solvebring
Superhero
Ringen! Lätt.Man borde utveckla nån slags hemligt handslag. Eller bära klack-ringar med en stiliserad D20.
... The One Ring...
Ringen! Lätt.Man borde utveckla nån slags hemligt handslag. Eller bära klack-ringar med en stiliserad D20.
One Ring to rule them (Nördarna) all, One Ring to find them,solvebring said:Ringen! Lätt.Man borde utveckla nån slags hemligt handslag. Eller bära klack-ringar med en stiliserad D20.
... The One Ring...
Likväl är det ofta de mest fanatiska rollspelarna som är rollspelshobbyns ansikte utåt, dvs rollspelsföreningarnas gamla rävar och SVEROK's representanter.Dante said:Njaäeeej … jag skulle inte gå så långt som att säga att den genomsnittlige rollspelaren är sån. Visst har jag stött på min beskärda del av kufar genom åren (X antal konvent sedan 1986), men de flesta rollspelare är som folk är mest.Sjunde inseglet said:En genomsnittlig rollspelare (och här utgår ju från möten med hundratals svenska rollspelare) är en nörd/tönt med dålig social kompetens och överdrivet intresse för saker som i allmänhet uppfattas som tråkiga och töntiga.
Va? Har jag inte? Visserligen lite sämre med tid efter barn, men tolv kvinnor hittills i år som jag fått testa rollspel och reaktionen? Kan vi beställa mer av er, har ni någon hemsida, och så vidare... Så visst kan man ta sig tid till att värva nya, kruxet är vad man ska ge dem när de har fått pröva och vill spela mer och man inte hinner spelleda hur många kampanjer som helstSjunde inseglet said:En rollspelare med socialt liv, jobb, flickvän och andra hobbys har sällan tid att gå runt och värva nya medlemmar. I regel har man ju en spelgrupp som man spelar med och är ganska nöjd så. Eventuellt provar nåns flickvän på - mest för att se vad fan hennes pojkvän sysslar med - och är med vid ett speltillfälle innan hon rycker på axlarna och kommer med ett utlåtande i stil med, "Det är ju lite nördigt men verkar harmlöst..."
Inte gillar direkt, men det är så som bilden av feminitet-maskulinitet ser ut, (vare sig den beskriver män-kvinnor eller inte) och det påverkar människor. Det finns ett tryck på att man ska leva upp till dessa könsroller. Förenklat kan man väl säga att om människor inte gör en medveten ansträngning, så följer vi samhällets normer by default.hjk said:Artikeln om kvinnor och rollspel fick en hel del kritik på piruett-bloggen för att den påstod att kvinnor var si och män så. Samtidigt så verkar de flesta resonera precis så i den här tråden. Dvs, kvinnor gillar känslor, kärlek och relationer (eller vad det var.
<3Arvidos said:Visst är det lite problematiskt att slänga sig med uttalanden om hurudana män, kvinnor och rollspelare är. (autister!) Jag ville driva hem poängen att rollspel inte är neutrala produkter bara för att de designats som vi alltid designar dem. De tilltalar en liten grupp människor, och avtänder andra, och det är inget mystiskt med det egentligen. Vill man ändra på detta behöver man vara medveten om det.
w176 said:<3Arvidos said:Visst är det lite problematiskt att slänga sig med uttalanden om hurudana män, kvinnor och rollspelare är. (autister!) Jag ville driva hem poängen att rollspel inte är neutrala produkter bara för att de designats som vi alltid designar dem. De tilltalar en liten grupp människor, och avtänder andra, och det är inget mystiskt med det egentligen. Vill man ändra på detta behöver man vara medveten om det.
Ja, jag kan själv känna likadant ibland, men jag tror att mycket av det har att göra med att mycket av feminismens kritik riktas till just mig som man. Jag blir ständigt utpekad som boven, men hey! jag bidrar till en patriarkal samhällsstruktur utan att alltid vara medveten om det, så det stämmer ju.Någon skrev något om behovet av att skrika när han tvingades tänka på feminism hela tiden.
Nej, det är inte motsägelsefullt, men det ger väldigt liten effekt om man bara talar teori och tror att man är medveten bara för att man lärt sig några begrepp. Det omvända hade egentligen varit mer konstruktivt för att främja kvinnor i rollspelshobbyn.Någon annan skrev om att det gick bra att spela rollspel och sedan prata feminism under cigg-pausen.
Saker är inte misogyna bara för att de utspelar sig i superpatriarkala miljöer. Man kan med fördel använda sådana miljöer för att problematisera kvinnoförtryck, rentutav, ta Zhang Yimous film 'Den röda lyktan' som ett av miljoner exempel på det. (I rollspelsväg kommer jag på rak arm på Qin, Tekumél, GURPS Arabian Nights och i viss mån Vampire som exempel på spel som gjort det bra).Vill verkligen inte göra spel som är mer misogynistiska än de redan är (ofta genom att utspela sig i en miljö som är inspirerad av en tid eller plats som är mindre jämställd än nuvarande Sverige och inte genom ett medvetet designval).
D&D är ett fucking -föredöme- på genusbiten numera, i det att minst vart tredje slumpmässigt monster i dess monsterböcker är en kvinna. Därmed gör D&D en fullständig in-your-face mot en av de mest hårt cementerade patriarkala strukturerna ('inte slå kvinnor'), eftersom dussinmonster i D&D i princip finns till för att dödas. Den enda fantasy öht annars där jag kan komma på att det är ok att ha kvinnor som kanonmat är Legend of the Seeker, och den rika förekomsten, heck, -dominansen-, av kvinnliga dussinskurkar var också typ dess enda försonande drag...DND är för övrigt verkligen inte boven i detta längre då det finns gott om bilder föreställande en karaktär är en kvinnlig whatsitsface (drakblorf eller något) eller halvdemon.
Är det i konventssammanhang (arrangerade pass, rollspelsbar eller dylikt) så verkar det ju förståeligt (dit går ju folk som redan är nyfikna). Har du däremot hittade främlingar på stan, krogen eller jobbet och sedan tagit deras nummer för att senare introducera dem för rollspel så är jag mäkta imponerad.MrG said:Va? Har jag inte? Visserligen lite sämre med tid efter barn, men tolv kvinnor hittills i år som jag fått testa rollspel och reaktionen? Kan vi beställa mer av er, har ni någon hemsida, och så vidare... Så visst kan man ta sig tid till att värva nya, kruxet är vad man ska ge dem när de har fått pröva och vill spela mer och man inte hinner spelleda hur många kampanjer som helstSjunde inseglet said:En rollspelare med socialt liv, jobb, flickvän och andra hobbys har sällan tid att gå runt och värva nya medlemmar. I regel har man ju en spelgrupp som man spelar med och är ganska nöjd så. Eventuellt provar nåns flickvän på - mest för att se vad fan hennes pojkvän sysslar med - och är med vid ett speltillfälle innan hon rycker på axlarna och kommer med ett utlåtande i stil med, "Det är ju lite nördigt men verkar harmlöst..."
Vilket jag anser vara bäng. Den tid under vilken fantasyrollspelen utspelas är »fantasitid« eller »hittepåtid«, inte historiskt korrekt medeltid.RealDream said:Rollspelshobbyn fick genomslagskraft i fantasy-genren. Där var det fokus på medeltida företeelser. Där var det fokus på en västerländsk feodalism. Där var det fokus på ett mansdominerat samhälle.
Kvinnor gavs inget utrymme i rollspelen, eftersom de inte gavs något utrymme under den tid rollspelen utspelades.
Det finns inget »kanske« där.Mr.Walker said:Jag tror att våld och krig alltid intresserat män mer än kvinnor för att vi kanske rent biologiskt är mer aggressiva och våldsbenägna.
Ymir said:Undrar om det är därför min sju och ett halft-åriga dotter ÄLSKAR Legend of the Seeker. Hon missar inte ett avsnitt.Den enda fantasy öht annars där jag kan komma på att det är ok att ha kvinnor som kanonmat är Legend of the Seeker, och den rika förekomsten, heck, -dominansen-, av kvinnliga dussinskurkar var också typ dess enda försonande drag...