Nekromanti Termförklaringar: Awesome och Story Now?

[krank]

Jag har gått och stört mig på två ord ett tag nu - just de trådtiteln innehåller. Däremot är det ju inom Forge så, att man ganska mycket tagit existerande ord och uttryck och liksom gjort lite vad man vill med dem. Deras mening går inte att utröna genom att bara läsa dem, man måste läsa om dem och försöka utröna vad fan de numera "betyder". Jag kan vara lika god postmodernist som vem som helst, och mening är alltid flytande yadda yadda yadda, hursomhelst tänkte jag be er som läst såhär långt, och utan tvekan sitter och frustar, rödilskna i ansiktet, över att jag bara VÅGAR kritisera Forgeteorin igen. Trots att jag faktiskt bygger Forgeteoribaserade spel numera, no less!

Awesome är för mig ett ord som betyder ungefär "häftigt", med associationer till att det ska vara häftigt just nu. Om man då säger att man spelar rollspel eftersom man vill ha Awesome så... Alltså, för mig luktar det instant satisfaction, sån där töntig mellanstadiecoolhet som man får genom att bara stapla en massa "häftiga" saker på varandra...

Men; jag har fått indikationer på att det inte alls betyder "häftigt" utan mer är ett slags modern motvarighet till det klassiska "kul". Det ska vara "kul" att spela rollspel. Och detta gamla slitna "kul" kunde ju enligt vissa betyda allt från att känna adrenalinet pumpa till att ligga i fosterställning och ha ångest.

"Kul" = "Awesome" = "det man som individ är ute efter när man spelar rollspel"?

Om det är så, så förlorar ju meningar som "jag spelar rollspel för att det är kul" eller "jag vill ha ett spel med mycket awesome" sina poänger helt. De saknar förklaringsvärde.


Story Now - För mig betyder Story Now att storyn ska vara, öh, nu. Att man inte ska skjuta upp sitt "awesome" utan göra coola saker nu. Återigen luktar det instant satisfaction.

Men, här kollar jag i provisional glossary och ser "Commitment to Addressing (producing, heightening, and resolving) Premise through play itself. The epiphenomenal outcome for the Transcript from such play is almost always a story. One of the three currently-recognized Creative Agendas. As a top priority of role-playing, the defining feature of Narrativist play. ".

Alltså, "story now" har inget med "nu" att göra alls, utan betyder bara att man genom rollspelandet ska bygga en Berättelse i vilken man skapar, intensifierar och avslutar en Premiss? Korrekt? Varför inte kalla det, till exempel, dramaturgicentrerat rollspelande? Det är ju precis det där dramaturgi handlar om, ju. Varför använda ord som inte verkar ha nånting alls att göra med vad de sägs betyda?

Eller är jag ute och cyklar? betyder Story Now just det, Berättelse Nu? Som i, det är NU som BERÄTTELSEN ska upplevas.

 

[Mogger]

Story Now = Narrativism.

Jmfr Story Before (tradspel).

 

[krank]

Story Now = Narrativism.

Jmfr Story Before (tradspel).

Fast vafan, det där beskriver ju heller ingenting. Skärp dig nu, bättre kan du. Vad är det som gör att tradspel är "story before" och narrativism "story now"?

 

[Arfert]

...har även hört uttrycket Awesomeland, som jag heller inte riktigt har klart för mig vad det egentligen ska betyda... kanske ett speltillfälle med mycket awesome?

hursomhelst, det kanske är en etablerad term, men i mig kryper det lika mycket i mig som när jag hör nån jänkare säga med mellanwesterndialekt "That's AMAAAAAZIIIIIIG!!!!"

 

[Arfert]

nån som vet kan ju svara, men jag gissar att Story NOW handlar om att berättelsen skapas under själva spelandet, medan det i "tradspel" skapas i det färdigskrivna scenariot? Eller nåt. Rätta mig ni som vet.

 

[krank]

...har även hört uttrycket Awesomeland, som jag heller inte riktigt har klart för mig vad det egentligen ska betyda... kanske ett speltillfälle med mycket awesome?

Det lär ju vara nåt i den stilen. För mig känns det som att man lika gärna, och med betydligt mer bibehållen värdighet, skulle kunna säga att något element "är ett sätt för mig att få ut det jag är ute efter i rollspel" istället för att något är "vägen till awesomeland". Ett par extra stavelser, perhaps, men kom igen - man slipper låta som en mellanstadieelev.

 

[krank]

nån som vet kan ju svara, men jag gissar att Story NOW handlar om att berättelsen skapas under själva spelandet, medan det i "tradspel" skapas i det färdigskrivna scenariot? Eller nåt. Rätta mig ni som vet.

Det måste isåfall vara det dummaste jag hört. Eller ja, inte det dummaste, det dummaste är nog när Edwards hävdar att djupimmersionism och liknande inte finns. Men det är ganska jäkla dumt.

Jag vet inte vilka spelledare Ron haft, men för mig så har alltid "berättelsen" skapats här och nu. Det skrivna scenariet är att betrakta som stolpmanus till improvisation, inte en färdig berättelse. Vad som händer vid spelbordet skiljer sig alltid från planen. Spelarna tar premissen och gör den till sin.

 

[Mogger]

jag svarar här istället, eftersom du lägger upp den för smash.

Jag vet inte vilka spelledare Ron haft, men för mig så har alltid "berättelsen" skapats här och nu. Det skrivna scenariet är att betrakta som stolpmanus till improvisation, inte en färdig berättelse. Vad som händer vid spelbordet skiljer sig alltid från planen. Spelarna tar premissen och gör den till sin.

Ja, så kan det gå till, men personligen tycker jag inte att ett detaljerat manus på upp till 1000 sidor är att betrakta som "stolpmanus till improvisation". Och om jag har fel och du har rätt så är klassiska äventyr de sämsta jävla stolpmanus jag sett.

Nej, min erfarenhet av eget spelande och andras är att tradäventyr är betydligt mer story before än tekniker som exempelvis bangs som ju faktiskt är stolpmanus.

jag ser var du kommer ifrån, men tror inte att din syn på äventyr är representativ.

 

[Man Mountainman]

"Awesome" är ingen term. "Awesome" är något man tjuter när något awesome händer, samtidigt som man spelar ett fett solo på sin luftgitarr.

 

[Mogger]

För att gå lite djupare in i forgeteori så är själva kärnan i narrativism att som spelare göra för storyn relevanta val. Då krävs det att storyn kan svara på det och är sekundär. Storyn syfte är att göra valen ännu mer intressanta, vilket innebär att man inte kan veta så noga var man kommer att sluta. Storyn skapas NU på ett helt annat sätt än vad det gör i tradäventyr eftersom det som är storyn är de val som spelarna gör, och dess konsekvenser.

I motsats till det här står ex. de SL som brukar undra hur de kan få sina spelare att göra som de vill. Något jag vill minnas att du frågat, och dessutom hävdat att du är kapabel att göra utan att spelarna förstår att de inte har något eget val. Det är story before i ett nötskal.

 

[krank]

Nej, min erfarenhet av eget spelande och andras är att tradäventyr är betydligt mer story before än tekniker som exempelvis bangs som ju faktiskt är stolpmanus.

Men alltså, "betydligt mer" håller inte. Om narrativism ska anses vara LIKA MED Story Now, så kan det inte vara så att Story Now lika gärna kan skapas av en smart tradspelsförfattare. Då är det inte lika med. Då är det "kan leda till", inget annat.

Narrativism kräver mer än att storyn skapas nu. Narrativism kräver att storyn har en viss struktur (den dramaturgiska strukturen med introduktion, uppbyggnad och klimax) och har en viss Premiss. Det är inte bara story, det är en viss sorts story.


Jag ser vart du kommer från, men jag tycker inte att definitionen håller utom om man redan svalt grundpremissen att det bara är en story om den passar i Rons mall för vad som är narrativism. Och då får vi en cirkelargumentation.

Jag tycker absolut att bara för att texten är detaljerad, betyder inte det att storyn är fördigskriven. Jämförelse med teatern, igen: Jag skulle kunna spendera veckor med att plugga på om bergsklättrare inför en session där jag ska improvisera att jag är en sådan. Pluggandet gör inte att improvisationen blir sämre. Pluggandet gör så att jag får ett bredare och bättre underlag för impron. Jag får mer material att hämta ur.


Sedan finns det givetvis massor av kassa tradspelsäventyr, men Sturgeons Lag gäller där liksom för forgespelen. Missta inte delen för det hela, liksom.

 

[krank]

"Awesome" är ingen term. "Awesome" är något man tjuter när något awesome händer, samtidigt som man spelar ett fett solo på sin luftgitarr.

(Skrev först: Det är alltså en komplett meningslös term, helt utan förklaringsvärde? Det var väl det jag trodde.)

Med andra ord stämde min association till töntig mellanstadiehäftighet och instant satisfaction...

Det var lite det jag var ute efter. När jag hävdade att jag "inte vill ha kul" när jag spelar rollspel, eftersom jag inte tycker att ligga och ha ångest är att "ha kul" i nån begriplig bemärkelse, så blev jag dumförklarad. Men om jag hävdar att jag inte vill ha något Awesome kring mitt spelbord, så funkar det alltså...

 

[Mogger]

Det är alltså en komplett meningslös term, helt utan förklaringsvärde? Det var väl det jag trodde.

Inte bara det, det är inte ens en term.

 

[krank]

Inte bara det, det är inte ens en term.

Och ändå används ordet konstant för att beskriva saker... Om man inde definierar vad ordet betyder så blir det komplett meningslöst och kan då heller inte användas för att förklara nånting. Och om det faktiskt betyder nåt, och man börjar använda det för att förklara saker i sina teoribyggen, då krävs det nästan att det blir en term.

 

[Mogger]

Men alltså, "betydligt mer" håller inte. Om narrativism ska anses vara LIKA MED Story Now, så kan det inte vara så att Story Now lika gärna kan skapas av en smart tradspelsförfattare. Då är det inte lika med. Då är det "kan leda till", inget annat.

Story Now = Narrativism och narrativism kan skapas av en smart tradspelsförfattare. Vad är din biff? Du undrade vad termen betyder, och det är vad den betyder.

Narrativism kräver mer än att storyn skapas nu. Narrativism kräver att storyn har en viss struktur (den dramaturgiska strukturen med introduktion, uppbyggnad och klimax) och har en viss Premiss. Det är inte bara story, det är en viss sorts story.

Ja. Dessutom krävs det att de inblandade delar samma kreativa agenda.

Jag ser vart du kommer från, men jag tycker inte att definitionen håller utom om man redan svalt grundpremissen att det bara är en story om den passar i Rons mall för vad som är narrativism. Och då får vi en cirkelargumentation.

Öhm...nu cyklar du. Menar du att story skulle vara synonymt med narrativistisk story?

Jag tycker absolut att bara för att texten är detaljerad, betyder inte det att storyn är fördigskriven. Jämförelse med teatern, igen: Jag skulle kunna spendera veckor med att plugga på om bergsklättrare inför en session där jag ska improvisera att jag är en sådan. Pluggandet gör inte att improvisationen blir sämre. Pluggandet gör så att jag får ett bredare och bättre underlag för impron. Jag får mer material att hämta ur.

Det är en helt befogad åsikt, men jag delar den inte alls.

 

[Arfert]

...jag har alltid undrat hur det kan bli bättre utan rejäla förberedelser innan spelsessionen än med? Som jag ibland känner "narrativister" hävdar.

Men jag kanske har fått allt om bakfoten hur det går till i praktiken med Story Now

 

[Ond bråd död]

ah, tradspelare mot Narrativister känns väldigt mycket som diskussionerna kring friform från förr.

Annars tycker jag att det mest verkar som Krank är på bråkhumör.

 

[krank]

Story Now = Narrativism och narrativism kan skapas av en smart tradspelsförfattare. Vad är din biff? Du undrade vad termen betyder, och det är vad den betyder.

Ah, så. Jag trodde att du antydde att tradspel aldrig var narrativistiska.

Ja. Dessutom krävs det att de inblandade delar samma kreativa agenda.

För att det ska bli narrativism? Varför det?

Story Now ter sig som ett ganska idiotiskt begrepp som borde avvecklas till förmån för narrativism eller något annat som faktiskt beskriver vad som ingår.

Öhm...nu cyklar du. Menar du att story skulle vara synonymt med narrativistisk story?

Jag försöker påvisa varför Story Now är ett idiotiskt uttryck, otillräckligt för att beskriva det det säger sig beskriva.

Det är en helt befogad åsikt, men jag delar den inte alls.

Åkej.

 

[krank]

ah, tradspelare mot Narrativister känns väldigt mycket som diskussionerna kring friform från förr.

Annars tycker jag att det mest verkar som Krank är på bråkhumör.

Fast jag är egentlugen inte emot narrativism; jag tycker bara att narrativister ibland kan vara lite inskränkta och att de använder sig av en del termer och ord som jag tycker är apdåligt definierade.

Och att jag är på "bråkhumör" lär väl inte ha undgått någon efter min inledande paragraf...

 

[Man Mountainman]

Med andra ord stämde min association till töntig mellanstadiehäftighet och instant satisfaction...

Nä, du har fortfarande inte fattat.

Men det kanske är sant, som Louie Armstrong sa på tal om jazz: "If you gotta ask, you ain't never gonna get to know"