Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,530
Att det är lätt att anmäla problem och tryggt att göra det tror jag absolut skulle få till ett bättre klimat kring detta. Att ha förtroende för och lätt att nå sitt arbetsmiljöombud på jobbet gör det mycket lättare att våga prata om saken och anmäla saker i arbetslivet. Det är inte helt överförbart till konventssituationen, men det borde överlappa en hel del i alla fall.Lightshy;n172805 said:De skulle kunna ha ett par utbildade "skyddsombud" (Jag väljer att kalla dem det eftersom jag i flera år arbetat som just sådant och stött på det vi pratar om pga detta) som hela tiden rör sig i lokalerna och informerar och kan ta imot anmälningar och visar en vuxen närvaro.
Samtidigt kan de som sitter i incheckningen också få instruktioner i om hur de ska informera alla som besöker konventet om att det råder nolltollerans mot sånna här saker, hur man ska gå tillväga om man upptäcker något, osv.
Själv har jag tänkt tillbaka på hur jag betett mig genom åren och tänkt själv. Jag började min karriär i hobbyn som en ganska klassisk vit, medelklass, finnig, glasögonprydd, lite socialt missanpassad nörd som inte riktigt tänkte över allt jag gjorde. Jag minns gamla rollspelssessioner där det förekom både sexistiska, rasistiska och rätt vidriga skämt för att det var kul. Ingen vid bordet var ju tjej, hbtq, eller rasifierad så då var det ju okej. Vi skulle ju aldrig bete oss så om det fanns någon i närheten som skulle kunna ta illa upp. Vi visste ju var gränserna går.
Men nu har jag börjat fundera på det där. Vi har spretat åt olika håll politiskt i de gamla spelgrupperna - några har blivit moderater, några vänstervridna, någon KD-anhängare. Och en har blivit väldigt öppen med att han hejar på SD. Jag kan inte låta bli att tänka på att jag kan ha bidragit till det, även om vi inte har haft aktiv kontakt på väldigt länge. På Facebook drar han öppet de skämt vi i föreningen drog för stängda dörrar, de skämt jag skäms för att jag en gång skrattat åt. Han skrämmer mig.
De där formerande åren vi var med om under högstadiet, gymnasiet och strax därefter var viktiga för oss alla. Men jag inser att jag inte kände folk lika väl som jag trodde. Det som för mig var distansierat och skämt var för någon annan något som bekräftade hans världsbild. Eller bildade den från början. Jag kan inte bli av med den gnagande känslan att han blev påhejad av mig. Och om jag agerat annorlunda då, i ett stängt rum där inga "drabbade" fanns i närheten, hade han kanske haft en vettigare människosyn idag utan rasism och främlingsfientlighet.
Jag tror det som händer på konvent är ett uttryck av någonting som skapas på andra håll, något som kan stävjas för att inte en kultur skall fästa sig. Det är viktigt att de förövarna tror de kan "lita på" säger ifrån och visar att det inte är okej. Inte ens på skämt. För det är inte roligt. Det är bara elakt.