Nekromanti Till dom trista stridssystemens lov!

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Från en tråd om prat som jag ska svara på strax! Men ville bryta ut detta.

Sapient;n228476 said:
Och en sista reflektion - egentligen är vi generellt sett ju faktiskt inte särskilt bra på att spela ut stridande karaktärer särskilt väl heller, bara för att det i de flesta spel finns en massa mer stridsinriktad mekanik. Undantag finns ju säkert - men så länge mångas kritik av långa strider är att de blir enformiga och "ping-pong:iga", så skulle jag säga att då är det ju faktiskt ganska mycket samma sak som att låta någon utan fantasi eller inlevelse försöka rollspela ett övertalningsförsök.

Rörelse, finter, överraskande attacker, variation mm är ju egentligen otroligt viktigt i närstrid - "jag hugger", runda efter runda, tyder ju på exakt samma fantasilöshet och bristande inlevelse/förståelse/förmåga. Men vi köper det. Vi ser inte det som samma brist.

Egentligen borde ju SL kanske svara "så, du bara står där och gör ett utfall, den här rundan också? Okej, men du - orchen har läst din fantasilösa stil för länge sen och har +4 på undvika för att du gör samma sak gång på gång"...
1.
Well, en tanke inom OSR-bubblan som kommit är den här... det finns spel, såsom Baron Munchausen och Penny For My Thoughts, som är nästan som berättartävlingar (jag tycker PFMT är otroligt dåligt designat med många dåliga cues men det är en annan sak). The Mountain Witch är också lite så. Spelaren blir satt under en förhörslampa. "DU! Berätta något intressant om kungen i detta rike, NU!" (PS Jag har personligen inget emot såna inslag, jag kan droppa hela ättesagan i landet Karovenia inkl konflikten med den missbelåtna pretendentgrenen av familjen, Havolskterna, på fem röda sekunder. Eller vad det nu är som behöver komma från the top of my dome.) Men, många blir paralyserade av det. (Har ironiskt nog en kompis som är otroligt förväntansfull på andras kreativitet samtidigt som han själv är den mest fantasilösa nånsin. Jag är nog tvärt om, jag är van vid att bre på ordentligt med en långt-från-mittfåran snowflake-rollis som är allra bäst alt allra sämst på nåt. Som Mukoi som typ vägrade slåss till partyts stora förtret.)

Och det finns också spel som är mer tillbakadragna, typ Fia och Backgammon. Man kan sitta där ta det lite lugnt och chilla med sina tärningar. Men, många tycker det är trist.

Det som D&D lyckas med är att man kan välja efter humör och ork och dagsform. Känner man för att göra Matthew Mercer-style (även om jag tycker han är en dålig DM så är han bra på att beskriva strider) stridsbeskrivningar så gör man det. Känner man för att bara "äh jag slår med yxan igen" (för att använda frasen som en viss onämnd OSR-skribent myntat) så gör man det. Jag tycker det är en stor fördel jämfört med alla uschliga stuntbonusar i Exaulted etc.

2.
Däremot älskar jag när det gemensamma tankemöblemanget får ta del i striden. Välta stolar, knuffa ner monster i hål, dra barbarer under vattnet tills dom drunkar, gömma sig i tunnan med ett blåsrör osv osv. Sånt är guld värt <3 Har fått till det bra som spelare i DW (nämner den sessionen igen nedan) men när jag provade att vara GM funkade det inte alls. Samma sak med Fate, har inte fått till det där heller. Femman är det närmaste men då är det snarare mina pretties som är kreativa i hur dom plågar RP, än tvärt om.


3.
En tredje sak med D&Ds enformiga strider som jag ser som ett plus är att det är lite som att veila dom. Innan jag började i OSR-gruppen provade jag att spela fyran en session. Men det var så himla hemskt med alla detaljerade beskrivingar av uppsprättade kobolder osv. (Har numera vant mig vid sånt + gått i terapi. Men jag var en väldigt hypersensitive rollspelare länge.) Att striden är så abstrakt med lite vapenskrammel, stridspoäng och försvar är på vissa sätt skönt!
PS (i det tjugonittiosjuska användandet av "PS"), en anledning till att jag tycker att namnen "försvar" och "stridspoäng" som SåS (guh, hatar den förkortningen) använder är så himla lyckade är att det är så jag gillar att se striderna, att man får en rejäl skada när man går ner på 0 stridspoäng men fram till dess är det mest clang-clang-clang-went-the-shortsword, zing-zing-zing-went-the-bow. Zorro fäktas mot Robin Hood och visst är det spännande att se hur dom tappar och vinner fotfäste (stridspoäng) tills en ger sig eller går ner, och får slå death saves och ett slag på lingering injuries och kanske blir av med ögat eller armen eller bara en skråma eller dör helt. Men jag ser det inte som nån "trädfällning" där varje HP-loss är en köttskada tills kotletten är helt avverkad.


4.
En fjärde sak är det här: "Vad tar du med dig till striden?" Anledningen till att 5e har sina olika manövrar och klasser och feats och spells och olika vapenskada är inte nödvändigtvis för att striden i sig ska bli intressant. Utan för att det kan ibland vara väldigt viktigt vad man "bring to bear" så att säga. Jag älskar brädspelet Star Wars Rebellion men det fick kritik av många recensenter för att ha ett trist och ointeraktivt stridsystem. (Plottrigt, tillade SU&SD, men dom hade missförstått reglerna, så...) Man har lite taktikkort som ibland är relevanta, man kan välja vilka av fiendernas skepp som dör först (kan vara väldigt viktigt) men i grunden är det bara något som ska rullas igenom, det är inte världens intressantaste minigame. Men. Att stridssystemet i SW: Rebellion är som det är gör det otroligt viktigt vilka styrkorna kring dom olika stjärnorna är, vad man har i sin build queue, om man har planerat för en trench run, om man vågar gå upp mot en destroyer osv osv. Striderna i sig må vara triviala men detaljerna i dom gör spelet runt striderna väldigt tense och viktigt. Samma sak med D&D. Det kan vara Oh Shit Run för bara några strigor när man har låga nog stridspoäng. Eller så kan man jaga en ogre på flykten om man har förutsättningarna på sin sida. Tycker intressant. Sen är själva pingpongen inte det jag lever för. På samma sätt är det delvis pga dom mer intressanta karaktärs-"builds"en som gör att jag föredrar femman över Svärd och Svartkonst. Inte för att jag vill ha "combat as art" utan för att det man väljer att ta med sig ner i grottan -- inkl sin egen kropp och sina färdigheter- kan vara skillnaden mellan liv och död. Do you go to the dungeon to find out how to make peace with your days in the dungeon?

5.
För det femte: hastigheten i pingpongmatcherna.
Första gången jag DM:ade femman för Pilzemann oroade han sig för att det skulle bli trista pingpongstrider men alla strider dom råkade ut för var väldigt snabba och tog upp kanske 5% av spelmötet. I femman är det mycket glaskanoner både bland pretties och RP så det är lätt att få totalstryk och det är lätt att ge totalstryk, beroende på hur tärningarna faller. Senare samma dag GM:ade han DW för mig och då tog dom tre striderna upp 90% av spelmötet. Dom var bra och intressanta iofs och jag kommer aldrig glömma dom eftersom jag blev en abborre. Men, det är inget system som jag vill byta till i mina egna spel, även om det var dom bästa striderna i mitt liv.

Det är nämligen så här att jag lever inte för att strida, jag strider för att leva!
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Tack Arfert det betyder otroligt mycket att få en like från dig, eftersom (min negativa reaktion på) coolhetsbonusen i FOSG (som så vitt jag kunde se liknade Exaulteds stuntande) var en av katalysatorerna till mina tankegångar om detta!???
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Det är många kloka poänger - jag håller med om mycket, men vill kommentera en del (vare sig jag håller med eller ej - det kommer ju framgå...).

Jag vill först säga att jag också tycker fiktionen i D&D faktiskt är bra - HP må heta "HIT points", men förklaringen har ju överlag (de flesta versioner jag läst) betonat att det inte bara är hur mycket blod och kött RP kan förlora, utan just moral, övertag, ork mm - och först mot slutet riktigt kritiska sår. Och ju mer systemet också gått mot att återfår merparten av det efter bara några minuters återställning, desto mer har det betonats också av mekaniken. (Den som till äventyrs sitter kvar, låst i föreställningen att en RP på 1 HP blöder från tusen sår och ser ut som en nåldyna med alla pilar, får ju tycka det känns orealistiskt i så fall...)

2097;n228508 said:
Det som D&D lyckas med är att man kan välja efter humör och ork och dagsform. Känner man för att göra Matthew Mercer-style (även om jag tycker han är en dålig DM så är han bra på att beskriva strider) stridsbeskrivningar så gör man det. Känner man för att bara "äh jag slår med yxan igen" (för att använda frasen som en viss onämnd OSR-skribent myntat) så gör man det. Jag tycker det är en stor fördel jämfört med alla uschliga stuntbonusar i Exaulted etc.
Jag håller med. Och jag kan se framför mig att ifall vi skulle börja ställa krav på att varje person som spelar en krigare för varje runda i strid lägger fram en historiskt korrekt - och nydanande - stridsplan, skulle urarta i en skrikmatch* väldigt snabbt - "Du kan väl inte använda ett spjut så där! Det är totalt orealistiskt!?" "NÄ! Lindybeige visar att..." "Lindybeige är en djävla amatör! Knyght Errant har en video där..."

Osv.

Men min poäng var mest assymmetrin. Vi köper att hög STY, weapon proficiencies, nån "slåssig" feat osv. gör en D&D-karaktär till en fullfjädrad krigare (för sin level iaf) oavsett hur den spelas. Men däremot är en RP med social inriktning inte *fullfjädrad* bara för att motsvarande är uppfyllt, utan tvekar om just det där med behövs det spelas ut också eller ej?

Skulle vi vinna något på att skapa samma "utrymme" för utlevnad i strider? Tveksamt. Passar det för den spelgruppen så fine. Men risken är väl att det skulle skapa samma skevhet - den som är talför och påläst får fördelar, den som inte är det får mindre utrymme i spelet. Så det är nog inget jag skulle rekommendera...


2097;n228508 said:
Däremot älskar jag när det gemensamma tankemöblemanget får ta del i striden. Välta stolar, knuffa ner monster i hål, dra barbarer under vattnet tills dom drunkar, gömma sig i tunnan med ett blåsrör osv osv. Sånt är guld värt <3 Har fått till det bra som spelare i DW (nämner den sessionen igen nedan) men när jag provade att vara GM funkade det inte alls. Samma sak med Fate, har inte fått till det där heller. Femman är det närmaste men då är det snarare mina pretties som är kreativa i hur dom plågar RP, än tvärt o.m
Min erfarenhet är att huvuddelen av "ansvaret" för att få till, ligger på SL - att försöka se till att miljön där strider kan förväntas utspela sig alltid beskrivs så att sådana saker kan hända. Och - jag tror iaf - detta är ganska oberoende av spelstil, om det inte handlar om spel där det är mycket inslag av samberättande, alla är vana vid det och tar in egna saker utan att det ifrågasätts osv.

Dvs även om det nu är väldigt "osr:igt" och allt inte är preppat i förväg att SL kan rigga sina "battlegrounds" veckan innan spelmötet, så måste SL lite se att ha lite props (mentalt, om inte annat) att kasta in så fort det känns på vippen. Genom att göra det, och genom att (som du säger 2097, se till att SLP använder sig av det) så kan spelarna iaf börja göra det.

Jag försöker - efter exempel från Eksem, som gjorde det väldigt bra i Dark Sun för 4th ed. - också tänka på hur strider kan göras annorlunda, kanske utan att använda stridsregler överhuvudtaget, utan att använda andra färdigheter.

Eller bara sådana saker som kasta på spelarna begränsningar (tex pga miljön) - ni är på ett krängande fartygsdäck, om ni vill använda avståndsvapen måste ni först slå för balans för att se om ni kan tajma skottet rätt i krängningar. Om en del skott riskerar att kastas bort, börjar spelarna fundera på "vad kan vi annars göra?" osv. Det brukar funka himla bra för mig.


2097;n228508 said:
Men det var så himla hemskt med alla detaljerade beskrivingar av uppsprättade kobolder osv. (Har numera vant mig vid sånt + gått i terapi. Men jag var en väldigt hypersensitive rollspelare länge.) Att striden är så abstrakt med lite vapenskrammel, stridspoäng och försvar är på vissa sätt skönt!
Jag har nog aldrig varit känslig för det, men det har heller aldrig gett mig särskilt mycket oavsett - för mig är tex "splatterfilm" nästan det samma som komedi, inte alls skräck eller spänning. Det är absolut "over the top". Och om en strid i rollspel börjar handla om kroppsdelar som flyger åt olika håll och tarmar som väller ut, då känns det som Monty Python - inte Game of Thrones.


2097;n228508 said:
Sen är själva pingpongen inte det jag lever för. På samma sätt är det delvis pga dom mer intressanta karaktärs-"builds"en som gör att jag föredrar femman över Svärd och Svartkonst. Inte för att jag vill ha "combat as art" utan för att det man väljer att ta med sig ner i grottan -- inkl sin egen kropp och sina färdigheter- kan vara skillnaden mellan liv och död. Do you go to the dungeon to find out how to make peace with your days in the dungeon?

(...)
Första gången jag DM:ade femman för Pilzemann oroade han sig för att det skulle bli trista pingpongstrider men alla strider dom råkade ut för var väldigt snabba och tog upp kanske 5% av spelmötet. I femman är det mycket glaskanoner både bland pretties och RP så det är lätt att få totalstryk och det är lätt att ge totalstryk, beroende på hur tärningarna faller.
Att det blir "ping-pong" ofta och även under helt olika regelsystem (även om det blir det olika mycket, som var en del av slutsatsen som jag delvis tog bort ur citatet ovan) beror snarare på den metastruktur nästan alla rollspel har, att spelarna ska få göra saker lite i "tur och ordning" (hur nu det ser ut i respektive spel) och sen måste även "hte bad guys" göra något.

Dels det och dels att strid i rollspel är som Hollywood-filmer i förhållande till verkligheten. 99% av alla stridsscener oavsett tidsperioder förfaller till samma kaotiska melee där en grötig massa stridande delar in sig i par och bankar på varandra, medan kameran går från hjälte till hjälte (och bara passerar för statisterna som dör där emellan).

För precis så funkar ju också ett rollspel - all fokus på hjältarna.

Och återigen, om vi skulle kräva att spelarna gjorde något annat, något som följde en historisk taktik eller så, så skulle a) få veta vad de skulle göra, b) nästan alla skulle ha skittråkigt nästan hela tiden. Hur roligt är det att ha plats 4, andra ledet i en falang? (Eller manipel, eller svinfylking, eller tercia eller vilken massformation som nu skulle kunna vara tillämplig...)

Ens om vi satte oss ned och skapade regler som gav massor av taktiska bonusar för samfällt handlande och disciplinerat uppträdande - vem skulle någonsin använda dem?

Det det är värt att lägga krut på, det tror jag just är miljön - gör det "användbar" - och som ovan, att se till att striden "betyder något" i de långa loppet.




*) hälften av grälen börjar med kommentaren "jag drar mitt svärd från ryggen..."
:)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
Så jag har en extrem åsikt, men sedan när har det stoppat mig :p? Strid bör max ta 2 stridsrundor och vara superdödlig. Då vinner eller förlorar man snabbt så det blir inte tråkigt, det behöver inte vara så avancerat och det är spännande! Det leder också till att man går combat as war mycket hårdare. Och jag är alltid gladare när jag kan bränna ner någons hus, ha förberedda rakbladstrådar som fäller och lemlästar dem när de flyr och sedan skjuta dem i ryggen när de ligger i resterna av deras krossade lemmar och liv än när jag har en ärlig strid med dem.

Så, enkelt och farlig + snabbt + combat as war + gore = Glad God45.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Önskar att jag kunde ge två likes pga ditt inlägg innehöll orden "Lindybeige är en djävla amatör". Det är en ro och lisa för själen att läsa sågningar av honom.


Sapient;n228546 said:
Men min poäng var mest assymmetrin. Vi köper att hög STY, weapon proficiencies, nån "slåssig" feat osv. gör en D&D-karaktär till en fullfjädrad krigare (för sin level iaf) oavsett hur den spelas. Men däremot är en RP med social inriktning inte *fullfjädrad* bara för att motsvarande är uppfyllt, utan tvekar om just det där med behövs det spelas ut också eller ej?
Har som sagt löst det genom att varna mina spelare redan vid karaktärsskapandet att dessa färdigheter inte används men att traits/ideals/bonds/flaws används. Har givit dom en modifierad skill-lista:
Följande skills är borttagna:
Deception
Intimidation
Performance
Persuasion
Insight

Följande används bara som passives:
Arcana
History
Investigation
Nature
Religion

Och följande används som vanligt:
Athletics
Acrobatics
Sleight of Hand
Stealth
Animal Handling
Perception (dvs oftast som passive, vilket är "som vanligt" för Perception)
Medicine
Survival

Att detta nerfar vissa klasser det ger jag blotta fanken i. Spelarna vet vad som gäller när dom skapar sina RP.

Sapient;n228546 said:
Dvs även om det nu är väldigt "osr:igt" och allt inte är preppat i förväg att SL kan rigga sina "battlegrounds" veckan innan spelmötet, så måste SL lite se att ha lite props (mentalt, om inte annat) att kasta in så fort det känns på vippen. Genom att göra det, och genom att (som du säger 2097, se till att SLP använder sig av det) så kan spelarna iaf börja göra det.
När jag gör mina egna dungeons vilket var ett tag sen brukar jag lägga in Fate-aspekter i rummen. Men, jag kallar dom aldrig för det vid bordet och man "invokar" dom inte heller. Dvs jag begär inte att dom ska säga "Jag invokar 'Rows and Rows of Crates' för att få +2 på mitt Stealth-rull" utan "Jag gömmer mig bakom lådorna". Men, att dom är till för fiske av advantage och disadvantage (om inte annat) är ju helt klart, dock med "natural language" ist för "aspekt-språk". Och, om dom kan användas till annat (fiction first ftw) är det ju ännu bättre. Ist för "Jag lägger aspekten 'Crates on Fire' på rummet" så... så brinner helt enkelt rummet. Som när Koebel skulle beskriva spellen Invisible: "No one can see you."

Sapient;n228546 said:
Jag har nog aldrig varit känslig för det, men det har heller aldrig gett mig särskilt mycket oavsett - för mig är tex "splatterfilm" nästan det samma som komedi, inte alls skräck eller spänning. Det är absolut "over the top". Och om en strid i rollspel börjar handla om kroppsdelar som flyger åt olika håll och tarmar som väller ut, då känns det som Monty Python - inte Game of Thrones.
Vill göra separat tråd för detta men jag har varit MKT känslig. Har hoppat av tre kampanjer (varav två såna jag hittat här på WRNU) efter ett spelmöte pga exakt detta och tänker ofta på det med mycket dåligt samvete. Men, det är en saga för en annan dag.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
God45;n228552 said:
Så jag har en extrem åsikt, men sedan när har det stoppat mig :p? Strid bör max ta 2 stridsrundor och vara superdödlig. Då vinner eller förlorar man snabbt så det blir inte tråkigt, [...] och det är spännande!
Håller helt med om detta.

God45;n228552 said:
det behöver inte vara så avancerat
Men om det är avancerat med en massa feats och skit kan det göra det bättre. Enligt "what you bring to bear"-teorin.

I Barrowmaze körde vi fult som fan med klister och snubbeltråd mot skeletten bakom vår hemmabyggda "dungeonator"-sköldvagn och det var glorious. Men, att jag dessutom hade mina monk skills gjorde det inte sämre direkt!

God45;n228552 said:
Så, enkelt och farlig + snabbt + combat as war + gore = Glad God45.
Gore:t är väl snarare en nackdel för mig men det andra gillar jag!
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
God45;n228552 said:
Så jag har en extrem åsikt, men sedan när har det stoppat mig :p? Strid bör max ta 2 stridsrundor och vara superdödlig. (...) Så, enkelt och farlig + snabbt + combat as war + gore = Glad God45.
TVÅ stridsrundor? Det är ju en hel evighet...


:)

Det är inte mitt ideal, nödvändigtvis, men under rätt omständigheter ska ett kompetent stridssystem så klart kunna hantera det - vilket är sällsynt - lika väl som en utdragen utnötningsstrid, där kombatanterna till slut krälar i leran och gråter av utmattning men vägrar ge upp innan alla motståndare är döda. Och de flesta strider bör kunna vara någonstans på skalan mitt emellan - och alla ska vara meningsfulla.

Så är det ju tyvärr väldigt sällan...
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Älska ?????-filmer. Och, tycker att det är just detta som stridspoäng-systemet möjliggör. Det är först när stridspoängen går ner till noll som svärdet verkligen träffar.

Innan står samuraierna och tittar på varandra. Lite footwork, en tvekan i blicken… beroende på om dom slår över eller under försvarsvärdet och i vilken takt deras stridspoäng rasar.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
2097;n228670 said:
Älska ?????-filmer. Och, tycker att det är just detta som stridspoäng-systemet möjliggör. Det är först när stridspoängen går ner till noll som svärdet verkligen träffar.
Ja - och en tanke jag lekte med, som nu känns inspirerande igen maa detta - är att tex låta spelarna använda sig av andra färdigheter för att "attackera".

Tex intimidate (om en nu har den typen av färdigheter i spelet, eller rollspelar det eller ...). I samma scen, fast jag valde det kortaste klippet typ, så har de ju en lång konversation som också är lite av en "battle of wills". Och varför då inte ta in att sådant kan förekomma - så när svärden väl dras, har 20 HP redan kryssats av, pga hotelser, förtäckta förolämpningar som måste bemötas (eller leda till "loss of face") mm - och svärdshugget kommer bara precis när sista, avgörande "stridsrundan" äger rum.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Men min take är att sån intimidering i grund och botten grundar sig i färdigheten med svärdet. "Attackerna", även om det är svärdsrull, kanske består av blickar, eller lyfta svärdet hotfullt, eller som du säger lite 'how appropriate, you fight like a cow'-pikar. Det är ändå grundat i str+prof snarare än cha eller honor. Tänker jag…? ? Detta inlägg grundat i viljan att fangirl-försvara D&D som det är snarare än att bygga upp något vettigt från grunden. Som sagt, det tyckaren tycker, bevisar beviserskan.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
2097;n228684 said:
Men min take är att sån intimidering i grund och botten grundar sig i färdigheten med svärdet. "Attackerna", även om det är svärdsrull, kanske består av blickar, eller lyfta svärdet hotfullt, eller som du säger lite 'how appropriate, you fight like a cow'-pikar. Det är ändå grundat i str+prof snarare än cha eller honor. Tänker jag…?
Det kan absolut funka. Men jag är nog kanske tvärtom.

Jag tänker att här kan finnas en chans för spelarna att ösa på. De där poängen "riddaren" la på typ "heraldik" - tycker hen att det går att använda och kan förklara varför ("jag vet att hens förfader gjorde bort sig i slaget vid Sekigahara..."), så kör i vind. Nån med två levels av rogue som tycker att "sleight of hand" går att använda för att göra motståndaren nervös, genom att "fejka finter", lajta med armarna instoppade i ärmarna osv. Okej, slå för det. (Eller hur vi nu har resolutionen...)

För det där är en attityd jag gillar att ha som SL - "anything goes" så länge spelarna kan presentera ett skäl som verkar rimligt. Då - tror jag iaf - att det också kan uppmuntra lite "utsvävningar" i rollpersonsbygget.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
Sapient;n228683 said:
Ja - och en tanke jag lekte med, som nu känns inspirerande igen maa detta - är att tex låta spelarna använda sig av andra färdigheter för att "attackera".

Tex intimidate (om en nu har den typen av färdigheter i spelet, eller rollspelar det eller ...). I samma scen, fast jag valde det kortaste klippet typ, så har de ju en lång konversation som också är lite av en "battle of wills". Och varför då inte ta in att sådant kan förekomma - så när svärden väl dras, har 20 HP redan kryssats av, pga hotelser, förtäckta förolämpningar som måste bemötas (eller leda till "loss of face") mm - och svärdshugget kommer bara precis när sista, avgörande "stridsrundan" äger rum.
Jag tänker också att sådant går in under attackrullningen. Om man måste ha med sådant alls. Speciellt i D&D. Eftersom vad du gör här är att göra vad 3er edition gjorde och sno fighterna roll som bäst på att slås. Nej, jag tycker inte om det. Det är obalanserat, det straffar spelare som spelare fightern och jag tycker inte det passar med estetiken av att man är en äventyrare. Vad bryr jag mig om hot eller förolämpningar när mitt jobb är att gå in i The Tomb of Horrors och min släkt är 8000 år av shit farmers.

Så, hatar det tematiskt, hatar fluffet och hatar att du besudlar ordentliga stridsmekaniker med den vidriga styggelsen som är skill systemet.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
God45;n228711 said:
hatar att du besudlar ordentliga stridsmekaniker med den vidriga styggelsen som är skill systemet.
Det var så jag tänkte också :p

God45;n228711 said:
Så, hatar det tematiskt, hatar fluffet
Detta däremot kan ju funka. Kan gott tänka mig en Sword Master-liknande (från The Secret of Monkey Island) rollperson som har lika skarp tunga som svärd. Så länge dom använder sin svärdsskill för att göra det. Det är den dödliga situationen som ger deras ord tyngd.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
2097;n228729 said:
God45, vad tycker du om den moddade skill-listan som jag postade tidigare i den här tråden?
Den är väldigt, väldigt bra. Den tar bort skills som bör vara player skills. Den gör passiva skills där Cleriken eller Magikern bör få saker men inte tjuven på ett bra sätt. Och skillsen som är kvar är saker man brukar rulla för. Jag gillar det verkligen :)

Om man ska ha en skill list är det här bästa sättet att göra det på. Jag har gått ett steg längre och kör utan skills så att folk bara rullar sina atributer. Men det är svårt att göra i vissa editions och då är din lösning ideal :)
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
I femman finns det ju tillåtelse i DMG att köra med bara grundegenskaperna. Man kan lägga till tool & weapon proficiencies om man så vill och det är nog bra. Men jag är nöjd med min nerstrippade skill-lista. Hur obalanserad den än må verka mot skillmonkeys och face-klasser så får dom suck it up.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
2097;n228749 said:
I femman finns det ju tillåtelse i DMG att köra med bara grundegenskaperna. Man kan lägga till tool & weapon proficiencies om man så vill och det är nog bra. Men jag är nöjd med min nerstrippade skill-lista. Hur obalanserad den än må verka mot skillmonkeys och face-klasser så får dom suck it up.
Vet man vad som gäller när man skapar sin karaktär är det bara att inte skapa en skill monkey tycker jag :)
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
2097;n228520 said:
Tack Arfert det betyder otroligt mycket att få en like från dig, eftersom (min negativa reaktion på) coolhetsbonusen i FOSG (som så vitt jag kunde se liknade Exaulteds stuntande) var en av katalysatorerna till mina tankegångar om detta!???
You are welcome. När det gäller Exalted så har jag spelet, men aldrig orkat läsa det.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Oj, inte jag heller, orkat läsa Exalted dvs. Alla mina (miss?) uppfattningar som gjort att jag inte gillar deras stuntsystem kommer härifrån. Och, härifrån ? ?
 

Jarl

Hero
Joined
17 Sep 2003
Messages
1,790
Tycker ni inte att det finns en tendens att enkla stridssystem (enkla vad gäller val/tärningsrullande) också är rätt simpla när det gäller den data som rullandet sedan bygger på? Och på så vis genererar ointuitiva resultat? Det kan vara att jag inte spelat så många rollspel, men ofta är "tråkiga" system väldigt... speliga och inte speciellt realistiska.

Exempel:
Om en riddare (med helrustning etc) mötte två bönder med spjut skulle de flesta D&D-liknande regelsystem skapa en fajt där det är en relativt farlig situation för riddaren. Varje bonde skulle ha en ca 30-40% att allvarligt skada eller döda riddaren med varje attack. Rimligtvis borde bönderna inte ha den minsta chans i en sådan situation. Man kan göra det än mer extremt genom att ersätta bönderna med vildhundar eller något annat som är mindre troligt att kunna skada en riddare.

Man skulle kunna justera reglerna så att rustningar är bättre, men spelmässigt hamnar man i problemet att när man inte kan leka med specialmanövrar och liknande, ja då blir det bara en mer utdragen strid där folks träffchanser minskar, eller?

Finns det enkla regelsystem som skapar hyfsat trovärdiga stridssituationer?
 
Top