Nekromanti Svära eder

[Rickard]

Något jag gillade i Robert Jordans Wheel of Time-böcker (när jag väl orkade med att läsa dem) var att det fanns eder som var olika starka.. Jag minns en stund när de andra flämtade till för att en av personerna i böckerna svor en väldigt stark ed till en annan.. Jag skulle vilja ha med det i DoD och fund'rar lite på vad det skulle kunna föra med sig för effekter att bryta mot dessa..

Jag tänker inte begära att ni ska hitta på lämpliga eder och bakgrund.. Det skulle vara för mycket begärt och det är något som jag borde ta på mig (eller spelaren under spelets gång, om denne tvingar någon att svära en ed).. Har ni däremot några bra idéer på vad det skulle kunna innebära för spelmässiga effekter att bryta mot eder?

Här är några av mina egna tankar när en ed bryts:
<span style="margin-left: 10px">× Ökad fummelchans för färdigheter. Bringar olycka. Exempelvis svära vid någons grav.</span>
<span style="margin-left: 10px">× Sänkt Karisma. Personen blir alltså sämre bemött av folk. Exempelvis lova något dyrt och heligt.</span>
<span style="margin-left: 10px">× En för tidig död. Bringar olycka. Exempelvis svära vid ett mycket kärt föremål eller känsla.</span>
<span style="margin-left: 10px">× Förlängt liv. Blir spöke. Exempelvis svära vid sitt liv över något man verkligen tror på.</span>
<span style="margin-left: 10px">× Kraftigt sänkt Psyke. Kännetecknar säljandet av sin själ (typ). Exempelvis svära vid sin gud.</span>

<table width="100%" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"><tr><td>/Han som mest lade till exemplena utan att direkt tänkt över dem</td><td align="right">"Jag svär vid min gud och mitt liv."</td></tr></table>

 

[Krille]

Lilla Edet

I Västmark 3 finns effekten med wargild: bryter man mot en ed så får man betala en bot baserat på ens mansgäld. Ju högre status man har desto större blir boten. Dessutom så kommer ens status att sjunka i och med det, och eftersom en persons mansgäld är så hejjans viktig i samhället så är det lätt jobbigt för en person att tappa mansgäld. Skulle det falla tillräckligt lågt så är man i praktiken laglös.

I tillägget Geografica så finns dessutom en regel för Samvetskval. Att bryta mot en ed leder till så dåligt samvete att man helt enkelt får en massa minus på det man gör tills man har gjort bot. Boten kan vara ett dåd för att gottgöra brottet, en bikt, en donation till kyrkan, en pilgrimsfärd eller något annat i den stilen.

I Lord of the Rings RPG så nämns eder och deras effekt, men det finns inga regler för det, annat än att det är en viktig del av Midgårds inneboende magi. Det skulle dock ge Corruption illa fort, vilket naturligtvis är en rätt taskig egenskap att inneha då man väldigt fort faller för Skuggan.

---

Rent praktiskt så har jag märkt att sådana regler mest gör att spelare vägrar att svära eder. De kommer ju att bryta mot dem, resonerar de, och då får man en massa minus. Lose-lose, helt enkelt: antingen är man begränsad av eden eller så får man en massa minus från eden. Så sådana regler bör nog också kompletteras med en regel där man får en bonus för att man svär en ed. Annars så kommer man aldrig att tjäna något på att svära eder.

Sådana här regler är rätt vettiga i de flesta miljöer där personlig heder eller familjeheder spelar stor roll. Jag kan tänka mig att sådana regler med eller utan övernaturliga inslag skulle passa skitbra i bland annat Khelataar, Usagi Yojimbo, Sengoku, Jade Claw och Viking.

 

[Rickard]

...Maxi

"Rent praktiskt så har jag märkt att sådana regler mest gör att spelare vägrar att svära eder. De kommer ju att bryta mot dem, resonerar de,"
Mycket av att jag ens har tankar på att regelföra eder är att jag själv som person aldrig lovar något om jag inte vet att jag kan hålla det.. Givetvis vill jag överföra det jag tycker är riktigt (etiskt och metafysiskt i en filosofisk vinkel) i vår värld till rollspelsvärlden.. På något sätt vill jag skapa en (vad jag tycker) perfekt värld om hur världen borde vara..

Själv har jag inte direkt varit med någon svurit en ed, annat än när någon spelare, som spelat riddare/krigare/barbar, klichéaktigt sagt "Jag svär att vi ska döda orcherna som brände ner er by, våldtog era getter och åt upp era mödrar" till det här sotiga flickebarnet med randiga kinder från de tårar hon fällt..

Visst kan spelledaren försöka utnyttja eventuella edregler, men det är inte det jag är ute efter.. Vad jag är ute efter är att spelarna verkligen ska känna att det är viktigt när de svär eden.. Att de verkligen bryr sig.. För endast boffertomtar tänker på sättet "Men jag kan ju bara få minus".. För en spelare som bryr sig tänker inte på det.. Denne tänker bara på att göra rätt..

Och vem säger att spelledaren är den enda som kan utnyttja det.. Varför kan inte spelarna säga "Svär vid din gud på att du inte hugger oss i ryggen igen!"? Sedan vinner man något genom att svära en ed, nämligen den andres förtroende.. Men nog om det..

"Sådana här regler är rätt vettiga i de flesta miljöer där personlig heder eller familjeheder spelar stor roll. /.../ Khelataar, Usagi Yojimbo, Sengoku, Jade Claw och Viking."
Japp.. Helt klart sant..

"...tills man har gjort bot. Boten kan vara ett dåd för att gottgöra brottet, en bikt, en donation till kyrkan, en pilgrimsfärd eller något annat i den stilen."
Ah, bot ja.. Jag tänkte skriva om det men antog att någon annan skulle ta upp det.. Att bara be till gudar är lite uttjatat.. Hur kan man lyfta edförbannelser på ett annat sätt? Jag funderar på hjältepoäng och kunna spendera det på något sätt..

/Han som börjar bli lite trött, så han orkar inte tänka och spinna vidare

 

[Krille]

Nu med mer smak!

"Vad jag är ute efter är att spelarna verkligen ska känna att det är viktigt när de svär eden.. Att de verkligen bryr sig.."

Vad du behöver är inte resultat av eder. Du behöver någon form av motivation att svära eder i första rummet. Det verkar dessutom som att du vill ha någon form av in game-förklaring till varför man svär eder, inte någon edsmekanik i regelform. Slutligen behöver du en bunt spelare som är culture gamers/rollgestaltare.

Okej, ponera att du har en bunt culture gamers/gamister eller culture/gamers/simulationister istället. Vad gör du då?

"För endast boffertomtar tänker på sättet "Men jag kan ju bara få minus".. För en spelare som bryr sig tänker inte på det.. Denne tänker bara på att göra rätt.."

Så rätt, men så fel. Återigen måste vi påpeka skillnaden mellan rollgestaltare, gamister och simulationister. Bara för att man är gamist behöver man inte vara boffertomte. Det räcker med att man konstaterar att det straffar sig att svära eder så är man tydligen boffertomte enligt dig, men så behöver det ju inte vara. "Fan, nu hände det något förjävligt när jag inte kunde uppfylla den här eden som jag kände så mycket för. Jag ska aldrig svära eder igen! Nånsin!" Är det boffertomte, eller är det helt enkelt ett fall av "bränt barn"?

Liksom, rollgestaltaren vill eder för sådana svär man i miljön ifråga. Gamisten vill ha regler för eder, så att han göra en riskbedömning till huruvida det lämpar sig att svära en ed. Simulationister vill ha regler för eder eftersom de spelar roll i spelvärlden och därför måste simuleras. Ingen av dem är nödvändigtvis boffertomtar, utom möjligen om motdebattören tillhör någon av de andra falangerna. Jämför begreppet "kobold", som oftast används i betydelsen "någon som inte spelar på samma sätt som jag gör".

"Att bara be till gudar är lite uttjatat.. Hur kan man lyfta edförbannelser på ett annat sätt?"

Kika i Geografica, vetja! Den är gratis. Du får en snabblänk också. Åsså får du en snabblänk till regeln på webben också. Visst är jag snäll?

 

[Nightowl]

Spånor

"Må avgrunden uppsluka mig,
må gamarna äta mina torra ben,
och må jag aldrig mer äta glass om jag avslöjar hemligheten!"

Ur Kometen kommer av Tove Jansson

Den som svär gör ju det gärna vid en högre makt - gudar, förfäder eller Göran Persson. Den som man svär vid går så att säga i god för en, och blir aggro om man bryter eden.

Det borde väl vara den man svär vid som kan lösa en då, om man sabbar sig. Och i fantasy är det säkert möjligt att få tala till och med med Göran Persson. Vad de sedan vill att man ska göra beror väl på vem det är.

Ett annat sätt är ju att indriva villkoren i eden - avgrunden uppslukar verkligen den som bryter eden. Fast man kanske kan klättra upp igen.

Ett tredje är att det finns någon sorts ockult myndighet som håller reda på brutna eder. Furierna i grekisk mytologi jagade reda på och hade ihjäl den som bröt en ed. I en fantasyvärld kanske en tuff typ kan besegra indrivarna med men för livet.

Erik

 

[Zire]

Re: ...Maxi

"Vad jag är ute efter är att spelarna verkligen ska känna att det är viktigt när de svär eden.."

Situationen. Helst så tycker jag att eder mer ska sitta ihop med SLPs reaktioner. När någon svär en ed, så innebär det någonting i spelvärlden. Folk bemöter en på ett annat sätt. Bryter man en ed blir det på samma vis, fast då i negativ bemärkelse.

Dessutom blir det mer logiskt då. Om man svär en ed, och nästan uppfyller den, men det händer någonting som SLPs kan förstå gör det orimligt att fullfölja eden, så kan de ha viss förlåtelse för att eden inte uppfylldes helt.

Men om man nu kör i en mer sagoinspirerad värld, så är ju inte en ed någonting som uttrycker vad en person tänker uppfylla. En ed är istället mer eller mindre magisk. Då tycker jag att en ed ska kunna användas som en generell bonus för färdighetsslag som har med eden att göra. Säg att man svär på att hämnas ett mord. Då får man någon modifikation på alla färdigheter som har med eden att göra. Ju starkare ed, desto mer plus.
Men ju större man är, desto hårdare faller man. Om man tar i från tårna och svär på någon stor grej för att man vill ha mycket plus, och misslyckas med att uppfylla eden, då ska man straffas med lika mycket i allt man företar sig, tills dess man har gott gjort sitt misslyckande.

Det viktiga i ett sådant fall är väl att spelarna inte är för gamistiska åt andra hållet, de svär till höger och vänster för att de vill ha plusmodifikationen. När de misslyckas med någonting så svär de ett par eder till för att uppväga minuset. Hmm... kan nog behövas en begränsande regel.

- Zire

 

[Johan K]

En sak til som amn kanske kan tillägga är:

* Dåligt samvete, att personen som bryter eden får ett såpass dåligt samvete att han måste göra bot

 

[walium]

Jag är måttligt förtjust i att reglera sådana saker som eder och heliga löften med regler, jag skulle hellre se att de påverkades av sociala faktorer och spelvärlden. I en medeltida värld där juridiken är föga utvecklad och få är läs- och skrivkunniga så blir var mans ord och heder mera värd. Det låter lite som om det är en sådan värld som du avser. Men låt oss förs skilja på eder och eder.

Den offentliga eden
För att verkligen grundlägga ett rykte om att du är en riktig hedersknyffel så bör du svära viktiga eder i andras sällskap, vilket också skänker legitimitet till dem på ett annat sätt. En offentlig ed kan vara att du svär att dra på korståg till det Heliga Landet, att hämnas din faders död eller att starta krig mot grannlandet, att för evigt följa och lyda din länsherre. Storslagna och viktiga projekt. Att bryta eden behöver inte betyda att du blir straffad av någon högre makt, däremot så får allmännheten mindre förtroende för dig. Din kreditvärdighet sjunker, det börjar spridas onda rykten bakom din rygg, det planerade giftermålet går i kras, dina fiender blir fler och sturskare, du blir bannlyst av kyrkan osv. Straffet för edsbrott blir alltså att din sociala status på olika sätt sjunker, något som kan påverka kampanjen nog så mycket.

Men samtidigt som det ska straffa sig att lova runt och hålla tunt så kan storslagna löften på fyllan och villan leda till mycket spännande rollspel. Kanske går det att få det där Korstågslöftet omvandlat till en mindre pilgrimsresa, kriget till en raid mot några rövare, omständigheterna ändrats så att du inte behöver uppfylla löftet osv. Många stora män har svurit eder som de av olika skäl inte kunnat eller velat hålla och därefter försökt slingra sig ur dem på diverse underhållande sätt.

Offentliga eder skulle kunna regleras av någon form av hedersvärde av samma typ som Krille nämner i sitt inlägg. En liten tabell som listar olika hederliga respektive ohederliga handlingar och vilka minus och plus de ger i offentlighetens ögon om de uppdagas.

Personliga eder
Hit räknas sådana saker som hämnd eller uppfyllanden av viktiga livsmål till exempel att vinna ära och rikedom. Att bryta mot en mer personlig ed borde få andra konsekvenser än att bryta mot en offentlig. Att frångå viktiga livsmål gör troligtvis rollpersonen mer desillusionerad och bitter. Det här området är svårare att reglera. Kanske situationsbaserade bonusar om eder svärs och ett ökat antal negativa egenskaper om de inte uppfylls?

 

[thark]

Re: Nu med mer smak!

[ QUOTE ]
Vad du behöver är inte resultat av eder. Du behöver någon form av motivation att svära eder i första rummet. Det verkar dessutom som att du vill ha någon form av in game-förklaring till varför man svär eder, inte någon edsmekanik i regelform.

[/ QUOTE ]

Precis. Det måste finnas en anledning att svära eden till att börja med, inte bara att inte bryta den.

(Nu kommer jag att svamla utan egentlig personlig erfarenhet, så bedöm själv vad mina tankar kan vara värda.)

Till att börja med, om RP aldrig svär på vad de säger för att de vet att chansen är hög att de kommer att bryta med - varför fortsätter folk att lita på dem? Inte så att man ska behöva gå runt och åkalla gudarna så fort man säger något, men när det börjar bli viktigt så kan ju faktiskt SLP börja ha svårt att lita på RP om de inte sätter den tyngden bakom sina ord. (Sen kan man förstås gå för långt, det kan bli tråkigt om man tar ifrån RP möjligheten att bluffa och luras helt - men det blir ju en avvägning beroende på hurudant spel och huradana lösningar man vill ha.)

Nästa steg är även att SLP svär eder, till RP eller till varandra, och RP ses att dessa tas på allvar och går att lita på. Dvs, någon SLP de inte litar på svär vid något och de märker att han inte "dubbelkorsar" dem, trots att han annars skulle vinna på det. Eller att SLP A svär en ed till SLP B, och B direkt tycker "åfan, jamen då är det ju förstås helt ok".

 

[Basenanji]

En fråga

...jag tycker att det låter coolt med eder. Jag har för mig att "Ivanhoe"-boxen tog upp en del av det där, men inte med några direkta regler, utan mer hur det såg ut i det feodala europa. Då uppfattade jag att eder var motsvarande kontrakt. Om man på något som helst sätt tog någon sorts anställning svor man en ed (man var så illa tvungen). Fö måste jag rekommendera Walkles och Krilles svar i tråden.

När jag funderar på hur jag skulle göra i mitt gäng så tror jag att spelarna själva skulle propsa på att få ta ansvaret över eden själva. Dvs de skulle inte försöka undkomma eden.
Har man lovat så har man, liksom.
I såfall behövs inga regler, eller jag menar, spelarna själva får rollspela hur edsvärandet, edshållandet och slutligen edsbrytandet påverkar deras rollpersoner.

Skulle det funka för dig?

/Basenanji, ödmjuk

 

[thark]

Re: En fråga

[ QUOTE ]
Då uppfattade jag att eder var motsvarande kontrakt.

[/ QUOTE ]

Mm, precis. Vinsten i att svära en ed, och att hålla sig till den trots att gudarna inte omedelbart straffade överträdelser, ligger ju i det faktum att om du väl svurit en ed, och sedan brutit den, och detta blir känt - då är det aldrig mer meningsfullt att svära en ed igen, för nästa person vet ju att om du väl brytit den första, så betyder ditt ord ingenting.

Det är däri som "hedersord" blir meningsfullt - det ligger i ens eget intresse att hålla det, för så fort man slutar göra det så tappar det också sitt värde.

Mitt första inlägg var kanske lite förvirrat, eller snarare bakvänt i "ordningen", så att säga. Hur mycket regler du än funderar ut för det hela, så lär ju inte rollpersonerna börja spontan avlägga några eder. Demonstrera för dem via världen runtomkring att det finns ett socialt värde i eder, att det är något som folk pysslar med, så kommer nog resten av sig självt.

 

[Rickard]

Re: En fråga

"...jag tycker att det låter coolt med eder. Jag har för mig att 'Ivanhoe'-boxen tog upp en del av det där, men inte med några direkta regler, utan mer hur det såg ut i det feodala europa. Då uppfattade jag att eder var motsvarande kontrakt."
Det var ett bra sätt att se det på.. En vinkling bland många..

"Fö måste jag rekommendera Walkles och Krilles svar i tråden. /.../ I såfall behövs inga regler, eller jag menar, spelarna själva får rollspela hur /.../ edsbrytandet påverkar deras rollpersoner."
Du menar att personen som bryter en ed blir sämre mottagen bland folk? Du menar att en person alltså bör få sänkt Karisma? Ja, jag håller med dig.. <-- För att jag förvred dina ord för att kanske få dig att inse vad mina regler är ute efter..

Tycker du som spelledare att eder endast ska kunna sänka Karisman så får du naturligtvis köra på det.. Jag vill dock införa regler som stöd för dem som inte kan tänka sig att rollspela det hela.. Som ett stöd/hot för vad som skulle kunna hända, ungefär som jag använder mig utav skräcktabellen som inspiration/hot.. Rollspelar inte spelaren så plockar jag fram skräcktabellen, annars behöver jag inte det.. Likadant med edreglerna som jag funderade på..

För det är ju så regler funkar.. För att agera stöd och inspiration men inte alltid följas..

/Han som undrar varför folk bara vill ha en effekt när man kan få förslag på flera

 

[Rickard]

Mersmak för...?

"Vad du behöver är inte resultat av eder. Du behöver någon form av motivation att svära eder i första rummet."
Ökat förtroende, eller som du kanske vill se det, och därmed ökad Karisma inför den personen.. Antagligen ökat rykte också, då personen kan få rykte om sig att hålla sitt ord.. Beror på situation.. Nu var det inte det jag tänkte diskutera i tråden, utan de negativa effekterna utav att bryta eder.. Vad för sorts "förbannelser" man kan tänka sig att få och hur man eventuellt kan bli av med dem..

"Okej, ponera att du har en bunt culture gamers/gamister eller culture/gamers/simulationister istället. Vad gör du då?"
<font size="1">(Ok, här frågar du alltså indirekt när och hur jag kan tänka mig att använda mig av edreglerna)</font size>

För att svara på din vinkling av frågan så försätter jag dem inte i den situationen, lika lite som jag skulle försätta rollrollgestaltare i rena tärningssituationer (Jag tyckte det var en lite pinsam när jag var tvungen att försätta rollgestaltare i tärningssituationer i Dungeon of Doom - men ger man sig in i leken får man leken tåla).. Det gäller att känna av spelgruppen och forma sig efter dem..

"Är det boffertomte, eller är det helt enkelt ett fall av 'bränt barn'?"
Det här har inget med min tråd att göra, så skapa en egen tråd om du vill diskutera sådant här.. Själv säger jag att det beror på situation.. Spelaren kan lägga till det personlighetsdraget på rollpersonen.. Då anser jag att rollpersonen utvecklas.. Om spelaren däremot vägrar svära eder med alla sina kommande rollpersoner så är det en dålig rollgestaltare.. Typ som spelaren i min gamla spelgrupp som vägrar dricka alkohol i alla rollspel, då han insett att det kan ge efterkommande minus på färdighetsslag..

/Han som, när han nyss vaknade och tänkte, kom på att en regel kan vara att få svårare att motstå övertalningsförsök från den som edbrytaren bröt sin ed mot

 

[Rickard]

Re: Spånor

"Den som svär gör ju det gärna vid en högre makt - gudar, förfäder eller Göran Persson. Den som man svär vid går så att säga i god för en, och blir aggro om man bryter eden.

Det borde väl vara den man svär vid som kan lösa en då, om man sabbar sig."
Oj, ett mycket bra förslag.. Det är väldigt logiskt också.. Svär man vid sin gud så försöker man göra bot via kyrkan.. Svär man vid sin förfader så söker man förlåtelse där.. Kan ge upphov till ett helt eget äventyr.. Jättebra!

"Ett annat sätt är ju att indriva villkoren i eden - avgrunden uppslukar verkligen den som bryter eden. Fast man kanske kan klättra upp igen."
Kan bli rätt bisarra resultat om man indriver eden direkt, men jag kan faktiskt se framför mig hur effekterna av eden kan mynna ut i något äventyr.. En spelledaren kan ju tolka "uppslukas av avgrunden" på flera olika sätt.. Om man utför sådana eder så är det den man svär eden för som kan lösa en från den negativa effekterna (som att aldrig mer få äta glass).. Detta kan också ge upphov till ett intressant äventyr, där rollpersonerna kan bli anställda för att upplösa någons (ed)förbannelse.. Förbannelser är fängslande..

"Ett tredje är att det finns någon sorts ockult myndighet som håller reda på brutna eder. Furierna i grekisk mytologi jagade reda på och hade ihjäl den som bröt en ed. I en fantasyvärld kanske en tuff typ kan besegra indrivarna med men för livet."
Haha, vad skön grekisk mytologi är egentligen.. Jag gillar att du ofta kommer med lite tankegångar från annorlunda inspirationskällor..

Men jag får tacka för bidraget.. Du visade mig fler exempel på hur eder kan sväras och det uppskattar jag.. Precis vad jag efterfrågade.. Önskade att fler kunde göra det, istället att stirra sig blind på att jag inte tog upp de positiva effekterna av edsvärande..

/Han som nästa gång får vara tydligare i sin trådstart och markera vad han är ute efter i fetstil

 

[Krille]

Blinda fläcken

"Önskade att fler kunde göra det, istället att stirra sig blind på att jag inte tog upp de positiva effekterna av edsvärande.."

Apropå stirra sig blind så fick du faktiskt massor med förslag av de negativa effekterna också från min sida. Sen lade jag på en tilläggsfråga om varför man skulle riskera en massa negativa effekter utan att få något positivt av det.

 

[Zire]

Re: Spånor

"Kan bli rätt bisarra resultat om man indriver eden direkt"

Det kan nog missbrukas rejält av ett par gamistiska, påhittiga spelare också. "Jag må flyttas upp på murkrönet omärkt, om jag inte hoppat upp till månen inom två sekunder." Två sekunder senare befinner sig RPn på murkrönet.

- Zire

 

[Nightowl]

Re: Spånor

Svär man vid sin gud så försöker man göra bot via kyrkan

Nix, via guden !

Erik

 

[Rising]

Klurade på det här igår... Det slog mig att det finns två eder man kan svära.

Dels eder om vad ens ord och namn är värt i samhället: "Jag svär att jag har talat sanning!" "Jag svär att jag inte lämnade henne ensam i skogen!" "Du har mitt ord på det!" osv. Har man något tillräckligt fint att svära på så tar folk lättare en på allvar. Här skulle jag vilja säga att eden inte är någon grej i sig; utan det fungerar tvärtemot - har man något att svära på så kan man göra det för att få en bonus i sociala sammanhang, och endast om det visar sig att man har ljugit så faller ens förtroende platt.

De andra ederna handlar om sånt man lovar inför sig själv och sin framtiden: "Frida; jag svär till dig att aldrig mer titta åt en annan kvinna!" "Vid min mors grav; jag ska inte vila förrän de ansvariga har fått sona för sina brott!" osv. Det här är de eder jag tror att du har tänkt på. En sådan här ed tycker jag inte nödvändigtvis skall ha något med ens ställning i samhället att göra - en edsvuren hämnare kan ju exempelvis knappast använda sin ed för att stärka sin position i ett samhälle med tilltro till sitt eget rättsystem. Dessa eder svär man för att stärka sin egen övertygelse, precis som en religiös zelots tro eller någon som kämpar för äran, plikten eller något annat ideal.

I ett dogmaspel som jag kommer delta med i någon framtida tävling (när Troberg kommit tillbaka) så menade jag att alla dessa eder, ideal och grejer var uppoffringar (en edsvuren hämnare uppoffrar exempelvis sin frihet för att nå sin vendetta) på ett eller annat sätt, och kallade dem för kodex. När man misslyckas med ett färdighetsslag som man på ett eller annat sätt kan anknyta till ens kodex så får man i det spelet slå om tärningarna för att prova en extra gång - varpå man då tvingas ge sig ännu ett kodex.

(Jag hade ett exempel med en kille som försökte hoppa över ett stup och misslyckades, varpå han beskrev sig hamna med överkroppen över stupkanten och i detta tillfälle plötsligt hämta extra styrka hos sina kärlekslöften till kvinnan han älskade hemma på Irland: Vad vore hans omfamning värd om hans armar inte ens skulle förmå häva upp hans egen kropp över stupkanten? Så han provar igen och lyckas. "Phu! Där kom jag undan med blotta förskräckelsen!" tänker han, och lovar därefter sig själv att aldrig mer riskera sin hälsa för någon annan anledning än för sin kvinnas skull. (han skulle kunna lova att aldrig mer klättra upp på höga höjder också - det där är fritt))

 

[Jarfi]

I ett dogmaspel som jag kommer delta med i någon framtida tävling (när Troberg kommit tillbaka) så menade jag att alla dessa eder, ideal och grejer var uppoffringar (en edsvuren hämnare uppoffrar exempelvis sin frihet för att nå sin vendetta) på ett eller annat sätt, och kallade dem för kodex. När man misslyckas med ett färdighetsslag som man på ett eller annat sätt kan anknyta till ens kodex så får man i det spelet slå om tärningarna för att prova en extra gång - varpå man då tvingas ge sig ännu ett kodex.

Detta gillar jag spontant. Dramaturgi är viktigt och uppmmuntrande regler gör det bara lättare.

 

[Rickard]

Re: Blinda fläcken [OT]

"Apropå stirra sig blind så fick du faktiskt massor med förslag av de negativa effekterna också..."
Nja, men det kändes som att "alla" (de som kom med samma svar) mest upprepade det du skrev utan att tänka efter.. Dina tänkta saker tilltalade inte mig men jag ville inte skriva det.. Jag hade tänkt att skriva det men det blev så negativt så jag tog bort det.. Istället påpekade jag vad jag tyckte var bra i ditt inlägg och vad mina planer med tråden var..

/Han som har läst Västmark Geografica