Om jag ska prata om min egen relation till Tolkien.
Min faster läste Bilbo för mig när jag var liten, blir fortfarande nostalgisk när jag ser den boken hemma hos henne. Sedan fick jag själv läsa Sagan om Ringen, lånat av henne. Jag var otroligt kär i böckerna (min första rollspelskaraktär många år senare var en Alv-ranger, inspirerat av Legolas).
Men, jag växte ganska snabbt ifrån Tolkien, visst, jag älskar böckerna, men jag upptäckte i mitten på 90-talet Warhammer, som var en mer fantasieggande värld för mig med mer gråtoner.
När jag var typ 13 hade jag fantiserat ihop mitt eget fantasyepos Skuggan över Mysteria som jag började skriva ner på skrivmaskin. Jag har fortfarande kvar de första kapitlen av första boken i en mapp och en karta jag brukar ta fram och skämmas lite över då och då. Men, jag gillar fortfarande storyn och världen jag byggde då, den var en blandning av Tolkiens robusta och välgenomtänkta världsbygge och Warhammervärldens mörker och nyanser av grått.
Så jag skulle säga att Tolkien är en väldigt stark bas, och en plattform som modern fantasy inte skulle finnas utan.