Nekromanti Terminologi ni är trötta på

[Svarte Faraonen]

I sådana fall borde det inte heta vare sig Keeper eller Gamemaster då den ursprungliga termen var Dungeonmaster. Jag är glad att det finns alternativ då jag tycker DM är ganska kasst.

"Referee" är väl det mest ursprungliga? Det är också vad jag kör på, men det pekar å andra sidan på en viss spelstil.

 

[kloptok]

Nåväl, jag ville mest tipsa eftersom det du beskrev i mina öron lät mycket som Fate:s system. Jag håller med om att om kroppspoäng betyder det du beskriver bör det ha ett annat namn eftersom det är något annat än den klassiska betydelsen av begreppet. Just stresspoäng tycker jag inte heller låter speciellt bra, det var inte något förslag från min sida utan helt enkelt vad det heter i Fate. Kanske kan man kalla det bara för "ansträngning" rätt och slätt? Alternativt "fysisk ansträngning", "fysisk påfrestning" eller något liknande. Då bör man nog ändra så att man börjar på noll och går uppåt när man ansträngs, istället för att börja på ett värde och gå ner mot noll (hög ansträngning är dåligt, noll ansträngning är bra).

För att återanknyta till ämnet: jag tolkar det som att du egentligen inte är "trött på terminologin" kroppspoäng utan snarare vad termen kroppspoäng klassiskt definieras som. Egentligen är du därmed ute efter en nytt begrepp som även inkluderar det du saknar men mekaniskt fungerar på samma sätt. Var det en korrekt tolkning?

 

[Rymdhamster]

Tja typ. Det är hela terminologin runt Kroppspoäng som jag är trött på och inte bara ordet kroppspoäng skulle man kunna säga.

 

[Mukwa]

jfr spektrat Sorcerer - AW- Dungeon World - Burning Wheel. Hur kan man skilja dessa från "tradspel" i annat än att de inte är skrivna av författare som anser sig vara "trad"?

Nu skrev jag ju ingenting om något av de här spelen.

Spel existerar heller inte i diskreta kategorier och även inom gruppen Utpost, MVGU, This is Pulp, Sjätte Inseglet, Svart av Kval, Drakar och Bananer, OKULT etc måste varje spel beskrivas utifrån hur det är tänkt att spelas för att förslag och kritik ska kunna vara relevant.

Ja, det gäller ju även !Äventyr, DoD, Eon osv också och det var det jag menade när jag skrev att varje rollspel är unikt. Men det jag vill få fram är att !Äventyr, DoD, Eon osv har mer gemensamt än det som slarvigt kallas "indie". Jag menar att det finns ett förhärskande sätt att spela rollspel på. Merparten tänker inte samberättande/scensättande/konfliktresolution när de hör ordet rollspel eller läser ett inlägg på forumet. Merparten tänker SL/stridsrundor/Handlingsresolution. Om jag inte uttryckligen skriver någonting om hur spelet är tänkt att spelas så är det SL/stridsrundor/handlingsresolution merparten kommer tänka. Frågan om vad det är för resolution, eller om det är tänkt att spelas med en SL är ganska ovanligt. Och det här gör att trådar om >vanliga< (för de är i majoritet) rollspel inte behöver nämna någonting om hur de ska spelas utifrån den mall de allra flesta klassiska rollspelen använder sig av. Det finns en stor funktion att sätta en etikett på de spel som inte följer de här traditionella uppbyggnaderna. Och egentligen kommer den funktionen finnas så länge det finns förhärskande sätt att spela rollspel på. Det har ju luckrats upp och de mer traditionella spelen har tagit inspiration från forge-teorierna, men faktum kvarstår att jag måste precisera vilken resolution jag använder mig av när jag pratar rollspel, medan de som spelar med handlingsresolution inte behöver göra det. Eller åtminstone väldigt sällan.

 

[Bunny]

Speltermsförkortningar. Det kommer aldrig någonsin finnas ett KP, SL, SLP, RP, BF, FF eller motsvarande i något spel jag skriver.

Möjligen kommer tärningsförkortningarna användas, men eftersom de flesta spel jag skriver använder en sorts tärning så kommer jag i de flesta fall använda ordet "tärning".

Skogsrå och Järn ser ut att bli undantagen just nu.

Vad bra att det här inlägget redan var skrivet. Jag håller helt och fullt med dig, nämligen. Ett oskick.

 

[Organ]

I sådana fall borde det inte heta vare sig Keeper eller Gamemaster då den ursprungliga termen var Dungeonmaster. Jag är glad att det finns alternativ då jag tycker DM är ganska kasst.

"Referee" är väl det mest ursprungliga? Det är också vad jag kör på, men det pekar å andra sidan på en viss spelstil.

Är det så? När användes referee för första gången i rollspelssammanhang?

/Anders

 

[Rickard]

Spelledare. I This Is Pulp så har jag varken med "spelledare" eller "spelare" som termer. Jag benämner läsaren och regelförklararen som "du" medan spelarna är "dem". Det här vållade lite problem med engelskans "you", vill medges. Jag har valt att göra på det här sättet då jag inte vill sätta spelledaren högre än någon annan. Alla är deltagare. Alla bidrar till historien i princip lika mycket. Spelledaren råkar bara ha en smått annorlunda uppgift. Om folk tycker det här är knäppt så kan jag säga att jag lyckades få med Jason Morningstar i det här tänket eller så kan ni läsa reglerna för att se om det är förvillande eller inte.

Regler. Att benämna saker som "regler" skapar bara ett intryck av att det är mestadels ett spel vi talar om. Rollspel är ett spel också, men jag ser rollspel som en dialog mellan deltagarna. Dialogen kan handla om att hitta på en miljö tillsammans eller att ha en diskussion om vad som komma skall. Regler är inget annat än "strukturer", precis som spelledartekniker. De har dessutom samma upplägg i procedurer och pooler. Procedurer följer man från första punkten till den sista medan i pooler finns det förslag på vad som ska tillämpas. (Det finns även pooler av procedurer samt procedurer i pooler.)

Ras. Ymir har helt rätt. Är det bara jag som får olustiga känslor när folk nämner "ras"? Jag vill inte ens höra någon försvara ordet. Det ska bort. Själv använder jag hellre "folkslag" och det känns skönt att jag fick igenom det på Erebaltor.se.

Fruitful void, indiespel, GNS, fortune-in-the-middle, konfliktresolution är också rätt förlegna termer som egentligen inte betyder någonting. Jag slutar lyssna av olika skäl så fort de används.

Immersion är jag också hjärtligt trött på, dels då jag själv tröttnat på den spelstilen, dels för att det är en totalt självisk upplevelse vid spelbordet (den inbegriper enbart dig) och dels för att folk tror att man bara kan ha immersion i rollpersonen. Det går lika bra att vara nedsjunken i settingen, i gruppen, i reglerna, i det existentiella (filosofiska, spirituella etc.) eller i historien. Även här slutar jag lyssna när folk börjar slänga sig med termen.

PM:a mig om ni vill svara på något och be mig vidareutveckla, för jag är inte här så ofta och kommer då att missa svaret.

/Han som skulle kunna skriva mer om strukturer samt rollspel som dialog och det har han också

 

[Totte]

Det är ungefär som att tro att det blir renare bara för att man säger lokalvårdare istället för städare.

Du menar Hygientekniker ;-)

 

[Totte]

Tja typ. Det är hela terminologin runt Kroppspoäng som jag är trött på och inte bara ordet kroppspoäng skulle man kunna säga.

Då är väl originalet, Hitpoints, bättre. Sedan borde det heta rollspelsspel (efter engelska "roleplaying games") för att skilja det från "Rollspel", som Anth så väl beskrev en gång i tiden.

Tyvärr är Svenskan ett ordfattigt språk, playing och games -> samma trista ord spel.

 

[Bolongo]

"Referee" är väl det mest ursprungliga? Det är också vad jag kör på, men det pekar å andra sidan på en viss spelstil.

Är det så? När användes referee för första gången i rollspelssammanhang?

Det sägs att Referee är termen Gygax & Arneson använde innan de kom på Dungeon Master. Har aldrig själv läst OD&D, så jag vet inte om Referee hann komma i tryck i det sammanhanget.
Om inte, så var Traveller det första publicerade exemplet.

För att slänga mig in Hit Points-debatten...
I min privata D&D-översättning (som jag satte igång med i och med Next-testandet) använder jag "Hälsopoäng". Min motivering är att "hälsa" är ett tillräckligt vagt ord för att kunna syfta på såväl hur väl kroppen håller samman som hur bra flås man har och vilket ens mentala tillstånd är.
Det gör också att jag kan behålla förkortningen HP.
Och så kan jag använda enbart "Hälsa" för egenskapen Maximum Hit Points, vilket är en förenkling. Hälsopoäng är alltså det tillfälliga värdet.

 

[Hans E Magnusson]

"Referee" är väl det mest ursprungliga? Det är också vad jag kör på, men det pekar å andra sidan på en viss spelstil.

Är det så? När användes referee för första gången i rollspelssammanhang?

Det sägs att Referee är termen Gygax & Arneson använde innan de kom på Dungeon Master. Har aldrig själv läst OD&D, så jag vet inte om Referee hann komma i tryck i det sammanhanget.
Om inte, så var Traveller det första publicerade exemplet.

Det känns som att många rollspel försöker döpa om saker och ting. Traveller körde ju med "referee" istället för GM, exempelvis. Jag tänkte inkludera DnDs DM här, men sen insåg jag att det kanske snarare är det som är orginalet så att även GM är en omskrivning.

Original DnD använde åxå referee, men redan i Supplement II: Blackmoor används Dungeon Master av Gygax i förordet

 

[RasmusL]

jfr spektrat Sorcerer - AW- Dungeon World - Burning Wheel. Hur kan man skilja dessa från "tradspel" i annat än att de inte är skrivna av författare som anser sig vara "trad"?

Nu skrev jag ju ingenting om något av de här spelen.

...så då är vi överens om att dessa är mer traddiga än indieiga? Är det inte just dessa spel som är källan till "indie"?

Spel existerar heller inte i diskreta kategorier och även inom gruppen Utpost, MVGU, This is Pulp, Sjätte Inseglet, Svart av Kval, Drakar och Bananer, OKULT etc måste varje spel beskrivas utifrån hur det är tänkt att spelas för att förslag och kritik ska kunna vara relevant.

Ja, det gäller ju även !Äventyr, DoD, Eon osv också och det var det jag menade när jag skrev att varje rollspel är unikt. Men det jag vill få fram är att !Äventyr, DoD, Eon osv har mer gemensamt än det som slarvigt kallas "indie". Jag menar att det finns ett förhärskande sätt att spela rollspel på. Merparten tänker inte samberättande/scensättande/konfliktresolution när de hör ordet rollspel eller läser ett inlägg på forumet. Merparten tänker SL/stridsrundor/Handlingsresolution. Om jag inte uttryckligen skriver någonting om hur spelet är tänkt att spelas så är det SL/stridsrundor/handlingsresolution merparten kommer tänka. Frågan om vad det är för resolution, eller om det är tänkt att spelas med en SL är ganska ovanligt. Och det här gör att trådar om >vanliga< (för de är i majoritet) rollspel inte behöver nämna någonting om hur de ska spelas utifrån den mall de allra flesta klassiska rollspelen använder sig av. Det finns en stor funktion att sätta en etikett på de spel som inte följer de här traditionella uppbyggnaderna. Och egentligen kommer den funktionen finnas så länge det finns förhärskande sätt att spela rollspel på. Det har ju luckrats upp och de mer traditionella spelen har tagit inspiration från forge-teorierna, men faktum kvarstår att jag måste precisera vilken resolution jag använder mig av när jag pratar rollspel, medan de som spelar med handlingsresolution inte behöver göra det. Eller åtminstone väldigt sällan.

Det beror väl på inom vilka grupper du rör dig? Här kanske det är så, på story-games är det annorlunda.

Att klumpa ihop spelen du nämner kräver i mina ögon ett rejält skohorn: olikheterna är många och stora och grupperingen beror i mina ögon på att spelarna tvingar in allt de tycker är bra i samma kategori.

 

[Godzillikles]

Alla termer som är på engelska.
Jag tycker engelska är ett lite småtråkigt språk överhuvudtaget (man kan undra varför jag studerade det på universitet), men det är inte därför jag är trött på dem, utan för att de passar så illa in när man pratar svenska; det blir som en röd stoppskylt i en mening, Eller En Hemsk, Onaturlig Rytm Klart Motsvarande Att Skriva Alla Ord Med Inledande Versal.
Ett av de mest störande exemplen för mig är det engelska ordet goblin. Det lämnas inte bara oöversatt för det mesta, det är också något av det vanligaste man stöter på (i D&D/Pathfinder), och - OCH, det går inte att böja på ett vettigt sätt. Gobliner? Goblingar*?
Jag är alltså lite trött på det, men jag accepterar det med relativ lätthet, särskilt som de små liven är så karismatiska i Pathfinder. I mina egna kampanjer undviker jag dem dock helt, till förmån för vättar, småtroll, dvärgar, svartalfer och alla andra bra svenska termer som finns för att beskriva samma nisch i sagosammanhang.

*Goblingar är det vi till sist enades om. Många gånger bättre än att säga Goblins, åtminstone.

 

[Godzillikles]

Själv använder jag och vi i min grupp mer än gärna förkortningar och vi upplever tvärtom att konversationen flyter på snabbare och smidigare, särskilt när vi pratar om engelska spel. D&D, WoW och SWtOR är t.ex. både snabbare att säga och snabbare att uppfatta än Dungeons and Dragons, World of Warcraft och Star Wars - the Old Republic. Både erfarenhetspoäng och experience points är också rätt tungrodda jämfört med XP.

Det gäller inte bara engelska saker: Även SL rullar lättare än spelledare och HP bättre än hälsopoäng, hit points eller kroppspoäng (och som bonus behöver man inte fundera på vad förkortningen faktiskt betyder*, eller hur abstrakt man vill att det skall vara).

Jag fattar ju att det är olika för olika människor, men vi upplever det alltså som en ganska stor vinst i hastighet, fattningsförmåga och energiåtgång att genomgående använda rätt mycket förkortningar.

*Är dessutom rätt säker på att minst en person i gruppen inte vet hur man läser ut förkortningen.

 

[Organ]

Jag kanske missade något i diskussionen men jag uppfattade att oviljan mot förkortningar som en del hade gällde i skriven text och inte i informellt tal vid spelbordet. Jag personligen har märkt att jag och de jag spelar med mer än gärna använder förkortningar när vi spelar och att det förenklar kommunikationen markant. Detta gäller naturligt endast när alla inblandade har full koll på förkortningarna och dess betydelser. Om man t ex har med en nybörjare med begränsad kunskap om det aktuella systemet så får man ju självklart lägga lite band på sig.

/Anders

 

[dawnrazor]

Jag är trött på att folk ska hitta på nya namn på saker som redan har fungerande namn.
Det blir inte coolare, eller ballare, eller häftigare, eller nyare - bara för att man kommer på nya namn. Det är fortfarande samma skit idag som det var för 40 år sedan.

På svenska heter det: rollspel, spelledare, spelare, rollperson, spelledarperson, grundegenskap, färdighet, nackdel, fördel,...

Förklara för mig varför ett rollspel skulle bli bättre bara för att man döper om termerna i spelet.
Det är ungefär som att tro att det blir renare bara för att man säger lokalvårdare istället för städare.

+4723

 

[Rymdhamster]

Då är väl originalet, Hitpoints, bättre.

Ja, bortsett från att det är på engelska.

 

[Organ]

Då är väl originalet, Hitpoints, bättre.

Ja, bortsett från att det är på engelska.

Om man vill ha en svensk term så tycker jag att Skadepoäng funkar bra. Det har jag alltid använt.

/Anders