Nekromanti Sverok i Ordfront

[walium]

I senaste numret av Ordfront ingår en ganska tam artikel om Sverok och det faktum att förbundet idag har dubbelt så många medlemmar som samtliga av riksdagspartiernas ungdomsförbund. Tydligen vill dagens ungdomar hellre fantisera sig bort än engagera sig i politiken.

Personligen tycker jag att artikeln är lätt nedlåtande och att diskussionen om att ungdomar som förr var med i ungdomsförbund idag är lajvare haltar. Min morfar var med i kyrkans nykterhetförbund när han var ung för att de var de enda som arrangerade ungdomsaktiviteter och vände sig till ungdomar. Idag finns det en helt annan konkurrens om uppmärksamheten. Att det etablerade maktsystemet och de tidigare politiska kanalerna tappar mark är inte samma sak som att ungdomar av idag är en slö och oengagerad samling. Vad är det som hindrar eller motiverar er att engagera er politiskt? Tror ni att rollspelandet stjäl tid och kraft ifrån ett politiskt engagemang?

 

[Mekanurg]

Vad är det som hindrar eller motiverar er att engagera er politiskt? Tror ni att rollspelandet stjäl tid och kraft ifrån ett politiskt engagemang?

Jag var aktiv inom kommunalpolitiken här i Stockholm innan jag blev pappa. Men det var en avslagen upplevelse. Jag hade hoppats att få ett positivt mottagande som energisk och välutbildad yngling, men de som redan hade etablerat sig i partihierarkin var rätt ointresserade av nya talanger. De föredrog att allt rullade på som vanligt. När det var dags välsignas med dotter 1 så omprioriterade jag min tid och klev av politiken.

 

[walium]

"Jag hade hoppats att få ett positivt mottagande som energisk och välutbildad yngling, men de som redan hade etablerat sig i partihierarkin var rätt ointresserade av nya talanger."

Jag får intryck av att politikerna egentligen inte på allvar är särskilt intresserade av förändring, föryngring eller nya perspektiv trots att det kanske påstår det och hävdar att det behövs fler ungdomar i politiken.

 

[Arfert]

nej jag tror - lite cyniskt kanske - att de mest är intresserade av sin egen födkrok, jobba på i lagom takt, inte ändra på saker i onödan och trygga sin egen ålderdom.

 

[Ackerfors]

Jag är lat

"Vad är det som hindrar eller motiverar er att engagera er politiskt?"

Enkelt.
Jag är lat och alla andra tycker fel.
Det är liksom lite trist att gå med i ett förbund eller parti med en medlem och jag är på tok för slö och ointresserad för att starta upp, driva och kampanja med det som skulle vara det bästa och mest älskade partiet någonsin.
Dessutom finns det, enligt min ringa erfarenhet, två sorters människor i de politiska ungdomsförbunden. De som är dryga, extrema omöjliga att diskutera med och de som är där för spriten. Det är inget jag känner för att ställa upp på.

Ni som har pratat med mig vet ju att jag är en lilafärgad massa av åsikter, så det är inte att jag inte tycker något som är problemet iaf.

"Tror ni att rollspelandet stjäl tid och kraft ifrån ett politiskt engagemang?"

Näh. Folk är bara lata och de som inte är lata är med i förbunden och dessutom oupplysta.

 

[Arfert]

för att svara på din huvodfråga; om rollspelen stjäl tid och kraft från politiken... :

nja inte mer än sport, brudar (alt. killar), festande, musik, slappande, tv-spel, film eller vad nu folk har för intressen.. varför just peka ut rollspellandet?

har en tonårs-son och nåt latare än tonåringar finns fan inte.... ;-)

 

[Targon]

Tror ni att rollspelandet stjäl tid och kraft ifrån ett politiskt engagemang?

Jag tror och hoppas att det är fel. Varför skulle rollspel stjäla tid från samhälleligt engagemang mer än vilken annan fritidssysselsättning som helst? Visserligen har jag inte läst artikeln - jag är dock sugen på att omedelbart rusa till biblioteket och kolla upp artikeln - men det verkar som om problemet för artikelförfattandet är just "drömmandet" som en samhällsfrånvänd verksamhet som pacificerar dagens ungdom och skapar likgiltighet gentemot västvärldens kapitalistiska och patriarkala förtryckarsystem. Rollspel och fantasy som ett nytt "folkets opium", helt enkelt.

Det brukar ju sägas i vissa definitioner av vad rollspel är att det handlar om att för sitt inre uppleva äventyr i spännande världar. Vad skiljer detta från att läsa en bok eller kolla på film? Ingenting annat än att det är en aktiv verksamhet som man gör tillsammans med andra. Jag kan dock inte tänka mig att artikelförfattaren skulle ha varit något annat än positiv om det hade varit ett lika stort intresse kring att skapa litterära föreningar eller film- och videoklubbar. Då hade det varit kultur och "fint". Rollspel verkar dock inte hamna under den kategorin och det finns verkligen skäl att fråga sig varför. I stället förefaller rollspel hamna i kategorin "onödig och kanske till och med skadlig sysselsättning för rotlösa ungdomar utan hopp och förtroende för demokratiskt arbete på lokal, nationell och internationell nivå". Ungefär som datorspel, rejvpartyn eller att planlöst dra omkring på stan i gäng. På sjuttiotalet hade vi thinnersniffningen och mellanölsfyllorna. Idag har vi rollspel. Men alltihop läggs i samma låda som ett varningstecken på en desillusionerad ungdom utan framtidstro.

Tillbaka till de övergivnas armé igen alltså.

 

[Rising]

Brus

Jag tycker personligen att det är ett problem. Idag är det så viktigt att vara individuell och personlig att man drar sig ifrån alla organisationer. Det är exempelvis extremt ohippt med organiserade religioner, men många har ändå en tro. På samma sätt anser sig många typiska vänsterkids vara politiska, men de vill absolut inte vara med i någon fackförening. När det gäller politiken är det ett problem just eftersom så många vill så mycket, men ändå inte förmår åstadkomma något.

Jag kallar det här fenomenet "brus" och vill faktiskt mena att det, tillsammans med informations- kultur- och ideologibrus är nutidens tydligaste tecken.

Nå, betyder det att jag är annorlunda? Heck no! Jag eftersträvar bruset. Jag tar hellre och tänker på sätt att utveckla röst- och demokratisystemet än på att faktiskt rösta och påverka (liksom, alla andra röstar ju, och jag vill ju inte vara som någon annan). Å så, ja, jag anser nog på sätt och vis att alla som pysslar med partipolitik är fårskallar.

Vad detta kommer betyda är (nu gissar jag) att det snart kommer en generation med människor som gör upp med all vår ironi, postironi, slackermentalitet och individualitetsidealism. De kommer att anklaga oss för att vara fåfänga - vi odlade hellre vår egen identitet som "självständiga" än att kämpa mot faktiska orättvisor i samhället. Vi lät några profitera på våra drömmar om en stund i strålkastarskenet - eftersom vår dröm var oförenlig med en kamp där vi var tvungna att gå samlade i ett led.

Denna generation - den som kommer efter oss - den kommer å sin sida se kollektivism och samarbete såsom ett självändamål, och det är förstås inte heller bra. Det kommer bli en katastrof. Well, det är kanske bara jag som är dum, men jag tror på en ny extremvänstervåg, och den kommer vara rena monstret. Egentligen borde man väl börja motarbeta den redan idag, men...

...tja, jag är liksom inte mycket för att engagera mig. Mer än jag gjort i det här inlägget alltså. Så tror jag brusmentaliteten fungerar.

 

[Targon]

Re: Brus

Å så, ja, jag anser nog på sätt och vis att alla som pysslar med partipolitik är fårskallar.

Jag är böjd att hålla med. Å andra sidan tror jag att det är viktigt att vara politiskt och samhälleligt medveten. Partipolitik är dock en annan sak. Nu vill jag inte trampa någon partipolitiskt orienterad forumit på tårna, men jag vill mena att det finns ett ganska ruskigt kollektivistiskt drag i att till själ och hjärta underkasta sig politiska uppfattningar som förenar en viss grupp av människor mot en annan grupp av människor och medvetet blunda för (i synnerhet i vår tid då det politiska åsiktsfältet allmer krymper mot mitten, nämligen då moderaterna blivit ett arbetarparti och socialdemokraterna blivit ett skattesänkarparti, alltså en situation där forna fiender inkräktar på varandras traditionella politiska diskurser och dessutom kommer undan med det) att man visst kan betrakta politiska spörsmål ur mer än ett perspektiv och likt förbannat vara politiskt medveten. Men partipolitiken fordrar åsiktsmässig lojalitet och ser fara för anarki i bristen på intern samstämmighet. Det, mina vänner, är kollektivism.

 

[EchonCique]

Mitt svar

Vad är det som hindrar eller motiverar er att engagera er politiskt? Tror ni att rollspelandet stjäl tid och kraft ifrån ett politiskt engagemang?

När jag var ung var jag aktiv i Vi Unga. De var de enda som fanns på min ort som anordnade ungdomsaktiviteter. Nu när man blivit äldre har man förstått vilka som är huvudmän bakom Vi Unga och vad deras budskap är, vilket jag inte märkte under mina år som aktiv där. När jag sedan flyttade från hålan på landet mitt i den mörkaste av skogar, blev det lättare aktivera sig för då fick man ett mångt större utbud att välja från.

Rollspelandet stjäl ingen tid eller kraft från att engagera sig politiskt. De är helt väsenskilda saker och går inte jämföra rakt av. Det handlar primärt om intresse tror jag, även om det på senare år kommit käppar i hjulet i form av sämre utbildning och samhällsbildning hos unga. När jag gick i högstadet kunde man bli mobbad i någon vecka eller två för att man inte kunde svara korrekt på fråga om regeringen, minister eller parti. Idag verkar det som om dessa kunskaper helt försvunnit.

Att engagera sig politiskt är ett ställningstagande. Ett engagemang men står för och aktivt vill hjälpa till att kämpa för det man tror på. Nuförtiden är det väldigt mycket laissez faire enligt mig vad gäller politisk aktivitet. Enfrågerörelser har mycket lättare få medlemmar och aktiva än politiska ungdomsförbund knutet till något av våra riksdagspartier. Går man med i ett sådant är man också helt plötsligt med nytt liv och det är inte alla som önskar det. Jag själv lämnade politiken då den ville styra och äga mig utan att jag själv fick välja vad jag skulle göra och tycka till exempel.

 

[EchonCique]

Kollektivismens svarta får

Men partipolitiken fordrar åsiktsmässig lojalitet och ser fara för anarki i bristen på intern samstämmighet. Det, mina vänner, är kollektivism.

Kollektivism i sig behöver inte vara dåligt, dess dåliga sidor är desto sämre dock. En kallas sekterism och är tyvärr för vanlig inom mindre samfund och rörelser där allting är hårt reglerat. Sekterism suger.

 

[EchonCique]

Förstockade sociala strukturer

Jag får intryck av att politikerna egentligen inte på allvar är särskilt intresserade av förändring, föryngring eller nya perspektiv trots att det kanske påstår det och hävdar att det behövs fler ungdomar i politiken.

Efter mina 11 år inom partipolitiken kan jag glatt meddela att det finns en hel del väldigt bra och väldigt förändringsinriktade aktiva inom de olika partierna. Problemet är att det är alldeles för många betonghäckar som primärt tänker på sin egen status och inkomst och inte primärt på de väljare den trots allt är vald av för att företräda.

Alla partier uppmanade ungdomar att aktivera sig, men att plocka in dem i sina inre cirklar av makt var en helt annan femma. Det är också en av de största anledningarna till att så många ungdomar lämnar politiken strax efter att de kommit förbi första ledet, att bli invald och erkänd som företrädare för partiet. När de inser att möjligheterna till avancemang inom partiet är i stort sett noll till någon av de äldre trillar av pinn gör det inte speciellt roligt att lägga ner såpass mycket tid och få så lite tillbaka.

Om man sedan flyttar till annan ort, t.ex om man börjar studera annorstädes, så får man i princip börja om från noll igen för att sedan långsamt klättra sig uppåt i den sociala hierarkin inom partiet. Det är inget som lockade mig även om jag kom förbi grundstadiet hyfsat snabbt, men det underlättar att ha haft en del större uppdrag (som jag då hade haft).

 

[Rosen]

Re: Brus

Well, det är kanske bara jag som är dum, men jag tror på en ny extremvänstervåg, och den kommer vara rena monstret.

Låt den nuvarande dö ut först, va. (-:
Det kanske kommer med nästnästa pendelsväng, men 70-talet följdes av 80-talet, och än har MUF inte blivit innegrejen för de koola grabbarna igen.

--
Åke

 

[Rising]

Re: Brus

partipolitiken fordrar åsiktsmässig lojalitet och ser fara för anarki i bristen på intern samstämmighet.

Jag tror att de allra flesta i världen just nu resonerar som du. Jag gör det, iaf. Det är väl bara det att jag också kan tro att samarbeten i stort fordrar samma sak. Jag tror att det finns en massa olika mål som man endast kan nå genom just lojalitet, uppoffranden och kompromisser.

Jag vill inte vara med i någon sådan rörelse, men jag föredrar alltså att inte kunna åstadkomma något än att behöva göra det på bekostnad av min egen integritet. Även om jag nog egentligen innerst inne är medveten om att jag bara skulle behöva skrapa bort sockret på toppen av min integritet i ett sådant läge, och att min integritet är god nog ändå. I första hand är denna ideologi en förljugen bluffgrej, alltså; ett ideal som odlats i mig av makter som tjänar på att jag inte samarbetar enligt kollektivismens spelregler.

Egentligen tror jag att världen mår bäst av att man förhåller sig öppet till båda vägar; enas i de viktiga kamperna och låter bli att falla för gruppmentalitet i de lägen där den ändå inte tjänar något till. Jag är dock inte mogen nog att tänka på det viset. Jag är fast i brustänket.

 

[EchonCique]

Lever vi i samma värld? [ant]

Då jag ser hur världen i allt snabbare steg går längre och längre åt höger .. Vänstern finns inte mer, åtminstone märks den inte. Inte där jag kollar iaf?

 

[Lindenius]

Frikyrkliga är de allihopa

Efter att ha varit en sväng i frikyrkosvängen och efter ett ännu längre tag försökt frigöra mig från det, så upptäckte jag till min förvåning/förskräckelse att de saker jag ogillade med frikyrkorörelsen finns inom enormt många olika former av sammanslutningar:

– Dogmatism och en övertro på att dessa riktlinjer skall förändra världen.
– Fokusering på att detaljer (skitsaker) skall vara korrekta.
– Styrda möten
– Allt för hierarkisk struktur, eller åtminstone en allt för bestämmande ledare och i och med detta en stark "rätta-sig-i-ledet"-attityd.
– Hålla-varandra-om-ryggen-och-samtidigt-snacka skit bakom-den-mentalitet.

Så jag undviker att hamna nära sådana sammanslutningar numera. Och ja, så vitt jag sett (men jag har inte varit allt för nära) så finns det sådana tendenser inom partipolitiken också.

//erik. föredrar att jobba idéelt för vissa begränsade projekt i stället.

 

[Rosen]

Skaffa glasögon

Vänstern finns inte mer, åtminstone märks den inte.

Tja, anarko-kollektiven och de militanta (insert whatever)motståndarna är måhända lite färre än för några år sedan, men det är fortfarande en lång, lång bit kvar innan sånt är lika töntigt ute som Dr Bombay och Pokémonkort. 80-talets återkomst är inte här på långa vägar.

--
Åke

 

[Twooshort]

Re: Frikyrkliga är de allihopa

Jag kan informera (skrämma) dig om att det är precis samma sak på vissa studentkårer runt om vid landets lärosäten för högre akademiska studier.
Har setat i Stockholms Universitets studentkårs styrelse och sitter i Sveriges Förenade Studentkårers styrelse, så jag tror mig veta vad jag talar om när jag säger att politik handlar om att säga mycket men göra lite.

 

[walium]

Re: Skaffa glasögon

Inte ens under det glada 60-talet var väl anarko-kollektiv särskilt tongivande inom svensk politik?

 

[EchonCique]

Kapitalism är ju tokpoppis

Se bara på Irak. USA får alla intäkter från den olja Irak sålt sedan invasionen och de har tvingat igenom en privatisering av Iraks statliga företag som i sin tur sålts till amerikanska företag.

EU blir mer och mer federalt, Sverige blir mer och mer liberalt, det är race om vem som kan sänka skatterna och förenkla för företag att anställa/avskeda folk samtidigt som företagens vinster rusar i höjden.

Det är en massmedial hetskampanj mot sossar och vänstern fläker ut sina intriger och dåliga stämning publikt.

Jag har svårt se något som helst vänsteraktigt där hur hårt jag än kollar.. .