Nekromanti To whom it may concern

[Mekanurg]

För övrigt måste jag passa på att tillägga att jag ser att vi bör ha ett gemensamt upprop kring att få till en nyversion av Wastelands. Jag vill minnas att omslaget pryds av en kvinna i Mad Max utstyrsel långt före Mad Max
: Fury road blev fanbärare för feminismen! Faktiskt en stor sannolikhet att Wastelands faktiskt sådde fröet till feminismen i Fury road.

Are you serious?

Hursomhelst har jag häromåret samlat på mig rättigheten att använda WL-materialet och varumärket. Men jag orkar inte skriva ett helt sådant spel själv.

 

[Rymdhamster]

Givetvis tycker jag inte att ALLA som gillade Åsas inlägg gjorde det för att dunka sig själv på ryggen, jag gillade ju Åsas inlägg tillexempel.

Då tror jag vi är en del av orsaken till det efterföljande grälet på spåret i alla fall. För jag tror man (det vill säga en del av oss inklusive mig) kommer att tycka att dina inlägg blir betydligt rimligare om man tänker sig att du istället skrev (Dvs menade) något i still med:

1. Åsa förtjänade att få en jäkla massa gillande.
2. En del av de som gillade hennes inlägg känns som att de gjorde det bara för att ställa sig in, bara för att sedan ignoera allt hon sa.

Krank får gärna rätta mig om jag har fel här.

Jag vill absolut inte försöka tvinga dig namnge vem som borde höra till vilket kategori. Jag tog mig själv som exempel för att jag försökte vara rätt tillbakadragen i diskussionerna. Jag tryckte gilla på Åsa (med fler) för att jag tyckte det hon sa var jäkligt vettigt. Och sen sa jag inte så mycket mer för jag tyckte andra sagt det som behövde sägas.

Det var lite därför jag tog lite illa upp av dina kommentarer angående detta sedan, för hur jag än försökte läsa snällt kunde jag inte tolka det du skrev på ett annat sätt. Det är först när jag läst dina andra inlägg och istället tänkt "vad borde inläggen om gillanden ha sagt för att passa ihop med dessa andra inlägg".

Jag antar att det beror på om man tenderar att stoppa in ord mellan raderna eller inte. Jag försöker själv undvika det, eftersom jag vill basera min tolkning på vad en person faktiskt har skrivit. Inte en massa ord de kanske eventuellt tänkte skriva men glömde. Annars kan man ju inte lita på vad någon säger =)

 

[Mundo]

~Snippet~

Förlåt för att jag fick dig att känna dig obekväm. Facebook är dock ett publikt forum så jag antog att något du skriver där var okey att citera dig på, precis som om du skrivit något i en tråd på rollspel.nu så hade jag antagit att det var okey att citera dig på det.

Om du vill så tar jag bort delarna om dig i min post, det är enbart ett exempel och jag tog det för att det var relevant just nu. Min tanke var inte "hö hö, nu ska jag använda Åsas inlägg för att pusha min egen agenda!" Om du tolkade mig som huvudproblemet i det hela så var det kanske så.

Jag kan använda ett annat hitte-på exempel istället.
Än en gång, sorry för att jag gjorde dig obekväm.

Med det drar jag mig ur den här tråden med eventuellt undantag för att höra vad Radioaktiv tyckte om det hela.

EDIT: Det blev alltså stolpskott av det hela.

 

[Krille]

Jag skulle också uppskatta om ni dristar er till att fråga om ni kan citera mina Facebook-inlägg innan ni slänger upp dem här på wrnu. Inte för att jag på något sätt skäms för eller ångrar vad jag sagt, det blir bara trevligare för mig om jag vet vad som står på det här forumet eller inte.

Det här är faktiskt något som vi moderatorer ofta missar, eftersom vi inte alltid vet vad som är privat eller utifrån och vad som sägs på andra ställen på forumet.

Så här säger reglerna om att citera andras Facebook-inlägg.

Regel 5: Respektera integriteten. Lägg inte upp privata meddelanden eller epostmeddelanden för allmän beskådan utan att ha alla inblandades tillstånd.

Visst, Facebook nämns inte explicit, men det ingår i integriteten.

 

[krank]

Om det vore så enkelt som att det stannade vid det här. Jag upplever ibland att man drar "våldtäktskultur"-begreppet än längre. Att vara emot könskvotering i företagsstyrelser blir våldtäktskultur.

Jag har inte sett någon påstå att motstånd mot könskvotering i företagsstyrelser skulle vara ett uttryck för våldtäktskultur. Jag kan såklart inte påstå att det aldrig hänt, men jag delar inte din upplevelse här. Snarare upplever jag det som att "våldtäktskultur" lite för ofta pratas om som något som enbart gäller invandrare, specifikt muslimer, snarare än något som genomsyrar vår kultur (som i exemplen jag gav). Att våldtäktskulturen bland "infödda svenskar" påstås inte finnas eller åtminstone inte ha några som helst likheter med våldtäktskulturen från andra länder.

Jag säger nu inte nödvändigtvis att du sagt så, men jag har sett den attityden även här på forumet.

En bra utgångspunkt tror jag är att utgå ifrån att personen på andra sidan inte medvetet kämpar för ett patriarkat och sexuell objektifiering/äganderätt över kvinnors kroppar.

Jag utgår alltid från att folk i sina egna huvuden vill väl. Jag utgår från att väldigt få som uttrycker sig rasistiskt själva uppfattar det de uttrycker som rasistiskt och jag utgår från att väldigt få som uttrycker sig sexistiskt ser sig själva som sexister.

Dock, även om det kan framstå som annat ibland så är jag helt ointresserad av skuldfrågan. Jag är inte intresserad av att ge någon individ någon "skuld" för något. Jag tror överhuvudtaget inte på "skuld" eftersom jag inte tror på "fri vilja" men det är en helt annan diskussion. Det som intresserar mig är att hitta användbara sätt att analysera världen på.

Det som intresserar mig är att få fler personer att låta analys gå före känslor. Jag är långt ifrån bra på det, och ofta blir jag oerhört frustrerad när jag tycker att jag påvisat ett samband men det tolkas som att jag försöker "påföra skuld". Och med frustrationen försämras min förmåga att uttrycka mig.

Om jag till exempel skriver att "alla män agerar för att upprätthålla patriarkatet", så betyder det i mitt huvud inte att jag ger alla män något ansvar för patriarkatet eller att varje man borde känna skuld för sitt bidrag till patriarkatet. I mina ögon har jag bara påpekat ett sakförhållande - det är omöjligt, i mina ögon, att växa upp i vårt samhälle utan att hjärntvättas med en massa skumma uppfattningar om manligt och kvinnligt, om sexualitet, makt, värderingar och så vidare.

Jag agerar också för att upprätthålla patriarkatet. Sällan medvetet, aldrig med illvilja, jag skulle inte beskriva det som att jag har någon "skuld", men det betyder inte att jag inte gör det. Jag kommer antagligen inte att helt och hållet kunna sluta agera för att upprätthålla patriarkatet med mindre än total hjärntvätt, att hela min personlighet utraderas och ersätts med en som tränats och vuxit upp i en jämställd utopi. Det bästa jag kan hoppas på är att bli medveten om de sätt jag agerar för att upprätthålla patriarkatet och sedan försöka begränsa detta agerande så gott jag kan.

Men jag har inte hittat något sätt att förklara det här på utan att skriva för långt (som här) eller att det upplevs som förolämpande och skuldpåförande. Ofta när jag skriver långt upplevs det ändå som kränkande och förolämpande och skuldpåförande. Trots att jag uttryckligen skriver att skuldfrågan inte ens intresserar mig.

 

[Mundo]

Visst, Facebook nämns inte explicit, men det ingår i integriteten.

OT som fan men....
En text skriven på en facebook vägg som kommer upp i mitt flöde för att en av mina vänner på facebook "gillat" det kan väl knappast klassas som "privata meddelanden eller epostmeddelanden"?

 

[Rymdhamster]

EDIT: Det blev alltså stolpskott av det hela.

Jag trodde vi gjorde framsteg

 

[Radioaktiv]

Mundo: Jag uppskattar ditt svar, och jag tänker ge ett längre vettigt svar när jag inte sitter och skriver tenta. Känns inte som något jag vill stress-svara på.

 

[Tsianphiel]

Förlåt för att jag fick dig att känna dig obekväm. Facebook är dock ett publikt forum så jag antog att något du skriver där var okey att citera dig på

Det enda som gör mig obekväm är att bli pratad om i tredje person. Vad det gäller Facebookinlägget, ja jag hade uppskattat om du till exempel kommenterat i tråden och sagt "jag vill gärna citera dig på wrnu, om det går bra." Mest som en artighetsgrej. Jag hade till exempel frågat dig om jag hade velat dra in något du sagt på ett annat forum i det här forumet. Jag vet inte vem du är, nämligen, eller om du är bland mina facebookvänner.

Om du vill så tar jag bort delarna om dig i min post, det är enbart ett exempel och jag tog det för att det var relevant just nu. Min tanke var inte "hö hö, nu ska jag använda Åsas inlägg för att pusha min egen agenda!" Om du tolkade mig som huvudproblemet i det hela så var det kanske så.

Nej inte alls. Du är bara en av många som pratat om mig, och inte med mig. Men nu pratar du ju med mig

Än en gång, sorry för att jag gjorde dig obekväm.

Än en gång, du gjorde mig inte obekväm med citatet. Däremot blir jag illa till mods när folk (och inte bara du) pratar om mig och inte med mig. Jag föredrar att vara inblandad i diskussioner snarare än att vara en del av det som diskuteras.

 

[krank]

EDIT: Struntar i det för att allt viktigt redan sagts, also pga Åsas bra poäng om att inte prata om henne.

 

[Mogger]

Jag Likeade Åsas inlägg för att jag tyckte att det var bra och talande och viktigt och ignorerade sedan alla ANDRA inlägg efter det och gav mig inte in diskussionen alls (eftersom jag redan deltagit i en kvadriljon genus-diskussioner och inte längre har lust, men uppskattar att andra gör det, på ett bra sätt).

Jag vet naturligtvis inte om jag är representativ, men givet antalet "gilla" utgör jag väl 5% eller nått åtminstone

 

[Mundo]

Mundo: Jag uppskattar ditt svar, och jag tänker ge ett längre vettigt svar när jag inte sitter och skriver tenta. Känns inte som något jag vill stress-svara på.

Sluta sitta på rollspel.nu! Plugga tenta för helsike!

~Snippet~

Är färdig i den här tråden (förutom just med Radioaktivs svar som jag tycker ska bli intressant). Vill du fortsätta diskutera det med mig hänvisar jag till PM :3

 

[erikt]

Om jag till exempel skriver att "alla män agerar för att upprätthålla patriarkatet", så betyder det i mitt huvud inte att jag ger alla män något ansvar för patriarkatet eller att varje man borde känna skuld för sitt bidrag till patriarkatet. I mina ögon har jag bara påpekat ett sakförhållande - det är omöjligt, i mina ögon, att växa upp i vårt samhälle utan att hjärntvättas med en massa skumma uppfattningar om manligt och kvinnligt, om sexualitet, makt, värderingar och så vidare.

Medan jag, och säkert många andra, skulle tolka den formuleringen som ett påstående om att "alla män" agerar aktivt och medvetet för att "upprätthålla patriarkatet". Och med en medveten handling följer naturligtvis ansvar för handlingen.
Så om du tänker skriva något sådant misstänker jag att det är säkrast med en del extra, förklarande, text om du vill undvika att folk missförstår vad du menar.

Att sedan inte alla håller med om det påståendet (oavsett tolkning) är en annan sak.

 

[obak]

Jag har inte sett någon påstå att motstånd mot könskvotering i företagsstyrelser skulle vara ett uttryck för våldtäktskultur. Jag kan såklart inte påstå att det aldrig hänt, men jag delar inte din upplevelse här. Snarare upplever jag det som att "våldtäktskultur" lite för ofta pratas om som något som enbart gäller invandrare, specifikt muslimer, snarare än något som genomsyrar vår kultur (som i exemplen jag gav). Att våldtäktskulturen bland "infödda svenskar" påstås inte finnas eller åtminstone inte ha några som helst likheter med våldtäktskulturen från andra länder.

Jag säger nu inte nödvändigtvis att du sagt så, men jag har sett den attityden även här på forumet.



Jag utgår alltid från att folk i sina egna huvuden vill väl. Jag utgår från att väldigt få som uttrycker sig rasistiskt själva uppfattar det de uttrycker som rasistiskt och jag utgår från att väldigt få som uttrycker sig sexistiskt ser sig själva som sexister.

Dock, även om det kan framstå som annat ibland så är jag helt ointresserad av skuldfrågan. Jag är inte intresserad av att ge någon individ någon "skuld" för något. Jag tror överhuvudtaget inte på "skuld" eftersom jag inte tror på "fri vilja" men det är en helt annan diskussion. Det som intresserar mig är att hitta användbara sätt att analysera världen på.

Det som intresserar mig är att få fler personer att låta analys gå före känslor. Jag är långt ifrån bra på det, och ofta blir jag oerhört frustrerad när jag tycker att jag påvisat ett samband men det tolkas som att jag försöker "påföra skuld". Och med frustrationen försämras min förmåga att uttrycka mig.

Om jag till exempel skriver att "alla män agerar för att upprätthålla patriarkatet", så betyder det i mitt huvud inte att jag ger alla män något ansvar för patriarkatet eller att varje man borde känna skuld för sitt bidrag till patriarkatet. I mina ögon har jag bara påpekat ett sakförhållande - det är omöjligt, i mina ögon, att växa upp i vårt samhälle utan att hjärntvättas med en massa skumma uppfattningar om manligt och kvinnligt, om sexualitet, makt, värderingar och så vidare.

Jag agerar också för att upprätthålla patriarkatet. Sällan medvetet, aldrig med illvilja, jag skulle inte beskriva det som att jag har någon "skuld", men det betyder inte att jag inte gör det. Jag kommer antagligen inte att helt och hållet kunna sluta agera för att upprätthålla patriarkatet med mindre än total hjärntvätt, att hela min personlighet utraderas och ersätts med en som tränats och vuxit upp i en jämställd utopi. Det bästa jag kan hoppas på är att bli medveten om de sätt jag agerar för att upprätthålla patriarkatet och sedan försöka begränsa detta agerande så gott jag kan.

Men jag har inte hittat något sätt att förklara det här på utan att skriva för långt (som här) eller att det upplevs som förolämpande och skuldpåförande. Ofta när jag skriver långt upplevs det ändå som kränkande och förolämpande och skuldpåförande. Trots att jag uttryckligen skriver att skuldfrågan inte ens intresserar mig.

Krank, det här är ju ett väldigt fult sätt att argumentera. Att först komma in med pukor och trumpeter och avfyra en bredsida. Sedan när folk kommer blir arga och sårade över dina anklagelser så vänder du 180 grader och svarar deras indignation med att du inte är intresserad av skuldfrågor, och dessutom inte tror på den fria viljan. Det visar att du inte vill lyssna på dom med avvikande åsikter och framstår snarare som om du bara predikar för de redan frälsta, sådant äter upp förtroendekapital i en rasande takt.

 

[Inkognito]

Jag har inte sett någon påstå att motstånd mot könskvotering i företagsstyrelser skulle vara ett uttryck för våldtäktskultur. Jag kan såklart inte påstå att det aldrig hänt, men jag delar inte din upplevelse här. Snarare upplever jag det som att "våldtäktskultur" lite för ofta pratas om som något som enbart gäller invandrare, specifikt muslimer, snarare än något som genomsyrar vår kultur (som i exemplen jag gav). Att våldtäktskulturen bland "infödda svenskar" påstås inte finnas eller åtminstone inte ha några som helst likheter med våldtäktskulturen från andra länder.

Jag säger nu inte nödvändigtvis att du sagt så, men jag har sett den attityden även här på forumet.

[...]

Bara väldigt kort svar då jag inte orkar detta problemet just nu, anser att det inte kanske inte hör hemma på forumet, och definitivt blivit lite av ett parallellspår i denna diskussion.

Det är absolut ett verkligt problem när män gömmer sig som du nämner. Särskillt de som (tycker att de) sköter sig och för vilka beteendet i alla avarter är helt ofattbart vill ju gärna peka på andra män som de identifierar som så långt bort som möjligt från sig själva.
Men det är samtidigt ett problem att det ena får väldigt mkt uppmärksamhet (nej det i sig är inte ett problem), medan det andra problemet tystas ned (av bland annat media och polisledning..) vilket gör många förvirrade. Det går alltså åt båda håll.

Därav att jag anser att man inte ska bunta ihop problemet till en så stor grupp som möjligt, utan istället bryta ned det till flera problem så att man kan träffa så nära som möjligt och få folk att identifiera sig. Istället för att svara "även vita män" (eller hur den hashtagen nu är) så bör svaret vara: "Det är ett annan del av problemet. Misshandel i Sverige är fortfarande ett problem även om det massmördas". Trots att de må tillhöra samma övergrupp av problem, med säkerligen flera paralleller och gemensamma kringproblem och drivkrafter.

 

[krank]

Krank, det här är ju ett väldigt fult sätt att argumentera. Att först komma in med pukor och trumpeter och avfyra en bredsida. Sedan när folk kommer blir arga och sårade över dina anklagelser så vänder du 180 grader och svarar deras indignation med att du inte är intresserad av skuldfrågor, och dessutom inte tror på den fria viljan. Det visar att du inte vill lyssna på dom med avvikande åsikter och framstår snarare som om du bara predikar för de redan frälsta, sådant äter upp förtroendekapital i en rasande takt.

Jag är definitivt intresserad av att lyssna på människor med avvikande åsikter, men inte när den avvikande åsikten gäller mina avsikter. Jag hävdar nämligen att jag varit väldigt sparsam med faktiska anklagelser. Det är olyckligt att jag varit såpass otydlig att det jag skrivit upplevts som anklagelser, och ansvaret för det missförståndet hamnar naturligtvis delvis hos mig.

Det du citerar är inte en 180-sväng utan ett försök att förtydliga, ge bakgrund till annat jag skrivit. Om det upplevs som en 180-sväng så är det bara ett ännu tydligare tecken på att jag uttryckte mig otydligt och dåligt och uppenbarligen alldeles för kort till att börja med.

Jag svarade inte på folks indignation, för övrigt. Jag svarade på Inkognitos text om att jag borde utgå från att folk vill väl (fritt tolkat). Uppenbarligen är min uppfattning i frågan såpass främmande att den behöver förklaras för att annat jag säger ska bli begripligt.


Jag ber om ursäkt för att jag de senaste dagarna låtit min frustration över vad jag uppfattat som en ovilja att lyssna förvandlas till överdrivet kategoriska uttalanden och onödigt elaka tolkningar av det en del forumiter skrivit.

Som jag skrev i det du citerar: "Och med frustrationen försämras min förmåga att uttrycka mig."


Vad tycker du är bäst svar på indignation man själv anser grundlös eller baserad på missuppfattningar? I min naiva värld mår missuppfattningar bäst av att korrigeras. Men jag kan ha fel.

 

[Hans E Magnusson]

Jag utgår från att jag gillade Åsas inlägg, minns inte men gjorda inte det så borde jag nog gjort det. Jag ska erkänna att jag inte ens läste inlägget men anar nog ungefär vad hon skrev.... Och utgår från att det nått jag kan stå bakom men jag gillade det för att jag gillar att hon skrev här på forumet, jag önskar att hon gjorde det oftare, kanske inte främst för hennes feministiska inlägg (såklart uppskattar jag dom) utan för hon är ju egentligen en superstar när det gäller rollspel och spel förböveln. Vilket forum skulle inte vilja ha henne snackades om spel.

 

[Lukas]

Tsianphiel : du skrev att du tyckte det var okej att gilla inlägg och sedan inte göra mycket mer än så, men känner du att det ligger något i påståendet att det känns som det var samma personer som gillade inlägget som sedan ignorerade det?

och OT är du okej med att folk hela tiden pratar om dig som Åsa eller hade du föredragit om folk använda ditt nick?

 

[Arfert]

OT:

Jag vill minnas att omslaget pryds av en kvinna i Mad Max utstyrsel långt före Mad Max: Fury road

Det var väl typ en spansk köpbild?

 

[obak]

Vad tycker du själv är bäst svar på indignation man anser grundlös eller baserad på missuppfattningar? I min naiva värld mår missuppfattningar bäst av att korrigeras. Men jag kan ha fel.

Tänk dig för på vilket sätt din ton uppfattas av andra, sådana här formuleringar har inget syfte för konstruktivt diskussion.