Svensk rollspelshistoria efter Äventyrsspel - vad hände?

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
733
Location
Göborg
Hur utbrett var hemmafixandet upplever ni? Har själv en upplevelse av att det rätt snabbt började byggas egna system (utöver husreglandet).
Jag tror – utan tillstymmelse till faktagrund – att det är lika förekommande i alla länder. Det är något i spelen i sig tillsammans med en återkommande kultur på forum att folk diskuterar regeländringar (jag upplever inte alls samma mentalitet bland brädspelare – även om den inte är obefintlig!). En observation jag gjort är att i USA verkar det vara vanligt med mycket stora spelföreningar vid och runt collage och universitet medan i Sverige är de ofta mycket mindre men å andra sidan kan vem som helst starta en (spel)förening och till och med få pengar ifrån kommun och Sverok.

Det här är min oinitierade spekulation: Äventyrsspel var stora och dominanta men de fostrade inte en kultur att "EDD är det enda spelet", något som underströks av MT, CH och SRR. När de försvann uppstod ett stort vacuum men rollspelarna visste att det finns fler spel – de fortsatte spela de gamla spelen och skaffade andra (utländska) spel. Under denna period var det några som började fila på egna eller andras regler. Betänk att Internet och datorer kom in i folks hem under andra halvan av 90-talet och det gjorde att dessa personer, och andra i deras närhet, blev exponerade för allsköns forum och strömningar kring regelkonstruktion, något de byggde in i sina spel. Vi är ni frame vid 2000 och dessa namn- och ansiktslösa personer började pröva möjligheterna till att själva publicera. Några hankade sig fram, några gick det bra och några försvann utan att någon märkte det – men det banade så att säga vägen. Den mentala spärren emot att publicera försvann och till slut gjorde Järnringen (r)evolution och publicerade MUA. Kryokölden hade släppt sitt grepp om landet.

Jag undrar hur många personer som det egentligen är som varit involverade i och verkligen påverkat på förlagssidan – och hur många av dem kände inte varandra efter 1-2 år? Jämför vi med USA undrar jag om det inte gäller samma sak där. Om vi tar de 5-10 största/mest kände spelen och räknar hur många tongivande personer som varit involverade och sedan räknar hur många av dem som inte känner varandra tror jag vi får jämförbara siffror.

D&D (och då rimligtvis även Pathfinder) av någon anledning skulle läggas ned tror jag vi kommer se något liknande i USA: först blir det en rejäl speltorka och många slutar spela men efter 5-10* år kommer det formligen välla ut med nya spel.

*) Plus/minus 100 %; Kickstarter, Internet och så vidare ändrar lite på spelreglerna relativt för 20 år sedan i Sverige.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,263
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Jag tror – utan tillstymmelse till faktagrund – att det är lika förekommande i alla länder. Det är något i spelen i sig tillsammans med en återkommande kultur på forum att folk diskuterar regeländringar
Ja, det är nog så. Vi gjorde snabbt flera egna spelsystem redan tidigt (strax efter expert), en del BRP-kloner, andra simpla T6-baserade och andra mindre strukturella. Känns som man rätt snabbt gled över till friform i praktiken även när det låg ett system framför en.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Just Kult är en stor del av de svenska framgångarna utomlands, just därför att det skulle varit omöjligt att göra i det politiska klimat som rådde i framför allt USA. Ungefär som med den svenska metal-scenen.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,768
Location
Stockholm
Jag tror – utan tillstymmelse till faktagrund
Jag vill bara säga att jag älskar de här infallsvinklarna. Alltså egna reflektioner som jag kan läsa och fundera kring och jämföra.

Jag älskar också alla faktaspäckade inlägg, så sluta inte med dem! Men såna här inlägg ger också väldigt mycket.

Ingen av oss sitter med svaret så jag kommer att ställa upp några hypoteser.

Slutklämmen blir troligen:

----

Varför är vi så bra? (för jag kommer att driva den tesen, särskilt relevant nu efter senaste ENnies)

Ingen vet egentligen, men det finns ju teorier.

Några som jag personligen lägger stor vikt vid är ...

Teori 1: Jag är bäst
Teori 2: Alla andra är bättre
Teori 3: Potatis

----
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
Jag vill bara säga att jag älskar de här infallsvinklarna. Alltså egna reflektioner som jag kan läsa och fundera kring och jämföra.

Jag älskar också alla faktaspäckade inlägg, så sluta inte med dem! Men såna här inlägg ger också väldigt mycket.

Ingen av oss sitter med svaret så jag kommer att ställa upp några hypoteser.

Slutklämmen blir troligen:

----

Varför är vi så bra? (för jag kommer att driva den tesen, särskilt relevant nu efter senaste ENnies)

Ingen vet egentligen, men det finns ju teorier.

Några som jag personligen lägger stor vikt vid är ...

Teori 1: Jag är bäst
Teori 2: Alla andra är bättre
Teori 3: Potatis

----
Föreningssverige är nog också en del av kakan. Alla hade väl sin egna spelförening (studieförbundsansluten) och då fick man pengar att köpa spel för.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,458
Location
Göteborg, Lindome
1. Early adapters
Sverige har sedan åtminstone andra världskrigets slut i hög grad varit öppet för amerikanska prylar, varumärken och idéer. Det kan också förklara varför Äventyrsspel med framgång kunde etablera sin verksamhet, som gjorde rollspelen kommersiellt gångbara i särskilt leksaksbutiker. Att Äventyrsspel fanns tidigt och nådde många har lagt grunden för flera generationer av svenska rollspelsskapare. Åtminstone tre (fyra?) generationer är just nu aktiva. Den samlade erfarenheten är rimligen en väsentlig framgångsfaktor. Alla generationerna har också - direkt eller indirekt - gemensamma amerikanska influenser. Drakar och Demoner är kanske det spel vars historia tydligast speglar den här långa utvecklingslinjen. Det bör, antar jag, skilja minst 30 år mellan de äldsta och de yngsta skaparna av detta spel.
Jag skulle nog hävda att "Early adapters" går längre tillbaka än lanseringen av DoD. När den skedde hade vi haft sex stycken GothCon, ett antal livaktiga spelföreningar hade haft verksamhet i flera år och jag vet åtminstone en postorderverksamet som hade sålt spel till folk runt om i landet i över ett halvt årtionde.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
En grej att klura på är hur vi är många som lyckats hålla sin hobby vid liv. Jag kan säga att när vi satt på pojkrummen och spelade så trodde nog ingen av oss att vi skulle fortsätta tills vi var 50+. Men så blev det (eller, jag är inte riktigt där en men ganska nära :) ). Hur kommer det sig? För jag tänker att det liksom hör lite till att man dels har flera decenniers egen erfarenhet men även numera en spelhistoria att luta sig tillbaka mot. Det blir enklare att skriva bra när man är vuxen tänker jag. Jag vet inte. Men det finns säkert teorier :)
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,768
Location
Stockholm
En grej att klura på är hur vi är många som lyckats hålla sin hobby vid liv. Jag kan säga att när vi satt på pojkrummen och spelade så trodde nog ingen av oss att vi skulle fortsätta tills vi var 50+. Men så blev det (eller, jag är inte riktigt där en men ganska nära :) ). Hur kommer det sig?
För mig är det två saker som spelat in väldigt mycket.

1. Vänner som fortsatt spela. Jag har vänner som jag känt i massor med år som fortsatt spela. Det gjorde ju att jag fortsatte. Men det där är ju lite hönen eller ägget-resonemang förstås.

2. Internet och rollspel.nu. Utan Internet hade jag inte träffat så många andra rollspelare som skapat en gemenskap som är minst lika viktig för mig som att rulla tärningarna.

Och just punkt 2, där har jag funderingar på att Sverige har lyckats dels tack vare att vi är så små, så vi har inte blivit små öar utan kontakt med varandra, utan om man vill kan man träffa nästan vem som helst.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,176
Location
Rissne
Jag funderar på om mängden fritid och så kan spela in? Är det inte t.ex. rätt många amerikaner som antingen har flera jobb för att de annars inte klarar livhanken, eller som helt enkelt jobbar för mycket för att de gått på något slags idé om att man för en bra människa helst ska kontinuerligt avancera och/eller arbeta ihjäl sig?

OM det nu är så att vi i sverige varit bättre på att hålla hobbyandet vid liv, alltså.
 

Oscar Silferstjerna

Doktor Snuggles urmakare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,683
Location
Nirvana
Jag skulle nog hävda att "Early adapters" går längre tillbaka än lanseringen av DoD. När den skedde hade vi haft sex stycken GothCon, ett antal livaktiga spelföreningar hade haft verksamhet i flera år och jag vet åtminstone en postorderverksamet som hade sålt spel till folk runt om i landet i över ett halvt årtionde.
Ja, jag målade ju med rätt breda penseldrag i början… Men visst var även verksamheten pre-DoD direkt eller indirekt kopplad till amerikanska rollspel?
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,080
Location
Ereb Altor
För mig är det två saker som spelat in väldigt mycket.

1. Vänner som fortsatt spela. Jag har vänner som jag känt i massor med år som fortsatt spela. Det gjorde ju att jag fortsatte. Men det där är ju lite hönen eller ägget-resonemang förstås.

2. Internet och rollspel.nu. Utan Internet hade jag inte träffat så många andra rollspelare som skapat en gemenskap som är minst lika viktig för mig som att rulla tärningarna.

Och just punkt 2, där har jag funderingar på att Sverige har lyckats dels tack vare att vi är så små, så vi har inte blivit små öar utan kontakt med varandra, utan om man vill kan man träffa nästan vem som helst.
Ja, så är det för mig med. Min spelgrupp är liksom mina bästa vänner. Och jag betraktar mina nätvänner som, ja, vänner med. Även om vi aldrig har träffats.
 

Oscar Silferstjerna

Doktor Snuggles urmakare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,683
Location
Nirvana
Jag vill bara säga att jag älskar de här infallsvinklarna. Alltså egna reflektioner som jag kan läsa och fundera kring och jämföra.

Jag älskar också alla faktaspäckade inlägg, så sluta inte med dem! Men såna här inlägg ger också väldigt mycket.

Ingen av oss sitter med svaret så jag kommer att ställa upp några hypoteser.

Slutklämmen blir troligen:

----

Varför är vi så bra? (för jag kommer att driva den tesen, särskilt relevant nu efter senaste ENnies)

Ingen vet egentligen, men det finns ju teorier.

Några som jag personligen lägger stor vikt vid är ...

Teori 1: Jag är bäst
Teori 2: Alla andra är bättre
Teori 3: Potatis

----
Men skulle du säga att idéinnehållet - och då talar jag om de mest populära regelsystemen och hur spelen i övrigt är upplagda - är det som gör svenska rollspel bra? Väldigt mycket är ju antingen direktimporter (som BRP) eller uppenbart inspirerat av amerikanska indie- och/eller OSR-spel. Det finns naturligtvis innovationer även i de svenska rollspelen men ramverken är ofta på ett eller annat amerikanska eller åtminstone amerikanskt influerade.

Den svenska styrkan tycker jag snarare, som sagt, ligger i utförandet. Dels hur texterna är skrivna, och dels (och kanske framför allt) i hur de ser ut rent grafiskt.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,520
Jag är lite nyfiken på historien om svenska actual play-poddar. De var ändå viktiga för mig och säkert många andra att lockas in i spelandet. Rollspelsklubben var nog den första jag hörde, och sen Redmoon Roleplaying (deras genomspelning av The Black Madonna till Kult var en uppenbarelse för mig—rollspel på allvar!) som visserligen kör på engelska, men två av medlemmarna är svenskar.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,768
Location
Stockholm
Den svenska styrkan tycker jag snarare, som sagt, ligger i utförandet. Dels hur texterna är skrivna, och dels (och kanske framför allt) i hur de ser ut rent grafiskt.
Ja, det är väl där som vi är starkast. Men det motsäger ju inte tesen att vi är bra.

Och sen har vi ju åtminstone en väldigt starka unik "idé" i Kult. Och skulle säga att Trudvang också är rätt unikt starkt på ett idéplan, för det var ju främst inte reglerna som etablerade den spelvärlden.

Personligen håller jag hantverket väldigt högt. Jag är inte den mest idékreativa spelskaparen, men jag kan hantverket och kan paketera spelmaterial så att folk vill spela. Så jag kommer nog inte driva tesen att vi är de mest kreativa rollspelsskaparna genom historien ... fast sen kom Mörk Borg. :D
 
Top