Nekromanti Supergänget #1

[Gurgeh]

Det är så lite trafik på det här forumet (är det ingen som använder sommaren till att skriva rollspel?) att jag känner mig tvungen att starta en tråd. Tyvärr kommer den knappast att förbättra läget eftersom det bara är en preview som inte riktigt inbjuder till diskussion.

Det här ska alltså bli ett rollspel i form av en serie. Alla regler ska förklaras i pratbubblor och alla exempel ska utföras i serien. Hittills har jag producerat en hel sida. Jag har ingen aning om hur lång serien kommer bli, eller hur lång tid det kommer att ta att färdigställa eländet. (Jag har reglerna klara och har skrivit manus för fem sidor.)

Men för att få till lite diskussion här: Vad skulle ni vilja se i ett superhjälterollspel? Vilka har ni spelat? Vad har fungerat bra och vad har inte fungerat bra?

/tobias

 

[Olle Linge]

Way to go

Som jag sade när du presenterade idén när det nu var: jäkligt kul idé. Väl genomfört så här långt också. Det jag ställer mig lite kritisk till är hur effektivt det är att presentera ett spel enbart på det här sättet. Det kräver nog att man anpassar spelet till presentationen så att säga. Jag antar att du har tänkt detta. Du är knappast känd för att göra tungrodda system, så jag tror att det kan fixa sig. Tänk bara noga efter, för det är rätt mycket jobbigare att göra om ifall du ändrar dig

På det hela taget en bra idé som kan vara svår att genomföra på ett vettigt sätt. Jag tror dock du har både teckningsförmågan och makarknölarna att göra detta, så lycka till!

 

[Dante]

Men, men …

… alla vet ju att det är Humphrey Tagelberg som är Kapten Sverige.

Eller finns det två?

Annars: Cool serie. Cool idé.

 

[RaskoInikov]

[cita=Gurgeh]Det är så lite trafik på det här forumet (är det ingen som använder sommaren till att skriva rollspel?)

[/ QUOTE ]

Räknar du ut mej helt nu eller ?

Vad skulle ni vilja se i ett superhjälterollspel? Vilka har ni spelat? Vad har fungerat bra och vad har inte fungerat bra?

Jag är faktiskt inte alls inne på genren, även om jag gluttat igenom SAS (Silver Age Sentinels) och läst min beskärda del superhjälteserier.

Det jag gillar mest är när intrigen inbjuder till flera sätt att lösa problem. Våld t.ex. som är ofta förekommande i superhjältestuket är ingenting som jag tycker att huvudpersonerna blint ska lita till (även om de självklart ska ha alla förutsättningar att sparka rumpa). Intrigerna får gärna vara komplexa och i flera led.

Dynamiska regler så att man kan skapa i princip vilken hjälte som helst på ett enkelt sätt är också någonting som jag värderar högt. I SAS tycker jag att GOO har lyckats riktigt över förväntan.

Eftersom jag faktiskt aldrig provat på att spela superhjälterollspel kan jag inte svara varken utförligare eller på de ytterligare frågorna. Tyvärr.

-------

I övrigt måste jag säga att jag skarpt gillar din serie-preview.

 

[Gurgeh]

Re: Way to go

Det jag ställer mig lite kritisk till är hur effektivt det är att presentera ett spel enbart på det här sättet. Det kräver nog att man anpassar spelet till presentationen så att säga.

Nej, det är verkligen ett urdåligt sätt att presentera spelet - ur effektivitetssynpunkt i alla fall - men jag vill se hur bra jag kan få det att fungera.

Reglerna kommer att vara extremt enkla. Det är helt klart nödvändigt för att det ska bli genomförbart. Att presentera till exempel Eonreglerna i serieform skulle verkligen vara totalt vansinne.

Jag hade tänkt göra det som ett dogmaspel. Det tog ungefär två serierutor innan jag listade ut att det var extremt optimistiskt.

/tobias

 

[MrG]

Har spelat ett part (DC, Marvel i tidigare utgåvor) men aldrig blivit biten av det, har också sett ett par enklare hemma byggen som fungerat bättre än de färdiga.

Stora probelmet känns som att jag gärna vill ha en väldans frihet i att välja förmågor och komma på nya och det blir läbbans svårt att sätta i system. En annan kluirghet är att om man ska vara genretrogen, behöver man inte vara konsekvent, hur bra en hjälte/skurk är beror på vilket nummer man läser. Men att få samma dynamik i ett system är knepigt...

Layout tanken är förresten hur cool som helst och du är ju helt klart rätt man att göra det!

 

[Gurgeh]

Re: Men, men …

… alla vet ju att det är Humphrey Tagelberg som är Kapten Sverige.

Eller finns det två?

Humphrey Tagelberg är Kapten Sverige på jord 1, den här killen är Kapten Sverige på jord 2. Kapten Sverige på jord 3 är en utomjordisk jätte i ett Sverige som erövrades av mongolerna under det venusianska frihetskriget. På jord 4 dödades Kapten Sverige av sin ärkefiende Norrmannen, men återupplivades som tre hjältar: Kapten Svealand, Kapten Götaland och Kapten Norrland. Om de möter ett hot de inte kan besegra kan de gå samman och bli en oövervinnerlig jätterobot.

/tobias

 

[Gordeg]

Re: Way to go

"Åh Kapten Sverige, du är bäst! Hur kommer det sig att du alltid är snabbare än skurken?"

"Ah, min bortkomne lille vän som jag just har räddat från en ful typ, du kommer snart att märka att tur ordningen i närkamp följer ett visst mönster som bla bla bla initiativ bla bla..." (gigantisk pratbubbla som innehåller 300+ tecken och tar nästan hela sidan i anspråk)

 

[Ackerfors]

"(är det ingen som använder sommaren till att skriva rollspel?)"

Vi kanske inte slösar bort den tiden på forumet utan faktiskt skriver rollspelen?

"Det här ska alltså bli ett rollspel i form av en serie. Alla regler ska förklaras i pratbubblor och alla exempel ska utföras i serien."

För det första - jäkligt ballt!
Om det blir förståeligt återstår att se, men ballt är det baske mig.
För det andra - kommer inte serien bli väldigt "oekonomisk"? Jag menar, bilder tar plats och pratbubblor är små, så det kommer ju bli en fet serie om ett helt rollspel ska förklaras (jag räknar kallt med att det är mer än ett tråkdogmalir ).

"Vad skulle ni vilja se i ett superhjälterollspel?"

Enkla regler som inbjuder spelarna till att själva förklara många av de häftiga grejerna de gör. Att titta på Feng Shui är nog ingen dum idé, det har ju "filmandan" som ett superhjälterollspel bör ha.
Sen behövs en massa fåniga förslag på superhjältekrafter.

 

[Ulfgeir]

Klart udda upplägg med att använda en serie på det viset.

Jag har spelat Champions när jag var i USA. Samt då även World of Darkness (det är ju mer "supers" med klor och huggtänder än skräck*) =^_^=

Ett problem med superhjältespel är att det krävs nästan att man sätter dem i en stor metropol. Menar att ha maskerade superhjältar som springer omkring i en liten sketen byhåla funkar liksom inte.

Sedan finns ju klassiska problem med att anpassa skalorna i systemet så att normala människor faktiskt kan göra något. Samtidigt vill man undvika att hjältarna kastar omkring jumbojets som om de vore pappersflygplan (såvida de nu inte är stålmannen eller liknande).

Vad vill jag se: Ett smidigt system som är skalbart så man kan göra allt från inkompetenta "hjältar" a la mysterie men till superhjältar typ Stålmannen och Legions of Superheroes.

* ja jag vet, lite elakt och uttjatat ämne.

/Ulfgeir

 

[Rosen]

Re: Men, men …

… alla vet ju att det är Humphrey Tagelberg som är Kapten Sverige.
Eller finns det två?

Tre; jag kluddade en Kapten Sverige redan på 70-talet. Han hade fö en kvinnlig sidekick som hette Svea...

--
Åke

 

[Rising]

Asball serie! Jag bestämde mig för länge sedan att rita en serie som förklarade Duellito-reglerna till Flux, och jag hann komma en bit innan jag kom på att det var dumt att jobba mer på serien innan reglerna var klara. Nå, det jag kom på var att det fanns vissa moment som kunde bli jättetydliga av seriemedies ihopslagning av visande och berättande, men att det var rätt svårt att få serien rolig att läsa, och inte bara en helt vanlig regeltext, fast instoppad i pratbubblor som en gubbe säger rakt in i kameran. Man kan lära sig mycket av Scott McCloud's böcker, då han åtminstone i Serier, den osynliga konsten, var bra på att använda seriemediet på ett vettigt sätt för att få fram sina poänger.

Sedan märkte jag också att det tog upp asmycket plats. Min serie bara fortsatte och fortsatte och jag hann inte beskriva så mycket.

Vad skulle ni vilja se i ett superhjälterollspel?

Något vettigt sätt att hantera krafterna. Många spel listar dem som en stor djäkla lista med plockgodis, vilket gör dem grymt oöverskådliga, och så blir det ofta så att en del typiska superhjältar blir oekonomiska att generera. Liksom, en kille som både kan skjuta isstrålar och eldstrålar är inte nödvändigtvis dubbelt så bra som en person som bara har en enda strålvapenattack.

En lösning är ju att göra genereringen helt fri, men jag vet inte... Känns det inte lite kul också att få försöka göra sin hjälte så ball som möjligt inom givna ramar?

 

[Gurgeh]

Enkla regler som inbjuder spelarna till att själva förklara många av de häftiga grejerna de gör. Att titta på Feng Shui är nog ingen dum idé, det har ju "filmandan" som ett superhjälterollspel bör ha.

Jag har listat ut att det är såhär man måste hantera superkrafter. Det går inte att göra detaljerade regler som kan hantera både Batman och Stålmannen som slåss mot ett gäng skurkar. Antingen kommer Stålmannen att bli så mäktig att Batman inte behövs eller så kommer Batman att bli så svag att han inte borde vara där. I en superhjälteserie brukar författaren fixa till fiffiga lösningar så att killen med den helt menlösa kraften också kan göra någon nytta.

Vild parentes: Rymdens hjältar-sekvensen med Omega från slutet av 70-talet är helt fantastisk. Brainiac 5 har blivit galen och använt mirakelmaskinen för att skapa ett oövervinnerligt monster - Omega - som är på väg mot rymdhjältarnas högkvarter. Mirakelmaskinen är oförstörbar (Stålpojken och gänget har försökt slå sönder den) liksom monstret som sopar alla rymdhjältarna åt sidan en efter en. Det finns dock en hjälte som kan besegra honom. Materieslukaren vars superkraft är att han kan äta vad som helst dödar Omega genom att äta upp mirakelmaskinen. Försök skriva regler för något så bisarrt!

Vad man behöver är mer berättande regler där superhjältarna har ungefär samma förutsättningar att få något gjort, men deras krafter bestämmer hur det ser ut när de får något gjort. Stålmannen besegrar de tio skurkarna genom att ställa en container uppochner över dem i väntan på polisen, Batman besegrar dem med sömngas och kampsport, men det viktiga är att skurkarna blir besegrade.

/tobias

 

[Johan K]

Vad skulle ni vilja se i ett superhjälterollspel?

jag skulle absolut vilja se hjältemodiga hjältar, skurkaktiga skurkar, det mesta är svart eller vitt när det gäller gott & ont, stora episka saker som görs av hjältarna, stora hemska saker som görs av ondingarna, damer i nöd som räddas av hjälten & sådana saker...

 

[Rising]

Vad man behöver är mer berättande regler där superhjältarna har ungefär samma förutsättningar att få något gjort, men deras krafter bestämmer hur det ser ut när de får något gjort.

Yay! (Egentligen är det här typ samma diskussion som vi haft om magiregler, men jag gillar den här lösningen i vilket fall som helst)

En grej bara: Det är en stor skillnad på manipulerande förmågor och förnimmande förmågor. Stålmannen kan luska ut saker med sin röntgenblick och Batman har sina hitech-deckargadgets, men The Thing är inte en hjälte som är särskilt bra på att lägga märke till saker.

(Jag tycker att förflyttningsförmågor är en tredje grej; det är inte alla som kan ta sig ut ur en främmande dimension, till exempel. Reed Richards kan det med lite reservdelar, för han är superbrejnig, och Dr.Strange kan det, för han är magisk, men Spindelmannen klarar det inte.)

Finns det fler generella förmågor? Försvinna-förmågor (såsom kameleontism eller osynlighet), Kommunikationsförmågor (såsom telepati och öh...) och euh...

Problemet (samberättarmässigt) som superhjälteförfattare brukar ha är att motivera varför superhjältarna behöver varandra. Jag undrar om inte det är något som du skulle kunna ha som regel också. Att som spelare tänka "hur löser jag den här uppgiften med mina SAMT någon av mina vänners förmågor?" är ju jättesvårt och stimulerande. Typ som X-men i ett avsnitt jag har: Wolverine blir skjuten av laserstrålar, så Longshot börjar med att hoppa fram mellan strålarna och räddar undan Wolverine från skottlinjen, men hans tur tar slut och han blir träffad av en stråle! Okej, då tar Havoc vid och projicerar en plasmastråle som vräker ned laserkanonerna tillsammans med hela taket äver kamraterna. En lösning, men också ett hot! Då tar Rogue och flyger in och räddar vännerna från plasmataket. Var och en av hjältarna hade väl kunnat lösa problemet på egen hand, men det blev häftigare på det här viset. Svårare för berättarna också.

(Nu svarar du visserligen aldrig på mina samberättarklur, så jag antar att du tycker jag stinker rätt mycket och borde hålla käften i dina trådar, men det bryr jag i min naivitet inte om, för jag tror i min okunskap att jag minsann är jättehjälpsam)

 

[Gurgeh]

(Nu svarar du visserligen aldrig på mina samberättarklur, så jag antar att du tycker jag stinker rätt mycket och borde hålla käften i dina trådar, men det bryr jag i min naivitet inte om, för jag tror i min okunskap att jag minsann är jättehjälpsam)

Det beror mer på att de antingen är så kompletta att jag inte vet vad jag ska lägga till, eller att det får mig att fundera och när jag har funderat klart har det gått så lång tid att jag glömmer att skriva ett svar.

Jag har valt en annan uppdelning av förmågorna. Eftersom det finns så många potentiella problem man kan ställas inför som superhjälte kommer jag att hantera förmågorna på ett mycket abstrakt sätt. Det centraka i spelet kommer att vapa problem som ska lösas. Spelledaren bestämmer hur svårt det är att lösa ett problem och spelarna får använda sina rollpersoners krafter för att försöka överkomma dem. Hur det sedan ser ut i spelet när de faktiskt löser problemen är upp till spelarna själva att beskriva. Det är beskrivningen som är det intressanta egentligen, efetrsom det är de som skapar berättelsen.

Om man till exempel låter ett problem vara att hitta skurkens högkvarter skulle Batman lösa det genom detektivarbete, Stålmannen genom att söka igenom hela staden med sin röntgensyn, men Thing saknar sådana förmågor, så han skulle få ta till någon annan metod, till exempel att söka upp någon av skurkens hantlangare och spöa denne så att han får veta var högkvarteret ligger. Han skulle alltså lösa problemet med superstyrka eftersom det är den superkraft han har.

Jag hoppas och tror att en form av samarbetsmekanism kommer uppstå automatiskt eftersom superhjältarna tillsammans kommer att arbeta för att samla ihop framgång tills de övervunnit problemet de ställs inför. Wolverine bidrar till att besegra laserkanonerna genom att bli träffad av dem och därmed dra elden från sina vänner, till exempel. Därefter ger de andra hjältarna lite bidrag i tur och ordning tills de tillsammans varit så framgångsrika att laserkanonerna är skrot.

Jag har i princip reglerna klara för mig, men inlägg som det här får mig att tänka till, och det behövs.

/tobias

 

[Krille]

"Problemet (samberättarmässigt) som superhjälteförfattare brukar ha är att motivera varför superhjältarna behöver varandra."

Något som jag har lagt märke till efter att ha spelat City of Heroes ett tag är att olika roller främjar grupparbete. Det är förbaskat hårt att solojobba i det där spelet, eftersom man som ensam hjälte inte är komplett. Scrappers (snabba närstridssnubbar) funkar hyfsat solo, blasters (skjutare) och tankers (dunkare) kan gå om de är försiktiga, men defenders (medhjälpare, oftast läkare eller skyddare) och controllers (vända fienden mot sig själva) funkar inte alls solo. Den ultimata kombon verkar vara ett par tankers och scrappers i fronten, en defender som håller fienden från blasters och controllers som utövar avståndsvåld, och en defender till som helar de andra. En sådan kombo klarar sig klart mycket bättre än någon sologubbe. Taktik är också önskvärt: det är lättare att ha en front om man slipper tänka på flanker, så flaskhalsning är viktigt att tänka på.

Och det som slår mig är att det här är ett ämlans dataspel, och det lyckas med att få in olika sorters rollpersoner klart mycket bättre än många rollspel. Inte nog med det, olika kraftnivåer löses apsnyggt med "sidekicks" och "exemplars". En högnivåsnubbe kan bli mentor åt flera lågnivåsnubbar, och sänker i praktiken sin egen nivå till deras. Sidekicks är det omvända: ett fåtal lågnivåsnubbar som höjs upp till nästan samma nivå som deras lärare, så att de kan ta itu med ärkebovarna utan att vara chanslösa.

---

Nog reklam. Ze point är nog att man kan utgå efter roller, snarare än efter förmågor. Typ, Doktor Däng är en bankare, så han dunkar fienderna med sina stora potatisnävar. Allting som kan lösas med dunk kan Doktor Däng lösa, oavsett om det är att banka en skurk eller riva en mur. Väschötta-skivaren är å andra sidan en skivare, så allting som kan lösas genom att klyva, skiva eller dela på med svärd kan Väschötta-skivaren lösa. Sen spelar det inte så stor roll om det är att kapa en hisskabel (som Doktor Däng inte kan rå på) eller skiva skurken Dussin-Bengt (som Doktor Däng rår ypperligt på).

Sen så kan ju samma gälla olika skurksorter också. Skurken Bängarn kanske inte rår på Väschötta-skivaren, eftersom Bängarn är en dunkare och inte tillräckligt snabb, och det omvända gäller förstås, eftersom Skivarens svärd inte når igenom hullet på Bängarn. Han blir mest irriterad. Däremot så är Bängarn och Doktor Däng som gjorda för att puckla på varandra. Motsvarande gäller förstås också Hjo-ninjan. Ninjan kan inte rå på Doktor Däng, och Doktor Däng hinner aldrig nå Hjo-ninjan. Men Väschötta-skivaren, honom går det bra för.

En lösning skulle därför kunna vara att definiera en roll, som avgör vilka sorters problem man kan lösa och i viss mån hur, samt en klase förmågor som avgör mer i detalj hur man löser problemen samt specifikt vilka problem som man klarar av. Därifrån kan man alltid gå vidare med samberättande eller vanligt konventionellt spelvärdesättande, men jag tror att det här är en vettig ingångspunkt.

 

[Gurgeh]

En lösning är ju att göra genereringen helt fri, men jag vet inte... Känns det inte lite kul också att få försöka göra sin hjälte så ball som möjligt inom givna ramar?

Jag kommer nog att använda ett slumpsystem för att generera krafterna (slumpen kommer inte spela så vansinnigt stor roll, det mesta är upp till spelarens fantasi). Krafterna kommer att vara ganska breda och generella och påverka hjältens förmåga att utföra handlingar. Jag kommer hellre ha med exempel än listor, eftersom listor aldrig kan bli kompletta och lätt leder till att folk läser och plockar från dem istället för att använda sin egen fantasi. Jag skulle vilja se vad någon som aldrig läst en superhjälteserie kommer på för typ av krafter, men tyvärr känner jag ingen sån person.

/tobias

 

[Rising]

Jag hoppas och tror att en form av samarbetsmekanism kommer uppstå automatiskt eftersom superhjältarna tillsammans kommer att arbeta för att samla ihop framgång tills de övervunnit problemet de ställs inför. Wolverine bidrar till att besegra laserkanonerna genom att bli träffad av dem och därmed dra elden från sina vänner, till exempel.

Okej då. Jag kanske övervärderar problemet med att samberättare gärna väljer den enklaste och tråkigaste lösningen på alla problem, även när de inte själva vill. Vi märkte det mycket när vi provspelade Mytomnesia (där man kunde göra vad som helst): Liksom, spelarna tänkte "jamen varför -inte- lösa problem på det enklaste sättet? Det är ju vad min rollperson -vill- och allt annat blir otrovärdigt." Så jag tror att de skulle ha en impuls att bara "klara problemet" hela tiden. Longshot hoppar fram och förstör laserkanonerna själv. Havoc förstör kanonerna utan att göra så att taket faller ner, Rogue räddar Logan utan de andras hjälp, osv. Det finns inget som uppmuntrar spelarna att ta hjälp av varandra.

Min första, mest intuitiva, lösning på det här vore att ge alla hjältar någon/några nackdelar. Jägarens sårbarhet för eld, Spindelmannens principer mot mord, Longshots tur som när som helst kan ta slut, osv. Då kan man som spelledare tvinga spelarna till samarbete: Man låter helt enkelt skurkarna ta fram kryptonit när man vill att stålmannen ska ta hjälp av någon kompis. Men det blir nog å andra sidan tröttsamt i längden. Därför tänkte jag att man skulle kunna sköta det själv - liksom, hey, "vi kan ta oss förbi den här knipan genom att vi alla använder våra krafter en gång. Hur ska nu det gå till?" Då uppmuntras man som berättare att välja en lite svårare lösning på problemen - den enklaste och tråkigaste lösningen fungerar nämligen inte.

Men jag har full förståelse för att man kan anse detta tänk vara styltigt eller rent av onödigt.

 

[Nightowl]

Flumm

I det gamla Marvel-spelet hade man Karma som man spenderade dels för att bli bättre, dels för att lyckas med speciella saker.

I alla fall, om en karaktär hade en talent som hette Leadership så fick man poola sin Karma så man kunde får en hel bunt när folk gjorde saker tillsammans, vilket representerade att Avengers blir mycket bättre om de gör vad Kapten Amerika säger.

Strunt i detaljerna, men kunde man inte använda en liknande mekanism: man har en sorts pluppar för att lyckas i spelet, antingen som man måste spendera (jmf satsningssystem) eller för att uppnå exceptionella resultat, och gruppen är större än helheten. Man måste involvera hela gruppen för att få spendera alla poängen, helt enkelt.

Just ju känns det jätteflummigt men tänk så här: solohjältar rör sig alltid mot ett medelvärde när de är med i en superhjältegrupp. I Lagens Väktare blir automatiskt Gröna Pilen och Läderlappen mycket bättre medan Stålmannen och Blixten blir sämre.

Så, säg att vi har ett maxvärde för hur mycket man får spendera eller satsa. Säg att det maxvärdet är lika med medelvärdet för individerna om man agerar som en grupp. Säg att om spelarna kan involvera mer än en person stiger maxvärdet drastiskt (allstå ju mer man spenderar desto enklare att lösa det i ett slag).

Säg också att den totala summan man har att spendera är större om man är i en grupp.

Flumm,
Erik