Det finns ju även "svåra skador" som man riskerar att få varje gång man åker ner på noll KP. De har negativa effekter som tar upp till 3T6 dygn att läka eller till med vara permanenta. Tanken är väl att man är sämre på vissa saker på grund av sina oläkta skador, men inte riskerar att kollapsa konstant.
Om det är simulationistiskt spel du vill spela så är helt klart DoD23 fel, men så är DoD i stort (skall väl flika in här att jag inte har läst RMs versioner på spelet). DoD har aldrig varit särskilt simulationistiskt.
Samma här, O där har vi grunden till min grinighet
.
Mmm - låter som potential att RPna åker dit i en enda farlig strid, isf som i gamla DoD, nöts ut av ansamlade småskador som aldrig hinner läka. Håller tummarna!
Hade ett antiklamatiskt slut för en spelare i ett CoC äventyr för läääänge sen (5th ed CoC),,,,, Han var så svårt skadad att när scenariot var slut, så levde hans rp...knappt men var i akut behov av läkarvård,,,,, x antal tärningsslag senare för sjukhusvistelsen (har för mig ett i veckan ingame), så dog RPn....i sjukhussängen....
Det låter riktigt najs! Även om jag tyckte otroligt mycket om att Kopparhavets hjältar hade regler som gjorde att rollpersonerna kändes rätt heroiska från början är jag samtidigt otroligt svag för konceptet zero to hero! Hoppas själv på att få chans att prova spelet någon gång!Då har även jag spelat DoD23. Spelade en litet tur i Utkante och en lyckad färd till Ridders rös med @Krille och @Styrman +1 som jag inte vet om den hänger här eller inte
Jag hade roligt! Vi körde RAW och lag lyckades rulla anka och nasare. Vilket var kul. Det är ju typ min favvoroll och jag fick dessutom en passande svaghet i Pessimist. En riktigt värdelös entrepenör alltså. Men jag fick en åsna och en kärra!
Styrman spelade en människokrigare från öster och så hade vi en dvärgjägare med. Ett bra gäng. Eller, vi var var rätt värdelösa om vi ska vara ärliga. Man börjar DoD23 på botten. Vi kändes mer som ratcatchers i WFRP än hjältar i skinande rustning. Fattiga som kyrkråttor, hjälpligt kompetenta men utan vettig utrustning. Kort och gott - lodisar. Men, det kändes kul! Vad är det man brukar kalla det? Förbättringspotential? Våra karaktärer hade absolut förbättringspotential. Att hitta skatter kändes som i princip den enda vägen ur detta miserabla tillstånd. Vilket såklart är passande, eftersom det var just vad vi tänkte göra! Eller som vår krigare pedagogiskt förklarade "min specialitet är att hitta monster. Döda dem, och ta deras skatter".
(Min specialitet, som den sura ankgumma jag var, var att...beklaga sig, och snåla med utgifterna)
Iaf, det blev en väldigt dråplig och rolig spelomgång. "Som en skruvad Guy Ritchie-film" som nån sa.
Min erfarenhet:
- Dödligt! Eller iaf farligt. Min anka fick ett enda hugg vilket resulterade i en allvarlig skada som gav mig 1T6 i skada varje gång jag använde en färdighet baserat på STY eller SMI. Så, ingen strid alltså.
- Snabbt! Att göra karaktärer, slåss, läka (ja, utom allvarliga skador då) och allt annat gick fort.
- Roligt! Det här är ett spel med glimten i ögat som inte tar sig på stort allvar.
- Mirth and Mayhem! 100%!
Det är relativt lätt att göra RP som känns lite mer heroiska. Vi kommer sannolikt lägga oss på en nivå över med våra egna värv, där man får mer silver och mer utrustning.
Nej, de är dessutom en frivillig regel. Men jag tycker att de behövs. Blir lite väl lättsamt för mig annars. Lite svärta vill jag ha.
Försök 2, tre nya rollpersoner (Hantverkare, Jägare, Lärd). Alla döda i stridsrunda tre. Det här gänget lyckades inte ens skada fienderna. Insåg också att jag missat att Ulvryttaren hade 2 i handlingskraft förra gången.Körde en (solo)omgång med tre rollpersoner (tjuv, elementalist och hantverkare). Alla döda i stridsrunda tre, första striden (startscenen i DD). Jag som hade tänkt utforska reglerna och världen lite innan min spelgrupp fick sätta tänderna i det här.
Tredje gången gillt! En hantverkare, en krigare och en bard gick segrande ur striden i den sjätte stridsrundan. Känslan är att det hade kunnat gå hur som helst. Det blev en strid som hade allt; fummel (många), perfekta slag (några), jättelite skada, maximal skada, kul vändningar. Roligt men väldigt kaotiskt. Bardens förmåga (att rocka loss lite för att ge fördel till vänner eller nackdel till fiender) kändes mäktig.
De flesta kan klara sig i en fajt. Speciellt eftersom både STY och SMI kan användas offensivt. En tjuv med dolk kan bli rätt farlig. Dock för att klara sig bra behöver man även stort vapen, rustning och bra FYS så en klassisk krigare har fördel. I synnerhet innan man fått massa Förmågor som kan väga upp.
