Nekromanti Svårighetsgrad?

[Pappagris]

Tja, jag och min grupp spelade i helgen för första gången Symbaroum. Vi körde igenom hela äventyret "Det förlovade landet" och allt gick väldigt bra och vi hade roligt. Något som jag dock reflekterade över som SL var hur enkelt min grupp hade det. Nu förstår jag visserligen att det är ett introduktionsäventyr och att svårighetsgraden inte ska vara enorm. Men jag tyckte att min grupp med sina förmågor gjorde slarvsylta av allt motstånd. Van Rogan och hans anhang hade inget att sätta emot och ulven och jaakarerna var en lätt historia. Så inför slutstriden där min grupp beslutade sig för att slåss mot alverna kände jag mig nödgad att slänga in fyra våralver till för att åtminstone göra det hela lite tuffare. Under den striden höll visserligen en av rollpersonerna på att stryka med och hade kanske gjort det om jag inte varit snäll och använt Lestra som en helare. Men teurgen i gruppen gjorde ändå förödande skada med sin kraft "Själens brännglas" på gesällnivå och striden gick relativt smidigt. Det kändes som att ett flertal förmågor/mystiska krafter var väldigt mäktiga.

Så min fråga är egentligen, hur ser ni på svårighetsgraden? Bör man buffa motståndet ordentligt i framtida officiella äventyr?

 

[Paal]

Jag har generellt sett ökat svårighetsgraden på de flesta fiender i de officiella äventyren. Speciellt på vissa "slutbossar". En mängd svagare fiender KAN vara riktigt farliga om de slåss smart och som en grupp, dvs utnyttjar övertag, flankering och begränsar RPs förflyttningar.

Den svåra balansen (vilket också är mycket av charmen med Symbaroum) är att det kan räcka med ett dåligt slag för att en vanlig fiende helt plötsligt har gett en rejäla skador vilket kan vända en fajt snabbt.

Men för en grupp med taktiska RPs som har skapat effektiva "krigare" är motståndet oftast för lätt.

Dock är jag förvånad över Van-Rogan, han är en brutalt tuff motståndare för att slängas in som första riktiga fajt i första äventyret. Om man spelar hans förmågor korrekt och ger honom några underhuggare behöver han verkligen inte "buffas".

 

[Opoopo]

Jag håller med kring Van-Rogan. Hans förhäxa är ju hur brutal som helst. Den gör ju alltså 3 i skada varje gång den förhäxade gör en handling, alltså 6 i skada varje runda om personen utnyttjar sina två handlingar. Han slänger ju självklart också gesällnivån som fri handling varje runda, snart måste hela gruppen slå två slag och välja det sämsta på ALLT de företar sig. Han attackerar också med stark som han har 17 i om jag inte missminner mig. Samt att alla vapen gör halv skada på honom, förutom de magiska.

Det som hände för mig var att jag inte hade studerat Van-Rogans förmågor och spelade helt enkelt inte ut dem på korrekt sätt så jag nerfade honom rätt rejält. Det är kanske inte det som hänt dig men eftersom det är så mycket att hålla reda på så är det lätt att missa hur fienden taktiskt ska användas på bästa sätt, alternativt har jag missat att de haft någon användbar förmåga under striden.

Sen, eftersom spelet är så pass dödligt så kanske det var så att personen med själens brännsglas fick in två dunderträffar på Van-Rogan och då skulle han ju kunna dö rätt snabbt kanske. Generellt skulle jag öka tåligheten på svårare fiender, för att skapa en större dramatik i striderna. Annars är risken att tänkt episka strider är över på en runda om spelarna slår bra. Tror knappt det finns någon icke ande fiende som står emot en välslagen träff från en Rese som lagt allt på att göra bra skada...

 

[Opoopo]

Förövrigt kan Van-Rogan Förhäxa någon ny varje runda. Det innebär att han, om ni är fyra spelare, på fyra rundor kunnat förhäxat alla så att de får slå två slag på allt de företar sig och att de tar 3 skada för allt de företar sig. Sen måste han lyckas med ett viljestark per förbannelse varje runda så han misslyckas ju ibland, men det är inget motståndsslag. Så vill du göra honom svår, placera honom i ett torn, tittandes ner på slagfältet, eller bakom sina undersåtar så det är svårt att nå honom...Det jag har märkt är, och nu upprepar jag mig lite kanske, att spelarna är sjukt taktiska för de känner sina rollpersoner så väl och de vet hur de ska spela dem på bästa sätt. Så antingen gör vi spelledare våra fiender mäktigare i stats än spelarna så att de har det övertaget, eller så lägger vi tid på att noga granska hur de bäst ska spelas för att vara svåra fiender...

 

[Pappagris]

Mm, det är klart att jag rent taktiskt kunnat använda motståndarna bättre, men jag tyckte min grupp gjorde ett bra jobb taktiskt. Nu inser jag att Van Rogan som person skulle varit starkare då jag inte använt förhäxa som fri handling. Dock var han satt ur spel under större delen av striden tack vare bända vilja. Jag får se lite hur jag ska göra med svårighetsgraden, ska ta och spela nästa del i kopparkronan snart.

 

[Opoopo]

Mm, det är klart att jag rent taktiskt kunnat använda motståndarna bättre, men jag tyckte min grupp gjorde ett bra jobb taktiskt. Nu inser jag att Van Rogan som person skulle varit starkare då jag inte använt förhäxa som fri handling. Dock var han satt ur spel under större delen av striden tack vare bända vilja. Jag får se lite hur jag ska göra med svårighetsgraden, ska ta och spela nästa del i kopparkronan snart.

Ja det var mest jag som funderade högt kring varför mina spelare har haft det lite för lätt ibland. Det är en kombination av: Missa hur fienden kan använda sina förmågor, inte tänka taktiskt och att de också ganska ofta är lite för lätta.

 

[Ydram]

Jag har ofta reglerat svårighetsgraden genom att spela fienden smartare eller dummare. De gör taktiska missar, låter spelarna få övertag etc om det har varit för svårt. Eller vice versa om det är för lätt.
Van-Rogan har jag dock faktiskt nerfat till Novis-nivå på Förhäxa. Den är lite väl elak om man ska spela den som den är.

 

[CapnZapp]

Jag rekommenderar att alla dylika besvärjelser får en begränsning som innebär att när du väl brytit dig fri från effekten (vare sig du klarade det första slaget eller ett senare slag) så är du immun mot just den mystiska förmågan från just den mystikern under resten av scenen*.

Van Rogan kommer då fortfarande att kunna prova att Förhäxa alla rollpersoner, en i rundan, men därefter tar det stopp: han kan inte "återförhäxa" någon efter denne tagit sig loss.

Förhäxa är brutal mot rollpersoner med låg Viljestyrka. Vi körde de olika nivåerna av förmågan såsom att RP måste slå två gånger och ta det sämsta varje gång han eller hon slår Viljestark, samt att han eller hon tar skada om han eller hon gör något med sin handling. (Vi tolkade regeln som att gälla din attackhandling, inte din förflyttningshandling - dvs du får inte skadan dubbelt upp)

Detta att Förhäxa har inbyggd "nackdel" (för att låna termen "disadvantage" från D&D 5E) för det slag förmågan själv framtvingar är brutalt. Men så blev segern mot Van Rogan desto skönare



*) D&D är (som vanligt) mycket mer mån om spelbalans än Järnringens spel. Ovanstående är baserad på hur noga WotC är med att lägga till paragrafer såsom "Whether or not the save is successful, that creature cannot be affected again by the same mummy’s despair ability for [tidsangivelse, utbytt mot "resten av scenen" för att passa Symbaroum]" till sina monster och spells.

 

[Prokke]

Vi har i vår grupp samma problem, några kralliga krigartyper mosar allt motstånd och de lärda faller omkull så fort de blir attackerade.

Striderna blir inte alls speciellt roliga för de som inte är krigare, varför jag nu låter dem speca om sina karaktärer.

Dessutom har vi bestämt att vi ska ändra på initiativet så att alla slår en T20, modifierar resultatet med Kvick och det är något som vi kommer göra i början på varje runda.

Anledningen är att krigarna alltid börjar och gör slut på allt motstånd.

 

[CapnZapp]

Vi har i vår grupp samma problem, några kralliga krigartyper mosar allt motstånd och de lärda faller omkull så fort de blir attackerade.

Striderna blir inte alls speciellt roliga för de som inte är krigare, varför jag nu låter dem speca om sina karaktärer.

Dessutom har vi bestämt att vi ska ändra på initiativet så att alla slår en T20, modifierar resultatet med Kvick och det är något som vi kommer göra i början på varje runda.

Anledningen är att krigarna alltid börjar och gör slut på allt motstånd.

Fast... detta är det ingen annan i tråden som klagat på.

Symbaroum är för övrigt designat för att "alla" i gänget ska kunna bli bra på att sparka stjärt, oavsett om det är den karismatiske men något småkorkade ledaren, den beläste fältskären, den falske häxan, den lille svarte med knivarna, eller den ståtlige vildmarksbarbaren.

Jag skriver dock alla inom citattecken eftersom spelet närmast kräver en viss miniminivå på förståelsen av systemet.

Enkelt uttryckt: du måste (när du skapar din gubbe) ha en plan för hur just du ska få lov att använda ditt 15-värde i strid.

Är du lärd man behöver du ha insikt om att utan förmågan Taktiker är du såld. Är du ett snyggt ansikte vill det till att du skaffar dig Dominera. Vill du slåss med kniv får du allt skaffa dig Fint och/eller Lönnstöt för att det ska vara lönt. Och så vidare.

Symbaroum är definitivt inte ett spel där du bara kan mysa ihop din karaktär och välja förmågor enbart efter färg och atmosfär. Skaffar du dig inte ett högt värde på Träffsäker kommer du helt sonika att suga i stridssituationer, om du inte gör någonting åt det genom att skaffa Förmågor som låter dig använda andra karaktärsdrag.

(Att det oftast är ett optimalt drag att göra just detta för att slippa sätta ett högt värde på Träffsäker är en annan sak som jag inte tar upp här)

---

Så, Prokke, i vår spelgrupp är den "lärde" en mycket kompetent stridskvinna. Hon har både Alkemi, Medikus och Lärd. Men att hon är en respektivgivande stridskvinna med svärd och sköld beror helt och hållet på att hon tagit mästarnivån i Taktiker.

Det måste alltså inte vara så att "några kralliga krigartyper mosar allt motstånd och de lärda faller omkull så fort de blir attackerade".

Men det är upp till dig och dina spelare att tillskansa er tillräckligt hög systemkännedom för att undvika detta.

Symbaroum tillhandahåller verktygen. Men du måste själv veta vilka de är; spelet gör definitivt inte någon ansträngning för att guida nybörjaren här.

 

[CapnZapp]

Dessutom har vi bestämt att vi ska ändra på initiativet så att alla slår en T20, modifierar resultatet med Kvick och det är något som vi kommer göra i början på varje runda.

Lycka till med denna husregel!

Själv kör vår grupp med att initiativ är Kvick* + 1T6.

Vi slår ett slag i början av varje strid, och ändrar normalt inte stridsordningen under en och samma strid.

*) Eller vilken grundegenskap en viss karaktär nu använder. Tar vi vår grupp slår Spejaren Vaksam + t6 och fältskären Listig + t6.

 

[Swedish Chef]

Fast är det inte logiskt att Krigarna är bättre på att slåss? Själv var det en av sakerna jag inte gillar i Symbaorum att alla förväntas bygga en karaktär som har 15 (minst) i sin vapen färdighet.

Om man som SL vill förändra läget är det läge att låta alla fiender hoppa på krigarna då de är hotet, sen får de lärda agera utifrån det.

 

[Prokke]

Fast... detta är det ingen annan i tråden som klagat på.

Jag var lite stressad när jag skrev det där. Jag menar att vi har samma problem med gruppen gör slarvsylta av allt motstånd. Det känns för lätt, samma som OP.

Sen har vi ett annat problem också det problemet är att krigarna gör slarvsylta av allt och den lärde, ty det är bara en, får smisk på en gång. Det beror även på att denne inte har köpt nya nivåer i sina färdigheter utan sparat på sina erfarenhetspoäng.

...eller Lönnstöt för att det ska vara lönt.

Men du måste själv veta vilka de är; spelet gör definitivt inte någon ansträngning för att guida nybörjaren här.

Ja vi spelar så sällan att vi i princip börjar varje gång, jag kommer inte ihåg hur alla stridsförmågor fungerar på olika nivåer.

 

[Moberg]

Jag har lite samma problem i min grupp som just kört igenom första delen i kampanjen - de är väldigt starka, och jag behöver justera upp motståndet ordentligt för att det ska bli en intressant fight. Man får tänka över varje fight ordentligt, och det är överlag bättre att göra motståndet varierat och starkt, än att klämma in rpx3 lätta banditer. Men nu är ju den grupp jag spelleder ganska kända och redo att ge sig i kast med det mörka Davokar, och där blir det minsann farligt

 

[CapnZapp]

Ja, när ens spelledare kastar in Baigorn himself och hans två dussin vandöda björnkrigare som dryper av svart korruption är man inte så tuff längre

 

[CapnZapp]

Själv var det en av sakerna jag inte gillar i Symbaorum att alla förväntas bygga en karaktär som har 15 (minst) i sin vapen färdighet.

Du är medveten om att det kan tolkas som att Järnringen inte kan vinna, hur de än vrider och vänder sig?

Vad jag menar är att det är bättre att man KAN bli lika bra på att slåss, för att förnöja de som gillar detta. Men att du inte MÅSTE göra alla lika bra på att slåss om du nu inte gillar det.

Förväntningarna kan du inte göra något åt. Men du kan definitivt skapa "lärda" karaktärer som kan smiskas runt av en fluffig liten hamster, så att.... yeah, just sayin'

 

[Prokke]

Mina spelares taktik har ofta varit att de attackerar bossen direkt med Tvåhandskraft - Mästare, tillsammans med robust och bärsärk gör det i regel så mycket skada att de går över smärttröskeln och får göra en till attack. Missar man med Tvåhandskraft gör de en attack till med återsvingen och då är bossen i regel död. Nu minns jag inte om jag gjort fel här, för återsvingen är ju en reaktiv förmåga och kan således inte kombineras med den aktiva pansarbrytande effekten. Japp så kan det vara, det skulle förklara varför det varit för lätt.

För vissa scener är det dessutom skrivet så att hantlangarna flyr om bossen faller, då har det verkligen varit slut på scenen.

Gruppen hade stora problem i vad som blev slutscenen i Döda Drömmars grav (vill inte spoila).

 

[Ydram]

En liten fråga till er som det berör: Vad tycker spelarna om att de insta-kills slutbossarna? Är det inte riktigt det som avgör hur vida det är ett lyckat spel eller inte?

 

[CapnZapp]

Men det är nog sant att Järnringens speltestare är ett gäng carebears.

---

Min SL har hittat på två monstruösa särdrag, för att kunna skapa fiender med lite staying power:

MASSIV
Novis: Du har dubbelt så mycket kroppspoäng som Stark. Din smärttröskel höjs inte.
Gesäll: Du har tredubbelt så mycket kroppspoäng som Stark. Din smärttröskel höjs inte.
Mästare: Du har fyrdubbelt så mycket kroppspoäng som Stark. Din smärttröskel höjs inte.

Denna förmåga är det tänkt att alla enormt stora fiender ska ha.

TÅLIG
Novis: Öka dina kroppspoäng med +5. Detta ökar även din smärttröskel.
Gesäll: Öka dina kroppspoäng med ytterligare +5 (sammanlagt +10). Detta ökar även din smärttröskel.
Mästare: Öka dina kroppspoäng med +5 (sammanlagt +15). Detta ökar även din smärttröskel.

Denna förmåga är det tänkt att de tuffaste, hårdaste fienderna ska ha oavsett fysisk storlek.

---

Vi upplevde dessa förmågor i praktiskt spel när vi djupt inne i Davokar hittade Ormkonungen, en extra stor och tuff Lindorm — 84 kroppspoäng tror jag han hade. Mästare i Tålig och Gesäll i Massiv ger detta (Alltså Lindormens normala Stark på 13 plus 15 = 28 gånger tre = 84).

Inte för att detta hindrade vår svartalvstjuv från att nästan helt själv oneshotta ormen när han väl fick till Övertag, men ingen kan iallafall anklaga vår SL för att inte ha gjort ett ärligt försök...

---

Inget ont sagt om Järnringen och deras speltestare, men de kan inte ha provat att spela sitt eget spel på särskilt hög erfarenhetsnivå vad gäller beslutet att inte ge ens de mest mytiska monstren mer än maximal-Starka 18 kroppspoäng.

Det är för övrigt inget fel på monstrens offensiv. Problemet med att alla kan oneshotta alla andra blir vad jag sett amerikanska forumister kalla "rocket tag", dvs en för fantasygenren otypisk "först träffad dör" dynamik.

Man kan fortfarande skapa fara och spänning med grundreglerna. Men då måste man öka antalet fiender. Och då ökar dödligheten exponentiellt (eftersom det finns fler fiender med "rockets"). Jag menar, jag tror aldrig ett halvdussin Ärketroll kommer bli en trivial strid även om du har alla förmågor, alla erfarenhetspoäng och alla magiska föremål i hela boken!

Men vår praktiska erfarenhet av att spela spelet är att om man vill kunna ha sina karaktärer slåss mot en mäktig fiende, så måste man husregla. Det går helt enkelt inte att skapa ett solo-boss-monster med Symbaroums grundregler.

 

[Prokke]

Det lät fränt, hädanefter bara vandöda björnkrigare.