Nekromanti Teatersyndromet

[Recca]

Hur säger jag ifrån vid spelbordet?

Det är en bra frågeställning.

Och i det här fallet så handlar det om när någon spelar på ett sätt man uppfattar påverkar ens eget eller andra medspelares spel negativt.

När du uttrycker dig på ett visst sätt som andra inte uppskattar, hur bör de säga till då?

När någon beter sig på ett sätt du inte uppskattar, hur bör du ta upp det då?

 

[Totte]

Läste en bloggpost för flera år sedan på temat:
"If you are annoying everyone because you are 'in character', stop doing that".

Indeed. En fundering jag hade tidigare i tråden men som jag inte satte i pränt var att spelare som lyckas med konststycket att spela över så mycket att det blir jobbigt för andra kanske brister mer i sitt omdöme än i sin skådespelartalang (de flesta rollspelare är ju ändå inte proffs...).
Alltså, det största problemet är inte att de agerar ut, utan när och hur de väljer att göra det.

Bra formulerat, det är inte agerandet i sig, det tillhör ju spelformen. Lika mycket som jag ogillar "Jag har 73% chans att öppna låset med mina +15% DEX handskar, jag öppnar" ogillar jag när en person sölar ner speltempot genom att hålla meningslösa teatermonologer och spelar ut saker som inte alls passar sig, och gärna samma sak gång på gång.

Det bästa är ju balansen, så som "Låst, det är min specialitet, låt mig försöka" blandat med perfekt placerade 'in character' saker som är helt rätt även om dom kanske t.o.m. är mindre bra för själva äventyret, likt personen som kryper in en tunnel, som blir mörk och plötsligt lägger sig på golvet och lever ut sin cellskräck, i ca. 30 sekunder, inte 10 minuter.

 

[Necross]

Bra formulerat, det är inte agerandet i sig, det tillhör ju spelformen. Lika mycket som jag ogillar "Jag har 73% chans att öppna låset med mina +15% DEX handskar, jag öppnar" ogillar jag när en person sölar ner speltempot genom att hålla meningslösa teatermonologer och spelar ut saker som inte alls passar sig, och gärna samma sak gång på gång.

Det bästa är ju balansen, så som "Låst, det är min specialitet, låt mig försöka" blandat med perfekt placerade 'in character' saker som är helt rätt även om dom kanske t.o.m. är mindre bra för själva äventyret, likt personen som kryper in en tunnel, som blir mörk och plötsligt lägger sig på golvet och lever ut sin cellskräck, i ca. 30 sekunder, inte 10 minuter.

Här sätter du ju verkligen fingret på två olika spelstilar. Jag kan inte de rollspelsteoretiska termerna, men det handlar ju om huruvida man är intresserad av att tillsammans föra historien framåt eller om man mest bara vill ha uppmärksamhet i gruppen och skratta tillsammans. Både kan ju iofs vara trevligt, men det kan skära sig rejält om alla inte är med på vad som är eftersträvansvärt för just er.