Nekromanti Svärd
- Thread starter Troberg
- Start date
Rising
Vila i frid
Re: Svärd
Ju mer man måste anpassa sig efter motståndet och reagera reflexivt, desto mindre betyder den rena innötningen. Tja, det gör det i alla andra aktiviteter i vart fall; jag har en känsla av att svärdnördarna skulle vilja mena att just deras kunskap är annorlunda. Man hör det på sättet de uttrycker sig. Det är nästan i klass med "it's like amaking alove to a beautiful woman"
Man har skäl att tvivla på alla sådana.
Å andra sidan... Eftersom bollen ligger still sådär utan att slå tillbaka så kan man verkligen nöta in ett och samma moment om och om igen till perfektion. Okej, det finns olika lägen, bollen kan hamna i både backar och djupt gräs, m.m. men många slag kan man verkligen träna upp på samma sätt som med straffar i fotboll/basket.
Ju mer man måste anpassa sig efter motståndet och reagera reflexivt, desto mindre betyder den rena innötningen. Tja, det gör det i alla andra aktiviteter i vart fall; jag har en känsla av att svärdnördarna skulle vilja mena att just deras kunskap är annorlunda. Man hör det på sättet de uttrycker sig. Det är nästan i klass med "it's like amaking alove to a beautiful woman"
Man har skäl att tvivla på alla sådana.
Cybot
Mest spelbar
Re: Svärd
.....jag har en viss känsla av att jag kommer att få äta upp min illa genomtänkta kommentar LÅNGT framöver.
....nu tillbaka till verkligheten....
En golfspelar måste dock träffa rätt på millimetern (faktiskt ännu mer exakt) med absolut rätt vinkel och med en kraft som det är ganska otroligt att en människokropp kan generera, en fäktare har lite större marginaler
Det är intressant att jämnföra "skolor" som har sitt ursprung i fäktningskonst mot rustade motståndare och de mot orustade motståndare, mycket större fokus på rätt huggteknik då det, oavsett vad jag ganska slarvigt sa tidigare, krävs skicklighet för det.
Dock så är det fortfarande IMHO inte i svingen utan i fotarbetet, stans och femtio andra småsaker som gör dig till en bra fäktare. Som det har sagts många gånger tidigare. Om en person är van att slåss så är han inte hjälplös utan det där svärdet i händerna, vilket annat välbalanserat tillhygge som helst och han är fortfarande dödlig, även mot andra vana soldater/fäktare/krigare/osv. Inte riktigt lika farlig (för att lära sig sitt vapens egenheter är fortfarande en del av det hela), men farlig nog.
Och det inte bara för att de flesta vapen kan summeras som "pinne med vassa och spetsiga delar".
.....jag har en viss känsla av att jag kommer att få äta upp min illa genomtänkta kommentar LÅNGT framöver.
....nu tillbaka till verkligheten....
En golfspelar måste dock träffa rätt på millimetern (faktiskt ännu mer exakt) med absolut rätt vinkel och med en kraft som det är ganska otroligt att en människokropp kan generera, en fäktare har lite större marginaler
Det är intressant att jämnföra "skolor" som har sitt ursprung i fäktningskonst mot rustade motståndare och de mot orustade motståndare, mycket större fokus på rätt huggteknik då det, oavsett vad jag ganska slarvigt sa tidigare, krävs skicklighet för det.
Dock så är det fortfarande IMHO inte i svingen utan i fotarbetet, stans och femtio andra småsaker som gör dig till en bra fäktare. Som det har sagts många gånger tidigare. Om en person är van att slåss så är han inte hjälplös utan det där svärdet i händerna, vilket annat välbalanserat tillhygge som helst och han är fortfarande dödlig, även mot andra vana soldater/fäktare/krigare/osv. Inte riktigt lika farlig (för att lära sig sitt vapens egenheter är fortfarande en del av det hela), men farlig nog.
Och det inte bara för att de flesta vapen kan summeras som "pinne med vassa och spetsiga delar".
Re: Svärd
"Ju mer man måste anpassa sig efter motståndet och reagera reflexivt, desto mindre betyder den rena innötningen."
Hence varför man tränar mer än en sorts anfall och försvar (det finns faktiskt bara så många sätt att dänga nån med ett svärd), och varför man använder sig av fri sparring.
"Tja, det gör det i alla andra aktiviteter i vart fall; jag har en känsla av att svärdnördarna skulle vilja mena att just deras kunskap är annorlunda. Man hör det på sättet de uttrycker sig. Det är nästan i klass med "it's like amaking alove to a beautiful woman" Man har skäl att tvivla på alla sådana."
Ge mig en brejk, hörru. Det finns ingen merit i att tvivla på människor med erfarenhet bara för att man kan; vettiga skäl till det har man knappast. Att spekulera och kritisera är lätt - den där attityden är ett säkert kort om man vill jaga bort folk som praktiserar.
"Ju mer man måste anpassa sig efter motståndet och reagera reflexivt, desto mindre betyder den rena innötningen."
Hence varför man tränar mer än en sorts anfall och försvar (det finns faktiskt bara så många sätt att dänga nån med ett svärd), och varför man använder sig av fri sparring.
"Tja, det gör det i alla andra aktiviteter i vart fall; jag har en känsla av att svärdnördarna skulle vilja mena att just deras kunskap är annorlunda. Man hör det på sättet de uttrycker sig. Det är nästan i klass med "it's like amaking alove to a beautiful woman" Man har skäl att tvivla på alla sådana."
Ge mig en brejk, hörru. Det finns ingen merit i att tvivla på människor med erfarenhet bara för att man kan; vettiga skäl till det har man knappast. Att spekulera och kritisera är lätt - den där attityden är ett säkert kort om man vill jaga bort folk som praktiserar.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Svärd
Jag misstänker att det är tvärtom. När du inte har tid att tänka så måste reflexerna funka och då måste vapnet funka som en förlängning av din egen arm och bara befinna sig där du vill att det ska vara. Sådana reflexer måste övas in, speciellt om de ska funka i ett läge där du är pumpad på adrenalin för att någon försöker göra kebab kishkash av dig.
Rising
Vila i frid
Re: Svärd
Man kan förstås träna på nickar (exempelvis) helt själv, men det är inte samma sak som när man har riktiga motspelare som knuffas och buffas kring en.
Jag tror att en yxfäktare med stridserfarenhet slåss bättre med ett svärd än en lirare som bara huggit i luften och nött in tekniker som får honom att känna sitt svärd som en "förlängning av sin egen arm" och där fäktningen blir som att älska med en vacker kvinna.
Precis som bollen i fotboll, och där är det ofta en skillnad på spelare som är bra på fasta situationer och de som är bra på "kreativa situationer"; alltså sådant som inte kan nötas in.
Man kan förstås träna på nickar (exempelvis) helt själv, men det är inte samma sak som när man har riktiga motspelare som knuffas och buffas kring en.
Jag tror att en yxfäktare med stridserfarenhet slåss bättre med ett svärd än en lirare som bara huggit i luften och nött in tekniker som får honom att känna sitt svärd som en "förlängning av sin egen arm" och där fäktningen blir som att älska med en vacker kvinna.
Re: Svärd
"Jag tror att en yxfäktare med stridserfarenhet slåss bättre med ett svärd än en lirare som bara huggit i luften och nött in tekniker som får honom att känna sitt svärd som en "förlängning av sin egen arm" och där fäktningen blir som att älska med en vacker kvinna."
Jag tror att du har en dålig dag och är ute efter att mucka gräl. En erfaren stridsman bör vara bättre på att slåss än någon som bara huggit i luften jo; det är nog de flesta överens om. Erfarenhet = träning, så att säga. Men för det första är det inte en särskilt bra liknelse, eftersom hugg med yxa är en smula lättare att få till än med svärd, och för det andra så brukar mången vapenträning inkludera fri sparring (men det sade jag ju nyss, så det visste du redan). Vilket förvisso inte är samma sak som riktig strid när det gäller ren adrenalinkick, rädsla för sitt liv, und so weiter, men fortfarande rätt bra övning när det gäller att anpassa sig efter sin fiende.
"Jag tror att en yxfäktare med stridserfarenhet slåss bättre med ett svärd än en lirare som bara huggit i luften och nött in tekniker som får honom att känna sitt svärd som en "förlängning av sin egen arm" och där fäktningen blir som att älska med en vacker kvinna."
Jag tror att du har en dålig dag och är ute efter att mucka gräl. En erfaren stridsman bör vara bättre på att slåss än någon som bara huggit i luften jo; det är nog de flesta överens om. Erfarenhet = träning, så att säga. Men för det första är det inte en särskilt bra liknelse, eftersom hugg med yxa är en smula lättare att få till än med svärd, och för det andra så brukar mången vapenträning inkludera fri sparring (men det sade jag ju nyss, så det visste du redan). Vilket förvisso inte är samma sak som riktig strid när det gäller ren adrenalinkick, rädsla för sitt liv, und so weiter, men fortfarande rätt bra övning när det gäller att anpassa sig efter sin fiende.
Quadrante
Grisbonde
Re: Svärd
för att bidra lika lite...
Du ska nog inte vara så snabb med att definera hugg med yxa, som "lättare" än hugg med svärd, annorlunda ja, men inte lättare...
Fast du kanske tänkte på huggande av ved, vad ved jad.
för att bidra lika lite...
Du ska nog inte vara så snabb med att definera hugg med yxa, som "lättare" än hugg med svärd, annorlunda ja, men inte lättare...
Fast du kanske tänkte på huggande av ved, vad ved jad.
Re: Svärd
"för att bidra lika lite..."
Fin attityd.
"Du ska nog inte vara så snabb med att definera hugg med yxa, som "lättare" än hugg med svärd, annorlunda ja, men inte lättare..."
Det är lättare att hugga stadigt med ett framtungt vapen, och yxan är ju som bekant ett renodlat huggvapen, medan de flesta svärd inte är det. Dock sade jag aldrig att man uppnår perfektion i sina hugg med yxa utan träning heller. Och nej, jag talade inte om vedhuggning. Fimpa tonen, tack.
"för att bidra lika lite..."
Fin attityd.
"Du ska nog inte vara så snabb med att definera hugg med yxa, som "lättare" än hugg med svärd, annorlunda ja, men inte lättare..."
Det är lättare att hugga stadigt med ett framtungt vapen, och yxan är ju som bekant ett renodlat huggvapen, medan de flesta svärd inte är det. Dock sade jag aldrig att man uppnår perfektion i sina hugg med yxa utan träning heller. Och nej, jag talade inte om vedhuggning. Fimpa tonen, tack.
Quadrante
Grisbonde
ok jag överreagerade.
"för att bidra lika lite..."
Fin attityd.
Det var inte riktat direkt till dig, även om det blev så (i och med att det var dig jag svarade). Fimpar gärna tonen.
Men det är allt för mycket angagemang runt en så banal fråga.. som skillnaden mellan hugg och stick.
Nåväl, jag ska väl inte vara den som dömmer eller fördömmer för den delen.
Visst, det är lättare att få in ett "tungt hugg" med ett framtungt föremål, så om det var det som fördigheten "hugga med yxa" handlar om, så skulle den vara lätt att lära sig. Men nu handlar färdigheten "hugga med yxa" lika mycket om att [lyckas träffa] som [undvika att bli träffad] och dessutom, [komma inom räckhåll för att lyckas träffa].
Men jag förstår att du är inne på ett sådant spår också, eller hur ?
"för att bidra lika lite..."
Fin attityd.
Det var inte riktat direkt till dig, även om det blev så (i och med att det var dig jag svarade). Fimpar gärna tonen.
Men det är allt för mycket angagemang runt en så banal fråga.. som skillnaden mellan hugg och stick.
Nåväl, jag ska väl inte vara den som dömmer eller fördömmer för den delen.
Visst, det är lättare att få in ett "tungt hugg" med ett framtungt föremål, så om det var det som fördigheten "hugga med yxa" handlar om, så skulle den vara lätt att lära sig. Men nu handlar färdigheten "hugga med yxa" lika mycket om att [lyckas träffa] som [undvika att bli träffad] och dessutom, [komma inom räckhåll för att lyckas träffa].
Men jag förstår att du är inne på ett sådant spår också, eller hur ?
Allrighty then. [Edit]
"Det var inte riktat direkt till dig, även om det blev så (i och med att det var dig jag svarade). Fimpar gärna tonen."
Wonderful.
"Visst, det är lättare att få in ett "tungt hugg" med ett framtungt föremål, så om det var det som fördigheten "hugga med yxa" handlar om, så skulle den vara lätt att lära sig. Men nu handlar färdigheten "hugga med yxa" lika mycket om att [lyckas träffa] som [undvika att bli träffad] och dessutom, [komma inom räckhåll för att lyckas träffa]."
Tja, som sagt, framtyngd gör det hela stadigare; det är enklare att få till en stadig sving med hyfsad eggvinkel om man använder en tung yxa än om man använder, säg, en linjal. Om vi däremot tar färdigheten Slåss Med Yxa, som innefattar att lyckas träffa, undvika att bli träffad, fotarbete, garder, etc, etc, så är den inte nödvändigtvis lättare att lära sig än Slåss Med Svärd. När jag säger att det är enklare att hugga så menar jag alltså bara att det är enklare att hugga; inte att slåss.
"Men jag förstår att du är inne på ett sådant spår också, eller hur ?"
Yup.
"Det var inte riktat direkt till dig, även om det blev så (i och med att det var dig jag svarade). Fimpar gärna tonen."
Wonderful.
"Visst, det är lättare att få in ett "tungt hugg" med ett framtungt föremål, så om det var det som fördigheten "hugga med yxa" handlar om, så skulle den vara lätt att lära sig. Men nu handlar färdigheten "hugga med yxa" lika mycket om att [lyckas träffa] som [undvika att bli träffad] och dessutom, [komma inom räckhåll för att lyckas träffa]."
Tja, som sagt, framtyngd gör det hela stadigare; det är enklare att få till en stadig sving med hyfsad eggvinkel om man använder en tung yxa än om man använder, säg, en linjal. Om vi däremot tar färdigheten Slåss Med Yxa, som innefattar att lyckas träffa, undvika att bli träffad, fotarbete, garder, etc, etc, så är den inte nödvändigtvis lättare att lära sig än Slåss Med Svärd. När jag säger att det är enklare att hugga så menar jag alltså bara att det är enklare att hugga; inte att slåss.
"Men jag förstår att du är inne på ett sådant spår också, eller hur ?"
Yup.
Faehrengaust
Hero
Re: ok jag överreagerade.
[ QUOTE ]
Men nu handlar färdigheten "hugga med yxa" lika mycket om att [lyckas träffa] som [undvika att bli träffad] och dessutom, [komma inom räckhåll för att lyckas träffa].
[/ QUOTE ]
Om man vill komplicera det ytterligare så verkar det som att man inte alls hugg så mycket med yxan (i alla fall om vi pratar yxa i tvåhandsfattning) utan man stack mycket. Yxan hade ofta spets i båda ändar och man avancerade ofta med "bakre" ändan först (en vanlig gard för yxan). Sedan stack man mycket och om man fick en bra öppning kunde man försöka avsluta med yxbladet. I alla fall verkar det ha funkat så i många dueller/torneringar, vet inte hur det funkade i krig.
Ordet yxa är också lite struligt för man verkar ha använt ordet även för det vi kallar stridshammare, korpnäbb, etc. Alla vapen med en tyngd i ändan på ett skaft verkar ha kallats för yxa med ett samlingsnamn. Men det kanske är lite väl OT.
[ QUOTE ]
Men nu handlar färdigheten "hugga med yxa" lika mycket om att [lyckas träffa] som [undvika att bli träffad] och dessutom, [komma inom räckhåll för att lyckas träffa].
[/ QUOTE ]
Om man vill komplicera det ytterligare så verkar det som att man inte alls hugg så mycket med yxan (i alla fall om vi pratar yxa i tvåhandsfattning) utan man stack mycket. Yxan hade ofta spets i båda ändar och man avancerade ofta med "bakre" ändan först (en vanlig gard för yxan). Sedan stack man mycket och om man fick en bra öppning kunde man försöka avsluta med yxbladet. I alla fall verkar det ha funkat så i många dueller/torneringar, vet inte hur det funkade i krig.
Ordet yxa är också lite struligt för man verkar ha använt ordet även för det vi kallar stridshammare, korpnäbb, etc. Alla vapen med en tyngd i ändan på ett skaft verkar ha kallats för yxa med ett samlingsnamn. Men det kanske är lite väl OT.
Quadrante
Grisbonde
yxa [OT]
..medveten om definitionsförvirringen, därav uttrycket framtungt föremål . Jag antog att striden stod runt det som för det mesta defineras som yxa i rollspels sammanhang och att det var den kortare varianten som togs upp. Jag är nog inne lite på att definera alla långa vapen som stavar, balanserade stavar, framtunga stavar, stavar med spets, stavar med svärd/kniv, svärdsliknande stavar etc . Men, nu är vi off ...
..medveten om definitionsförvirringen, därav uttrycket framtungt föremål . Jag antog att striden stod runt det som för det mesta defineras som yxa i rollspels sammanhang och att det var den kortare varianten som togs upp. Jag är nog inne lite på att definera alla långa vapen som stavar, balanserade stavar, framtunga stavar, stavar med spets, stavar med svärd/kniv, svärdsliknande stavar etc . Men, nu är vi off ...
Re: ok jag överreagerade.
Spets i båda ändar? Menar du i var ända på skaftet, eller att där var något vasst i nacken på den? Det där med att avancera med bakre änden först låter som en pålyxa, vilket jag i vart fall ser mer ser som "polearm" primärt och yxa sekundärt, medans bara yxa, ja då blir det mer dylikt:
http://www.armor.com/2000/catalog/axes.html (Ungerska bör väl funka till stick, danska och ryttaryxan mindre väl)
http://www.manningimperial.com/catalogue/178main.jpg
http://www.manningimperial.com/catalogue/174main.jpg
http://www.myarmoury.com/compare.html Scrolla ner till "other" för diverse från Lutel. 20011 och 2013 ser väl "stickvänliga" ut, men resten vete faen om lämpligheten.
En brasklapp naturligtvis varandes att detta är en bunt moderna reproduktioner. Hur representativa de är för vad som brukades när det begav sig kan jag inte uttala mig allt för säkert om. Tillverkarna ska väl ha godtagbart rykte dock i vart fall bland folk jag tror har hyfsad koll...
Som synes så verkar spets att sticka med inte vara så vanligt på moderna reproduktioner i vart fall, om vi inte snackar just pålyxor (länkar inte över hövan där, alla jag kan dra mig till minnes har en rejäl spets, så inget att bestrida där). Dock så kan jag tyvärr inte ådra mig att jag någonsin sett en pålyxa med spets i andra änden av skaftet, men jag blir gärna motbevisad här, källa? (Inte för att man ska underskatta effekten av att köra in en rejäl ekstav i nyllet på någon å andra sidan...
Men det var ju det där medspets jag hängde upp mig på.)
I övrigt ett bra exempel tror jag på dte där med att vissa vapen är kanske mer naturliga för en typ av attack (spjut sticker, o.s.v.), men dne dagen man tror att de endast kan göra en viss sak över huvud taget så får man hälsa på Sankte Per illa kvickt.
Nåväl, egentligen inte mer än en jämförelse av vad man tänker på när "yxa" nämns, men ändå. Får jag en ursäkt att dumpa en massa länkar så...
Spets i båda ändar? Menar du i var ända på skaftet, eller att där var något vasst i nacken på den? Det där med att avancera med bakre änden först låter som en pålyxa, vilket jag i vart fall ser mer ser som "polearm" primärt och yxa sekundärt, medans bara yxa, ja då blir det mer dylikt:
http://www.armor.com/2000/catalog/axes.html (Ungerska bör väl funka till stick, danska och ryttaryxan mindre väl)
http://www.manningimperial.com/catalogue/178main.jpg
http://www.manningimperial.com/catalogue/174main.jpg
http://www.myarmoury.com/compare.html Scrolla ner till "other" för diverse från Lutel. 20011 och 2013 ser väl "stickvänliga" ut, men resten vete faen om lämpligheten.
En brasklapp naturligtvis varandes att detta är en bunt moderna reproduktioner. Hur representativa de är för vad som brukades när det begav sig kan jag inte uttala mig allt för säkert om. Tillverkarna ska väl ha godtagbart rykte dock i vart fall bland folk jag tror har hyfsad koll...
Som synes så verkar spets att sticka med inte vara så vanligt på moderna reproduktioner i vart fall, om vi inte snackar just pålyxor (länkar inte över hövan där, alla jag kan dra mig till minnes har en rejäl spets, så inget att bestrida där). Dock så kan jag tyvärr inte ådra mig att jag någonsin sett en pålyxa med spets i andra änden av skaftet, men jag blir gärna motbevisad här, källa? (Inte för att man ska underskatta effekten av att köra in en rejäl ekstav i nyllet på någon å andra sidan...
Men det var ju det där medspets jag hängde upp mig på.)I övrigt ett bra exempel tror jag på dte där med att vissa vapen är kanske mer naturliga för en typ av attack (spjut sticker, o.s.v.), men dne dagen man tror att de endast kan göra en viss sak över huvud taget så får man hälsa på Sankte Per illa kvickt.
Nåväl, egentligen inte mer än en jämförelse av vad man tänker på när "yxa" nämns, men ändå. Får jag en ursäkt att dumpa en massa länkar så...
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: ok jag överreagerade. (OT)
Alltså, det här är intressant OT tycker jag. Har länge letat efter någon som har mer saklig kunskap om medeltiden än undertecknad, och här finns det en livs levande verkar det som.
Skulle du vara intresserad av att hjälpa mig med lite projektorienterade saker. Och nej - jag lovar att det inte kommer ta upp tusen timmar av din tid. Kanske en.
Kasta ett PM på mig i så fall.
Alltså, det här är intressant OT tycker jag. Har länge letat efter någon som har mer saklig kunskap om medeltiden än undertecknad, och här finns det en livs levande verkar det som.
Skulle du vara intresserad av att hjälpa mig med lite projektorienterade saker. Och nej - jag lovar att det inte kommer ta upp tusen timmar av din tid. Kanske en.
Kasta ett PM på mig i så fall.
halvt OT
Sen handlar det i risings inlägg inte om "hugg med yxa" utan om yxfäktning med stridserfarenhet. Jag är nästan så säker på min sak att jag kan säga att det är SVÅRARE att slåss effektivt med en yxa än med ett svärd. Det har inget med diskussionen att göra i sig.
*slut på pettimeterheter och åter in i "rätt" diskussion*
Jag är rädd att vi återigen mestadels har att göra med definitioner.
Du definierar erfarenhet=träning. Rising definierar erfarenhet=strid. Ekvationen går inte riktigt ihop eftersom då skulle träning=strid vara korrekt vilket det inte är.
Jag är av erfarenheten att man måste träna in vissa saker kallt för att kunna använda dem varmt så att säga. Det är som när man tränar kampsport. Jag kan bryta massor med grepp, slå och sparka bra (för att vara en lågbältare) samt kasta och svepa dugligt... jag tappar 85% då jag hamnar i sparring mot någon som är i samma klass som mig eller högre. Tidigare tappade jag 90%, och före det 95%. Det går åt rätt håll.
Det jag lär mig i sparring är alltså att hålla dörren öppen till min skicklighet trots att adrenalinet och situationen försöker stänga igen den. Tänk er då att situationen inte skulle vara varm, utan het. Man slåss för livet helt enkelt. Jag ser då två "situationer"... antingen tappar man det mesta och bör fly fsf, eller blir man så kylig inför sin stundande död att man kan hålla den där dörren vidöppen...
Sen handlar det i risings inlägg inte om "hugg med yxa" utan om yxfäktning med stridserfarenhet. Jag är nästan så säker på min sak att jag kan säga att det är SVÅRARE att slåss effektivt med en yxa än med ett svärd. Det har inget med diskussionen att göra i sig.
*slut på pettimeterheter och åter in i "rätt" diskussion*
Jag är rädd att vi återigen mestadels har att göra med definitioner.
Du definierar erfarenhet=träning. Rising definierar erfarenhet=strid. Ekvationen går inte riktigt ihop eftersom då skulle träning=strid vara korrekt vilket det inte är.
Jag är av erfarenheten att man måste träna in vissa saker kallt för att kunna använda dem varmt så att säga. Det är som när man tränar kampsport. Jag kan bryta massor med grepp, slå och sparka bra (för att vara en lågbältare) samt kasta och svepa dugligt... jag tappar 85% då jag hamnar i sparring mot någon som är i samma klass som mig eller högre. Tidigare tappade jag 90%, och före det 95%. Det går åt rätt håll.
Det jag lär mig i sparring är alltså att hålla dörren öppen till min skicklighet trots att adrenalinet och situationen försöker stänga igen den. Tänk er då att situationen inte skulle vara varm, utan het. Man slåss för livet helt enkelt. Jag ser då två "situationer"... antingen tappar man det mesta och bör fly fsf, eller blir man så kylig inför sin stundande död att man kan hålla den där dörren vidöppen...
För OT för min smak.
"Sen handlar det i risings inlägg inte om "hugg med yxa" utan om yxfäktning med stridserfarenhet. Jag är nästan så säker på min sak att jag kan säga att det är SVÅRARE att slåss effektivt med en yxa än med ett svärd."
Om du har läst hela tråden så ser du att det handlar om både och; det krävs mindre träning för att få till dugliga hugg med yxa än med svärd. Däremot innebär inte det att det är ett lättare vapen att slåss med; inte svårare heller, för den delen. Det är dock inget jag ämnar ha en lång diskussion om i den här tråden.
"Du definierar erfarenhet=träning. [...]"
Nej, det gör jag inte, och det har jag aldrig gjort; jag säger att riktig stridserfarenhet är en form av träning, inte tvärtom. Det har dock inte med saken att göra, för vad Riz skrev var att någon med riktig erfarenhet troligen vinner över någon som bara svingat svärd i luften och mumlat nåt mumbojumbo om att älska med vackra kvinnor. Det är de flesta överens om, vilket jag också skrev.
"Jag är av erfarenheten att man måste träna in vissa saker kallt för att kunna använda dem varmt så att säga."
Mja. Man måste inte. Det är en definitiv fördel, men absolut inget krav. Som jag skrev så är erfarenhet också träning.
"Man slåss för livet helt enkelt. Jag ser då två "situationer"... antingen tappar man det mesta och bör fly fsf, eller blir man så kylig inför sin stundande död att man kan hålla den där dörren vidöppen..."
Jag känner inte igen mig i de där extremerna, om jag skall vara ärlig, och folk har hotat mig med vapen mer än en gång. Men det är OT, så jag känner inte att jag orkar dividera mer kring ämnet; åtminstone inte i den här tråden.
"Sen handlar det i risings inlägg inte om "hugg med yxa" utan om yxfäktning med stridserfarenhet. Jag är nästan så säker på min sak att jag kan säga att det är SVÅRARE att slåss effektivt med en yxa än med ett svärd."
Om du har läst hela tråden så ser du att det handlar om både och; det krävs mindre träning för att få till dugliga hugg med yxa än med svärd. Däremot innebär inte det att det är ett lättare vapen att slåss med; inte svårare heller, för den delen. Det är dock inget jag ämnar ha en lång diskussion om i den här tråden.
"Du definierar erfarenhet=träning. [...]"
Nej, det gör jag inte, och det har jag aldrig gjort; jag säger att riktig stridserfarenhet är en form av träning, inte tvärtom. Det har dock inte med saken att göra, för vad Riz skrev var att någon med riktig erfarenhet troligen vinner över någon som bara svingat svärd i luften och mumlat nåt mumbojumbo om att älska med vackra kvinnor. Det är de flesta överens om, vilket jag också skrev.
"Jag är av erfarenheten att man måste träna in vissa saker kallt för att kunna använda dem varmt så att säga."
Mja. Man måste inte. Det är en definitiv fördel, men absolut inget krav. Som jag skrev så är erfarenhet också träning.
"Man slåss för livet helt enkelt. Jag ser då två "situationer"... antingen tappar man det mesta och bör fly fsf, eller blir man så kylig inför sin stundande död att man kan hålla den där dörren vidöppen..."
Jag känner inte igen mig i de där extremerna, om jag skall vara ärlig, och folk har hotat mig med vapen mer än en gång. Men det är OT, så jag känner inte att jag orkar dividera mer kring ämnet; åtminstone inte i den här tråden.
Rising
Vila i frid
Re: Svärd
Den tes som Troberg driver ur Arferts inlägg är att jämföra en manöver som kan nötas in (en golfsving) med hugg i strid, och där han höjer hugget över golfsvingen.
Jag menar att golfsvingen kan nötas in med goda resultat just eftersom bollen bara ligger där, ofta på lägen som är väldigt lika med varandra. I strid måste man (menar jag) i högre grad vara anpassningsbar och reagera på sin motståndare, eftersom fler faktorer inverkar.
Den invändning man skulle kunna ha mot det jag skrivit är att man visst kan träna in hugg och stick i tomma luften och att ingen sparring behövs för att man ska bli en duktig fäktare. Då vore fäktning som utslag i golf. Kan man slå långt på en driving range så kan man ju slå långt på en riktig golfbana också. Hade du bedrivit sådan träning och kunnat tala av sådan erfarenhet så hade jag fått buga mig för dina kunskaper.
(Och om någon bara hade tränat i stridsliknande situationer och aldrig ens försökt nöta in tekniker i luften så hade denna persons åsikter också haft en betydande auktoritet i deltråden. Om han sade att hans träning var toppen så hade han gett mig vatten på min kvarn, men om han menade att hans träning var värdelös så hade han kunnat invända mot min tes.)
Vad du säger är däremot något helt annat. Du har (så som jag förstått det) tränat både i stridsliknande situationer (sparring) och genom att nöta in hugg- och sticktekniker i luften. Sådan erfarenhet är olycklig i den här deltråden, eftersom man varken kan säga si eller så om den.
En boxare som slår på en säck kanske nöter in slag och börjar känna boxningshandskarna som en förlängning av sin arm (samt andra floskler), men det kan också vara så att han framförallt tränar upp armarna, konditionen och förmågan att lägga tyngd bakom sina slag. En person som redan har dessa talanger skulle nog ha en del gratis redan från början av sin boxningskarriär, så då pratar vi alltså om Grundegenskaper och inte om den färdighetsträning som är att jämföra med golfsvingar.
Du nämnde det innan, men jag bedömde det som irrelevant för den här deltråden redan då.
Den tes som Troberg driver ur Arferts inlägg är att jämföra en manöver som kan nötas in (en golfsving) med hugg i strid, och där han höjer hugget över golfsvingen.
Jag menar att golfsvingen kan nötas in med goda resultat just eftersom bollen bara ligger där, ofta på lägen som är väldigt lika med varandra. I strid måste man (menar jag) i högre grad vara anpassningsbar och reagera på sin motståndare, eftersom fler faktorer inverkar.
Den invändning man skulle kunna ha mot det jag skrivit är att man visst kan träna in hugg och stick i tomma luften och att ingen sparring behövs för att man ska bli en duktig fäktare. Då vore fäktning som utslag i golf. Kan man slå långt på en driving range så kan man ju slå långt på en riktig golfbana också. Hade du bedrivit sådan träning och kunnat tala av sådan erfarenhet så hade jag fått buga mig för dina kunskaper.
(Och om någon bara hade tränat i stridsliknande situationer och aldrig ens försökt nöta in tekniker i luften så hade denna persons åsikter också haft en betydande auktoritet i deltråden. Om han sade att hans träning var toppen så hade han gett mig vatten på min kvarn, men om han menade att hans träning var värdelös så hade han kunnat invända mot min tes.)
Vad du säger är däremot något helt annat. Du har (så som jag förstått det) tränat både i stridsliknande situationer (sparring) och genom att nöta in hugg- och sticktekniker i luften. Sådan erfarenhet är olycklig i den här deltråden, eftersom man varken kan säga si eller så om den.
En boxare som slår på en säck kanske nöter in slag och börjar känna boxningshandskarna som en förlängning av sin arm (samt andra floskler), men det kan också vara så att han framförallt tränar upp armarna, konditionen och förmågan att lägga tyngd bakom sina slag. En person som redan har dessa talanger skulle nog ha en del gratis redan från början av sin boxningskarriär, så då pratar vi alltså om Grundegenskaper och inte om den färdighetsträning som är att jämföra med golfsvingar.
Faehrengaust
Hero
Re: ok jag överreagerade.
[ QUOTE ]
Spets i båda ändar? Menar du i var ända på skaftet, eller att där var något vasst i nacken på den? Det där med att avancera med bakre änden först låter som en pålyxa, vilket jag i vart fall ser mer ser som "polearm" primärt och yxa sekundärt, ...
[/ QUOTE ]
Fel av mig, jag är lite för insnöad i manualernas definitioner, speciellt de som kommer efter 1400-talet. I dessa brukar yxa alltid betyda ett vapen med ett 1 - 1.8 meter långt skaft och ett huvud i ena änden och ofta en spets i andra. Om man kollar på ARMAs huvudsida så ser man en snubbe i full rustning som har ett sådant vapen som jag tänker på. Just det här exemplaret har inget yxblad men kallades ändå i manualerna för yxa. På hemsidan finns också manualsidor om yxstrid, här, här och här.
Men det var ju inte det ni tänkte på. Jag känner på rak arm tyvärr inte till någon manual som skulle ta upp enhandsyxa. Det verkar inte ha varit något populärt vapen hos fäktmästare, antagligen för att det var ett rent krigsvapen.
[ QUOTE ]
Spets i båda ändar? Menar du i var ända på skaftet, eller att där var något vasst i nacken på den? Det där med att avancera med bakre änden först låter som en pålyxa, vilket jag i vart fall ser mer ser som "polearm" primärt och yxa sekundärt, ...
[/ QUOTE ]
Fel av mig, jag är lite för insnöad i manualernas definitioner, speciellt de som kommer efter 1400-talet. I dessa brukar yxa alltid betyda ett vapen med ett 1 - 1.8 meter långt skaft och ett huvud i ena änden och ofta en spets i andra. Om man kollar på ARMAs huvudsida så ser man en snubbe i full rustning som har ett sådant vapen som jag tänker på. Just det här exemplaret har inget yxblad men kallades ändå i manualerna för yxa. På hemsidan finns också manualsidor om yxstrid, här, här och här.
Men det var ju inte det ni tänkte på. Jag känner på rak arm tyvärr inte till någon manual som skulle ta upp enhandsyxa. Det verkar inte ha varit något populärt vapen hos fäktmästare, antagligen för att det var ett rent krigsvapen.
Re: Svärd
"Jag menar att golfsvingen kan nötas in med goda resultat just eftersom bollen bara ligger där, ofta på lägen som är väldigt lika med varandra. I strid måste man (menar jag) i högre grad vara anpassningsbar och reagera på sin motståndare, eftersom fler faktorer inverkar."
Det finns bara X antal olika sätt att dänga någon med ett svärd. Det Arfert skrev var att det inte är lätt att göra bra hugg, utan att det krävs träning. Det skrev han - såvitt jag förstått det - som en respons på det Cybot skrev längre ner (vilket enligt egen utsago från hans sida var ett ogenomtänkt uttalande). Det handlar då om att få till rena och stadiga hugg, inte huruvida man är bra på att slåss eller inte. Att hugga i luften är fullgod träning för att lyckas få till korrekta hugg (mer eller mindre; liksom en golfspelare gärna bör träna med en boll så bör svärdsmannen förr eller senare försöka kapa något annat än enkom luft). Riktig stridserfarenhet ger också träning, och om man varit i strider på liv och död med regelbundna mellanrum så måste man uppenbarligen ha lärt sig nånting, ety man i annat fall sannolikt vore död vid det här laget.
Så med andra ord har du egentligen bara hivat ur dig floskler, då det enda du sagt är att någon med riktig erfarenhet av strid (eller som sparrat mycket) bör vara bättre på att slåss än någon som bara stått och huggit i luften. Det håller jag med om, men såvitt jag märkt har ingen sagt emot dig på den punkten; det är liksom en ganska uppenbar slutsats att riktig, praktisk erfarenhet klår det mesta i simulationsväg. När du sen prompt måste börja prata om "svärdsnördar" och mumla en massa horseshit om att älska med vackra kvinnor, då framstår det mest som att du muckar gräl (oavsett om det var din intention eller ej). Faktiskt.
"Jag menar att golfsvingen kan nötas in med goda resultat just eftersom bollen bara ligger där, ofta på lägen som är väldigt lika med varandra. I strid måste man (menar jag) i högre grad vara anpassningsbar och reagera på sin motståndare, eftersom fler faktorer inverkar."
Det finns bara X antal olika sätt att dänga någon med ett svärd. Det Arfert skrev var att det inte är lätt att göra bra hugg, utan att det krävs träning. Det skrev han - såvitt jag förstått det - som en respons på det Cybot skrev längre ner (vilket enligt egen utsago från hans sida var ett ogenomtänkt uttalande). Det handlar då om att få till rena och stadiga hugg, inte huruvida man är bra på att slåss eller inte. Att hugga i luften är fullgod träning för att lyckas få till korrekta hugg (mer eller mindre; liksom en golfspelare gärna bör träna med en boll så bör svärdsmannen förr eller senare försöka kapa något annat än enkom luft). Riktig stridserfarenhet ger också träning, och om man varit i strider på liv och död med regelbundna mellanrum så måste man uppenbarligen ha lärt sig nånting, ety man i annat fall sannolikt vore död vid det här laget.
Så med andra ord har du egentligen bara hivat ur dig floskler, då det enda du sagt är att någon med riktig erfarenhet av strid (eller som sparrat mycket) bör vara bättre på att slåss än någon som bara stått och huggit i luften. Det håller jag med om, men såvitt jag märkt har ingen sagt emot dig på den punkten; det är liksom en ganska uppenbar slutsats att riktig, praktisk erfarenhet klår det mesta i simulationsväg. När du sen prompt måste börja prata om "svärdsnördar" och mumla en massa horseshit om att älska med vackra kvinnor, då framstår det mest som att du muckar gräl (oavsett om det var din intention eller ej). Faktiskt.