DoD Tankar efter genomläsning och provspelning

[Paal]

De flesta kan klara sig i en fajt. Speciellt eftersom både STY och SMI kan användas offensivt. En tjuv med dolk kan bli rätt farlig. Dock för att klara sig bra behöver man även stort vapen, rustning och bra FYS så en klassisk krigare har fördel. I synnerhet innan man fått massa Förmågor som kan väga upp.

Jag spelade orustad anka med 10 KP och det var direkt livsfarligt. En kniv ger 1T8 skada.

Jag saknade möjligheten att parera väldigt mycket. Känns som något jag kommer husregla in rätt omgående (jo, jag vet att man kan men...)

Defensiv kommer nog bli en av de flitigast valda hjälteförmågorna (den ger en extra pareringar för 3 VP styck).

 

[Paal]

Jag är också tveksam till snabb läkning. Men det är ju något man enkelt kan husregla.

Jag är mer nyfiken på att se hur stridssystemet faktiskt fungerar, för rollpersoner av olika erfarenhet och olika bakgrund.
(är det, som tidigare, bara krigare i tunga plåtrustningar som funkar, eller kan man ha en mer diversifierad grupp?)

Och jag som tidigare uttryckt mig ganska tveksamt till det här med monsterattacker och att rollpersoner och SLP inte använder riktigt samma regler, jag tror kanske att just monsterattackerna är vad som behövs och vad som kan få spelet att fungera.

Vi spelade nyligen igenom den första striden utanför Utkante, med en halvlingtjuv, en riddare och en ankanimist.
Utan riddaren med helrustning hade vi varit körda. Rejäl rustning gör stor skillnad. Ankan förlorade 9 av 10 KP av en pil och tjuven hade strukit med av en monsterattack om den inte lyckats undvika (med fördel pga halvling-förmågan). Men tjuven lyckades även göra rejält med skada med sina knivar och förmågan tjuvhugg. Animistens blixtar var också effektiva, men dock farliga att använda mot fiender i närstrid med vänner, eftersom skadan kan hoppa vidare.

Men det blev dynamiskt och taktiskt delvis pga våra begränsningar, och det kändes som det är avgörande att inte vara rädd för att spendera sina VP på förmågor, det är de som håller en vid liv. Tror dock att det blir lite lättare när man skaffat sig några fler förmågor som kan ge en fler handlingar och möjligheter.

 

[Oldtimer]

Jag satt och bläddrade igenom Snabbstartreglerna igen och tänkte att jag måtte ha blivit blind. Är det så att det inte finns någon som helst beskrivning av vad varje färdighet omfattar (förutom dess namn då) i Snabbstartreglerna? Är det för att det främst vänder sig till folk som spelat DoD tidigare och direkt fattar vad varje färdighet innebär? Eller anses namnen vara så glasklara? Då tänker jag ju främst inte på vapenfärdigheter, utan de 20 andra färdigheterna.

Är det någon som hade fullständiga nybörjare med i spelgruppen? Och fattade de i så fall direkt vad deras färdigheter gick ut på och vad man kunde göra med dem? Eller tolkade helt enkelt SL deras handlingar och valde lämplig färdighet för dem?

 

[TomasFriaLigan]

Jag satt och bläddrade igenom Snabbstartreglerna igen och tänkte att jag måtte ha blivit blind. Är det så att det inte finns någon som helst beskrivning av vad varje färdighet omfattar (förutom dess namn då) i Snabbstartreglerna? Är det för att det främst vänder sig till folk som spelat DoD tidigare och direkt fattar vad varje färdighet innebär? Eller anses namnen vara så glasklara? Då tänker jag ju främst inte på vapenfärdigheter, utan de 20 andra färdigheterna.

Är det någon som hade fullständiga nybörjare med i spelgruppen? Och fattade de i så fall direkt vad deras färdigheter gick ut på och vad man kunde göra med dem? Eller tolkade helt enkelt SL deras handlingar och valde lämplig färdighet för dem?

Snabbstarten är i första hand tänkt att användas för att spela det medföljande äventyret Ridders rös. Och där anges vilka färdigheter som ska användas och när.

 

[Oldtimer]

Snabbstarten är i första hand tänkt att användas för att spela det medföljande äventyret Ridders rös. Och där anges vilka färdigheter som ska användas och när.

Aha. Ja, det gör det ju också möjligt att utesluta detaljbeskrivningar av färdigheter.

Som du nog misstänker, har jag ett visst egenintresse i att fundera över detta.

 

[Girighet]

Jag har spelat första striden i Utkante med 3 karaktärer. Det var en krigare, men bard och en elementarist. Det var elementaristen som var MVP under striden då denne antagligen delade ut runt 70% av skadan med kreativt användande av besvärjelser på effektgrad 3. Det gjorde att de klarade striden med alla vid liv trotts att det började med att krigaren blev träffad med ett drakslag så denne stannade på 1KP efter rustningen absorberat en del av skadan. Striden var över på 3-4 rundor och det var många pressade slag och en arg anka.

 

[Henke]

Mina tankar utifrån genomläsningen är egentligen bara två som jag kommer på rent spontant.

1. Det är ganska ont om exempel i regelboken kring hur olika regler fungerar. Även om texten är tydligt formulerad så finns det tillfällen där man hade önskat en kvittens på att man förstått regler rätt. Det kanske är extra viktigt i den här typen av spel som jag uppfattar som en introduktion för nya rollspelare.

2. Reglerna för maginivåer tycker jag är lite otydliga. Det är tydligt att nya RP enbart får välja besvärjelser på nivå 1, men att högre nivåer går att skaffa under spel, men hur reglerna är för att få köpa nivå 2, nivå 3 osv står inte. Att det inte står är förmodligen för att kriterierna egentligen inte hänger ihop med nivå-systemet men utifrån krav på att ha köpt en viss annan besvärjelse (på en lägre nivå).

EDIT: Insåg nu att jag enbart lyfte fram reflektioner kring förbättringar. Jag är alltså väldigt pepp på spelet och tycker reglerna verkar jättebra.

 

[Gaspard]

Första sessionen igår, kom inte längre än första striden och Utkante. Vilken berg-och dalbana. Brist på koordination gjorde att hela gruppen höll på att stryka med. Drakparader var en kul överraskning för krigaren, mindre så för svartalfen. Barden skapade dissonans med sin lyra tills han blev nedriden av ulvryttaren. Magikern räddade dagen tills han frammanade en demon med dubbla demonslag. Här mesade jag ut som SL och lät demonen försvinna efter 1T6 rundor, efter att först ha skapat terror och kastat in riddaren i en bergsvägg. Spelarna kunde stappla in i Utkante till slut.

Tankar:
* Närstrid är roligt igen, bra flyt och variation, tack Fria Ligan.
* Spelarna tvingas att arbeta som ett team, vilket är roligt att se.
* Ingen saknar träffområdena. Fördel/nackdel togs emot väldigt positivt.
* Monsterreglerna är intressanta. Blev dock lite nervös när en spelare funderade på att dra av ryttaren med lasso... (två halvmonster?)
* Personligen inget fan av pressade slag, men svårt att se hur det ska fungera utan, så vi kör på det.

Kan inte säga annat än att spelgruppen tog emot nya DoD med öppna armar.

 

[Organ]

* Personligen inget fan av pressade slag, men svårt att se hur det ska fungera utan, så vi kör på det.

Vad är det med pressade slag du inte gillar? Och gäller det bara varianten i DoD23 eller ogillar du även pressade slag i andra system?

 

[Gaspard]

Vad är det med pressade slag du inte gillar? Och gäller det bara varianten i DoD23 eller ogillar du även pressade slag i andra system?

Jadu, önskar jag kunde ge dig ett bra svar, är nåt med det som skaver, kanske att det adderas på ett för mig onaturligt sätt när slaget redan har gjorts. Har inte så bra koll på andra system men det kanske passar bättre i MYZ där man är apkass från början och konsekvenserna blir lite galnare. Men spelarna älskar det! (såklart)

 

[cogitare]

* Personligen inget fan av pressade slag, men svårt att se hur det ska fungera utan, så vi kör på det.

Är inte pressade slag en frivillig regel? Vill minnas att jag läste något om det i de många diskussionerna kring någon beta/preview.

Eller är det en "frivillig" regel

Cog.

 

[Organ]

Är inte pressade slag en frivillig regel? Vill minnas att jag läste något om det i de många diskussionerna kring någon beta/preview.

Eller är det en "frivillig" regel

Cog.

Är inte alla regler frivilliga?

Men visst, pressade slag är en uttalat frivillig regel.

 

[cogitare]

Är inte alla regler frivilliga?

Hehe, så är det. Det system är ännu inte uppfunnet som jag inte kommer känna att jag vill mixtra lite med

Men visst, pressade slag är en uttalat frivillig regel.

Det var detta jag var ute efter. Så blev lite förvånad för det lät inte på postaren att denne upplevde det som särskilt frivilligt så blev lite nyfiken.

Cog.

 

[Girighet]

Så blev lite förvånad för det lät inte på postaren att denne upplevde det som särskilt frivilligt så blev lite nyfiken.

Det är en frivillig regel, men om man inte kör med den tror jag spelet (framförallt strider) blir betydligt svårare så ur den aspekten är den kanske inte så frivillig. Man kan se det lite som använd den eller dö

 

[cogitare]

Det är en frivillig regel, men om man inte kör med den tror jag spelet (framförallt strider) blir betydligt svårare så ur den aspekten är den kanske inte så frivillig. Man kan se det lite som använd den eller dö

Med den beskrivningen landar den i "frivillig" i min bok. Utan att ha läst igenom själv då iofs. Går bara på hur det beskrivs i de här posterna

Cog.

 

[Mogger]

Med den beskrivningen landar den i "frivillig" i min bok. Utan att ha läst igenom själv då iofs. Går bara på hur det beskrivs i de här posterna

Cog.

Jag tycker inte att pressa är speciellt kontroversiellt som mekanik. Det är ett helt vanligt omslag med en konsekvens. Det handlar om hurvida man är beredd att betala priset eller inte. Däremot tror jag att man kan husregla hur de funkar med intressanta resultat, om man vill vikta spelet åt något håll.

Exempelvis:

• Du kan pressa flera slag och kryssar bara vid misslyckande
• Pressade slag sker alltid med nackdel
• Du måste kryssa tillståndet som färdigheten i fråga bygger på
• Ett pressat slag som misslyckas räknas som ett drakslag
• O.s.v

 

[luddwig]

Jadu, önskar jag kunde ge dig ett bra svar, är nåt med det som skaver, kanske att det adderas på ett för mig onaturligt sätt när slaget redan har gjorts.

För min del känns pressandet som ett slags fartgupp i handlingsresolutionen. Jag slår tärningarna, läser av dem, konstaterar att jag misslyckas, kommer fram till att jag vill pressa, slår tärningarna igen, läser av dem igen och har så ett slutresultat som kan vara lyckat eller om jag har otur misslyckat igen. Beroende på spel kan jag även ha möjlighet att pressa igen och då kör vi det hela ännu ett varv. Det fungerar, men jag föredrar system där tärningarna gäller när de väl är rullade. För mig känns det senare som en renare lösning, och den ger mer spänning.

 

[Gurgeh]

För min del känns pressandet som ett slags fartgupp i handlingsresolutionen. Jag slår tärningarna, läser av dem, konstaterar att jag misslyckas, kommer fram till att jag vill pressa, slår tärningarna igen, läser av dem igen och har så ett slutresultat som kan vara lyckat eller om jag har otur misslyckat igen. Beroende på spel kan jag även ha möjlighet att pressa igen och då kör vi det hela ännu ett varv. Det fungerar, men jag föredrar system där tärningarna gäller när de väl är rullade. För mig känns det senare som en renare lösning, och den ger mer spänning.

Det gäller bara att lära sig att en handling inte är färdig bara för att tärningen ligger stilla. Och även att inte betrakta ett anfallsslag som ett enda sving med svärdet, utan snarare som en slagväxling, där man efter första slaget märker att man måste ta i lite extra, eller göra något ovanligt riskabelt, för att komma åt att skada fienden.

 

[soda]

och den ger mer spänning.

Jag tycker nog tvärtom, att pressandet i slutändan ger mer spänning eftersom det blir fler valsituationer (men, det första tärningsslaget blir ju helt klart mindre spännande).

Det gäller bara att lära sig att en handling inte är färdig bara för att tärningen ligger stilla. Och även att inte betrakta ett anfallsslag som ett enda sving med svärdet, utan snarare som en slagväxling, där man efter första slaget märker att man måste ta i lite extra, eller göra något ovanligt riskabelt, för att komma åt att skada fienden.

Precis, man måste lära om lite hur man uttrycker sig (vilket är svårt, i alla fall för mig!).

 

[luddwig]

Det gäller bara att lära sig att en handling inte är färdig bara för att tärningen ligger stilla. Och även att inte betrakta ett anfallsslag som ett enda sving med svärdet, utan snarare som en slagväxling, där man efter första slaget märker att man måste ta i lite extra, eller göra något ovanligt riskabelt, för att komma åt att skada fienden.

Fast det är inte hur det hela spelar ut i fiktionen jag har problem med. Jag kan lätt föreställa mig både slagväxling och riskabla handlingar. Det är själva tärningsprocessen som skaver för mig.