Svärdets sång , ge mig er visdom

[Dr_Dängrot]

Jag har tatt på mig att spelleda svärdets sång och en fråga som dök upp är hur göra kring de olika folkslagen och deras kännedom om varandra?

Hur stor insikt har de olika folkslagen om varandra , om dom olika folkslagen funnits där i några generationer så borde dom ju interageratt med varandra och idkat byteshandel och öppnat handelsleder osv och sålunda känna till varandras bosättningar och i viss mån kulturer är man tex i kumelklint så existerar det ju både människor och dvärgar där men samtidigt får jag känslan av att ravland skall vara en uråldrig vild och outforskad plats .

Med andra ord skall dom olika folkens bosättningar vara allmän kännedom och etablerade och utmärkta ifrån start på kartan tex here be dwarfs and here be wolfkin and here be Elfs and orcs osv osv ?


Nästa sak är en regelmekanik som skaver som en böld i arschlet och det är viljepoäng (willpower points)

Karaktärernas specialförmågor samt magikers magier använder willpower points och man startar spelet med noll av dessa och man samlar på sig dessa genom att pusha slag och räkna dödskallar varje dödskalle efter pushat slag ger en willpower point man tar även skada till attributet man använt för slaget.

Vad jag inte gillar med detta är att jag kan se hur det kommer att pushas i tid och otid för att få dessa willpower points speciellt av gruppens magiker .
Typ gruppen är ute i skogen och magiker Mats spelare slår för att klättra upp i ett träd helt orelevant till situationen och magiker Mats väljer att pusha bara för att få willpower points . Det jag ser framför mig är hur magikern klättrar upp i träd och hoppar över bäckar och simmar i älvar och försöker övertala värdshusvärden om gratis öl och allt hen kan komma på för att få pusha ett slag för att få dessa eftertraktade Willpower points.

Finns det nått bättre sätt att hantera willpower points ?

 

[Bolongo]

Kör man i det glömda landet har ju folkslagen inte haft kontakt igen mer än 5 år. Om man inte antar att det funnits multikulturella samhällen.

Jag har utgått från att alver och dvärgar varit bra på att bevara kunskap om den faktiska historien, medan de flesta andra har rätt dålig koll.

Om du inte vill att de skall pressa ett slag för en trivial situation, gör det inte till ett slag till att börja med.

 

[ChrilleT]

Iom att bloddimman legat i 300 år fram tills ungefärlig tid då ni startar spelet så är det nog bara väldigt gammal information ni får fram om andra bosättningar alt alldeles nyfärsk om handel och resande stött på någon by efter blodsdimman lagt sig.
Så människor som ej lever så länge får nog gå på riktigt gammal information om att det kanske en gång i tiden funnits en bosättning vid ett visst område. Alver tex som lever längre har nog bättre koll om deras minne inte sviker dem.

Spelarna får även 1 kraftpoäng per dygn/spelmöte som de tillbringar i sitt fäste. Så jag brukar ge dem 1 varje ny spelomgång om de startar från sitt fäste. Mina spelare har ej överdrivet ofta försökt samla på sig kraftpoäng genom att misslyckas med pressade slag men ser att det skulle kunna hända. Har för mig det är en rekommendation i boken att även inte slå färdighetsslag för allt utan bara när det har betydelse så de inte kan gå överstyr med pressade slag som ger mängder med kraftpoäng i situationer det inte spelar så stor roll.

 

[Dr_Dängrot]

Om man kollar npc'er och likande i kumelklint så har vi bryggmästare Yawim som är en dvärg det leder mig till att tro att dvärgar och människor har kulturellt utbyte med varandra och någon måste ju någon gång frågat Yawim om hens kultur och vart hens fränder bor osv . Yawim har även ett par flodbåtar i kumelklints hamn vilket får.mig att tänka att hen idkar handel längs flodvägarna med andra bosättningar och eventuellt andra kulturer och folket i kumelklint kan ju inte vara hel ovarse om Yawims handel med andra bosättningar .

Kumelklint utsätts även för nattliga räder av goblins , nån måste väl ha fångat in oc h förhört nån av dessa goblins någon gång--- typ hörre du gurra goblin vart håller ni goblins till , om du inte pratar nu så blir det storpisk serru.

Jägare/äventyrare osv måste ju sprungit på både vargmän och alver ute i skogarna .

Spelarna ä är ju knappast dom enda äventyrarna som kommit på idén att söka skatter och artefakter eller dom enda äventyrarna vars gruppsammansättning är multikulti så folk måste ju haft utbyte med andra folkslag och därigenom lärt sig om bosättningar osv .

Detta är en tanke jag har men den kanske är knas ?

 

[Bolongo]

Om man kollar npc'er och likande i kumelklint så har vi bryggmästare Yawim som är en dvärg det leder mig till att tro att dvärgar och människor har kulturellt utbyte med varandra

Han har flyttat in sedan blodsdimman lättade, och han har flyttat till en människoby på grund av sin något speciella bakgrund.
Det är inget tecken på något mer etablerat kulturellt utbyte.

Men visst, folk har så klart sprungit på varandra under de senaste 5 åren. Exakt hur täta är kontakterna? Det säger inte kampanjen - och man kan tycka det är bra att det lämnas öppet, eller man kan tycka att det är en av dess många brister...

 

[Dr_Dängrot]

Han har flyttat in sedan blodsdimman lättade, och han har flyttat till en människoby på grund av sin något speciella bakgrund.
Det är inget tecken på något mer etablerat kulturellt utbyte.

Men visst, folk har så klart sprungit på varandra under de senaste 5 åren. Exakt hur täta är kontakterna? Det säger inte kampanjen - och man kan tycka det är bra att det lämnas öppet, eller man kan tycka att det är en av dess många brister...

Yes det stämmer ju att hen har en smått speciell bakgrund men det står också att hen har storslagna planer för handel vilket tyder på att det måste finnas en kunskap om andra bosättningar för vem skulle hen annars bedriva handel med , det står också att hens öl är känt vida omkring isf av vem om det inte interageras mellan olika folkgrupper och bosättningar ?

 

[TobiasEkwall]

Jag gillar svärdets sång stort och vi har en rullande kampanj som puttrar på men..

En grej är att jag tycker det är stor skillnad hur världen beskrivs i stort och hur olika äventyrsplatser beskrivs.

Världen i stort är rätt unik med massa isolerade samhällen, det finns inga vägar, allt är nytt, oupptäckt och riskabelt.

Medan många äventyrsplatser är mer generiskt fantasyaktiva med värdsus, handelsmän och folk som verkar vana att resa kors och tvärs

 

[Bolongo]

Yes det stämmer ju att hen har en smått speciell bakgrund men det står också att hen har storslagna planer för handel vilket tyder på att det måste finnas en kunskap om andra bosättningar för vem skulle hen annars bedriva handel med , det står också att hens öl är känt vida omkring isf av vem om det inte interageras mellan olika folkgrupper och bosättningar ?

Ja, precis. Som @TobiasEkwall påpekar finns det en diskrepans i världsbeskrivningen. de vill äta sin kaka och ha den kvar.

 

[Dr_Dängrot]

Jag gillar svärdets sång stort och vi har en rullande kampanj som puttrar på men..

En grej är att jag tycker det är stor skillnad hur världen beskrivs i stort och hur olika äventyrsplatser beskrivs.

Världen i stort är rätt unik med massa isolerade samhällen, det finns inga vägar, allt är nytt, oupptäckt och riskabelt.

Medan många äventyrsplatser är mer generiskt fantasyaktiva med värdsus, handelsmän och folk som verkar vana att resa kors och tvärs

Detta var min tanke att alls större äventyrsplatser är etablerade vid spelstart tex kumelklint och äventyrsplatser som är välkända/kända genom sägner samt dom olika kulturernas större bosättningar tex så är det allmän kunskap att dvärgarna bor i bergen och alverna i skogen osv ?

 

[Jocke]

Man ska slå ganska sällan i MYZ-spel, så det är inte som att blandad aktobatik i skogsmiljö för att fördriva rollpersonens tid leder till slag. Men i Mutant År 0 var skada i sig själv så farligt att det oftast var bättre att misslyckas med slag än att pressa - så där använde vi aldrig våra mutationer till något.

 

[Dr_Dängrot]

En tanke jag haft för att bespara mig allt huvudbry kring detta med vad spelarna har för kunskap om andra kulturer i settingen är att låta spelarna kommer utifrån och vara Fresh of bananbåten i kumelklint och således ha noll och ingen kunskap om settingen över huvudtaget , allt dom känner till är kumelklint och dom sägner och rykten dom snappar upp i kumelklint

 

[Bifur]

Ja, precis. Som @TobiasEkwall påpekar finns det en diskrepans i världsbeskrivningen. de vill äta sin kaka och ha den kvar.

Hm, faktiskt ett av skälet till att jag tror att jag aldrig kommer att spela Svärdets sång - jag får inte ihop världsbilden. Vill minnas att det även fanns någon form av hake med Blodsdimman också som gjorde att man visst borde kunnat resa. Fast jag minns inte det just nu så det kan vara fel.

Annars som @Jocke skriver. Man ska ju slå sällan och med stora konsekvenser (både för lyckat/misslyckat) - samtidigt som mekaniken ibland föreskriver slag i rätt många situationer... Zonfärder i M0 är ett bra exempel. Så ett bra riktmärke som SL är väl att tänka efter någon gång extra innan man ber om ett slag/låter spelaren slå.

 

[michael]

En tanke jag haft för att bespara mig allt huvudbry kring detta med vad spelarna har för kunskap om andra kulturer i settingen är att låta spelarna kommer utifrån och vara Fresh of bananbåten i kumelklint och således ha noll och ingen kunskap om settingen över huvudtaget , allt dom känner till är kumelklint och dom sägner och rykten dom snappar upp i kumelklint

Jag såg någon på FLs forum som började sin kampanj genom att kasta spelarnas rollpersoner över den höga muren som skiljer Ravland från Alderland. Så gjorde jag också med mina spelare, och så kunde vi ”uppleva” och lära oss om världen tillsammans och organiskt allt eftersom fenomenen dyker upp i spel—klassisk fantasylitteraturs-trope. nu hittar jag inte inlägget men jag skickade med lite rykten om landet, blodsdimman och sådant som de skulle kunna ha hört talas om på södra sidan om bergen. Mycket påhitt så klart, men en uns av sanning i varje påstående.
—

Angående tärningsslag så förutom att endast slå tärningsslag när det ”är dramatiskt intressant” som nämnts ovan så brukar en återkommande husregel vara att inte tillåta pressade slag vid utfärder (leda vägen, hålla utkik osv). Pressa slaget kan också, enligt uppdaterade reglerna (erratan) ske när föer framgångar gör skillnad. Ett redan framgångsrikt slag kan alltså inte pressas om inte de eventuella ytterligare framgångarna ger ett ännu bättre resultat.

Det har fungerat väldigt bra för alla övriga tärningsslag har skett under etablerade scener eller händelserika förlopp, så skadan på attributen och utrustningen kan vara väldigt negativ. Det gick ganska snabbt för spelarna att lära sig att pressa anfallsslag är lika riskabelt som att bli attackerad av en fiende.

 

[TomasFriaLigan]

Jag har tatt på mig att spelleda svärdets sång och en fråga som dök upp är hur göra kring de olika folkslagen och deras kännedom om varandra?

Hur stor insikt har de olika folkslagen om varandra , om dom olika folkslagen funnits där i några generationer så borde dom ju interageratt med varandra och idkat byteshandel och öppnat handelsleder osv och sålunda känna till varandras bosättningar och i viss mån kulturer är man tex i kumelklint så existerar det ju både människor och dvärgar där men samtidigt får jag känslan av att ravland skall vara en uråldrig vild och outforskad plats .

Med andra ord skall dom olika folkens bosättningar vara allmän kännedom och etablerade och utmärkta ifrån start på kartan tex here be dwarfs and here be wolfkin and here be Elfs and orcs osv osv ?

Hej! Kul att du vill testa Svärdets sång. Vad gäller världsbeskrivningen så ger kapitel 1 i Spelarboken en ganska bra överblick. Det fanns ett omfattande utbyte mellan städer och bosättningar innan blodsdimman föll, så en grundläggande kunskap om vilka folkslag som lever i landet och ungefär var de håller hus (dvärgar i bergen, alver i skogen, osv) har bevarats i byarna, även om kunskapen över tid allt mer fick formen av sagor och myter, sanningar blandades med osanningar. Under blodsdimmans tid var långväga kontakter mellan olika landsändar sporadisk, men på lokal nivå fanns fortfarande en del handel och kontakter mellan närliggande byar och gårdar som gick att nå på en dagsmarsch eller två. Även under denna tid fanns det också enstaka individer som trotsade blodsdimman och gav sig ut på längre resor - de flesta dukade under men vissa överlevde och kunde berätta om sina upplevelser. Nu, under de senaste fem åren sedan blodsdimman lyft, har kontakten mellan byar och bosättningar tagit rejält fart. Nya handelsvägar upprättas och äventyrare ger sig ut för att utforska ruiner och främmande landsändar igen.

Överlag är också världsbeskrivningen skapad för att måla upp en bild av Det glömda landet som en spännande plats att äventyra i - allt som står måste inte nödvändigtvis vara 100% absolut oomtvistad sanning. Sanningar blandas med rykten och sagor. Absolut kunskap är sällsynt i denna värld. Står det något någonstans som inte passar med er kampanj eller spelstil så är det förstås fritt fram att ändra.

Vad jag inte gillar med detta är att jag kan se hur det kommer att pushas i tid och otid för att få dessa willpower points speciellt av gruppens magiker .
Typ gruppen är ute i skogen och magiker Mats spelare slår för att klättra upp i ett träd helt orelevant till situationen och magiker Mats väljer att pusha bara för att få willpower points . Det jag ser framför mig är hur magikern klättrar upp i träd och hoppar över bäckar och simmar i älvar och försöker övertala värdshusvärden om gratis öl och allt hen kan komma på för att få pusha ett slag för att få dessa eftertraktade Willpower points.

Finns det nått bättre sätt att hantera willpower points ?

Som flera andra har sagt - tillåt inga tärningsslag där inget står på spel. Och tillåt inte att spelare pressar slag om ytterligare framgångar inte skulle påverka resultatet.

Lycka till!

 

[Magnus Seter]

Älskar såna här diskussioner!

Själv har jag ramlat i fällan att ha för mycket kontakt mellan byarna och folkslagen. Eller fälla och fälla, det funkar för oss så att säga.

Jag är snabb med att berätta om andra folkslag och byar och Ravlands historia, mest för att jag vill försöka hinna igenom Korpens klagan på den här sidan årsskiftet. Mina spelare i den gruppen har en tendens att fastna i att de vill veta jättemycket om allt, och om jag "tvingar" dem att söka efter information, eller om de känner att jag undanhåller den, så blir de bara mer fokuserade på att ta reda på vad som gäller. Vilket distraherar dem från kampanjen, som ju inte går ut på att lista ut varför det ena folkslaget inte gillar det andra.

Samtidigt är det ju elegant med Svärdets sång att man kan säga "tja, blodsdimman lyfter för fem år sen, du vet ungefär samma som din rollperson".

Men sen är det som Bologno säger att det dräller ju samtidigt av folk som reser och gör saker. Men det kanske egentligen är resultatet av en uppdämd reslust, ett uttryck för att många maktspelare säger "tjoho nu lyfte blodsdimman, superkul, jag skickar ut mina agenter för att kapa åt mig positioner i den nya öppna världen!"

EDIT: Som exempel på det där med "min grupp vill veta allt" kan jag ta Rosenöga.

Spoiler: När de kommer dit

och träffar Mergolene säger hen att det är bra att de kommer nu, kan de hjälpa till för imorrn anfaller rödelöparna. Mina spelare funderade lite och kom fram till att det var något superskumt i det faktum att anfallet skulle ske precis dagen efter att de kom dit, och började fundera på varför. Fast egentligen är det bara en klocka som startade när de kom dit. Så där kommer jag framöver att behöva vara försiktig så att inte "spelet" lyser igenom på det sättet, för då kan dra iväg i tangentens riktning med sina tankar.

/Magnus

 

[Bolongo]

EDIT: Som exempel på det där med "min grupp vill veta allt" kan jag ta Rosenöga.

Ja, det du skriver i spoilern där är ett extremt exempel, men det är i grunden typiskt för de ledtrådar som ofta ges in i äventyrsplatserna. De är i allmänhet litet väl lägligt upplagda. Jag har inte använt en enda av dem hittills, utan gett mer organiska ingångar baserat på vad som hänt under spel.

 

[koraq]

Settingen fungerar inte alls i Svärdets Sång, sorry det är ett sorgligt faktum. Man kan inte ha en värld som den är beskriven i boken. Isolerade samhällen i hundratals år? Nej, inte rimligt.

Lösningen är att betrakta det som står i boken som legender, eller korta tiden av blodsdimma radikalt. Jag kortade den till två generationer och det är också lite tveksamt.

 

[Magnus Seter]

Isolerade samhällen i hundratals år? Nej, inte rimligt.

Det där var en sak som mina spelare hängde upp sig på, och som så att säga "tvingade" mig att öppna upp det hela mer. Som Tomas säger ovan så har ju byar som ligger inom en dagsmarsch eller två haft kontakter, och med det i åtanke har jag placerat ut egna byar med det som utgångspunkt. Så på sätt och vis skulle man i min version av Ravland kunnat resa rätt långt om man såg det som en kedja av säkra förflyttningar. Inte så många som gjorde det, men tillräckligt för att inte alla skulle spela banjo i alla byar.

 

[TomasFriaLigan]

Nej, inte rimligt.

Vad är det som är orimligt, menar du? Som sagt menas inte att alla byar varit totalt isolerade från varandra, men kontakterna har varit sporadiska och få.

 

[afUttermark]

Om det är fantasi, en värld i ett annat universa varför hakar man upp sig på jordisk fakta?