Nekromanti Tolkien och jag

[erikt]

Och hur förökar sig orcher då?
Finns det några orch damer?

Tolkiens orcher förökar sig sexuellt, precis som alver och människor.
Kvinnliga orcher finns det därmed också, men hur deras familjestrukturer ser ut eller hur de lever "till vardags" får vi aldrig reda på.

 

[skaraborgarn]

Tolkiens orcher förökar sig sexuellt, precis som alver och människor.
Kvinnliga orcher finns det därmed också, men hur deras familjestrukturer ser ut eller hur de lever "till vardags" får vi aldrig reda på.

Stod något om kläckningshålor i rollspelet sagan om ringen.
I filmerna, jag orkade bara se den första när de skapar uruk-hai verkar det vara helt uppåt väggarna.

 

[Bifur]

För min del är Tolkien trots sina brister nr. 1 i genren. Styrkorna överväger helt enkelt:

- Språkligt är det få som kan konkurrera (LeGuin och Susanna Clarke kanske är nära, vill också minnas att jag tyckte Guy Gavreil Kay skrev bra men minnet är lite oklart...)

- Världsbygget är på många vis ännu oöverträffat. Här finns kanske mer konkurrens men majoriteten har bara mycket innehåll, men sällan lika genomtänkt, där Tolkiens avstamp i sin världs språk och myter ger honom försteg.

- Lite flummigt men förmågan att korrelera (kanske söker jag ett annat ord här?) sin värld mot vår världs egen historia och myter ger en stark känsla av igenkänning utan att (någonsin?) göra en direkt spegling eller analogi. Jag tycker Tolkiens böcker är av den karaktären att ju mer läsaren vet om vår världs faktiska historia desto mer intressant framstår (en helt annan genre men en liknelse är Life of Brian som funkar på samma vis).

 

[Cissi]

Jag har läst Tolkien. Jag är inte hans största fan. Men däremot så har jag stött på hans värld i spelsammanhang ett par gånger och det har varit fantastiskt!
På SävCon för några (shit är det sex år sedan?!) så spelade jag ett scenario med bland annat Björn Wärmedal. Vi var hober, unga hober, som skulle vara med i en stor tårtbakartävling. Alltså, det var fantastiskt! Låter kanske inte superepiskt och det var det inte heller men det var sååå roligt! Jag ser att det finns potential att göra bra saker med Tolkiens värld om man inte snöar in på de stora episka skildringarna mellan Sauron och.... världen?
Min senaste kontakt med Tokien och då Bilbo, var på GothCon där Kulturkrock teater satte upp en briljant föreställning om Bilbo och dvärgarna. Har ni sett "The gamers"? Om inte ska ni göra det. Här var det samma premisser, ett gäng som var spelare och ett gäng som var RPs. Super, super kul! Jag tror inte man ska ta Tolkien på så himla stort allvar. Ha roligt med världen och inspireras av idéerna men det superepiska behöver inte vara den enda eller största styrkan med ett verk.

 

[skaraborgarn]

En herre jag var lite bekant med hade ett antikvariat. Han berättade när filmerna började göras att han hela sitt liv trott att Tolkien var från Finland.

 

[IcarusDream]

Min engelskalärare när jag gick i högstadiet studerade på samma univesitet (Oxford) där Tolkien spenderade sina sista aktiva år. Minns att min lärare beskrev honom som en vanlig brittisk gubbe som klagade på att de flesta brev han fick på universitet var räkningar, och hemma dränktes han i fan mail om Sagan om Ringen.

 

[IcarusDream]

Om jag ska prata om min egen relation till Tolkien.

Min faster läste Bilbo för mig när jag var liten, blir fortfarande nostalgisk när jag ser den boken hemma hos henne. Sedan fick jag själv läsa Sagan om Ringen, lånat av henne. Jag var otroligt kär i böckerna (min första rollspelskaraktär många år senare var en Alv-ranger, inspirerat av Legolas).
Men, jag växte ganska snabbt ifrån Tolkien, visst, jag älskar böckerna, men jag upptäckte i mitten på 90-talet Warhammer, som var en mer fantasieggande värld för mig med mer gråtoner.
När jag var typ 13 hade jag fantiserat ihop mitt eget fantasyepos Skuggan över Mysteria som jag började skriva ner på skrivmaskin. Jag har fortfarande kvar de första kapitlen av första boken i en mapp och en karta jag brukar ta fram och skämmas lite över då och då. Men, jag gillar fortfarande storyn och världen jag byggde då, den var en blandning av Tolkiens robusta och välgenomtänkta världsbygge och Warhammervärldens mörker och nyanser av grått.

Så jag skulle säga att Tolkien är en väldigt stark bas, och en plattform som modern fantasy inte skulle finnas utan.

 

[anth]

En herre jag var lite bekant med hade ett antikvariat. Han berättade när filmerna började göras att han hela sitt liv trott att Tolkien var från Finland.

Tolkien var ju linguistprofessor och talade ett dussin språk.
(han talade svenska och var INTE glad över Åke Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen)
Han talade givetvis också finska och Finland var ett av hans favoritländer:
https://www.bbc.com/news/magazine-34063157

 

[Grisodlar'n]

Tolkien var ju linguistprofessor och talade ett dussin språk.
(han talade svenska och var INTE glad över Åke Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen)
Han talade givetvis också finska och Finland var ett av hans favoritländer:
https://www.bbc.com/news/magazine-34063157

Det är ju lite synd att han ogillade Ohlmarks översättning. Det var den jag växte upp med och älskade. Jag har inte läst några nyare versioner, men fick för mig att hober heter hobbitar nu och annat i den stilen.

 

[Gabrielle de Bourg]

Det är ju lite synd att han ogillade Ohlmarks översättning. Det var den jag växte upp med och älskade. Jag har inte läst några nyare versioner, men fick för mig att hober heter hobbitar nu och annat i den stilen.

Alltså, det var ju rätt rimligt att Tolkien verkligen ogillade den, då Ohlmark inte bara felöversatte många ord och ofta bara hade direkta misstag i namn (vilket skapar en del små plot holes), men framförallt helt ändrade Tolkiens språk. Tolkiens skrev böckerna med ett väldigt avskalat och lakoniskt, nästan fackligt språk, medan Ohlmark bytte ut hela språket för att krydda det med adjektiv och superlativ, vilket mindre är en dålig översättning och mer en direkt omtolkning av boken och dess språk, vilket gör att jag tycker att Tolkiens ilska är sjukt berättigad. För att också tycka till angående att ”krydda i språk är bra”, eller ”ger mer liv” är det enkla svaret att Ohlmark var en översättare, men som i detta parallellt gått in och lekt redaktör eller ej och faktiskt brutit mot grunden i sin yrkestitel, då han klart och tydligt inte översatt Tolkiens andemening i språket.

Säger en del hur illa Tolkien tyckte när Simallirion hade som krav att Ohlmark INTE fick vara inblandad.

 

[Grisodlar'n]

Det kanske var därför jag tyckte Silmarillion var tämligen trist då. Det kanske är Ohlmarks som är det kreativa geniet som sådde fröet till min tidiga fantasyupplevelse. Då får jag höja ett glas Freeway Cola i hans ära nu då. Jag fortsätter att kalla Rivendell för Vattnadal här.

 

[skaraborgarn]

Tolkien var ju linguistprofessor och talade ett dussin språk.
(han talade svenska och var INTE glad över Åke Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen)
Han talade givetvis också finska och Finland var ett av hans favoritländer:
https://www.bbc.com/news/magazine-34063157

Juha Tokien var namnet.. Skriver böcker om mumintroll, balrogar och hur lilla My hittade en ring och blev alldeles jättejobbig!

 

[skaraborgarn]

Det kanske var därför jag tyckte Silmarillion var tämligen trist då. Det kanske är Ohlmarks som är det kreativa geniet som sådde fröet till min tidiga fantasyupplevelse. Då får jag höja ett glas Freeway Cola i hans ära nu då. Jag fortsätter att kalla Rivendell för Vattnadal här.

Det fanns en tid då översättare tilläts göra egna ändringar för att bättre passa det egna språket. Idag anses väl det inte vara riktigt okej.

Ohlmarks hade dock själv ganska stora kunskaper i bland annat isländska sagor där det liksom hos Tolkien är lakoniskt. Man kan rent spontant tycka att Ohlmarks borde ha lite förståelse för det sparsmakade.
Kanske insåg han att det kunde bli rent torftigt i svensk översättning.
Åke Ohlmarks kanske var först med "så mycket bättre"?

 

[Tant Ragnar]

När det kommer till översättning har jag bara läst Ohlmarks. Men när jag tittat på jämförelser av specifika stycken mellan original - Ohlmark - Andersson så brukar jag tycka att Ohlmarks stil är lite för blommig och Anderssons är lite för platt.

Jag föredrar nog Ohlmarks, säkert delvis också av gammal vana.

 

[skaraborgarn]

När det kommer till översättning har jag bara läst Ohlmarks. Men när jag tittat på jämförelser av specifika stycken mellan original - Ohlmark - Andersson så brukar jag tycka att Ohlmarks stil är lite för blommig och Anderssons är lite för platt.

Jag föredrar nog Ohlmarks, säkert delvis också av gammal vana.

Det blir nog ofta så.

 

[Bifur]

Det är väl ganska väl tröskat vilka fel och brister Ohlmarks hade (se exempelvis Tolkienpoddens avsnitt 19 och artiklarna Sagan om felen på Tolkiens Arda från # 19/2003, http://tolkiensarda.se/new/nummer/tspalt14.htm#innehall, och framåt) - och nej, jag har faktiskt svårt att tänka mig att det förhållningssättet var något som låg i tidsandan på 1950-talet (även om wikipedia säger mig att översättningen fick beröm i sin samtid).

Några av de rena missarna kan tillföras bristande engelska men i större drag handlade det (troligen) snarare om att Ohlmarks tillägnade sig ett ganska stort "ägarskap" över berättelsen just för att han hade egen initierad kunskap i de bakomliggande myterna. Men det är bara spekulation från min sida, sanningen är att det är ganska oklart varför Ohlmarks gjorde som han gjorde.

 

[skaraborgarn]

Det är väl ganska väl tröskat vilka fel och brister Ohlmarks hade (se exempelvis Tolkienpoddens avsnitt 19 och artiklarna Sagan om felen på Tolkiens Arda från # 19/2003, http://tolkiensarda.se/new/nummer/tspalt14.htm#innehall, och framåt) - och nej, jag har faktiskt svårt att tänka mig att det förhållningssättet var något som låg i tidsandan på 1950-talet (även om wikipedia säger mig att översättningen fick beröm i sin samtid).

Några av de rena missarna kan tillföras bristande engelska men i större drag handlade det (troligen) snarare om att Ohlmarks tillägnade sig ett ganska stort "ägarskap" över berättelsen just för att han hade egen initierad kunskap i de bakomliggande myterna. Men det är bara spekulation från min sida, sanningen är att det är ganska oklart varför Ohlmarks gjorde som han gjorde.

För lite kött på benen enligt Åke?
Att göra sig mödan att lägga till extra istället för att bara översätta är lite märkligt.
Åke ansåg nog att han visste bättre än Tolkien hur det skulle vara i Tolkiens värld.

 

[Bifur]

Åke ansåg nog att han visste bättre än Tolkien hur det skulle vara i Tolkiens värld.

Ungefär så ja, men vem vet? Internet är sparsmakat vad gäller Ohlmarks eget perspektiv. Däremot blev de olika uppfattningarna till slut personliga för Ohlmarks (och kanske för Tolkien?) vilket kulminerade i boken Tolkien och den svarta magin. En rätt tydlig indikation på att det inte bara handlade om språkliga motsättningar.

 

[skaraborgarn]

Ungefär så ja, men vem vet? Internet är sparsmakat vad gäller Ohlmarks eget perspektiv. Däremot blev de olika uppfattningarna till slut personliga för Ohlmarks (och kanske för Tolkien?) vilket kulminerade i boken Tolkien och den svarta magin. En rätt tydlig indikation på att det inte bara handlade om språkliga motsättningar.

Dvärgar och alver var nog Åkes revir.
Läst böckerna om Tolkien och den svarta magin samt det som finns på nätet. Åkes unga fru hade ihop det med någon i svenska Tolkien sällskapet etc.

 

[Daniel]

Det är sex i böckerna, men det är mer nedtonat och det är också tydligare kopplat till karaktärerna, deras personer och personliga utveckling. Jag slutade följa teveserien efter säsong fyra av flera skäl, varav ett var att jag tyckte att både sexet (framförallt tuttarna) och våldet var spekulativt på ett sätt som jag aldrig tycker GRRM var i böckerna.

Mindre snusk i böckerna. Utan jämförelse bästa fantasyn jag läst sen Tolkien.

Här vill jag med emfas inflika att det sex som förekommer i böckerna, både vad gäller erotik i samtycke och sexuellt våld, är betydligt grövre än vad som förekommer i tv-serien. Det finns scener och repliker ur böckerna som hör till det vidrigaste och grövsta jag läst. Vissa huvudpersoner i tv-serien är ju t.o.m. märkbart avsexualiserade jämfört med sina bokförlagor. Böckerna innehåller mycket grövre och hemskare sex än tv-serien. Även om det ofta bara återberättas i repliker är det mycket mer obehagligt än det någonsin blev i tv-serien.