Så till trådens ämne.
I bloggartikeln som länkades i startinlägget så beskrivs dessutom hur representanter för företag hotar och försöker tysta kritik. Det beskrivs också hur anmälningar eller försök att få hjälp sopas under mattan och hur arrangörer bemöter detta med "om du säger att du blev utsatt för övergrepp på vårt konvent så säger vi att du aldrig var här!"
Den här mentaliteten är det som är allra farligast i den här typen av kulturyttringar. Där den stora massan tiger eller faktiskt aktivt försöker låtsas om som saker aldrig hänt eller misskreditera den som blev utsatt. Detta är något som de som någon gång upplevt hot, trakasserier och övergrepp är väldigt medveten om och som hindrar den enskilda individen att säga ifrån i stunden. Vi har fått två berättelser hur man "bara" har tagit emot utan att reagera på annat sätt än "uh, va händer?" och en som beskriver hur reaktionen kom efteråt med klagomål som följd till arrangören. Bra Krank! Jag själv har inte heller gjort något de gånger jag har blivit utsatt för tafsande, obehagliga blickar eller kommentarer, jag har tittat bort, lett och hoppats att vederbörande ska gå åt ett annat håll eller i alla fall inte tro sig bli uppmuntrad att fortsätta. Har jag haft kompisar i närheten har jag "flytt" in i tryggheten av deras närvaro.
I mitt stilla sinne funderar jag dock på hur mottagaren av klagomålet har mottagit klagomålet. Vad hände när det lästes? Togs det på allvar? Fick Krank någon återkoppling? Skulle det varit annorlunda om jag som kvinna hört av mig med samma klagomål eller hade jag mötts av samma bortviftande som jag är van att träffa på, "det var nog inte så farligt, de skojade bara, du får tuffa till dig lite om du ska umgås med så mycket män."
Parentes
Den här inställningen, att jag skulle vara tuffare än andra tjejer för att jag håller på med en mansdominerad hobby är något jag ofta, ofta får möta och bemöta. Resten av mitt umgänge "vet" hur jargongen kan vara på mansdominerade ställen och höjer lite på ögonbrynen och säger välmenande "Oj, hur orkar du med den grabbiga jargongen? Det måste väl bli en hel del grova skämt om du bara hänger med killar!?" Jag skyddar min hobby och säger att det inte alls är så illa. <---- Ser ni begreppet? "inte alls så illa" Jag kan inte förmå mig att säga att det är bra, men det är "inte så illa".
Slut parentes
Det här jag nämnde förut, att man bemöter såna här obehagliga grejer med att vara väluppfostrad och artig bottnar i ett försök att undvika något ännu obehagligare. Våldtäktsoffer som inte kämpar emot gör det ofta för att de blir så paralyserade att de inte kan men också av rädslan för att faktiskt bli dödad. Att bli tafsad på under ett konvent leder troligtvis inte till någon dödsångest i stunden men det kan väcka rädslan av att det kan eskalera och bli än värre om man tar en konfrontation. Man ler och försöker släta över för att personen som tafsar inte ska blir arg och kanske skada en på riktigt.
För det finns ALLTID ett mått av självbevarelsedrift i alla reaktioner. Vi som lever med det här typen av beteenden riktade mot oss tänker med reptilhjärnan: "uppmuntrade jag situationen?", "Var jag flirtig?", "provocerade jag?", för det är den typen av frågor som vi kommer att få sen, om det leder till något mer. Det här är inte ett problem som finns inom gamerkulturen. Det är våldtäktskultur. Och det finns i hela samhället. Det är när vi tjejer måste ta ansvar för (mäns) handlingar för att skydda oss själva och där vi inte per automatik kan räkna med att varken bli trodda på eller få stöd när vi blir utsatta för olika former av övergrepp. Jag vill inte röra mig helt ensam i miljöer där jag inte känner folk, varken på konvent eller på stan sent på kvällen eller i krogmiljö eller på gymmet.
Vad kan ni göra som män i den här kulturen om ni vill hjälpa till?
* Acceptera aldrig våldtäktsskämt eller andra typer av sexistiska skämt, Killar som tafsar och skämtar och håller på känner att de får "tillstånd" att göra så om resten av manligheten tiger och ler (för att så länge bara kvinnor protesterar så är det ingen som lyssnar, så är det)
* Va tydlig med vad som gäller runt spelbordet, i en av spelgrupperna jag spelar i nu så tog SL upp redan första eller andra gången hur vi spelare ville ha nivån. Han frågade mig (som ensam tjej) lite separat om hur jag upplevde miljön kring spelbordet och om det var något som han kunde tänka på som SL, det kändes jätteskönt)
* I konventssammanhang - Var tydlig med vad som gäller! (NärCon och cosplay communityn runt om i världen marknadsför stenhårt "consent"-begreppet och är skittydliga med att man aldrig får ta på eller kommentera eller ens fota utan tillstånd från cosplayare. De trycker upp flyers och posters och klär in konventsområdet med detta Tydligt arrangörsansvar)
* Prata om det - Låt såna här frågor få viktig plats på arrangemanget. Sätt upp posters, låt en hel sida i programbladet handla om vart man kan vända sig om man blir utsatt, skapa trygghetsvärdar (bra idé). När såna här frågor får en offentlig och officiell plats så tenderar det att skapa mindre skam om man blir utsatt och fler kanske vågar meddela om något har hänt, att tydligt också veta vart man ska vända sig hjälper också. På gothcon (som exempel) ska det inte stå "prata med en vitskjorta" Det ska stå "I arrangörsrum x finns staff med lila t-shirts (trygghetsvärd), dit kan du gå om du känner att du blivit utsatt för trakasserier. De kommer också röra sig runt konventet under helgen."
/Cissi
