Jag planerar att skriva en text riktad till engelsk publik som förklarar varför Sverige är så bra på rollspel.
Då tar jag mig an frågan och gör ett försök att svara mer specifikt. Det finns redan en rad olika svar utspridda i den här tråden, men alla handlar kanske inte riktigt om varför utan mer om hur (vilket inte är samma sak). Alltså: VARFÖR är Sverige bra på rollspel?
1. Early adapters
Sverige har sedan åtminstone andra världskrigets slut i hög grad varit öppet för amerikanska prylar, varumärken och idéer. Det kan också förklara varför Äventyrsspel med framgång kunde etablera sin verksamhet, som gjorde rollspelen kommersiellt gångbara i särskilt leksaksbutiker. Att Äventyrsspel fanns tidigt och nådde många har lagt grunden för flera generationer av svenska rollspelsskapare. Åtminstone tre (fyra?) generationer är just nu aktiva. Den samlade erfarenheten är rimligen en väsentlig framgångsfaktor. Alla generationerna har också - direkt eller indirekt - gemensamma amerikanska influenser. Drakar och Demoner är kanske det spel vars historia tydligast speglar den här långa utvecklingslinjen. Det bör, antar jag, skilja minst 30 år mellan de äldsta och de yngsta skaparna av detta spel.
2. Det visuella helhetsintrycket
Bläddrar man igenom åtminstone de internationellt framgångsrika svenska rollspelen, så är de (enligt min mening) ofta snyggare än sina utländska motsvarigheter. Jag syftar då inte bara på illustrationerna, utan i lika hög grad på den grafiska formgivningen. Att den ofta är välgjord hänger förmodligen delvis samman med mjukvarukompetens. Jag tror inte att de svenska rollspelen hade nått alls samma framgångar utan ett bra visuellt helhetsintryck. Det är påtagligt både i butik och i försäljning på nätet.
3. Internationellt gångbara amerikanska varumärken
Fria Ligan, som förmodligen är det förlag som åtminstone på senare år har dragit in mest pengar, har använt sig av redan välkända varumärken. Självklart är det en framgångsfaktor. Flera av deras senaste spel och andra tryckta produkter är både spel- och coffeetable-böcker, som är tydligt kopplade till välkända varumärken. Ett sätt att väsentligen vidga den möjliga kundkretsen.
4. Den lönsamma nostalgifaktorn
De senaste årens uppsving är ofta kopplad till antingen gamla rollspel eller andra varumärken som funnits sedan 70- och 80-tal. Det tror jag tilltalar köpstarka 70- och 80-talister. De (vi!) vill ha något de känner igen och gillar. Det här fenomenet finns i många länder, men har möjligen i särskilt hög grad tagits till vara av svenska spelskapare. Det är många gamla favoriter som går i mer eller mindre upphottad repris. Det nyskapande får smygas in i det välbekanta.
5. Den svenska spelindustrin i stort
I åtminstone 30 år (kanske mer än så?) har det gjorts många typer av spel i Sverige. Personer och därmed även kompetenser har rört sig mellan företag och olika typer av spel (datorspel, brädspel, rollspel och kanske kortspel). En del har sysslat med olika typer av spel. Det har naturligtvis också varit en framgångsfaktor. Spel är något det går att tjäna pengar på i Sverige - och så har det varit i årtionden.
Till sist: det här är förstås min personliga tolkning. Andra kan göra andra tolkningar. Avslutningsvis vill jag också lägga in en brasklapp: man kan (bör?) också fråga sig hur BRA vi svenskar verkligen är på rollspel. De kommersiella framgångarna kan åtminstone delvis bero på att vi är så amerikaniserade och därför tidigt tar till oss amerikanska tankesätt, varumärken och spelsystem. Jag är inte säker på att det som är kommersiellt gångbart nödvändigtvis också är bra. Kvalitet är subjektivt och därför svårt att mäta. Själv ser jag kvalitet som något som överlever tidens tand. Det tidsbundna tenderar däremot att glömmas bort snabbt när en viss tids ideal vittrar sönder…
(Född 1981)
