Själv spelade jag både ett av de mest friformiga scenariona, Rollspelet Rollspel, och ett som hade väldigt mycket regler, Western-äventyret. Jag hade fruktansvärt kul på bägge men jag kan förstå de som inte tyckte om CoC-scenariot då en av arrangörerna för Rollspelet Rollspel var borta under det arret för att han satt och skrev scenariot som då blev färdigt när vårat pass var över och jag tror det skulle spelas passet efteråt. Nu tror jag dock att man bör vara beredd på att det är mycket improvisation i Köksmixers scenarion (de skrev Rollspelet Rollspel, CoC samt Kelter) då det är det samt rollspelande som det går ut på i stort sett.
Jag spelade även Kelter TNG och jag hade det mycket trevligt, även om min karaktär skulle vara tystlåten i ett scenario där inget händer, men jag gillar stämningen i Kelter och vi hade en av Köksmixer som SL vilket gjorde sitt till. Jag kan förstå att de som hade en 16-årig grabb som inte kunde något om Kelter-världen som SL inte hade så roligt. Själv tycker jag det var starkt att göra ett scenario där det inte händer något spännande och får en intresserad av hur det kommer gå för dessa nya karaktärer i Kelter TNG-kampanjen, jag ska definitivt försöka spela det nästa gång.
Rollspelet Rollspel var så flippat som det ska vara, om inte ännu värre och jag tror inte ens jag ska försöka beskriva vad som hände där, men det var enbart improvisation och karaktärsbeskrivningarna (jepp, plural) var högst på ett par ord. Någon som försökt spela kanske ett bord någon gång? Lätt var det nog inte, själv fick jag bland annat spela ett bord som är stolt, men fruktansvärt kul, faktiskt.
Western-äventyret var jag till en början lite tveksam till, det var inte mer karaktärsbeskrivning än tidigare Western-scenarion och en massa speldata som jag inte brukar vara överförtjust i. Att jag sen inte lyckades förstå vad som hade hänt i första delen som jag inte hade spelet gjorde inte saken bättre, men jag efter att SL och en spelare förklarat det mesta så var jag med och när jag sen började fundera över min karaktär, Clarissa Montpelier (eller nåt sånt) så blev jag mer och mer positiv. Även om äventyr som går ut på att skjuta och vålda inte brukar vara min kopp te så blev det väldigt kul, dels pga de stora slitningarna inom gruppen (som gärna hade fått vara större i min grupp dock =]) och att det verkligen blev äkta Spaghettiwestern-känsla. Jag ska helt klart försöka hoppa med i sista delen som spelas på SydCon.
MVH Olle Johansson
Chefredaktör,
www.rollspel.nu
