Re: Du har helt rätt, faktiskt. OT
Jag antar att jag på något vis borde backa upp kranks och Arvidos teoripåståenden :=).
Det är ett gott betyg för mig att du helt missat teoribiten, Tomas, för spelet var från början nära 500 sidor långt med riktigt träiga och akademiska utflykter som jag med stor möda och mycken tandagnisslan skar bort :=). För som säkert framgår om man läser en del av mina poster här är jag väldigt intresserad av teori och råkar dessutom ha det som mitt nuvarande jobb. Specifikt är jag intresserad av receptions- och responsteori -- d v s teori om vad som händer när man läser. Detta tog jag med mig i mitt spel, vars idé till stor del handlar om relationen spelare-spelvärld. Det finns ingen anledning att rapa referenser här, men den som är intresserad kan pm:a mig. Varning: Hobby+arbetsskada=ordentligt skitnödig, för att använda Krilles och din egen terminologi :=).
Dock tror jag inte man behöver så mycket teori för att se att mitt spel försöker bryta mot de flesta av de traditioner jag pekar ut i mitt tidigare svar till Arvidos. Sen om jag lyckas är inte upp till mig att bedöma :=).
Så till CF. Men innan jag säger något om detta vill jag påpeka att vi nu pratar analytiskt om något som är inbyggt i en helhetsupplevelse -- trot eller ej, men de som testat Hammaren & Trollspöt verkar faktiskt ha haft kul :=).
Nå!
Castle Falkenstein är ju den inspirationskälla som nämns i inledningen av mitt spel, men Hammaren & Trollspöt skiljer sig på många och avgörande punkter från CF. Framför allt är CF ett spel med en berättare som talar om för spelarna hur världen är beskaffad; han skriver helt enkelt hem från spelvärlden, har spelarna som adressat. Något sådan hittar du inte i Oktoberlandet, för mitt spel har en helt annan syn på vad relationen spelare--spelvärld ska innebära för spelaren. Oktoberlandets texter är med undantag av spelexemplen helt världsinterna, men konstruerade med ambitionen att den som läser dem måste omorganisera sina repertoarelement och se saker och ting på delvis nya sätt om hon ska få ett fungerande Oktoberland. Utöver greppet att spelvärlden är den värld där texterna kan ha skrivits, arbetar texterna till samma främmandegörande ändamål t ex oupphörligen med opålitliga berättare, ogrammatiskheter, allegorimarkörer, övertydliga fördomar, etc, och det är nog rätt svårt att undvika dem. Jag tror säkert du har märkt det om du tänker efter, men man kan se det hos andra om så inte skulle vara fallet. T ex ondgör sig Yassilus över de främmande orden i sin recension, samtidigt som han tycker om att spelet sätter igång fantasin (d v s han tänker inte på att de främmande orden är en viktig del av det han gillar). Man kan se på spelrapporter från t ex Fata Morgana hur spelet fylls av "aha-upplevelser". Man kan se på forumposterna i H&Ts forum hur vår världs historia, ideologier och filosofier ställs som jämförelse till Oktoberlandets texter. Man kan se hur krank får problem när han ska göra ett karaktärsskapardokument där de spelbara fefolken beskrivs. Man får allmänt problem när människan inte finns kvar som måttstock. Så till viss del fungerar faktiskt texterna precis som jag säger. De kan säkert bli mycket bättre, men jag vill definitivt hävda min ambition. Och ska jag vara helt ärligt känner jag inte till ett enda annat spel som är gjort för att fungera på det vis jag just beskrivit, utom möjligtvis Dictionary of Mu som jag inte läst och som kom ungefär samtidigt med eller rent av efter H&T. Och nej, stämningstexter är något helt annat. CF däremot ger dig (precis som alla andra spel) en fungerande värld från början och arbetar inte alls med samma processer hos spelarna eller med samma textuella medel. Så är det med det :=).
Sen önskar jag att jag läst mer systemteori innan jag färdigställde Hammaren & Trollspöt, för då hade jag skrivit regeldelen helt annorlunda. Istället för att bygga på samma relation till det pågående rollspelet som spelvärldstexterna gör, är regelbeskrivningen traditionell på ett vis som alla andra regelbeskrivningar också är. Hade jag anat vad jag anar nu tror jag inte att spelet skulle blivit färdigt :=). Men denna omständighet kommer man nog aldrig ifrån, så jag ångrar inget.
Hälsar
Christian
Det är synd på ett intressant spel.
