Nekromanti Term för icke vinstdrivet spel?

[Anarchclown]

"icke vinstdrivet spel"

Offentligt drivet spel?

 

[Genesis]

Jag funderar på "spela opartiskt". Jag är inte partisk för min rollpersons framgång. Jag spelar ärligt, och min rollperson vill naturligtvis vinna. Men jag kommer inte att använda mina resurser som spelare för att hjälpa min rollperson mer än andra.

Motsatsen blir då "spela partiskt" och jag tror att de flesta som satsar hundra på att rollpersonen ska vinna kan acceptera att de är partiska. I ett OSG-lir är det ju bara SL som är opartisk.

Äh, jag vet inte.

 

[RasmusL]

Jag funderar på "spela opartiskt". Jag är inte partisk för min rollpersons framgång. Jag spelar ärligt, och min rollperson vill naturligtvis vinna. Men jag kommer inte att använda mina resurser som spelare för att hjälpa min rollperson mer än andra.

Motsatsen blir då "spela partiskt" och jag tror att de flesta som satsar hundra på att rollpersonen ska vinna kan acceptera att de är partiska. I ett OSG-lir är det ju bara SL som är opartisk.

Äh, jag vet inte.

Jag gillar det bättre iaf. Hellre en neutral formulering som vi kan fästa en betydelse vid än en laddad sådan som får de på "andra sidan" att skygga vid åsynen.

 

[Rymdhamster]

Efter att inte ha tänkt på det här alls ett tag så har jag kommit fram till följande två "komplement" till de redan etablerade formerna: Traddtrams, Friformsflum och Sagostundsvammel:

Vinstdrivet och Situationsdrivet.

Det slog mig nämligen att de som inte spelar för att "vinna" äventyret och förbättra sin rollperson generell sett spelar för att skapa intressanta situationer och ta sig ur dem.

 

[Rickard]

I exempelvis This is Pulp har det skett många gånger att jag offrat min karaktär på ett pulpdramatiskt vis i slutet men det är inte något jag planerat från början.

I This Is Pulp kan man inte heller dö, vilket gör det ovan rätt konstigt. Jag antar att det beteendet kommer från a) hur gruppen anser vad "drama" är b) att spelaren kan tillåta sig själv att förlora eftersom spelet gör att rollpersonen aldrig misslyckas (det finns ingen sådan mekanik) c) att man bara spelar one-shot, så det spelar ingen roll om rollpersonen dör eller överlever i slutet.

---

För att rikta mig till trådstarten så tänkte jag direkt "prestigelöst spel", men det kommer också från mycket av andra stämningar som jag vill ha ut av spelomgången. Det främsta är att deltagarna ska aldrig känna att de måste prestera bra utan bara vara med och bidra på deras egna villkor. Detta för att kunna skapa spontanitet och kreativitet - två saker som frodas när det inte finns krav från andra.

"Playing for drama" är annars den bästa term jag har sett i tråden då den faktiskt beskriver vad man vill ha ut av spelet.

/Han som gillade vad Eksem skrev när Han ögnade igenom följande tråd, för att klassificera utifrån vad man vill ha ut från spelet, snarare än hur man spelar, är något rollspelare borde bli bättre på

 

[Mogger]

Drama? (Om ingen redan har föreslagit det). För visst handlar det om att bejaka berättelsen, snarare än rollpersonen, och driver den mot optimalt drama?

 

[Eksem]

Jag kräver pluspoäng för att jag föreslog ett begrepp med "drama" i.

 

[Genesis]

Jag funderar på om det finns typ ett par olika lägen här.

I ett läge är rollpersonen helt en spelpljäs. Du låter aldrig rollpersonen göra saker som du tror är dåliga, även om det bryter rollpersonens personlighet (eftersom rollpersonen själv inte vet att det är dåligt).

I ett annat läge spelar du rollpersonen ärligt och låter henne göra saker du tror är dåliga för henne om det ligger i hennes personlighet att göra så, men du använder fortfarande alla dina metaresurser för att hjälpa rollpersonen. Säg att du har ett poäng som gör att du får slå om ett slag. I det här spelläget kommer du bara att använda det poänget när rollpersonen misslyckas, och du hoppas att vända det till ett lyckat slag. Jag har tidigare kallat det här för "advokatläge". Du jobbar för rollpersonens räkning och försöker att få henne att "vinna", men du får inte ljuga.

I det tredje läget spelar du fortfarande rollpersonen ärligt, men du använder inte nödvändigtvis dina spelarresurser i rollpersonens tjänst. Du kan använda ditt omslagspoäng för att vända din rollpersons framgång till ett misslyckande för att du av en eller annan anledning föredrar att hon misslyckas här. Här är du mer av en författare. Du gestaltar fortfarande en rollperson som själv vill nå framgång, men du personligen agerar inte nödvändigtvis för att uppnå det.

 

[Svarte Faraonen]

"Advokatläge" är en skitbra term, och jag kommer att sno den, eller en parafras på den.

 

[TheMangyNimrod]

Histrion!

En histrion är bl en gammal definition av skådespelare. Skådespelare vill inte att deras karaktärer ska överleva eller vinna. De vill bara spela sina karaktärer enligt karaktärens vilja och berättelsens behov. Ordet skådespelare har för mycket andra konnotationer, dock, så "histrion" skulle kunna vara ett alternativ...

Det ska sägas att ordet "histrion" är med i "histrionisk personlighetsstörning", vilket ungefär innebär att en person har väldiga behov av att vara i centrum, och att det hela tiden är en massa drama...

Men "histrioner" och "histrioniskt spelsätt". Kan funka.