språk sammanfattade detta med att det roligaste alltid var "mellan äventyren". Men det dröjde innan vi förstod hur det skulle återskapas och ännu längre innan vi förstod hur man kunde använda färdiga äventyr och anpassa dem. Eller för den delen skriva dem.

 

[Christoffer]

Om det nu inte är så att @Ram specifikt är ute efter långform samberättande eller något med mer mekaniker för att fördela klassisk sl-makt runt bordet och inte klassiska spel med hårt fokus på karaktärer eller vanilla narrativism. Inser nu att jag kanske tolkade vad som efterfrågades fel.

Vilken känsla är det du vill dra ut i lång form med fokus på story now? Den du beskriver som story pulpigt eller mer karaktärsfokuserade?

 

[Ram]

Vilken känsla är det du vill dra ut i lång form med fokus på story now? Den du beskriver som story pulpigt eller mer karaktärsfokuserade?

Jag letar efter system som har ett uttalat Narrativistiskt fokus som verkligen stödjer kampanjspel.

När jag spelar med ett uttalat storyfokus så brinner saker ut så fort. Oberoende av vad jag spelar så tar det slut. Det är ett intensivt medium. I princip så tror jag att jag landat i förvissningen att det är så det är. Det går inte att ha ett fullt sådant fokus under 10-15 spelmöten.

Jag har försökt många saker. Solar system har funkat rätt okej. Vi har spelat generationsspel där vi krokar in vänner och släktingar till det förra delscenariots huvudpersoner och "spelar vidare" och det har funkat bra, men det blir inte samma känsla som en bra trad-kampanj.

Så jag undrar om det finns något sådant spel/system som är gjort för långa story now-kampanjer som man kan inspireras av, oberoende av "genre" så att säga.

 

[entomophobiac]

Tycker det låter intressant med samberättande som är helt byggt för långt spelande. Går väl lite in på en fråga jag ställde tidigare, angående kampanjer utan plot. Håller med om att tempot lätt blir högre, men det behöver ju inte betyda att det blir svårare att spela längre sammanhängande saker. Känns ju som att spel som Primetime Adventures är bra lämpade för den typen av spel genom att helt enkelt norpa struktur från primetime-TV.

I vissa grupper där jag spelat har samberättande lett till mer "flams", och har varit svårare att behålla inom rimliga nivåer av den anledningen snarare än något annat. Men i grupper som är mer vana med samberättande brukar det nästan alltid vara en naturlig del av dynamiken, och då spelar vi helt enkelt kampanj - inte på något speciellt sätt.

 

[Ram]

Eftersom vi har så extremt olika tidsuppfattningar när det kommer till kampanjer så måste jag fråga vad du menar med 'längre', längre än 2-3 timmar förstår jag ju men pratar vi om 10 spelkvällar eller 100?

Jag tänker mig i storleksordningen 10-20.

 

[Christoffer]

Jag letar efter system som har ett uttalat Narrativistiskt fokus som verkligen stödjer kampanjspel.

När jag spelar med ett uttalat storyfokus så brinner saker ut så fort. Oberoende av vad jag spelar så tar det slut. Det är ett intensivt medium. I princip så tror jag att jag landat i förvissningen att det är så det är. Det går inte att ha ett fullt sådant fokus under 10-15 spelmöten.

Jag har försökt många saker. Solar system har funkat rätt okej. Vi har spelat generationsspel där vi krokar in vänner och släktingar till det förra delscenariots huvudpersoner och "spelar vidare" och det har funkat bra, men det blir inte samma känsla som en bra trad-kampanj.

Så jag undrar om det finns något sådant spel/system som är gjort för långa story now-kampanjer som man kan inspireras av, oberoende av "genre" så att säga.

Ärligt talat vet jag inte om jag förstår. Narrativism/Story now innebär ju inte per automatik att vi spelar med ett uttalat storyfokus, om vi med storyfokus menar en utanförblick på berättelsen och vart den är påväg. För mig innebär det väldigt mycket bara att spela en karaktär som befinner sig i en situation och vill något i den här situationen, och situationen är lite i ett flux, fullt av osäkerhet kring hur saker skall falla ut, och att detta är något som jag har möjlighet att genom att agera med min karaktär påverka. Det är som inte mer än så. Ibland dikterar spelet endel om situatuationen, ibland gör det inte det, ibland lägger spelet eller vi runt spelbordet på tekniker så som att spela med en annan blick på spelet, med att ha möjlighet att introducera massa saker in i fiktionen, osv, det gör det varken till mer eller mindre story now, det bara gör att vi spelar med den story now som agenda på lite olika sätt. Det är därför jag tjatar i den andra tråden, och ytterligare någon kanske, att vi måste separera tekniker och hur vi spelar med den kreativa agendan som är rätt spretig och öppen för att vi ska kunna ta oss an den på flera olika sätt med flera olika hjälpmedel.

Så, antar du menar då: Ett spel som har element av mer kortare samberättande spel, med tekniker så som att bry sig om storyn på ett lite utanförperspektiv (director stance) och kanske ha möjlighet att påverka fiktionen på andra sätt än genom att agera med sin karaktär?

 

[Mogger]

@Ram Burning Wheel borde vara det spel som ligger närmast det du efterfrågar.

 

[Ram]

@Ram Burning Wheel borde vara det spel som ligger närmast det du efterfrågar.

Ja, det är nog så. Jag har försökt spela Burning wheel många många gånger men har gett upp varje gång för det är så meckigt skrivet och det finns så många interagerade delar, men om jag verkligen vill spela på det sättet så antar jag att det är dags att bita i det äpplet igen...

 

[Ram]

Så, antar du menar då: Ett spel som har element av mer kortare samberättande spel, med tekniker så som att bry sig om storyn på ett lite utanförperspektiv (director stance) och kanske ha möjlighet att påverka fiktionen på andra sätt än genom att agera med sin karaktär?

Inte egentligen. Eller jag vet inte.

Det jag letar efter är en lösning som behåller den traditionella uppdelningen med spelare och spelledare och jag tycker inte att directors stance behövs om spelarna spelar sina karaktärer med story now-fokus och spelledaren gör det samma. I öppna, sandboxiga bombdrivna scenarion i en väldefinierad värld.

Eller inte en lösning, en implementation. Ovan beskriver hur vi oftast spelar i dag, men utan systemstöd utan bara med en välskriven gemensam värld och en uttalad gemensam vision.

 

[Mogger]

Inte egentligen. Eller jag vet inte.

Det jag letar efter är en lösning som behåller den traditionella uppdelningen med spelare och spelledare och jag tycker inte att directors stance behövs om spelarna spelar sina karaktärer med story now-fokus och spelledaren gör det samma. I öppna, sandboxiga bombdrivna scenarion i en väldefinierad värld.

Eller inte en lösning, en implementation. Ovan beskriver hur vi oftast spelar i dag, men utan systemstöd utan bara med en välskriven gemensam värld och en uttalad gemensam vision.

Alltså, det är typ så här vi spelar alla spel, inkl Kopparhavets hjältar som vi kör nu. Jag kan inte spela på något annat sätt. Så ta valfritt spel från FL, Helmgast eller annat och spela som ni brukar. Det enda man ska akta sig för är spel som har delar som motverkar drama, och det gäller nog främst äldre spel, men det är främst för att de kan te sig lite spretiga med dagens mått mätt.

 

[Genesis]

Den yttersta domen är ju helt klart vad ni behöver, men tyvärr är det inte släppt ännu. Det har ett regelsystem som explicit driver mot Story Now (istället för att vara agnostiskt till det), och är väldigt bra för kampanjspel.