Nekromanti Tolkien och jag

[skaraborgarn]

Jag tror alla som spelat rollspel i fantasy miljö har någon relation till Tolkien.

Jag var aldrig helsåld på Tolkien. Jag ansåg hon skriva bra men någon slags siare eller profet var han inte. Ingen idol.Jag ansåg dock att han var en bra författare.

Men vi spelade drakar och demoner och det är ganska mycket inspiration från hans verk och värld. Alve, dvärgar, orcher och hobbitar hafts de hette väl av copyright skäl för halvlängdsmän. Hade det inte varit för Tolkien hade nog ingen uppfunnit ett folkslag med pysslingar med stora fötter och runda magar.

Jag läste dock sagan om ringen gamle Åkes översättning som alal hackade på jag läste till och med om dem. jag läste Bilbo och Simarilion också. Har sett den halvrealistiska filmen och läste serieversionen om sagan om ringen men det är bara några få avsnitt. Kom väl tillsammans med filmen som var urseg.

Filmerna som kom? Ja jag har sett den första och jag tyckte men så här är det väl inte? har hobittar spetsiga öron?

Vad har du för relation till Tolkien?

 

[Grisodlar'n]

Jag fick trilogin på sommaren när jag fyllde 12. Sedan läste jag i princip igenom bokserien en gång per år i ett flertal år. Jag fick eller köpte Silmarillion ungefär i samma ålder, men den var definitivt mer svårsmält. Nu läser jag i princip bara faktaböcker, men ibland har jag varit sugen på att läsa om böckerna men jag gör det aldrig. Däremot kan jag lyssna på Radioteaterns version av trilogin - den är helt suverän.

 

[Conan]

Läste i svensk översättning 5-6 gånger mellan ålder 10-15 nånting. Svinbra böcker, med undantag för den hemska Tom Bombadill. Filmerna var helt otroliga och perfekta sånär som på legolas ninjakonster.

 

[Conan]

Jag fick trilogin på sommaren när jag fyllde 12. Sedan läste jag i princip igenom bokserien en gång per år i ett flertal år. Jag fick eller köpte Silmarillion ungefär i samma ålder, men den var definitivt mer svårsmält. Nu läser jag i princip bara faktaböcker, men ibland har jag varit sugen på att läsa om böckerna men jag gör det aldrig. Däremot kan jag lyssna på Radioteaterns version av trilogin - den är helt suverän.

Bra tips, ska lyssna på.

 

[Grisodlar'n]

Läste i svensk översättning 5-6 gånger mellan ålder 10-15 nånting. Svinbra böcker, med undantag för den hemska Tom Bombadill. Filmerna var helt otroliga och perfekta sånär som på legolas ninjakonster.

Ja, filmerna är kanon. Det kanske var tur att de strök Tom Bombadill, men färden genom Gamla skogen var riktigt bra i boken. Typ tills Bombadill dök upp med sina sånger. Kanske var Gamla skogens motsvarighet till Pedobear? Gullig, men lite för gullig. Jag fick samma känsla av Karlsson på taket också bör nämnas. Har de inte snickarbyxor båda två? Obehagligt. Jag googlade Tom Bombadill för några år sedan, men jag vet inte om jag blev klokare över hans syfte/plats i världen/motiveringar. Tydligen är väl teorin att han något urgammalt väsen.

 

[Grisodlar'n]

Bra tips, ska lyssna på.

Ja, du kommer inte att ångra dig. Kan kanske finnas på youtube eller på de där underliga strömmarna som fnns ute i cyberrymden.

 

[skaraborgarn]

Glömde att jag införskaffat några av hans andra böcker som Smeden och stjärnan och hans brev till jultomten. Riktigt rolig bok.

 

[Mekanurg]

Jag läste Ringen första gången när jag gick i åttonde klass. Sedan var jag fast. Jag har väl plöjt de där tre volymerna 50+ gånger på svenska och engelska, samt en gång på franska. Numera behöver jag inte läsa om dem eftersom jag har hela handlingen i detalj i minnet.

 

[Skarpskytten]

Jag hittade Sagan om Ringen (som den hette då) i mormors bokhylla när jag typ tio, började läsa - och var fast. Sen läste jag boken typ en gång om året minst fram till jag var en bra bit över tjugo, först i Ohlmarks översättning, sedermera alltmer på engelska. Det har nog blivit 20 genomläsningar i alla fall. Sista gången blev den nya svenska översättningen, prosan är bättre översatt än Ohlmarks, poesin sämre. I bara farten följde Bilbo, Sagor från Midgård, Silmarillion med mer med, jag läste allt som fanns på svenska under tonåren. Med åren har det blivit mindre, men jag har köpt på mig den fina Bilbo-serien, sett Peter Jacksons tre första filmer (gillade dem inte, bojkottade Bilbo) och skaffat mig en del av de böcker som kommit de sista åren också.

Den där magiska känslan som omgavs han verk från början har dött av med åren. Jag kan njuta av Tolkiens språk och beskrivningar, hans världsbygge och kreativitet, men jag klarar inte av hans sexism och rasism längre, inte heller hans konservativa eskapism. Det var A Song of Ice and Fire som blev dödsstöten för min det lilla som fanns kvar av min Tolkienvurm, den öppnade upp mina ögon för vad fantastik faktiskt kan vara. Den passar den jag är och hur jag ser på världen idag mycket bättre än vad Tolkien gör. Bilbo håller jag ännu högt, det är Ts bästa bok, och jag kommer säkert läsa Ringarna herre nån gång till i mitt liv av ren nostalgi, men i övrigt känner jag att kärlekssagan är över. Men jag har brutit upp utan bitterhet och gräl, Tolkien är och kommer alltid att ha varit den kanske störste författaren i mitt liv.

 

[Grisodlar'n]

Jag har aldrig läst A Song of Ice and Fire, är det lika mycket snusk i böckerna som i HBO-serien, Skarpskytten? Jag gillar tv-serien, men inte de omotiverade sexbitarna. Där var Tolkien en sån fröjd, det fanns inget sex som kom ivägen för den heroiska sagan.

 

[Tant Ragnar]

Grisodlar'n inte lika mycket naket i böckerna som i serien, om jag minns rätt. Men definitivt inte en heroisk saga - alla är skurkar och

Spoiler

en av de få kandidaterna till att bli heroisk hjälte dör ganska tidigt.

Vad gäller Tolkien så föredrar jag Bilbo, smeden och stjärnan och gillis bonde från ham framför ringen trilogin.

 

[Jocke]

Jag har inte slaviskt läst allt Tolkien har skrivit, men det jag gillar absolut mest och som resonerar bäst med - både nu och när jag läste den första gången är novellen Blad av Niggle som bla finns med i Träd och Blad. Den utspelar sig inte i Midgård, utan i England och handlar om typ hur man gör när man skapar något kanske?

Niggle målar dåliga tavlor, som är dåliga för att han lägger ner för mycket jobb på detaljerna och för lite på helheten - han blir aldrig klar och tavlorna blir svåra att titta på. Titeln hänvisar till att ett blad på ett träd i hans tavla är en bra upplevelse att se men hela trädet tappar charmen.

 

[Skarpskytten]

Jag har aldrig läst A Song of Ice and Fire, är det lika mycket snusk i böckerna som i HBO-serien, Skarpskytten? Jag gillar tv-serien, men inte de omotiverade sexbitarna. Där var Tolkien en sån fröjd, det fanns inget sex som kom ivägen för den heroiska sagan.

Det är sex i böckerna, men det är mer nedtonat och det är också tydligare kopplat till karaktärerna, deras personer och personliga utveckling. Jag slutade följa teveserien efter säsong fyra av flera skäl, varav ett var att jag tyckte att både sexet (framförallt tuttarna) och våldet var spekulativt på ett sätt som jag aldrig tycker GRRM var i böckerna.

Sen är bristen på sexualitet kanske en av sakerna jag numera saknar i Tolkien, samtidigt är det ju tveklöst är en av sakerna som ger dess sagokänsla.

 

[Conan]

Jag har aldrig läst A Song of Ice and Fire, är det lika mycket snusk i böckerna som i HBO-serien, Skarpskytten? Jag gillar tv-serien, men inte de omotiverade sexbitarna. Där var Tolkien en sån fröjd, det fanns inget sex som kom ivägen för den heroiska sagan.

Mindre snusk i böckerna. Utan jämförelse bästa fantasyn jag läst sen Tolkien.

 

[Tant Ragnar]

På tal om Tolkien och ASOIAF böckerna så dök den här artikeln just upp i flödet. Har inte läst den själv men verkar relevant för diskussionen.

https://winteriscoming.net/2019/05/14/george-r-r-martin-on-what-he-borrowed-from-j-r-r-tolkien/

 

[skaraborgarn]

Mindre snusk i böckerna. Utan jämförelse bästa fantasyn jag läst sen Tolkien.

Om man utgår från Tolkien så är fantasy en mycket kysk genre. e läser man Conan där han går runt och slåss och lägrar damer blir det något annat.

 

[Mekanurg]

Om man utgår från Tolkien så är fantasy en mycket kysk genre. e läser man Conan där han går runt och slåss och lägrar damer blir det något annat.

Tja, hobbitar ägnar rejält med energi åt att fortplanta sig, även om detta bara berörs implicit i LOTR: stora familjer och digra släktträd. :wink:

 

[Rymdhamster]

Tja, hobbitar ägnar rejält med energi åt att fortplanta sig, även om detta bara berörs implicit i LOTR: stora familjer och digra släktträd. :wink:

De kanske bara får stora kullar.

 

[skaraborgarn]

Och hur förökar sig orcher då?
Finns det några orch damer?

 

[Conan]

Om man utgår från Tolkien så är fantasy en mycket kysk genre. e läser man Conan där han går runt och slåss och lägrar damer blir det något annat.

Läser de samlade verken om Conan just nu. Mycket pilska och lättklädda damer, men så värst explicit blir det aldrig.