Tror att rent allmänt så skulle vi må bra av om man (vi alla) kom bort ifrån tanken att ett tärningsslag under en strid är detsamma som ”slår och träffar eller missar”. Visst man kan se det hela som en abstraktion, om slutresultatet blir skada eller misslyckande. Men det lär knappast vara ett försök att träffa en viss kroppsdel utan en serie försök (utfall, rörelser, parader) för att nå nära nog utan att själv hamna i ”skottlinjen”.
Att sikta vid strid
Tror att rent allmänt så skulle vi må bra av om man (vi alla) kom bort ifrån tanken att ett tärningsslag under en strid är detsamma som ”slår och träffar eller missar”. Visst man kan se det hela som en abstraktion, om slutresultatet blir skada eller misslyckande. Men det lär knappast vara ett...
www.rollspel.nu
Läste det här inlägget av Quadrante och funderade. Nån som vet nåt system som hanterar detta bra och uppmuntrar till såna beskrivningar? Utan att det det finns pudelpoäng eller att det har nån mekanisk effekt alls, ett spel där slutskadan/effekten inte beror på ett enskilt vapen eller enskild handling?
Man kanske skulle kunna tänka sig nån form av medeleffekt/skada, men hur ser man till att det finns en bästa kombo som man bara spammar? Man kan ju förbjuda upprepning av vissa tekniker men är det kul?
Hur undviker man att det blir för meta och för taktiskt (så att det segar ner för mycket)? Om man nu tycker det är ett problem. Finns flera spel som är tänkta åtminstone delvis fungerar så, D&D. Men i dessa spel räknas ju ändå den slutgiltiga skadan ut från ett enskilt vapen. Lättast vore ju såklart att se det som en abstraktion men vore ju intressant att se om det går att skapa regelmässigt.