Nightowl
Champion
Jaja, skyll på oss bara! [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Nekromanti [TSOY] Skuggan av igår.
- Thread starter wilper
- Start date
Re: Spelrapport #4b
"Det var min scen, vill du ha en scen?"
"Öh... jag vet inte... jag har ingen aning, jag menar... nä?"
"Okej, då har jag en scen."
Detta utspelades lite väl ofta. Jag blev satt ur balans och bara "öh... va? Scen? Kan vi inte bara spela istället?"
Kort sagt, jag har svårt att säga "Jag vill ha en scen där jag gör det här" när jag spelar.
Jag glömde ge dig en marker för backhandslaget på slutet.
Also, stämningen kring huset var fint. Omgivningens tycken och tänken, och vad som var så lätt att höra när man bara smög omkring.
"Det var min scen, vill du ha en scen?"
"Öh... jag vet inte... jag har ingen aning, jag menar... nä?"
"Okej, då har jag en scen."
Detta utspelades lite väl ofta. Jag blev satt ur balans och bara "öh... va? Scen? Kan vi inte bara spela istället?"
Kort sagt, jag har svårt att säga "Jag vill ha en scen där jag gör det här" när jag spelar.
Jag glömde ge dig en marker för backhandslaget på slutet.
Also, stämningen kring huset var fint. Omgivningens tycken och tänken, och vad som var så lätt att höra när man bara smög omkring.
Re: Stämmningsmehåll och strider
Jag skulle å andra sidan få problem om vi måste önska scener. Tydlig scenstruktur känns för meta, jag har lite problem med det - se mitt inlägg ovan om mellanspelet. Första gången en scen var avslutad ramlade jag nästan av sängen när wilper tittade på mig med ett: "Det var min scen, vill du ha en scen?"
Jag är inte rätt människa att experimentera på när det gäller sådant, jag är rätt konservativ. Men jag tycker samtidigt att det måste bli tydligare när vi börjar på något nytt och när vi känner oss färdiga med det vi håller på med, bara inte för tydligt - å andra sidan så är jag väl mest typen som skickar en lapp till SL under eller mellan spelmöten med texten "jag vill göra det här, går det bra?"... Det här blev förvirrat. Jag beskyller måndag morgon.
Angående strider så håller jag med Elin om att det blir trist om det engagerar för många. Det hade varit roligare med utdragna strider om fler än en person kunde lägga sig i BDTP, men när det väl eskalerat dit står det mellan två personer och ingenting mer, och då sitter resten och gör... inget.
Övrigt angående spelmötet så hade jag roligt, även om ingen verkade särskilt pigg. Jag själv hade väl sovit för lite, eller vaknat för tidigt, eller någonting sådant. Det var ingen bra dag för någon av oss, tror jag, även om det trots det var rätt kul. Nu har jag en massa idéer till nästa spelmöte. Belas örfilar var guld, och så dog hon också på slutet, vilket i grund och botten var... överraskande.
Dock passande, nu jävlar är det ALLVAR.
Jag skulle å andra sidan få problem om vi måste önska scener. Tydlig scenstruktur känns för meta, jag har lite problem med det - se mitt inlägg ovan om mellanspelet. Första gången en scen var avslutad ramlade jag nästan av sängen när wilper tittade på mig med ett: "Det var min scen, vill du ha en scen?"
Jag är inte rätt människa att experimentera på när det gäller sådant, jag är rätt konservativ. Men jag tycker samtidigt att det måste bli tydligare när vi börjar på något nytt och när vi känner oss färdiga med det vi håller på med, bara inte för tydligt - å andra sidan så är jag väl mest typen som skickar en lapp till SL under eller mellan spelmöten med texten "jag vill göra det här, går det bra?"... Det här blev förvirrat. Jag beskyller måndag morgon.
Angående strider så håller jag med Elin om att det blir trist om det engagerar för många. Det hade varit roligare med utdragna strider om fler än en person kunde lägga sig i BDTP, men när det väl eskalerat dit står det mellan två personer och ingenting mer, och då sitter resten och gör... inget.
Övrigt angående spelmötet så hade jag roligt, även om ingen verkade särskilt pigg. Jag själv hade väl sovit för lite, eller vaknat för tidigt, eller någonting sådant. Det var ingen bra dag för någon av oss, tror jag, även om det trots det var rätt kul. Nu har jag en massa idéer till nästa spelmöte. Belas örfilar var guld, och så dog hon också på slutet, vilket i grund och botten var... överraskande.
Dock passande, nu jävlar är det ALLVAR.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Om att planera scener
Jo, jag märkte att det blev mycket styrning från min sida, och vi kom in i mötet med en viss obalans eftersom jag hade ägnat några dagar åt att klura över vad jag ville visa upp, och dessutom hade ett mål med alla mina scener.
Hade ni varit flera spelare så hade ni ju kunnat dra till med "Och nu vill jag ha en scen där vi äter äppelkaka!", men ensammen så är det lite svårt kanske. En aning orättvist mot dig, men jag ville ändå ge chansen att introducera något om du hade haft någon plan som låg och väntade i bakgrunden, eller någon speciell fråga du ville ta upp med nån SLP.
Inför framtiden så om vi skall köra på hårda scenklipp, och inte bara jag radar upp mina scener på löpande band, så kanske det krävs att spelarna tar en funderare före spelpasset om vilka scener de vill se så att de vet vilken sorts situationer de som de kan göra något av.
Jag tror att jag tänker fortsätta med att låta mina scener vara rätt hårt styrda mot själva huvudplotten. Men scenerna där rollpersonerna interagerar är ju de som faktiskt ger dem liv. I mina scener så blir de ju gärna en aning platta.
Jo, jag märkte att det blev mycket styrning från min sida, och vi kom in i mötet med en viss obalans eftersom jag hade ägnat några dagar åt att klura över vad jag ville visa upp, och dessutom hade ett mål med alla mina scener.
Hade ni varit flera spelare så hade ni ju kunnat dra till med "Och nu vill jag ha en scen där vi äter äppelkaka!", men ensammen så är det lite svårt kanske. En aning orättvist mot dig, men jag ville ändå ge chansen att introducera något om du hade haft någon plan som låg och väntade i bakgrunden, eller någon speciell fråga du ville ta upp med nån SLP.
Inför framtiden så om vi skall köra på hårda scenklipp, och inte bara jag radar upp mina scener på löpande band, så kanske det krävs att spelarna tar en funderare före spelpasset om vilka scener de vill se så att de vet vilken sorts situationer de som de kan göra något av.
Jag tror att jag tänker fortsätta med att låta mina scener vara rätt hårt styrda mot själva huvudplotten. Men scenerna där rollpersonerna interagerar är ju de som faktiskt ger dem liv. I mina scener så blir de ju gärna en aning platta.
Re: Om att planera scener
Poängen är just att jag inte hade någonting jag ville introducera, jag ville veta en del, och just därför att jag just då var beredd på att rälsas lite snabbt genom en story på en halvtimma så blev det en överraskning när det helt plötsligt verkade som om jag fick vara med och bestämma liksom. Eller, som om någon förväntade sig att jag skulle vilja ha scener när det och det hände på sätt och vis.
Det är lite samma sak som händer varje gång folk ser uppmanande på mig i Bläck (fast där är det antingen för att det regelmässigt är min tur eller för att de tror att det är uppmuntrande). Hjärnstillestånd. "Vad VILL de egentligen?".
Poängen är just att jag inte hade någonting jag ville introducera, jag ville veta en del, och just därför att jag just då var beredd på att rälsas lite snabbt genom en story på en halvtimma så blev det en överraskning när det helt plötsligt verkade som om jag fick vara med och bestämma liksom. Eller, som om någon förväntade sig att jag skulle vilja ha scener när det och det hände på sätt och vis.
Det är lite samma sak som händer varje gång folk ser uppmanande på mig i Bläck (fast där är det antingen för att det regelmässigt är min tur eller för att de tror att det är uppmuntrande). Hjärnstillestånd. "Vad VILL de egentligen?".
"Mycket styrning från min sida" är inte en DÅLIG sak, det jag inte klarade av var "vill DU ha en scen"-delen av det hela, som hände efter varje scen. Efter varje scen avbröts spelet och det blev ett totalt off-moment när jag var tvungen att komma på en till ursäkt till att inte vilja ha en speciell scen
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Re: Om att planera scener
Poängen där är att man får bestämma sånt om man vill. Det är helt okej att säga "Nä, kör du." Det hade varit en fullgod ursäkt vid mellanspelet också. Eller... ursäkter behövs inte, det är liksom inget fel med att inte ha nåt konkret önskemål liggande.
Det har inte slagit mig tidigare att off-moment varit nåt du stört dig på så det är ju skitbra att du säger det.
[EDIT!] Kom förresten på att jag inte borde säga off-moment utan meta-spel antar jag. Off-moment är ju Monty Python-citat, inte scenönskningar! 
Som det faller sig för mig och wip nu för tiden så är det världens naturligaste sak att spelarna får vara med och bestämma. Vad ska vi annars sitta där för liksom? Den vanan har blivit såpass djupt rotad så att vårat speltest av Donjon i princip havererade för att... spelar fick ju liksom inte göra nåt. Och när vi speltestade Archins konventsäventyr så var vi tvugna att bita oss i läppen för att det inte skulle bli tre spelledare. Typ.
Typ både ock till och med.
Poängen där är att man får bestämma sånt om man vill. Det är helt okej att säga "Nä, kör du." Det hade varit en fullgod ursäkt vid mellanspelet också. Eller... ursäkter behövs inte, det är liksom inget fel med att inte ha nåt konkret önskemål liggande.Det har inte slagit mig tidigare att off-moment varit nåt du stört dig på så det är ju skitbra att du säger det.
[EDIT!] Kom förresten på att jag inte borde säga off-moment utan meta-spel antar jag. Off-moment är ju Monty Python-citat, inte scenönskningar! 
w176
Förlorad dotter
MUTA: Alvdrottningen
Alvdrottningen är den stora. Hennes livvakt är den normallånga.
Alvdrottningen är den stora. Hennes livvakt är den normallånga.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: MUTA: Alvdrottningen
Som sagt, jag gillar verkligen livvakten. Inte alls på något sätt som hon såg ut i mitt huvud när vi spelade. Men nu ser jag din och den är bättre.
Som sagt, jag gillar verkligen livvakten. Inte alls på något sätt som hon såg ut i mitt huvud när vi spelade. Men nu ser jag din och den är bättre.
w176
Förlorad dotter
Re: MUTA: Alvdrottningen
Jag är nöjd med henne. Det är svår att göra någon som är oerhört vacker. Så då gör man bara deras rygg.
Jag är nöjd med henne. Det är svår att göra någon som är oerhört vacker. Så då gör man bara deras rygg.
Lloyd_UBBT
Veteran
Re: Stämningar.
Personligen så är jag starkt emot att planera scener under spelets gång, det avbryter rollspelandet, blir en massa metagamande som jag starkt ogillar, och framförallt om det är scener som bygger på handling, action eller spänning så försvinner för mig det mesta utav nöjet, spänningen och inlevelsen om jag vet vad som kommer att hända. Handlar det om scener med spel inom gruppen så är jag mer positiv till lite metaplanernade då själva innehållet i scenen bara mest blir nåt som drar igång vårt karaktärsspelande mot varandra. Att däremot bestämma vad vi ska socialspela om och på inför en scen är jag som ni säkert listat ut inte speciellt positivt inställd till heller.
Om en scen inte funkar eller det bara blir slött och vi inte kommer nånstans så ta fram saxen, klipp och byt till nästa. Som Atzel brukar säga så överlever en plan inte längre än till första kontakten med fienden, nåt som stämmer in ganska bra på spelledande
Klipp hårt!
Personligen så är jag starkt emot att planera scener under spelets gång, det avbryter rollspelandet, blir en massa metagamande som jag starkt ogillar, och framförallt om det är scener som bygger på handling, action eller spänning så försvinner för mig det mesta utav nöjet, spänningen och inlevelsen om jag vet vad som kommer att hända. Handlar det om scener med spel inom gruppen så är jag mer positiv till lite metaplanernade då själva innehållet i scenen bara mest blir nåt som drar igång vårt karaktärsspelande mot varandra. Att däremot bestämma vad vi ska socialspela om och på inför en scen är jag som ni säkert listat ut inte speciellt positivt inställd till heller.
Om en scen inte funkar eller det bara blir slött och vi inte kommer nånstans så ta fram saxen, klipp och byt till nästa. Som Atzel brukar säga så överlever en plan inte längre än till första kontakten med fienden, nåt som stämmer in ganska bra på spelledande
Klipp hårt!
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Spelrapport #5
Kommentarer från mötet här.
Kommentarer från mötet här.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
SL
*Innehåller spoilers för handlingen, om någon skulle vänta på krönikor med lika stor spänning som jag...*
Det var nästan en månad sedan förra gången, först var jag borta i Göteborg, sedan var spelare bortresa i omgångar, men i fredags blev det av. Vi hade iofs en spelare borta, men hans rollperson dog i slutstriden på förra spelmötet (det är inte robinsonspel, men han hade förhinder och kunde inte komma), så vi körde ändå.
Trots att det var rejält med tid till förberedelser så var det här det minst förberedda mötet hittils, jag hade en scen (badscenen) hyffsat klar för mig, och någon sorts diffus vision av en stad och någon sorts slutstrid. Och så en SLP, som jag fick stöpa om från den RP som jag hade planerat att introducera.
Men det blev kickass ändå, när vi sent om sider faktiskt kom igång med spelandet efter en långdragen matlagning, middagsätning och hundprommenad så upptäckte jag att jag satt framåtlutad redan i introscenen.
Istället för att spela utforskandet av Esti-Saret så sa jag bara "En timme senare så..." och fyllde i med de viktigaste sakerna jag ville att de skulle känna till och så började vi spela där rollpersonerna faktiskt var aktiva istället för bara passiva åskådare. Det uppskattades, och vi sparade säkert en timme riktig speltid där, som kunde läggas på intressantare saker.
Intressantare saker, som tex scenen i badhuset där spelarna fick chansen att spela sina rollpersoner "privat", utan questande och strider som kuliss. Det blev också ett fint andningshål i det annars rätt dominerande mörkret i kampanjen, Sedan blev det en väldigt bra stämning vid bordet precis den stunden så det var mycket som klaffade.
Då sällskapets turturduvor blev kvar i badet så gick andra hälften av sällskapet ut på gatan och ordnade ljus och rökelse för en minnesstund för rollpersonen som dött. Förberedelserna ledde till en helt fantastisk scen då deltagarna kom i gräl och väsande svor åt varandra och visade upp sina rollpersoners motivationer på ett helt nytt djup än vad som tidigare skådats.
Sedan kryssade de runt lite innan de hamnade hos en vapenhandlare, där jag med yttersta ansträngning lyckades göra en kvinnlig SLP som inte beskrevs utifrån elasticiteten på sina behag. Besöket hos vapenhandlaren kom på spelarnas initiativ just som jag satt och funderade på hur jag skulle få handlingen vidare, så de löste själva det bekymret.
Sedan spelades en serie surrealistiska händelser som jag improviserade på stället, medan jag lotsade sällskapet mot slutstriden som ännu inte tagit någon riktig form i mitt huvud. Men så insåg vi hur mycket klockan faktiskt blivit så jag fick eld i baken och rusade mot avgrunden, medan jag febrilt försökte lista ut hur jag skulle få en bra slutstrid. Lösningen blev, oväntat nog att inte ha en slutstrid, utan en actionsekvens istället. Minst lika coolt i min inre film, och avsevärt snabbare i spel. Det tricket skall jag lägga på minnet och återanvända.
Sedan, när "mitt" äventyr för kvällen väl var slut. Så körde jag introscenen till nästa, baserad på flera långa diskussioner med Xhakhal. Det blev helt osannolikt coolt (och vad som egentligen hände lämnar jag åt krönikörerna att återberätta, de gör det säkert mer rättvisa än vad jag kan), men poängen är att det var en spelares ide som fick ta stor plats vid bordet och det blev riktigt bra.
Jag har länge misstänkt att spelarna har listigare planer för äventyren än vad SL har (efter att ha spelat Bläck och samberättarspel), och här fick jag verkligen bevis på det. Jag hoppas att fler spelare kommer mer önskemål i fortsättningen, och jag skall banne mig göra det själv också när jag får spela om jag kommer på något listigt. Även om man själv vet vad som kommer att hända, skall det hindra en riktigt cool scen/händelse som alla de andra spelarna kan få uppleva? Själv får man ju ändå njuta av stämningen vid bordet när något klaffar, oavsett om man visste att det skulle ske.
När vi var klara så pendlade jag mellan "Det här var awesome!" och "Det här var väl.. ok, typ.". Men nu när det har gått några dagar så tror jag nog att jag får se det som mitt bästa pass som ensam spelledare (jag har haft bättre flyt när jag spellett tillsammans med DeBracy på GothCon, men i singelklassen är nog det här mitt bästa resultat).
Kampanjen jagar vidare och jag sitter nu och försöker lappa ihop två-tre spelmöten till ett enda, så vi skall hinna klart före jul.
*Innehåller spoilers för handlingen, om någon skulle vänta på krönikor med lika stor spänning som jag...*
Det var nästan en månad sedan förra gången, först var jag borta i Göteborg, sedan var spelare bortresa i omgångar, men i fredags blev det av. Vi hade iofs en spelare borta, men hans rollperson dog i slutstriden på förra spelmötet (det är inte robinsonspel, men han hade förhinder och kunde inte komma), så vi körde ändå.
Trots att det var rejält med tid till förberedelser så var det här det minst förberedda mötet hittils, jag hade en scen (badscenen) hyffsat klar för mig, och någon sorts diffus vision av en stad och någon sorts slutstrid. Och så en SLP, som jag fick stöpa om från den RP som jag hade planerat att introducera.
Men det blev kickass ändå, när vi sent om sider faktiskt kom igång med spelandet efter en långdragen matlagning, middagsätning och hundprommenad så upptäckte jag att jag satt framåtlutad redan i introscenen.
Istället för att spela utforskandet av Esti-Saret så sa jag bara "En timme senare så..." och fyllde i med de viktigaste sakerna jag ville att de skulle känna till och så började vi spela där rollpersonerna faktiskt var aktiva istället för bara passiva åskådare. Det uppskattades, och vi sparade säkert en timme riktig speltid där, som kunde läggas på intressantare saker.
Intressantare saker, som tex scenen i badhuset där spelarna fick chansen att spela sina rollpersoner "privat", utan questande och strider som kuliss. Det blev också ett fint andningshål i det annars rätt dominerande mörkret i kampanjen, Sedan blev det en väldigt bra stämning vid bordet precis den stunden så det var mycket som klaffade.
Då sällskapets turturduvor blev kvar i badet så gick andra hälften av sällskapet ut på gatan och ordnade ljus och rökelse för en minnesstund för rollpersonen som dött. Förberedelserna ledde till en helt fantastisk scen då deltagarna kom i gräl och väsande svor åt varandra och visade upp sina rollpersoners motivationer på ett helt nytt djup än vad som tidigare skådats.
Sedan kryssade de runt lite innan de hamnade hos en vapenhandlare, där jag med yttersta ansträngning lyckades göra en kvinnlig SLP som inte beskrevs utifrån elasticiteten på sina behag. Besöket hos vapenhandlaren kom på spelarnas initiativ just som jag satt och funderade på hur jag skulle få handlingen vidare, så de löste själva det bekymret.
Sedan spelades en serie surrealistiska händelser som jag improviserade på stället, medan jag lotsade sällskapet mot slutstriden som ännu inte tagit någon riktig form i mitt huvud. Men så insåg vi hur mycket klockan faktiskt blivit så jag fick eld i baken och rusade mot avgrunden, medan jag febrilt försökte lista ut hur jag skulle få en bra slutstrid. Lösningen blev, oväntat nog att inte ha en slutstrid, utan en actionsekvens istället. Minst lika coolt i min inre film, och avsevärt snabbare i spel. Det tricket skall jag lägga på minnet och återanvända.
Sedan, när "mitt" äventyr för kvällen väl var slut. Så körde jag introscenen till nästa, baserad på flera långa diskussioner med Xhakhal. Det blev helt osannolikt coolt (och vad som egentligen hände lämnar jag åt krönikörerna att återberätta, de gör det säkert mer rättvisa än vad jag kan), men poängen är att det var en spelares ide som fick ta stor plats vid bordet och det blev riktigt bra.
Jag har länge misstänkt att spelarna har listigare planer för äventyren än vad SL har (efter att ha spelat Bläck och samberättarspel), och här fick jag verkligen bevis på det. Jag hoppas att fler spelare kommer mer önskemål i fortsättningen, och jag skall banne mig göra det själv också när jag får spela om jag kommer på något listigt. Även om man själv vet vad som kommer att hända, skall det hindra en riktigt cool scen/händelse som alla de andra spelarna kan få uppleva? Själv får man ju ändå njuta av stämningen vid bordet när något klaffar, oavsett om man visste att det skulle ske.
När vi var klara så pendlade jag mellan "Det här var awesome!" och "Det här var väl.. ok, typ.". Men nu när det har gått några dagar så tror jag nog att jag får se det som mitt bästa pass som ensam spelledare (jag har haft bättre flyt när jag spellett tillsammans med DeBracy på GothCon, men i singelklassen är nog det här mitt bästa resultat).
Kampanjen jagar vidare och jag sitter nu och försöker lappa ihop två-tre spelmöten till ett enda, så vi skall hinna klart före jul.
Xhakhal
Awesome!
Aldrig har det varit krångligare att berätta en saga, och även om jag glömt alla fina formuleringar jag satte in i den för tre veckor sedan så blev det bra till slut.
Jag oroade mig en hel del för hur väl de idéer jag hade och de scener jag ville ha skulle mottagas, men att döma av eftersnacket så blev det bättre än jag tänkt mig.
Jag hade riktigt roligt, det var riktigt god mat och riktigt bra flyt. Jag ser fram emot nästa del.
Awesome!
Aldrig har det varit krångligare att berätta en saga, och även om jag glömt alla fina formuleringar jag satte in i den för tre veckor sedan så blev det bra till slut.
Jag oroade mig en hel del för hur väl de idéer jag hade och de scener jag ville ha skulle mottagas, men att döma av eftersnacket så blev det bättre än jag tänkt mig.
Jag hade riktigt roligt, det var riktigt god mat och riktigt bra flyt. Jag ser fram emot nästa del.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Spelrapport #6
Sista spelrapporten.
Sista spelrapporten.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
SL
Det är över nu.
Spelarna lämnade över ett spelledarcertifikat, så nu får jag spelleda på egen hand. Ja, för mina 20 år av spelande till trots så har jag aldrig lyckats ro en kampanj iland. Vi har börjat flera gånger, och vi har nått etappmål, men sedan har spelet alltid dött av någon anledning. Men nu har jag lyckats, och det har varit en trevlig resa.
Spelmötet var egentligen ett hopdrag av två planerade möten, för att vi skulle hinna klart före jul och nyårsledigheterna. Och halvvägs in i spelmötet så sa w176 något klokt som fick mig att skriva om hela kampanjslutet, så det var lite stressigt där i mitten. Jag är inte hundra procent nöjd med slutstriden (som spelarna vann, så den gick aldrig in i BDTP) det var många kärnkoncepts förklaring som jag inte riktigt fick fram på riktigt. Men spelarna var nöjda i alla fall. Och det kommer väl frågor vad tiden lider om hur saker hängde ihop när de börjar analysera händelserna.
Kul var att en av rollpersonerna trancenderade under slutstriden, så fick vi den regeln ibockad också.
Det är över nu.
Spelarna lämnade över ett spelledarcertifikat, så nu får jag spelleda på egen hand. Ja, för mina 20 år av spelande till trots så har jag aldrig lyckats ro en kampanj iland. Vi har börjat flera gånger, och vi har nått etappmål, men sedan har spelet alltid dött av någon anledning. Men nu har jag lyckats, och det har varit en trevlig resa.
Spelmötet var egentligen ett hopdrag av två planerade möten, för att vi skulle hinna klart före jul och nyårsledigheterna. Och halvvägs in i spelmötet så sa w176 något klokt som fick mig att skriva om hela kampanjslutet, så det var lite stressigt där i mitten. Jag är inte hundra procent nöjd med slutstriden (som spelarna vann, så den gick aldrig in i BDTP) det var många kärnkoncepts förklaring som jag inte riktigt fick fram på riktigt. Men spelarna var nöjda i alla fall. Och det kommer väl frågor vad tiden lider om hur saker hängde ihop när de börjar analysera händelserna.
Kul var att en av rollpersonerna trancenderade under slutstriden, så fick vi den regeln ibockad också.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Spelrapport #6
Jag kikade på hemsidan och hittade vår lista över element att ha med i kampanjen:
* Onda drakar
Drakar är sällsynta, och är mer än guldhordande ödlor.
Ack, drakarna lös med sin frånvaro.
* Bauerskogar med troll
Stora, mosstäckta skogar som det bor stornästa troll, med pärlor och guld i håret.
Bauerskogen fick vara med, men den var pyntad med alver istället för troll.
* Långa, smala nekromantiker
Som är bleka och onda.
Jepp.
* En god nekromantiker
Som har en kärlekshistoria med en flicka.
Eeri och Rian, det var iofs syskonkärlek snarare än köttslig sådan.
* Ett heligt krig
Njaee... det fanns inga religösa förtecken i kriget.
* Magiska örter
Folklore, lågmält och med trollkunniga kvinnor.
Nej, inte egentligen. Snöbollskrig var det dominerande läkemedlet
* En borg
En borg av grovhuggen sten, med en vindbrygga att rida över.
Jo, borgar fanns.
* Väldigt nitiska och goda paladiner
Som visar sig vara övernitiska och låter ändamålen helga medlen.
Njaa... det fanns religösa krigare. Men ok.
* Religionen spelar en viktig roll i kulturen
En gud med flera aspekter.
Religionen var mest sånt som hände utanför bild, men den var väldigt väl beskriven iaf.
* En missförstådd profetia
Som uppträder tidigt i kampanjen
Jepp! Bockades av redan första spelmötet.
* Krutvapen
Som inte skall spela en stor roll, men finnas, och vara realistiska. Hakebössor och kanoner.
Tja, de fanns, men de syntes aldrig av.
* Religionen har synder och botgöring
Nja, det sågs aldrig av iaf.
* Ondskan korrumperar
De som verkligen hänger sig åt ondskan kan förvridas både fysiskt och psykiskt.
Jepp, magiker blev förändrade.
* Världen är inte könsneutral
Men alla yrken är öppna för båda könen.
Jo, det tycker jag väl att vi lyckades med.
Jag kikade på hemsidan och hittade vår lista över element att ha med i kampanjen:
* Onda drakar
Drakar är sällsynta, och är mer än guldhordande ödlor.
Ack, drakarna lös med sin frånvaro.
* Bauerskogar med troll
Stora, mosstäckta skogar som det bor stornästa troll, med pärlor och guld i håret.
Bauerskogen fick vara med, men den var pyntad med alver istället för troll.
* Långa, smala nekromantiker
Som är bleka och onda.
Jepp.
* En god nekromantiker
Som har en kärlekshistoria med en flicka.
Eeri och Rian, det var iofs syskonkärlek snarare än köttslig sådan.
* Ett heligt krig
Njaee... det fanns inga religösa förtecken i kriget.
* Magiska örter
Folklore, lågmält och med trollkunniga kvinnor.
Nej, inte egentligen. Snöbollskrig var det dominerande läkemedlet
* En borg
En borg av grovhuggen sten, med en vindbrygga att rida över.
Jo, borgar fanns.
* Väldigt nitiska och goda paladiner
Som visar sig vara övernitiska och låter ändamålen helga medlen.
Njaa... det fanns religösa krigare. Men ok.
* Religionen spelar en viktig roll i kulturen
En gud med flera aspekter.
Religionen var mest sånt som hände utanför bild, men den var väldigt väl beskriven iaf.
* En missförstådd profetia
Som uppträder tidigt i kampanjen
Jepp! Bockades av redan första spelmötet.
* Krutvapen
Som inte skall spela en stor roll, men finnas, och vara realistiska. Hakebössor och kanoner.
Tja, de fanns, men de syntes aldrig av.
* Religionen har synder och botgöring
Nja, det sågs aldrig av iaf.
* Ondskan korrumperar
De som verkligen hänger sig åt ondskan kan förvridas både fysiskt och psykiskt.
Jepp, magiker blev förändrade.
* Världen är inte könsneutral
Men alla yrken är öppna för båda könen.
Jo, det tycker jag väl att vi lyckades med.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Re: Spelrapport #6
Ojojoj... efter femte spelmötets mängder av win and awesome så var man ju nästan lite orolig för hur det skulle gå att avsluta på bara ett tillfälle. Men det var klart det gick bra! Ännu ett odefinerat tidshopp rakt in i virrvarret i Darkan - skiiitbra. Efter en så laddad scen som det var i gläntan så vill man liksom inte börja där och bara lulla på och... det vet ju spelledare som aspirerar för certifikat.
Det kändes som att jag sjabblade bort återföreningen med Arnar lite först men är inte lite smånöjd med krogscenen som följde efter vårt fruktlösa kloakkräl. Förstår att Atzel inte kom in i det hela riktigt men tyckte ändå att han spelade bra och tillförde en hel del. Och så är han ju snygg också.
Kampanjen på det hela taget kändes verkligen verkligen som en fantasyroman för mig. Den har varit på klassisk och annorlunda och bjussat på massor av godsaker: Esti-Serat, alverna i skogen, alvdrottningen, den rämnande världen... ja... listan blir lång. På det har vi ju alla bra scener som liksom bara smakar som... som... ja, nåt jättegott i munnen. Oron efter vi sett riddaren falla i prologen, flykten från Gråheden och första intåget i Darkan. Guld! Och det har strötts över hela kampanjen. Det var ett jäkligt bra val att bara plocka russinen ur den stora kakan. De var goda.
Det var f.ö. ruggigt skönt med ett långt och trevligt eftersnack också. Först tyckte jag nästan att klippet kom lite väl tidigt efter slutstriden men... det blev jäkligt bra såhär i efterhand: Slut. Slut? Lite bubbel om saker och ting för att varva ner, sedan epilog följt av allmänt jubel. Kanon.
När det gäller TSOY i sig så är jag nöjd. Det funkade bra och det som inte riktigt funkade tror jag berodde mer på våra förutsättningar än brister i spelet. Vi spelade ju krasst sett i en annan genre än det är tänkt att spelas i, i alla fall enligt min uppfattning. Funkade ändå bra men det lämnade lite lite svängrum ibland. Men... tåget gick ju till Awesomeland så det går ju inte att gnälla.
Ojojoj... efter femte spelmötets mängder av win and awesome så var man ju nästan lite orolig för hur det skulle gå att avsluta på bara ett tillfälle. Men det var klart det gick bra! Ännu ett odefinerat tidshopp rakt in i virrvarret i Darkan - skiiitbra. Efter en så laddad scen som det var i gläntan så vill man liksom inte börja där och bara lulla på och... det vet ju spelledare som aspirerar för certifikat.
Det kändes som att jag sjabblade bort återföreningen med Arnar lite först men är inte lite smånöjd med krogscenen som följde efter vårt fruktlösa kloakkräl. Förstår att Atzel inte kom in i det hela riktigt men tyckte ändå att han spelade bra och tillförde en hel del. Och så är han ju snygg också.
Kampanjen på det hela taget kändes verkligen verkligen som en fantasyroman för mig. Den har varit på klassisk och annorlunda och bjussat på massor av godsaker: Esti-Serat, alverna i skogen, alvdrottningen, den rämnande världen... ja... listan blir lång. På det har vi ju alla bra scener som liksom bara smakar som... som... ja, nåt jättegott i munnen. Oron efter vi sett riddaren falla i prologen, flykten från Gråheden och första intåget i Darkan. Guld! Och det har strötts över hela kampanjen. Det var ett jäkligt bra val att bara plocka russinen ur den stora kakan. De var goda.
Det var f.ö. ruggigt skönt med ett långt och trevligt eftersnack också. Först tyckte jag nästan att klippet kom lite väl tidigt efter slutstriden men... det blev jäkligt bra såhär i efterhand: Slut. Slut? Lite bubbel om saker och ting för att varva ner, sedan epilog följt av allmänt jubel. Kanon.
När det gäller TSOY i sig så är jag nöjd. Det funkade bra och det som inte riktigt funkade tror jag berodde mer på våra förutsättningar än brister i spelet. Vi spelade ju krasst sett i en annan genre än det är tänkt att spelas i, i alla fall enligt min uppfattning. Funkade ändå bra men det lämnade lite lite svängrum ibland. Men... tåget gick ju till Awesomeland så det går ju inte att gnälla.
Nytt land reser sig.
WIN AND AWESOME. Jag och w176 funderade på epiloger och kom fram till ännu mer win and awesome.
Allt var så mycket win and awesome att jag väljer att bara beskriva det mest stämningsfulla ögonblicket här:
Wilhelm Person har en bra berättarröst.
När Vachir, nekromantikern, slagit ihop stenarna och håller dem i sin hand beskrivs hur vi ser ut över Darkan.
"Dimman, som alltid legat över hamnarna i söder skingras, och ni ser hur nytt land stiger upp i havet..."
Det ögonblicket var verkligen... wow. WOW.
Jag vet inte varför, men jag älskade det. Det var då SL beskrev som bäst och med bäst röst, och som ni alla vet är jag svag för en god saga...
WIN AND AWESOME. Jag och w176 funderade på epiloger och kom fram till ännu mer win and awesome.
Allt var så mycket win and awesome att jag väljer att bara beskriva det mest stämningsfulla ögonblicket här:
Wilhelm Person har en bra berättarröst.
När Vachir, nekromantikern, slagit ihop stenarna och håller dem i sin hand beskrivs hur vi ser ut över Darkan.
"Dimman, som alltid legat över hamnarna i söder skingras, och ni ser hur nytt land stiger upp i havet..."
Det ögonblicket var verkligen... wow. WOW.
Jag vet inte varför, men jag älskade det. Det var då SL beskrev som bäst och med bäst röst, och som ni alla vet är jag svag för en god saga...