Svensk rollspelshistoria efter Äventyrsspel - vad hände?

[StradhLestat]

Jag planerar att skriva en text riktad till engelsk publik som förklarar varför Sverige är så bra på rollspel.

Här börjar mina tankar spreta lite... "Bra på rollspel"... Vad menar vi här? En grej där jag kan tycka svenska spel sticker ut jämfört med mycket annat är på vilken nivå produktionerna lägger sig (oavsett innehållet). Rent krasst...de rollspel som publicerats i Sverige har ofta en väldigt mycket "större tillverkare som kostat på sig...för de har volymer"-känsla än vad den faktiska försäljningen faktiskt speglar.
Sett till antalet som kickstartat nedanstående produkter exempelvis
Chock- åter från graven 327 backare
Call of Cthulhu Sverige 520 backare
Vindsjäl 237 backare
mfl

Sett dem i händerna på valfri person i ex USA...som inte ens kan Svenska utan bara bläddrar i dem....så finns det inte på kartan att den personen skulle tro att de siffrorna stämmer..... allt ser/känns så fullblodsproffsigt ut.... jämför man med många amerikanske KS på betydligt högre siffror, så känns de som fanzines som någon gjort i källaren på mammas Laserskrivare typ....


Jag tror, för att du skall kunna besvara frågan varför, så behöver du bland annat reda ut varför de svenska lagt sig på en sådan hög nivå produktionsmässigt? Vad har gjort att ribban för acceptans hamnat så högt här?

 

[RasmusL]

Jag började spela rollspel för att en kompis släkting hade introducerat rollspel som grej. Det här måste ha varit runt 1996 någon gång.

Rollspel fanns i leksaksbutiken men ute på landet där jag bodde fanns inga föreningar eller sammankomster så vi var väldigt isolerade i vårt spelade. Det måste ha tagit till en bit in på 2000-talet innan vi på allvar kom i kontakt med rollspelssfären på internet.

Det jag vill komma till med det (och det är även något som jag hört från andra här på landet) är att det var väldigt mycket word of mouth och slutna sällskap. Vi spelade DoD pga det var det enda som fanns att köpa här ute i buskarna. Vi pratade inte med andra spelgrupper och vi märkte inte av någon rollspelsdöd, kanske för att vi inte förväntat oss att det skulle finnas "så mycket annat" än det vi hade.

Jag vet inte om det är särskilt "svenskt" men det ligger ju ganska nära våra kulturella normer att göra saker ganska privata och det fanns (och skapas igen nu med D&D-boomen) en massa sleeper cells som höll sig på behörigt avstånd från communitys som wrnu.

 

[Oscar Silferstjerna]

Ja, det är väl där som vi är starkast. Men det motsäger ju inte tesen att vi är bra.

Och sen har vi ju åtminstone en väldigt starka unik "idé" i Kult. Och skulle säga att Trudvang också är rätt unikt starkt på ett idéplan, för det var ju främst inte reglerna som etablerade den spelvärlden.

Personligen håller jag hantverket väldigt högt. Jag är inte den mest idékreativa spelskaparen, men jag kan hantverket och kan paketera spelmaterial så att folk vill spela. Så jag kommer nog inte driva tesen att vi är de mest kreativa rollspelsskaparna genom historien ... fast sen kom Mörk Borg.

Utförandet är ju inte oviktigt… Det är ungefär som med ABBA. De uppfann inte popmusiken, men var oerhört skickliga på hantverket. Deras musik har också stått sig väl över tid.

Jag tycker att det är bra vara ödmjuk kring idéinnehållet. Det ÄR väsentligt vilka lägger grunden för det som många andra sedan använder sig av. Indiescenen är fantastisk på den punkten. Mycket som verkligen är nytt kommer därifrån. Men jag tror inte att det är en överdrift att säga att (nästan?) alla bärande indietankar kommer från USA.

Dock: det är klart att det finns ett antal riktigt originella svenska rollspel varav Kult är ett och Troubleshooters ett annat. Trudvang har jag dock inte riktigt förstått storheten med.

 

[Magnus Seter]

Jag vet inte om det är särskilt "svenskt" men det ligger ju ganska nära våra kulturella normer att göra saker ganska privata och det fanns (och skapas igen nu med D&D-boomen) en massa sleeper cells som höll sig på behörigt avstånd från communitys som wrnu.

Riotminds är ett väldigt bra exempel på det.

 

[Troberg]

Jag funderar på om mängden fritid och så kan spela in? Är det inte t.ex. rätt många amerikaner som antingen har flera jobb för att de annars inte klarar livhanken, eller som helt enkelt jobbar för mycket för att de gått på något slags idé om att man för en bra människa helst ska kontinuerligt avancera och/eller arbeta ihjäl sig?

OM det nu är så att vi i sverige varit bättre på att hålla hobbyandet vid liv, alltså.

På det hela taget är Sverige bra på skapande, oavsett om det är spel, musik, film eller uppfinningar.

Jag tror det beror på flera saker:

* Fritid
* Relativt hög utbildningsnivå
* Sverige är en rätt liten nation, så det går liksom att ha nationella ambitioner utan att allt måste bli jätteprojekt
* Kultur har en hög status
* Starkt stöd för föreningsliv och ungdomsverksamhet. Jag menar, det var liksom bara att fråga om man ville låna en skola på lördagarna för en spelförening.

 

[Dilandau]

Wow! Vilket inspel! Klart intressant att resonera kring. Sen kanske det inte är så stor skillnad på sommarlov mellan USA och Sverige, men semestern ... hmmmm ... ja helt klart intressant att fundera kring.

Semester, föräldraledighet, stort socialt skyddsnät, trygga anställningar, bra villkor, avgiftsfri högskola mm. Välfärdssverige har garanterat lagt grunden som gjort det möjligt för många att våga satsa på kreativa projekt.

 

[Rangertheman]

Jag funderar på om mängden fritid och så kan spela in? Är det inte t.ex. rätt många amerikaner som antingen har flera jobb för att de annars inte klarar livhanken, eller som helt enkelt jobbar för mycket för att de gått på något slags idé om att man för en bra människa helst ska kontinuerligt avancera och/eller arbeta ihjäl sig?

Jag tror att merparten av spelarna kom (och kommer) från den stora medelklassen, och att de gick i skolan när de började spela. I många skolor fanns det D&D-klubbar, plus att det fanns många rollspels- och serietidningsaffärer med utrymmen för spel. För de som var intresserade av att spela fanns det säkert både platser och det gick att frigöra fritid.

 

[Rangertheman]

Tristess, tror jag var en stor faktor.

 

[Svarte Faraonen]

Jag undrar om det finns en sorts generationseffekt också. Jag får intrycket att många av de mer prominenta svenska rollspelsskaparna efter Äventyrsspel kommer från en generation född under sent sextio- till sjuttiotal som liksom vuxit upp jämsides med rollspelen. Som har nämnts skrevs en hel del av Äventyrsspels material av tonåringar och folk i tidiga tjugoåren, medan den gruppen idag tycks närmast helt frånvarande bland rollspelsskaparna och skribenterna i Sverige. Det finns liksom en generation som lyckats pricka in Drakar och Demoner i pojkåren, Kult i övre tonåren och nya Drakar och Demoner när de egna barnen börjar bli rollspelsfähiga.

 

[Dilandau]

et finns liksom en generation som lyckats pricka in Drakar och Demoner i pojkåren, Kult i övre tonåren och nya Drakar och Demoner när de egna barnen börjar bli rollspelsfähiga.

Samt växte upp i en tid med skolbibliotek, fritidsgårdar, hemdatorpaket och andra privilegier som inte är lika självklara idag.

 

[Quadrante]

… så vi har just nu en drive med skapare/kreatörer född 80-90-tal?

Kommer vi få se en omgång till … föryngring igen?

 

[Svarte Faraonen]

Jag missunnar såklart inte någon att skriva rollspel, och det är bra att folk fortsätter skriva så att det finns en ackumulerad kunskap – 54-årige Magnus Seter är en bättre skribent än 24-årige Magnus Seter. Det som är lite synd är om inget svenskt rollspel idag vill satsa på en 24-årig skribent.

 

[Quadrante]

Det som är lite synd är om inget svenskt rollspel idag vill satsa på en 24-årig skribent.

Vi vill väl å andra sidan inte att 24-åringen ska sitta och vänta på lov utan ge ut något eget (men tror detta är en helt ny tråd).

 

[Svarte Faraonen]

Vi vill väl å andra sidan inte att 24-åringen ska sitta och vänta på lov utan ge ut något eget (men tror detta är en helt ny tråd).

Ja, det är ju andra sidan av det. Jag har inte riktigt koll på i vilken mån yngre förmågor i Sverige skriver saker för publicering.

 

[entomophobiac]

Glöm inte Splatter, ville jag ha sagt!

 

[entomophobiac]

Jag tror, för att du skall kunna besvara frågan varför, så behöver du bland annat reda ut varför de svenska lagt sig på en sådan hög nivå produktionsmässigt?

Kan det finnas en aspekt av SVEROK och föreningsliv här? Att vi inte är rädda för att göra saker gratis, typ? Har inte tänkt på det tidigare.

En mer vardaglig anledning är väl kontaktnät och varumärken. Paradox, där flera skapare kommit i kontakt med varandra, exempelvis, och även kunnat licensiera saker.

 

[RasmusL]

Ja, det är ju andra sidan av det. Jag har inte riktigt koll på i vilken mån yngre förmågor i Sverige skriver saker för publicering.

Jag vet ju inte, men jag kan tänka mig att det går att dra en parallell med utvecklingen inom lajv-sfären. Lajv är förvisso en yngre hobby i den form den finns nu men den är å andra sidan mer beroende av "spelmakare", i och med att närmast varje lajv är en unik produkt.

Det som hänt där är iaf som jag ser det(och lutat på diskussioner med flera som var med när det begav sig på tidigt 90-tal) att kvaliteten på lajv har ökat stadigt över åren och därmed förväntningarna på vad en skapare ska åstadkomma. Det räcker liksom inte längre att sätta upp ett militärtält, kalla det för värdshus och förvänta sig att 200 pers ska dyka upp när Odysseus har byggt ett interaktivt fucking rymdskepp och har produktionsvärden till månen. Det är avskräckande för nya skapare och "de coola typerna" kommer ändå bara att spela och skriva om de rutinerade skaparnas alster om en inte går over and beyond och det därutöver blir lyckat.

Sen finns det fler lajv, fler rollspel och de är lättare att hitta. Kolla bara på tråden om vikingspel, varför skriva "ett till vikingspel" som amatör när det redan finns ett dussin och fem av dessa är riktigt bra?

Jag kan tänka mig att hemmasnickrandet hade en annan funktion när världen var mindre. Den var det iaf för mig, ville jag ha ett spel som inte var DoD, mutant eller EON (som var de vi kände till utöver D&D) var jag tvungen att skriva det själv. Nu googlar jag bara och hittar nästan alltid något som passar och vill en skapare sticka ut så är originalitet svårt, kvaliteten måste finnas där. Och då är det svårt att slå FL o co på fingrarna.

 

[RasmusL]

De första spelen vi testade som inte var de tre nämnda ovan var Saga (som vi hittade online? Eller? Trodde det men ser att det kom ut 2006? Det här måste ha varit typ 2003 eller något?), In the Dark (som vi hittade online, tack @Robert Jonsson !) och Call of Cthulhu (som vi köpte på vårt första LinCon).

 

[krank]

Det som är lite synd är om inget svenskt rollspel idag vill satsa på en 24-årig skribent.

Hur många svenska rollspel finns det som liksom har skribenter utöver de som skapat spelet?
Vet vi något om de skribenternas åldrar?
Finns det 24-åriga skribenter som hemskt gärna vill skriva åt något av de svenska rollspel som har skribenter?

Jag kan för egen del säga att i mån av ekonomiska möjligheter etc skulle jag vara 100% på att ge ut en 24-årings Kutuluäventyr eller whatever, om det håller hyfsad nivå. Det är bara rätt få som hör av sig och frågar…

 

[clarence redd]

Semester, föräldraledighet, stort socialt skyddsnät, trygga anställningar, bra villkor, avgiftsfri högskola mm. Välfärdssverige har garanterat lagt grunden som gjort det möjligt för många att våga satsa på kreativa projekt.

Det här tror jag är viktigt. Många kreativa projekt har de sociala skyddsnäten att tacka, just för att de frigör tid, minskar riskerna och får fler att inse hur mycket roligare livet blir om man jobbar mindre.