Men då kommer vi till frågan om varför de olika tirak-grupperna anser att de alla ska organisera sig under vem-det-nu-var-som-ledde-dem och samarbeta för att föra "internationellt" krig mot dvärgarna. Fler av dem borde ju ha varandra lika mycket som arvsfiender som någon annan grupp.
Angående EON:s shamanism, med tanke på att det verkligen fungerar o är rätt så användbart, varför använder inte sig fler grupper av shamaner? Varför är det bara barbarstammar?
Också, jag skulle säga att flertalet barbarfolk som lever utsprida på större territorium absolut vill kunna kommunicera med varandra på långväga håll.
För att dra lite flera paralleller till Wheel of time. Jag ser på Tirakernas shamaner lite som Aiel folkets Wise ones. Dvs de står över stam och klan och alla shamaner arbetar mot vad som är bäst för Tirakernas släkte som helhet och arbetar även för att minska Mörkrets inflytande inför kommande peripeti. Det hindrar dem inte från att i fredstid syssla med interna bråk och ibland stridigheter. De kan ske meningsskiljaktigheter dem emellan om vad som är bäst för dem, men vid tillräckligt stora hot så sluter de samman under en ledare, en hövdingarnas hövding så att säga.
Förmågan att bli schaman är något man föds med så alla kan inte springa runt på andeplanet hur som helst. För majoriteten kommer denna redan vid födseln men för ett ytterst få manifesteras den i senare ålder.
När förmågan kommer så krävs det rätt guidning och skydd för att inte sinnet ska lämnas förstört av pyskotropiska krafter. I vissa fall kan det även sluta med att själen förstörs/löses upp/återgår till gud eller vart själen nu kommer ifrån, den kanske till och med äts upp av en demon på andeplanet innan födseln, vilket då resulterar i ett dödfött barn. Ett förstört sinne leder till mentala handikap vid födsel.
Vissa raser är bättre på att hitta dessa individer och guida dem, som tiraker.
Anledningen till att det inte är vida spritt är för att de flesta religioner ser på schamanism som något hedniskt. Dessutom vill gudarna inte ha en massa personer vandrar runt på andeplanet för att livnära demonerna där. Då är det bättre att deras själar helt enkelt blir kvar i den kropp de föds till, även om själens sinne kan bli lite brutet i processen.
Schamaner kan på äldre dar drabbas av något som liknar alvernas borttoning fast för dem innebär det att du inte längre vill existera på det fysiska planet utan helt övergår till att existera på andeplanet. Andeplanet har då istället blivit deras verklighet. Vad blir det av dessa schamaner kan man undra. Jag tro de flesta ansluter sig till sin gudoms celestiska varelser och med tiden kanske tom förvandlas till en av dem.
Ju närmre den kommande peripetin Mundana kommer desto fler personer kommer det föddas med förmågan att vandra runt på andeplanet. Detta kommer innebära att fler och fler mäktigare demoner kommer leta sig mot dessa delar av andeplanet, då det helt enkelt blir mer tillgång på lättfångat byte som kan livnära och göra det möjligt att enklare manifestera sig på Mundanas yta.
Vad gäller kriget mellan dvärgar och tiraker så ser jag det lite som följande. Den officiella anledningen till krigen mellan dvärgar och tiraker är enligt boken. Det är vad som nedtecknades i historieböckerna för att dvärgarnas heder etc inte ska skadas lika mycket. Den mer inofficiella anledningen är något helt annat.
För mig har det att göra med en gruppering av dvärgar som av någon anledning arbetat för att stärka Mörkrets inflytande/makt. Tirakernas shamaner/orakel siade om detta vilket föranledde de första kriget där de lyckades manövrera dvärgarna till att anfalla alverna. På så sätt kunde en mindre styrka av tirakernas bästa krigare ledda av schamanerna ta sig in i dvärgfästet och oskadliggöra hotet. Detta uppdagades dock av dvärgarna och Tirakerna kom ej levande ut ur fästet. Dvärgarna såg detta som en attack mot alla dvärgar och en vanhelgning utan dess like då det kirurgiskt utvalda målet var en av deras högst ärade Samar präster och hans klanfränder. Ett storskaligt krig bröt ut då ut mellan tirakerna och dvärgarna, som dels även beror på att dvärgarna kände skam och förlorat en del av sin heder genom att låta detta ske.
Det andra kriget bröt ut för att det på nytt uppdagats att Samar prästerna höll på stärka Mörkrets makter och slutade först efter Samars fäste förstörts och klanen utrotats.
I det tredje kriget siade shamanerna åter igen om saker som höll på att hända i Khazim-Renk-Ghor där ett nytt helveteshål höll på att öppnas upp då dvärgarna grävt sig längre och längre ner i berget. Det slaget som hölls vid Kilitzpassagen var mer spel för gallerierna för att vinna tid så att tirakerna återigen kunde infiltrera dvärgfästet (tillsammans med mäktiga Drezin dvärgar denna gång) för att rasera hela det gruvsystem som ledde ner mot avgrunden.
Ghor-dvärgarna kom sedan att överge denna del av gruvsystemet men visa influenser bland dvärgarna fick gruvmästarna att sakta men säkert att påbörja utgrävningen igen. Här har jag sedan planer på att min spelgrupp ska få försöka stoppa ett öppnande av detta innan peripetin slår till och det är för sent.
Detta är även en anledning till att Tirakerna i nutid håller på att samla Vrakher i Kiaz. Jag tänker mig att de har ett naturligt skydd emot urskuggans inflytande/varelser och de hyser till och med ett enormt hat emot dem då de ursprungligen härstammar från samma värld fast där tillbad en annan gud som inte klarade sig undan peripetierna och slukades av urmörkret (som behövde näring i väntan på att Antichton ska närma sig Mundana igen). Deras gud är borta men deras hat består. Kanske kan de tom se urskuggans agenter för vad de igentligen är och därför vill tirakerna ha dem nära, som skydd för "doppelganers".
De barbarstammar som behöver komminucer via långa avstånd gör så med löpare eller folk på hästrygg. I vissa delar kanske till och med varningseldar användas, typ kraggbergen där en eld kan ses på långa avstånd under natten. Somliga använder tom korpar eller brevduvor för att skicka meddelanden mellan fasta bosättningar.
Ett annat sätt att sprida information är på något av de ting/festivaler/möten eller vad de olika stammarna nu har för traditioner där de träffas. Vissa kraggstammar kanske tom måste vänta tills vår isarna smälter och möten mellan stammarna tillåts igen. Detta medför inget snabbt flöde av information mellan stammarna, men sedan är de inte heller lika civiliserade som tex Jargier, så det kanske är brukligt att det tar längre tid för dessa stammar att organisera något, om de inte gör det via schamanerna.