Nekromanti Term för icke vinstdrivet spel?

[Genesis]

I den spelstil jag diggar så är det viktigt att man inte identifierar rollpersonens framgång med spelarens. Spelaren kan ha roligt även när det går dåligt för rollpersonen och kan även medvetet sabba för sin egen rollperson för att det passar i ståryn. Detta kan kontrasteras mot en spelstil där spelaren spelar med sin rollpersons intresse i åtanke och försöker att få det att gå så bra som möjligt för henne.

Jag skulle vilja ha en term för det här, som funkar hyfsat. Jag vet inte om "icke vinstdrivet spel" är bra. Jag har sett "play to lose", men det tycker jag inte passar, för grejen är ju att man varken spelar för att vinna eller förlora.

Förslag?

 

[Mukwa]

Ståry naow?

 

[Genesis]

Ståry naow?

Grejen är att det går alldeles utmärkt att spela Story Now och kämpa för sin rollpersons "vinst". Jag har diskuterat med folk som är hardcore Story Now-are som argumenterat att det är jätteviktigt att man hela tiden gör sitt bästa för rollpersonens framgång.

 

[Rymdhamster]

Nöjesdrivet vs vinstdrivet?

Nöjesdrivet skulle förvisso kunna inkludera vinstdrivet, men i så fall för att det är den underhållande aspekten av spelsituationen.

 

[Genesis]

Nöjesdrivet vs vinstdrivet?

Jag är lite rädd att det skulle tolkas negativt av folk utanför spelstilen. "Vaddå? Menar du att vi inte spelar för att ha kul?"

 

[Xyas]

"play to lose", men det tycker jag inte passar, för grejen är ju att man varken spelar för att vinna eller förlora.

Förslag?

"Play to play"?

 

[Rymdhamster]

Poäng.

Händelsedrivet?

 

[Rymdhamster]

Haha! SPELdrivet!

 

[RasmusL]

I den spelstil jag diggar så är det viktigt att man inte identifierar rollpersonens framgång med spelarens. Spelaren kan ha roligt även när det går dåligt för rollpersonen och kan även medvetet sabba för sin egen rollperson för att det passar i ståryn. Detta kan kontrasteras mot en spelstil där spelaren spelar med sin rollpersons intresse i åtanke och försöker att få det att gå så bra som möjligt för henne.

Jag skulle vilja ha en term för det här, som funkar hyfsat. Jag vet inte om "icke vinstdrivet spel" är bra. Jag har sett "play to lose", men det tycker jag inte passar, för grejen är ju att man varken spelar för att vinna eller förlora.

Förslag?

"Play to lose" är väl ganska etablerat och sätts väl ofta på spel där resultatet av en vinst/förlust i termer av drama och upplevelse är viktigare än segerns sötma. Jag har hört termen på många ställen och i nordic larp-kretsar verkar det vara ett vedertaget begrepp.

 

[God45]

Det här låter som något spelare gör i alla rollspel. Så jag hade nog snarare kallat det en "Icke tävlingsinriktad spelstil". Jag tror nämligen inte att det finns många spel där man inte gör andra val än sådana som är ämnade att föra karaktärern till en seger. Sedan är frågan om man kan vinna rollspel överhuvudtaget...

 

[RasmusL]

Det här låter som något spelare gör i alla rollspel. Så jag hade nog snarare kallat det en "Icke tävlingsinriktad spelstil". Jag tror nämligen inte att det finns många spel där man inte gör andra val än sådana som är ämnade att föra karaktärern till en seger. Sedan är frågan om man kan vinna rollspel överhuvudtaget...

Klart man kan vinna rollspel, det finns massvis med rollspel där en klar vinnare koras i slutet.

Jag upplever att "play to lose" beskriver situationer där någon exempelvis misslyckas med ett "uppdrag" med flit för att få uppleva drama eller liknande som blir eftersvallningarna av förlusten.

 

[God45]

Klart man kan vinna rollspel, det finns massvis med rollspel där en klar vinnare koras i slutet.

Jag upplever ändå att de är mer undantag än regel. Det finns en handfull men majoriteten kan man inte vinna i.

Jag upplever att "play to lose" beskriver situationer där någon exempelvis misslyckas med ett "uppdrag" med flit för att få uppleva drama eller liknande som blir eftersvallningarna av förlusten.

Men då finns det en term, vad bra

Det här gör folk i alla rollspel väll? Det är en spelstil och inte en benämning på vissa spel som jag ser det.

 

[RasmusL]

Klart man kan vinna rollspel, det finns massvis med rollspel där en klar vinnare koras i slutet.

Jag upplever ändå att de är mer undantag än regel. Det finns en handfull men majoriteten kan man inte vinna i.

Jag upplever att "play to lose" beskriver situationer där någon exempelvis misslyckas med ett "uppdrag" med flit för att få uppleva drama eller liknande som blir eftersvallningarna av förlusten.

Men då finns det en term, vad bra

Det här gör folk i alla rollspel väll? Det är en spelstil och inte en benämning på vissa spel som jag ser det.

Nej, det håller jag med om, det är IMO mer en beskrivning av ett isolerat fenomen som kan uppträda i spel. Frågan är dock om man verkligen gör det i "alla rollspel"? Brukar ni exempelvis dö med flit i OSR-kretsar?

 

[Genesis]

Det här gör folk i alla rollspel väll? Det är en spelstil och inte en benämning på vissa spel som jag ser det.

Japp, det är en spelstil. I min erfarenhet är den inte så vanlig. Visst, alla tar beslut som inte är specifikt inriktade på "seger", men jag tror inte att det är så vanligt att man medvetet sabbar för sin rollperson.

 

[Genesis]

"Play to lose" är väl ganska etablerat och sätts väl ofta på spel där resultatet av en vinst/förlust i termer av drama och upplevelse är viktigare än segerns sötma. Jag har hört termen på många ställen och i nordic larp-kretsar verkar det vara ett vedertaget begrepp.

Ok, då är det nog lika bra att använda termen, oavsett vad jag tycker om den. Dumt att lansera en konkurrerande term. Då ska jag beskriva min föredragna spelstil som "play to lose" i fortsättningen.

 

[RasmusL]

Det här gör folk i alla rollspel väll? Det är en spelstil och inte en benämning på vissa spel som jag ser det.

Japp, det är en spelstil. I min erfarenhet är den inte så vanlig. Visst, alla tar beslut som inte är specifikt inriktade på "seger", men jag tror inte att det är så vanligt att man medvetet sabbar för sin rollperson.

Är det spelstil eller är det ett fenomen? Instanser av play to lose tycker jag kan dyka upp i spel där de tidigare inte visat sig, alltså, de sker i ett slag snarare än att de genomsyrar ett helt speltillfälle. Är det då "spelstil" eller "spelfenomen"?

 

[Genesis]

Är det spelstil eller är det ett fenomen? Instanser av play to lose tycker jag kan dyka upp i spel där de tidigare inte visat sig, alltså, de sker i ett slag snarare än att de genomsyrar ett helt speltillfälle. Är det då "spelstil" eller "spelfenomen"?

Nå, visst. Den spelstil jag föredrar är en där PTL är regel snarare än undantag. Men vi kan kalla det en teknik, om du föredrar det.

 

[Genesis]

Fast i så fall betyder ju "play to lose" verkligen att sabba för sin rollperson. Och det är ju inte den spelstil jag är ute efter. Jag är ute efter en spelstil där man tar beslut baserat på andra kriterier än rollpersonens framgång. Det vill säga varken "play to lose" eller "play to win". Som tekniker används än den ena än den andra, men det är inte viktigt vad som används. Det viktiga är ståryn och trovärdigheten.

 

[Rymdhamster]

Jag upplever att "play to lose" beskriver situationer där någon exempelvis misslyckas med ett "uppdrag" med flit för att få uppleva drama eller liknande som blir eftersvallningarna av förlusten.

Jag spelar ju dock inte vinstdrivet, men jag spelar sannerligen inte för att förlora "med flit för att få uppleva drama".

Jag försöker spela min rollperson så som jag tycker att denne skulle försöka lyckas med uppdraget, och jag försöker lyckas med uppdraget inom rollpersonens ramar (dvs om min rollperson är korkad försöker jag lösa uppdraget på ett sätt som en korkad person skulle ha försökt göra det).

Sen är grejen att det här med vinst eller förlust är skitsamma. Jag spelar mitt traddspel, och det skapar vissa situationer som jag fortsätter spela i, vilket ger upphov till fler situationer. Ibland råkar man lyckas med ett uppdrag, ibland misslyckas man. Det är strunt samma. Det är HUR man gör det som spelar någon roll.

 

[God45]

Brukar ni exempelvis dö med flit i OSR-kretsar?

Har hänt. Personligen gillade jag när en karaktär tog livet av sig genom att falla på sitt svärd efter att ha hämnats sin feudal herre. Jag har också sett en del mordiska karaktärer fortsätta strider de inte kan vinna eftersom det passade karaktärerna. Sedan har vi trollkarlen som detonerade en dungeon runt sig för att rädda resten av gruppen, men det exemplet kanske inte gäls eftersom det var för att uppnå ett mål.

Mitt favorit tillfälle var dock när gruppens Lich helt frivilligt steg in i ett magiskt fält som berövade honom all magi och gjorde honom dödlig. Den karaktären föredrog att vara människa och kunna skaffa en familj och göra enkla saker som att äta en scones med marmelad på så han pensionerade sig. Resten av gruppen var helt oförberedda på detta