Nekromanti TV/film/webb-serieklubben 2016

[anth]

Kaze no Stigmata / Stigmata of the Wind
Japansk shounen (pojk) anime, eng. SUB/DUB
Genres: action, fantasy, magi, romantik
1 säsong från 2007, 24 st 25-minuters avsnitt.

Handling
I en värld där magi existerar är Kannagi-klanen de mäktigaste eldmagikerna i Japan (och antagligen hela världen). Kazuma Kannagi är helt misslyckad och har inga som helst anlag för eldmagi, men när han är 18 år tvingar fadern honom att delta i en magi-duell mot hans 14-åriga syssling Ayano Kannagi (dotter till klanens ledare) och givetvis förlorar han. Fadern blir så arg att han säger att Kazuma inte är hans son längre och han beordrar Kazuma att lämna Japan för att aldrig mer visa sig.
Fyra år har gått och Kazuma är tillbaka i Japan som den mäktigaste luftmagikern under namnet Kazuma Yagami (Kazuma hade hela tiden potential att bli en mäktig magiker, det var bara att eld inte riktigt var hans element). I början verkar Kazuma fullständigt känslokall och verkar inte lyfta ett finger om han inte får bra betalt, samt fast besluten att förödmjuka sina släktingar så mycket det bara går. Den ende som välkomar honom tillbaka är hans yngre bror Ren Kannagi som avgudar honom.
Klanens ledare, J?go Kannagi, inser snart att klanens överlevnad hänger på Kazuma och försöker para ihop honom med sin rödhåriga eldfängda dotter Ayano, vilket inte verkar gå så bra då Kazuma verkar fullständigt känslokall och Ayano är en typisk tsundere som inte har någon som helst koll på sina egna känslor: "jag förstår inte alls varför mitt hjärta slår snabbare när jag är i närheten av Kazuma, jag kanske är sjuk..."

Omdöme
Detta är i grunden en action-romcom med magi. Det här är en extremt lättsmält anime (det är en sådan anime som man kan se i ett sträck om man har tid), men det betyder inte nödvändigtvis att den är bra. Det är mer som animens motsvarighet till en Dan Brown-roman eller amerikansk actionfilm. Mycket av humorn ligger i tsundere-Ayanos häftiga humör och hennes totala förvirring inför hennes egna känslor. Serien innehåller massor med strider, men de flesta strider handlar mer om när Kazuma ska orka bry sig om att börja slåss på riktigt - för då är striden över. Kazuma är lite som stålmannen. Den karaktär som är intressantast är Ren, vilket känns lite konstigt då huvudpersonerna ska vara Kazuma och Ayano med deras kärlekshistoria.

Här är ett klipp där Kazuma och Ayano har ett litet samtal efter en av striderna (samt att Ren kommer springande på slutet)

Här är ett klipp där Kazuma och Ayano är på en pseudo-date på ett nöjesfält, men avbryts av att stället kryllar av pervos

Animen har ett någorlunda vettigt slut och den som vill veta hur det går efter animen kan givetvis läsa mangan. Ledsamt nog dog skaparen av serien 2009 så vi får inte veta hur han tänkte att serien skulle sluta.

Betyg
Vill man se något lättsmält med lite action, komedi och romantik som inte kräver någon större hjärnkapacitet är detta en jättebra serie. Jag vill dock ha lite "tuggmotstånd" så det blir bara: 6/10.

 

[anth]

Abusory?to Duo / Absolute Duo
Japansk seinen (vuxen) anime, eng. SUB/DUB
Genres: Action, Ecchi, (Harem), Romance, School, Supernatural
En ½ säsong från 2015, 12 st 25-minuters avsnitt

Handling
Koryo Academy är ett militärgymnasium i Japan för speciella elever som kan använda "blaze", förmågan att kunna omvandla en del av sin själ till ett fysiskt vapen (vilket vapen det blir beror på ens uppväxt och personlighet).
Tor Kokonoe är en speciell elev, en irregular, då han inte kan frammana ett vapen utan en sköld istället. Skolan har vissa extremt orättvisa regler och antalet elever minskar snabbt. Alla eleverna slåss i par, s.k. "duos", och Tor blir ihopparad med en vithårig liten tjej som heter Julie Sigtuna från det skandinaviska landet Gimle. Serien handlar dels om att överleva och stanna kvar i den ogästvänliga miljö som skolan är, samt den gryende kärleksrelationen mellan Tor och Julie.

Omdöme
Serien har samma handling som ett hundratal andra anime (varav jag redan recenserat ett halvdussin): elever med övernaturliga krafter går på militärskola och slåss mot varandra och yttre hot. Dock tycker jag att just denna serie lyckas betydligt bättre än genomsnittet. Den här animen har dock en stor nackdel: ecchi som känns helt j***a onödig och malplacerad.
Den intressantaste karaktären i animen är tveklöst Julie Sigtuna. Dels tycker jag hennes svenskklingande namn är intressant. Dels är hon en kuudere, d.v.s. hon verkar väldigt känslokall, som man kan se på hennes vita hår (hårfärger på animekaraktärer används normalt för att visa temperament och personlighet). Efter ett tag inser man att hon inte är känslokall, utan att hon mera är som ett litet barn. T.ex. är hennes vana att vilja krypa ner i samma säng som Tor bara moe/gulligt för det påminner henne om när hon sov i pappas säng. Tyvärr förstör fåniga pantyshots och liknande den gulliga stämningen totalt och det blir mer pedofilvarning.
Den här animen brukar kallas för harem, vilket jag tycker är fel. Ja, Tor omges av kvinnliga skolkamrater, men det är nästan lika många manliga. Ja, Tor är snäll, men det är bara en annan tjej som förälskar sig i honom, övriga accepterar och respekterar att han och Julie är ett par (även om han givetvis förnekar deras par-status i det längsta).

Jag hittade tyvärr ingen bra video så jag länkar direkt 5 minuter in i första avsnittet när rektorn håller invigningstalet för de nya eleverna och vi ska snart få se hur extremt orättvis den här skolan är: 5 minuter in i första avsnittet av Absolute Duo

Betyg
Står man ut med ecchi är det här en riktigt bra anime: 8/10.
Står man inte ut med ecchi är det inte lika bra: 4/10.

 

[Ymir]

Jag har sett klart The Kettering Incident, en "tasmanian gothic"-serie om Anna, en läkare som plågas av näsblod och minnesluckor, och plötsligt en dag vaknar upp och visar sig ha åkt hela vägen från London till Kettering, den gudsförgätna tasmanska småstad där hon växte upp. Hon har spenderat sitt liv med att fly från sitt förflutna, då varken hon eller Kettering har återhämtat sig från en incident Anna upplevde i skogen när hon var liten, då hon och hennes vän Gillian såg mystiska ljussken, och Gillian försvann spårlöst och Anna hittades chockad, uppriven och utan minnen. Somliga anklagar fortfarande Anna för att ha dödat Gillian, andra svamlar om UFOn, och det blir allt tydligare för Anna att hon måste hitta sanningen innan ovetskapen förtär henne.

The Kettering Incident är en tajt, atmosfärisk mysrysare/deckare i samma moody stil som Top of the Lake, med många gemensamma teman - den spöklika naturen, och småstaden och dess ruvande hemligheter (det finns även många paralleller med dataspelet Life is Strange). Jag har inspirerats mycket av bägge dessa på sistone, tex i min Western-kampanj, och har ett sug efter mer av samma vara - och med lite tur verkar det som att bägge kanske får en säsong 2. Kettering Incident behöver det verkligen, för den lämnar mycket hängande, och det kunde jag ana redan halvvägs igenom, "hur fan ska de resolva allt det här på åtta avsnitt?", typ. Jag var så rädd för att slutavsnittet skulle vara besvikande att jag sköt upp att se det i flera veckor, men även om det levererade lite för mycket exposition så höll det stilen, och hade några riktigt, riktigt creepy bitar och smarta plottwists. Så slutbetyget är mycket gott - jag tror till och med jag tycker mer om The Kettering Incident än Top of the Lake, för det är något med den letargiska stämningen, de glåmiga karaktärerna och den udda premissen (det här är verkligen ingen renodlad deckare) som fängslar mig.

 

[krank]

Jag har sett klart RahXephon igen. Det är en av mina absoluta favorit-animes och det var ganska lagom länge sedan jag såg den.

Det här är en ganska okonventionell mecha-anime. Eller ja, den är väl rätt mycket i linje med till exempel Neon Genesis Evangelion - en motvillig mechapilot, massvis med mysterier. Men den här serien är mindre religiös och mer... poetisk? Om Macross är humanistisk mecha-scifi och NGE är religiös mecha-scifi så är det här konstnärlig mecha-scifi. Huvudpersonen är målare och student, mecha-designen för tankarna till skulpturer mer än industriprocesser och tematiken förstärker hela tiden det poetiska, det skapande - musik och sång spelar en stor roll här.

Om serien har ett huvudbudskap så tror jag att det är att människor är komplexa och sköra. Det ryms mycket ångest i en människa, och alla har osäkerheter. Känslor och relationer är ofta ångestladdade och komplicerade. Det är sällan två människor möts utan att de måste offra något i form av status, känslor, relationer.

Så... den här rekommenderas. Den håller fortfarande (även om ett par av de senare avsnitten av nån anledning är fulare tecknade än resten av serien) och jag kommer helt säkert att återkomma till den. För mig är den nog i top 5, eller åtminstone top 10, av animeserier jag sett överhuvudtaget. Jävligt bra.

(Skrev jag inget om handlingen? Bra. Se serien istället, jag vill inte spoila.)

 

[krank]

Jag har också sett Dark Matter S02.

Det fortsätter vara en helt duglig scifiserie, även om jag tycker att den här andra säsongen inte rörde sig i rätt riktning - mer geopolitik och supertech. Lite fantasilöst. Men jag kommer nog att se S03 när den kommer.

 

[anth]

Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu / Re:ZERO -Starting Life in Another World-
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB (för ny för DUB)
Genres: drama, fantasy, psykologisk thriller
En säsong, apr-sep 2016, 25 st 25-minuters avsnitt.

Jag blir så glad när de släpper en anime på 25 avsnitt för det visar att jag gör rätt när jag kallar anime med bara 12-13 avsnitt för ½-säsonger.

Handling
Subaru Natsuki är en 17-årig hikikomore/NEET (arbetslös) kille som, iklädd träningsoverall, är ute och kvällshandlar i det lokala snabbköpet någonstans i Japan.

Nästa sekund är det mitt på dagen i en myllrande fantasystad. Han har ingen aning om vad som hänt eller var han är, men det står snart klart att hans brist på social förmåga kommer att ställa till stora problem för honom i en värld där han varken känner någon människa eller seder/bruk. Han tror att han blivit kallad till fantasystaden för att han är en hjälte med superförmågor - vilket visar sig vara helt fel. Han har inga speciella förmågor alls. Han kan inte ens slåss och ser ut som en tönt i sin träningsoverall.
Det tar inte lång tid innan han blir rånad av tre busar på en bakgata. Men han blir räddad av en passerande silverhårig tjej som jagar en tjuv. Den silverhåriga tjejen visar sig vara magiker och presenterar sig som Satella. Han bestämmer sig för att hjälpa Satella att leta efter tjuven för... han har inget bättre för sig samt att han blev blixtförälskad i henne när att hon räddade hans liv. På kvällen har de lyckats spåra tjuvnästet och när han smyger in ser han ett lik på golvet och blir attackerad bakifrån...

Nästa sekund är det mitt på dagen igen i den myllrande fantasystaden. Och han förstår ingenting. Återigen går han in på bakgatan och stöter på de tre rånarna - som inte verkar komma ihåg honom, men den här gången är han förberedd och klarar sig undan och fortsätter mot tjuvnästet. Där han träffar "liket" som inte alls är dött och som påstår sig aldrig blivit skadat. Han träffar även tjuven samt en kvinna som ska köpa tjuvgodset, men som anfaller dem istället.

Nästa sekund är det återigen mitt på dagen i den myllrande fantasystaden. Den här gången får han dock syn på Satella, som inte vet vem han är. Istället blir hon arg för hon är en halv-alv vid namn Emilia och "Satella" är en ondskefull häxa som hon definitivt inte vill bli förknippad med.

Sakta men säkert går det upp för Subaru vad hans "superförmåga" är för något: han kan inte dö. Istället så återuppstår han vid ett tidigare tillfälle, ungefär som en "save point" i ett datorspel. Det är lite som det militära ordspråket: "gör om, gör rätt". Han får helt enkelt leva om sitt liv tills han kommer på vad han ska göra för att inte dö. Vad värre är så kan han inte berätta för någon att han inte kan dö - för häxan förhindrar det.
Men vem är häxan Satella, vem är Emilia och vad är det för speciellt med de två hembiträdena och tvillingarna Ram och Rem som arbetar i hushållet där Emilia bor?

Omdöme
Jag ska vara ärlig: jag dumpade den här serien flera gånger - vilket inte är något bra betyg. Men varje gång jag gjorde det sa flera personer till mig att detta är årets bästa anime och att jag måste se färdigt den. Den här animen är inte riktigt i min smak, men jag förstår att folk tycker att det är årets bästa anime och jag är glad att jag orkade se färdigt den.
Författaren till serien är lite av en sadist: han har själv sagt att han tycker om när huvudpersonerna får lida. Det är väl vad jag har emot serien: den är för ångestladdad. Även om det finns ljusglimtar (t.ex. när Subaru till slut lyckas komma på vad han ska göra för att inte dö) så är resten av serien lite för mörk för min smak (eftersom Subaru normalt behöver minst tre försök på sig för att inte dö).
Det är kort sagt väldigt mycket död och existentiell ångest i den här serien. Och det är inte bara Subaru som dör - men han envisas med att försöka rädda sina vänner till vilket pris som helst.

Trots Subaru och hans något ensidiga kärlekshistoria med Emilia (hon är en upptagen kvinna så han får knappt träffa henne) så är den intressantaste personen i hela serien det blåhåriga hembiträdet Rem. Trots att hon bara är med i avsnitt 4-21 så har hon mer fans på nätet än övriga personer tillsammans i serien. Förutom Rem (som stjäl all stjärnglans från de övriga) så tycker jag inte att det är så mycket personlighetsutveckling. Man kanske kan säga att Subaru utvecklas, men det har bara att göra med att han har att välja på att utvecklas eller dö. Så fort han klarat av ett hinder och överlevt så återgår han till sin ursprungliga personlighet och fortsätter att dö.

Slutet av animen är förhållandevis tillfredsställande, men det finns fortfarande fler obesvarade frågor: som varför är Subaru här och vem är häxan?
För att få svar på dessa frågor får man vända sig till andra källor... som vanligt med med dagens anime.

Jag hade jättesvårt att hitta något bra klipp. Men det var ännu svårare denna gång för det är inte enstaka scener som definierar denna anime, utan känslan som hela serien ger - och det går inte att fånga i ett enstaka klipp.

Här är trailern där vi får se massor av Subaru och Emilia:

Och här är ett klipp med Rem eftersom jag anser att hon är seriens stjärna:

Och här är ett klipp av jättedålig kvalitet, men som verkligen fångar seriens känsla:
(och nej, det är ingen riktig spoiler för alla dör flera gånger i den här serien - det är liksom hela idén med animen: att Subaru får lida när han eller andra dör)

EDIT: jag lägger till en länk till 15:e avsnittet med för det börjar så tragiskt:

Betyg
Tycker ni om tragedier? Tycker ni om en huvudperson som är långt ifrån perfekt? Låter konceptet bra med en huvudperson som dör gång på gång på gång i sina förtvivlade försök att ställa allt till rätta?
Då är antagligen den bästa anime som ni någonsin kommer att se.
Personligen är jag inte överförtjust i tradegier, så jag ger den bara 7/10.

 

[anth]

Planetarian: Chiisana Hoshi no Yume / Planetarian: The Reverie of a Little Planet
Japansk nät-anime (publicerad på webben), eng SUB/DUB
Genres: drama, post-apokalyps, sci-fi
Miniserie från 2016, 5 st avsnitt av varierande längd, i snitt 20 min långa

Det finns även en animerad långfilm (som jag ännu inte sett) som hade premiär 03 september: Planetarian: Hoshi no Hito

Handling
Det är 30 år efter det stora kriget, då både biologiska- och atomvapen användes. Ingen har sett himlen sedan dess och det faller ett konstant svart giftigt regn. De få människorna som har överlevt måste även kämpa mot de krigsrobotar som fortfarande är kvar, fungerar och försöker utrota mänskligheten.
Huvudpersonen är en junker utan namn (från junk, skrotsamlare är ett hedervärt yrke efter apokalypsen) som gått in i "sarkofagstaden" (Tokyo?) för att samla förnödenheter.
Han går in i en byggnad som han aldrig varit inne i tidigare: ett Planetarium (där man kan se himlen). Där överraskas han av the planetarian (exactly like a librarian work in a library).
Denna planetarian är Yumemi, en android i formen av en blåhårig flicka. Hon välkomnar honom med en "blombukett" bestående av skrot (för det har inte funnits några blommor här på 30 år), kallar honom "Mr Customer" och säger att han är den 2,5 miljonte besökaren (och den förste på 30 år).
Hennes beteende är så avvikande att han frågar om hon är skadad på något sätt, vilket hon svarar "ja" på. Hon meddelar också att reservströmmen hon går på bara kommer att räcka i en vecka till.
Trots att han inte tänkt stanna kvar och trots att han finner henne oerhört irriterande så blir han kvar i Planetariet till slutet.

Omdöme
Man vet när man sett en klassiker som kommer gå till historien som en av de ikoniska anime man måste se. Detta är en sådan serie.
Trots att androiden Yumemi är extremt irriterande så kan man inte låta bli att börja älska henne för hennes totala oskuldsfullhet, hjälplöshet och livsglädje trots att hon bara har ett par dagar kvar att leva.
Jag tror att det som gör animen så fruktansvärt bra de extrema kontrasterna med det postapokalyptiska landskapet utanför planetariet och Yumemi som inte ens förstått att jorden gått under, samt att hon kan vara så positiv trots att hon kommer att "dö" när hennes batterier tar slut.
(ja, jag vet. Hon är en robot. Hennes personlighet är programmerad. Men eftersom hon ser ut som en människa så uppfattar man henne aldrig som en robot)

Hela animen tar c:a 1½ timme att se, passa på medan den finns tillgänglig på Youtube:

Avsnitt 1

Avsnitt 2

Avsnitt 3

Avsnitt 4

Avsnitt 5

Betyg: 9/10

 

[anth]

Purasutikku Memor?z / Pla-Memo / Plastic Memories
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB
Genres: drama, romance, sci-fi
En ½ säsong från 2015, 13 st 25-minuters avsnitt

Efter att ha recenserat Planetarian kom jag på att jag sett ytterligare en android-anime som jag inte recenserat.

Handling
Ett par år in i framtiden: Tsukasa Mizugaki har just gått ut gymnasiet, men har missat sin examen (för att han var sjuk). I Japan får man inget jobb utan examen, men Tsukasa har "tur" då hans far har kontakter så han får jobb ändå. Han får jobb på SAI Corp som tillverkar "giftia", människolika androider. Dessa giftia har en "livstid" på 81920 timmar (knappt 10 år), lite som replikanterna i Bladerunner. Det som händer efter denna tid är att giftia blir vansinniga, deras hjärnor förstörs. Därför har SAI Corp en avdelning kallad Terminal Services för återkallande av gamla giftia, där Tsukasa jobbar. På Terminal Services jobbar man alltid i par: En människa, kallad "spotter". Och en giftia, kallad "marksman". Tsukasas giftia-partner är den vithåriga Isla som är en android-tjej. Förutom att jobba ihop förväntas partners även leva ihop, vilket ställer till problem. Tsukasa är en blyg 18-årig japansk kille och bara tanken att leva ihop med en tjej (även om hon är en android) skrämmer skiter ur honom. Men det är något fel med Isla och det är något som Tsukasas arbetskamrater inte berättat för honom...

Omdöme
Det här är en väldigt känsloladdad anime. Dels har vi en gryende kärlekshistoria mellan Tsukasa och Isla. Dels lever giftia som familjemedlemmar i hushåll och det är mycket uppslitande historer som utspelas när Tsukasa och Isla kommer på besök för att återkalla giftia. Så denna anime rekomenderas för de som tycker om att gråta.
Två saker som höjer betyget är att det inte finns med någon ecchi och att animen faktiskt har ett riktigt slut (så man slipper bli arg för att det inte kommer en andra säsong).

Jag har hittat ett klipp där Tsukasa och Isla ska återkalla en giftia: Nina, som lever som "barnbarn" hos en gammal dam utan familj. Det är ett ganska långt, men bra, 4 minuters klipp och den som bara vill se själva återkallningen får spola fram till 2:28.

Betyg: 9/10

 

[Arazand]

Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu / Re:ZERO -Starting Life in Another World-
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB (för ny för DUB)
Genres: drama, fantasy, psykologisk thriller
En säsong, apr-sep 2016, 25 st 25-minuters avsnitt.

Ja, Anth gjorde en recension på denna också. Men jag tänkte så ett slag för Re:zero också. En serie där ni gör bäst i att gilla att hata huvudkaraktären. Men istället för att göra en summering av seriens premis en gång till så kör jag en lite djupare analys.

Summering:
Se: https://www.rollspel.nu/threads/63266/post-858434

Animation och design:
Animerad av White Fox som är kända för adaptionen av Steins;Gate så har de en viss kvalité som de upprätthåller. Det gör animationen väldigt snygg och nästan helt utan uppenbara kvalitéts missar. Dock förhållandeviss enkel och som håller action scener relativt korta. White Fox har gjort ett bra jobb med Re:zero och använt tekniker och en stil som passar bra med serien. Invånarna i världen Subaru transporteras till är tillräckligt olik Subaru själv för att förstå att han är den som inte hör hemma i den världen. Jag kan tycka att animationen är lite tråkig då och då dock när den använder typiska budget trick för att spara pengar, som panoreringar över stillbilder, inzoomad bakgrunder med monolog osv.

Röstskådespeleri och musik:
Röstskådespeleriet i Re:zero är väldigt bra, skåpespelet är proffesionellt, varierat och man får verkligen känslan att karaktärerna har unika röster, olikt en del annan anime där många röster blir så lika varandra för att de ska låta gulliga osv. Det finns röster som särskiljer sig, Subaru är en av dem och för den som kan japanska är det en extra rolig kontrast då han använder ett helt annat språk jämfört med andra. Det är som att höra en stockholmare använda skånska ord och termer. Vilket ytterligare isolerar han ifrån den värld han är i.

Musiken är helt okej. Besväret jag har är att jag inte har någon musik ifrån serien som jag faktiskt minns. Fördelar och nackdelar med detta så klart. Det innebär ju att musiken arbetade med serien för att iställ få mig att komma ihåg situationerna i serien snarare än musiken. Men det innebär också att det inte finns guldkorn att lyssna på för att återuppleva serien med för ärligt talat kommer jag inte ihåg mycket av musiken. Förutom andra intro-låten så minns jag inte mycket.

Överanalys:
Överanalysen kan innehålla en del spoilers.

Låt oss börja med att tala lite om Subaru Natsuki, seriens huvudperson. Författarens tortyroffer och den drivande faktor som du kommer hata. Här är grejen han är specifikt skapad och designad på ett sätt som gör att du som tittare inte kommer tycket om han. Vi kan förstå hans motivation och vi kan förstå hans krafter. Men vi kan inte förstå hur han tänker och varför han gör vissa beslut som han gör i serien, något som de flesta kommer vilja äta upp sin hatt över.

Spoilers kring Subaru Natsuki

Spoiler

"I love Emelia" - Subaru.

Det finns mycket att kolla på gällande Subaru, varför blev han vald av häxan Satella och varför han fick den kraften han har av henne. Varför Satella vill hålla den kraften hemlig för alla andra förklaras inte. Sen har vi en annan liten detalj, när Betelgeuss kallar subaru för "Authority of Pride" så undrar man vad Satella har för planer som aldrig förklaras i animen.

Att författaren gillar tortera Subaru märks ganska tydligt, men ärligt talat, tror största delen av publiken också gillar att se han torteras p.g.a hans urusla attityd och personlighet. Jag nämnde att han är designad att inte bli omtyckt och att han ska vara svår eller omöjlig att relatera till, t.ex hans frustrerade utfall som spiller över på Emilia i avsnitt 13.

Slutligen seriens slut i förhållande till Subaru, ja han utvecklas som en karaktär under seriens gång, men du får aldrig komma tillräckligt nära för att förstå hur han fungerar och på så sätt kan man ha svårt att förlåta honom för en del saker han gör under serien.

Många anser Rem att vara seriens heroine. Seriens sunda förnuft och hon har en väldigt viktig roll till Subaru. Han hon inte varit där hade Subaru varit så körd att det är stört löjligt. Det kan vara lätt att missa hur Rem utvecklas under serien som karaktär men det gör hon definitivt.

Spoilers kring Rem

Spoiler

"I love you Subaru" - Rem
http://downloadmorerem.com/

Det är svårt att missa när Rem tar över för Emilia som seriens kvinnliga huvudkaraktär. Som Subarus enda moraliska stöd. Hennes kärlek för Subaru är enorm, men den är i bäst fall luddigt presenterad, ja han rädda livet på henne och visade upp självuppoffring för hennes skull vid flera tillfällen i serien. Något han dock gjorde för att hamna i godo till Emilia. Hon börjar sin roll i serien som en av Subarus mördare och utvecklas sakta emot att bli mer och mer oskyldig. Hennes dialog med Subaru i avsnitt 18 är jätte bra, och hatar du inte Subaru redan gör du det i detta avsnittet.

Sen tänkte jag diskutera det som togs upp och glömdes bort.

Spoiler

Politisktspel. Serien gör det tydligt att det är ett politisk maktspel pågång, men verkar lägga detta på is helt efter avsnitt 18. Det är typ där som serien faller enormt för att göra sig till godo lite emot slutet. Ett pep-talk senare och allt är bra och spelet om vem som ska bli landets nästa härskar verkar bli helt bortglömt. Priscilla och Felt är som bortglömda långt innan detta. Jag kan förstå att serien skulle bli luddig att följa om de försökte ha med alla karaktärerna men samtidigt spendera den väldigt mycket tid med att presentera och bygga upp det här maktspelet för att sen kasta det över axeln. Vad i hela...?! Det är uppenbart att något mer händer i romanerna som animen är baserad på.

Slutligen tar vi och pratar lite om häxan och hennes anhängare.

Spoiler

Kultist kyrkan. BETELGUESS ROMANÉE-CONTI!!!! DESSSSS!!! Okay, för er som ser serien kommer detta vara uppenbart. Betelguess är underbar och störig på sammagång, seriens sista skurk. Han är oförutsägbar, galen och passar inte alls för det han ska representera. Det ligger ett tema där det finns flera personer som har fått krafter av Satella, dessa krafterna ska vara inspirerade av de sjuk dödsynderna. Där Betelguess ska vara kopplad till Lättja. Men han olikt Subaru som verkligen visar upp högmod vid varje steg han tar passar inte Betelguess ihop med sin synd. Han är alldeles för livlig och levande. Även om hans kraft tillåter honom att göra saker utan att anstänga sig så visas det inte upp i hans karaktärs beteende även om han gillar att påpeka andra lättja. "MY BRAIN IS TREMBLING!"

Satella ska vara häxan som styr över avund, witch of envy. Så varför har hon en kyrka tilldelad till sig, varför har hennes följare andra synder kopplade till sig? Serien hintar även om att det finns andra häxor men lägger inget fokus på det alls mer än så. Vi vet nästan inget om Satella, hon blev hatad p.g.a någon hon gjorde i historisk perspektiv, hon har samma silverfärgade hår som Emilia och var halv-alv. Något som gör att folk är rädda för Emilia som vill bli härskare över kungariket. Ja ni förstår varför maktspelet hade kunnat vara så intressant. En annan detalj jag fastnat på är varför dog Emilia när Subaru berättad om sin kraft att vara i princip odödlig för henne? Varför dödade inte Satella Subaru och lät han starta om? Svaret är nog så enkelt som att författaren ville få Subaru att uppleva sin största rädsla nära inpå honom. Men jag tyckte det inte var logiskt att Satella gjorde så.

Slutord:
Summan av det hela är en berg-o-dalbana som kommer underhålla de flesta. Tragisk och stark berättarteknik drar historien framåt men lämnar ändå en hel del att önska. Någon uppföljare är det inget tal om, så för de som skulle vilja få veta fortsättningen av Re:zero får glatt läsa fan-translations av romanerna eller vänta om officiella översättningar, och dessa verkar komma under nästa år.

Jag ger Re:zero betyget ta en titt, du kommer säkert hitta något du gillar.

 

[anth]

Orenji / Orange
Japansk shoujo/seinen anime (serien är i första hand för japanska tonårstjejer, i andra hand för vuxna killar), ENG sub (för ny för DUB)
Genres: drama, romantik, sci-fi, skola, slice of life
En ½-säsong från sommaren 2016, 13 st 25-minuters avsnitt.

Serien är från början en manga. Det finns även en spelfilm från 2015. En animefilm om vad som händer efter serien ska även komma.

Handling
Dagen som 16-åriga Naho Takamiya ska börja andra ring på gymnasiet får hon ett mystiskt brev. Avsändaren påstår sig vara henne själv från tio år in i framtiden. Brevet berättar vad hon bör och inte bör göra under det kommande året för att inte göra samma misstag som hennes framtida jag gjort. Framförallt uppmanar brevet henne att göra allt för att förhindra att person som hon aldrig hört talas om, Kakeru Naruse, ska ta livet av sig vid läsårets slut.
Naho har dock bråttom för att inte komma för sent till första dagen i skolan. Väl där visar det sig att hennes klass fått en ny elev, Kakeru...

Omdöme
Det känns lite ovanligt att en anime riktar sig mot två olika grupper: tonårstjejer och vuxna killar. Jag tror snarare att vad man vill säga är att den här serien inte är för omogna tonårskillar.
Som brukligt är i romantisk tjejanime är huvudpersonen en tjej som är extremt blyg/tillbakadragen/passiv som bara sitter som en prinsessa i sitt höga torn och väntar på att den vita riddaren ska komma och hämta henne utan att hon själv behöver lyfta ett finger. Och finns det starka kvinnor som kan ta för sig så porträtteras de som ondskefulla och slampiga kärleksrivaler.
Tycker man inte om den här (för oss svenskar) förlegade kvinnosynen så bör man helt enkelt inte se tjejanime och det är heller inte riktigt min favoritgenre.
Det som skiljer den här animen från övrig anime är själva konceptet: brevet från framtiden där Nahos framtida jag tvingar henne att sluta vara passiv och börja agera för att inte killen hon förälskat sig i ska dö, Dö, DÖ!
Även om det inte är så mycket personlighetsutveckling i den här serien så är själva behållningen att se Naho försöka förändra sig, lite som att se en höjdrädd person klättra högre och högre upp för att försöka övervinna sin rädsla.

Det finns ett par fånigheter i serien:
Hiroto Suwa är Nahos klasskamrat som är förälskad i henne, men istället för att uppvakta henne beslutar sig för att hjälpa henne att bli ihop med Kakeru. Alltså, det är inte ett normalt beteende.
Men det är inte det värsta i serien. Vi får även se ett par scener från Nahos framtid där hon fått barn (med någon annan eftersom Kakeru är död i denna framtid). Lyckas den framtida Nahos brev att få den nutida Naho att förhindra Kakerus självmord så kommer antagligen den framtida Nahos barn aldrig att bli till - och att ta ett sådant beslut är så... nä, jag är mållös.
Men det är fortfarande inte det värsta i serien. Det värsta är att man förklarar hur brevet kommit från framtiden. Det är vad som gör serien till Sci-Fi. Jag hade mycket hellre sett att de hoppat över förklaringen och det var ett mysterium. Ser ni animen så ignorera de 30 sekunderna med förklaringen så blir serien så oändligt mycket bättre.

Om vi bortser från fånigheterna är detta en fantastisk liten historia som till skillnad från mången annan tjejanime inte får det att krypa i kroppen på mig när jag ser hur dumt/stereotypt huvudpersnerna beter sig.
Serien har även ett bra slut (d.v.s. inte en cliffhanger), samt att för de som vill veta hur det går sedan kommer det en animefilm, "Orenji -Mirai- / Orange: Future" (om animefilmen blir bra är en helt annan fråga, men den kommer i alla fall).

Här är ett klipp från början av serien. Brevet från framtiden har bett Naho att göra två saker idag:
1. Ställa upp i tjejernas baseboll-match.
2. Övertala Kakeru att gå med i killarnas fotbollslag.
Och hon är egentligen för blyg för att göra något av dem.

Betyg
Det här är definitivt en av de bättre romantiska tjejanime som finns, så: 8/10.

 

[anth]

Amaama to Inazuma / Sweetness and Lightning
Japansk seinen (vuxen) anime, Eng SUB (för ny för DUB)
Genres: Komedi, , (Matlagning), Slice of Life
En ½ säsong från sommaren 2016, 12 st 25-minuters avsnitt

Handling
Kouhei Inuzuka är gymnasielärare, änkling sedan något halvår och ensamstående småbarnspappa till den femåriga dottern Tsumugi Inuzuka. Kouhei är fullständigt värdelös på matlagning vilket betyder att han och Tsumugi för det mesta får äta mikrovågsugnsmat.
En dag när de år ute och går i parken för att titta på körsbärsblommorna stöter de på en ledsen ensam tonårstjej. Det ena leder till det andra som leder in på matlagning. Tonårstjejen berättar att hon skulle äta picknick med hennes mamma. som inte kunde komma. Hon berättar också att de har en liten restaurang och ger dem ett visitkort dit.
Någon dag senare har Tsumugi tröttnat på mikrovågsugnsmat och Kouhei bestämmer sig för att bjuda henne på restaurang... som han just fått visitkort till.
Det visar sig att tonårstjejen är Kotori Iida, en av hans elever och att restaurangen är stängd idag. Kouhei ska just gå igen när Kotori övertalar honom att stanna kvar i den stängda restaurangen så hon kan laga mat åt dem. Kotori är dock nästan lika dålig på att laga mat som Kouhei, samt har fobi för knivar och vassa föremål...

Omdöme
Det kan låta fånigt, men det här är en fantastisk anime om en gullig liten femårig tjej och två vuxna som inte kan laga mat men som ändå försöker laga god mat för att göra den lilla tjejen lycklig.
Man skulle kunna tro att det skulle uppstå någon form av romantik mellan en ensamstående lärare och hans ensamma elev under deras nattliga möten i köket, men icke! De träffas bara för att laga mat och inget annat. Inte ens när deras vänner (som kan laga mat) kommer på besök och ger dem egentid är det för att uppmuntra deras förhållande, utan för att de faktiskt ska lära sig laga mat.
Jag trodde aldrig att jag skulle falla för en matlagningsnamine, men de lyckas göra varje maträtt till ett litet äventyr (eftersom de inte vet hur man gör). Det blir mycket: "ooh, är det såå man gör..." och att man får se resultatet genom en femårings ögon och se hennes glädje när de faktiskt lyckas i köket. Det vattnas verkligen i munnen på mig när jag ser denna anime. Vill man själv lära sig hur man lagar alla dessa maträtter så rekommenderas mangan istället, som har med alla recepten.
Personutvecklingen i serien är givetvis att se Kouhei och Kotori utvecklas och bli bättre kockar, vilket märks då de ger sig på mer avancerade maträtter ju längre animen pågår.

Animen handlar dock inte bara om matlagning. Det är även en "Slice of Life" vilket betyder att vi får följa Tsumagi, Kouhei och Kotori i deras dagliga liv och matlagningen är bara halva animen. Som Slice of Life når den nästan upp till Iyashikei-standard (healing/"feel good"-anime). Vissa avsnitt, men inte alla, når upp till samma standard som Flying Witch och Bunny Drop. Men serien kompenserar detta genom att Tsumugi är det gulligaste som finns.

Här är ett klipp där klunasrna i köket försöker laga grönsaksgratäng i ett försök att få Tsumugi att äta grönsaker (som hon avskyr):

Här är ett klipp där de gjort hamburger-stek (vilket inte är samma sak som hamburgare med bröd) en dag som Tsumugi är jätteledsen då hon bråkat med sina vänner på dagis.

Betyg
Ovanstående klipp gör tyvärr inte serien rättvisa, så jag utmanar er: Se första avsnittet, försök sedan dumpa serien. Lycka till! 9/10

 

[anth]

Två Youtubekanaler
"Ibland tröttnar anth på att recensera anime och recenserar istället helt vanliga Youtubekanaler... eller?"

När jag började kolla på anime för ett par år sedan hade jag ingen koll alls på vad som var bra eller dåligt (och har fortfarande inte det). Jag ser mig själv som amatör och kommer nog alltid se mig själv som en casual viewer när det gäller anime.
En av de saker som hjälpt mig är topp tio-animelistor och kungen på Youtube när det gäller sånt är Misty Chronexia.
Den Fransk-Kanadensiske Misty har tre youtubevänner: Japansk-Australiensiske The Anime Man (Joey), Lost Pause (Noble) och akidearest (Aki). De fyra brukar åka på animekonvent tillsammans. The Anime Man har även en kompis, Einshine, som han var inneboende hos under ett par månader. Jag ska tala om två av dessa.

Einshine
Shine är en tysk-japan som bor i Tokyo och gör politiskt inkorrekta humor-videos. Youtubes nya regler, att bara ge reklampengar till politiskt korrekta videos, har slagit hårt mot hans ekonomi och han har varit tvungen att skaffa sig ett riktigt jobb, vilket gör att det numera inte blir så många videos. Hans koppling till anime/otakus är mest att han häcklar dem. Han har även en "kameraman", Kat (Nyansai), som är hans flickvän och som aldrig är med på bild.

Här är en av hans mer inkorrekta videos:

akidearest
Även om Misty och hans vänner kan vara ganska snuskiga och perversa så är nog Aki värst. Hon är en filipinska som bor i Los Angeles tillsammans med Tentacle Sama och tycker om hentai. Hon gör otakurelaterade videos och har ingen som helst skam i kroppen.

Här är en video där hon talar om sin kärlek till bläckfiskar (den borde nog klassas som NSFW)

Förhoppningsvis har detta inlägg vidgat er syn på världen.

 

[Daniel]

Jag har sett de två första avsnitten av "Westworld" på HBO.

Om det är nån som missat vad det rör sig om så är det en science/fiction i en inte alltför avlägsen framtid, då hubotar (dvs extremt människolika robotar) i stil med de från SVT:s "Äkta människor" används som spelledarpersoner i en superpåkostad High Chaparall-temapark där gästerna som betalat inträde får träda in i ett Vilda Västern-univserum och göra vad fan de vill - antingen bara dricka whisky i tidsenlig miljö och kanske ha sex med en robot-prostituerad eller spela hjältar och rädda stan från banditer, eller i vidrigaste fall "go all out evil" som en av gästerna uttrycker det, vilket otroligt otäckt tillåts inkludera mord och våldtäkt (på robotar). Och gästerna kan hitta olika quests eller stories inom parken, genom att exempelvis hjälpa ett fyllo upp på gatan och sedan bli erbjuden att hänga med gubben ut i öknen för att hitta guld - lite rpg-aktigt alltså, med massor av olika spelledarpersoner.

Och så går handlingen - såvitt jag tolkat det hittills - precis som i "Äkta människor" ut på att...

Spoiler

robotorna / spelledarpersonerna börjat utveckla äkta eget medvetande och börjar blir medvetna om den oerhörda exploatering de är utsatta för

.

Alex Schulman skrev att det är det bästa i drama han sett sedan första avsnittet av Lost 2004. Jag vet inte om jag är lika överväldigat förtjust, men jag gillar det jag sett hittills och kommer absolut att fortsätta titta!

Tydligen är serien baserad på en gammal 70-talsfilm gjord av Michael Chrichton, som ju var författaren till Jurassic Park och det finns definitivt sina likheter mellan berättelserna, i och med att det båda gångerna rör sig om en spektakulär men kontroversiell temamark där det börjar gå fel. Och Anthony Hopkins karaktär - jodå, han är med i serien! - påminner en del om John Hammond från Jurassic Park.

Spoiler

Personligen berörs jag väldigt illa av det superkapitalistiska och totalt amoraliska konceptet med hur man uppfunnit en temapark där man kan göra exakt vad man vill, så länge det bara är robotar som råkar illa ut, och jag hoppas att det snart börjar går åt helvete riktigt rejält när robotorna gör revolution och har ihjäl massa vetenskapsmän och reklambyråkonsulter.

 

[anth]

Jag har sett de två första avsnitten av "Westworld" på HBO.

Vi diskuterade just den igår innan veckans rollspelsmöte började.
Jag hade inte koll på att TV-serien börjat och trodde att de diskuterade filmen från 1973 med Yul Brunner som androidcowboy.
Mina yngre rollspelskollegor, som inte ens var födda 1973, hade aldrig hört talas om Yul Brunner och trodde att jag diskuterade serien.
Viss förvirring uppstod.

***

Min rollspelskollega chrull tyckte f.ö. att jag bara recenserade "magical girl"-serier. Jag försökte vänligt förklara att jag till dags dato inte recenserat en enda "mahou shoujo"-serie, vilket inte var ett öra som han ville lyssna på (jag tror snarare att detta var chrulls undertryckta undermedvetna som tog till orda).
Min andra rollspelskollega, Eksem, tyckte att det recenserades för få gangsterdraman.
Min tredje rollspelskollega, kloptok, var mest förvirrad och undrade var hittade alla dessa TV-serier (han hade tydligen inte hört talas om internet tidigare).
Jag är dock en person som lyssnar på mina vänner så ni kan väl gissa vilka två sorts recensioner som kommer från mig senare i veckan...

 

[Jocke]

Mina yngre rollspelskollegor, som inte ens var födda 1973, hade aldrig hört talas om Yul Brunner

Aldrig hört talas om Yul Brunner? Och ÄNDÅ stannade du kvar och spelade rollspel med dem... mycket ska man höra.

 

[Daniel]

Jag kände inte till filmen innan serien kom - och jag tänker att jag avstår från att se filmen tillsvidare för att undvika spoilers, nu när jag börjat med serien...

(Men jag känner till Yul Brunner.)

 

[anth]

91 Days
Japansk seinen (vuxen) anime, Eng (SUB), för ny för DUB.
Genres: gangster- och hämnddrama under slutet av USAs förbudstid.
En ½ säsong från sommaren 2016, 13 st 25-minuters avsnitt (avsnitt 1-12 + avsnitt 7,5).

Handling
En kväll blir familjen Lagusas hem anfallet av maskerade män. Den enda som överlever är den äldste sonen Angelo som lyckas fly till sin bästa vän Corteo.
Sju år senare, vid förbudstidens slut (1932-1933), får Angelo, som nu har bytt namn till Avilio Bruno, ett brev från en okänd avsändare som namnger tre av de fyra angriparna som dödat hans familj. Samtliga tillhör gangsterfamiljen Vanetti.
Avilio återvänder till sin hemstad Lawless (japaner och deras oförmåga att skapa originella västerländska namn...) för att hämnas sin mördade familj. Han söker upp på sin barndomskamrat Corteo som skapat en god spritsort som döps till Lawless Heaven. Avilio och Corteo tar med sig ett par flaskor Lawless Heaven och försöker sälja in spriten till en av Vanettis lönnkrogar... och ett tre månaders hämnddrama börjar.

Omdöme
Då 91 Days är animerad i samma "historiska" sepiastil (tänk gulnade foton) som Baccano så trodde jag i min enfald att den skulle vara lika bra. Det var den inte, men Baccano är en av de bästa anime som gjorts så det var inte så konstigt.
91 Days lyckas ändå ganska bra med att fånga stämningen i ett amerikanskt gangster- och hämnddrama i förbudstidens USA och jag skulle mycket väl kunna tänka mig en amerikansk spelfilm med samma handling.
Precis som i många andra anime är persongalleriet på tok för stort: Vi får följa tre olika gangsterfamiljer och måste hålla reda på upp till 20 olika personer. Sedan tycker jag personligen att tempot är lite för långsamt, men det beror mer på att jag inte är så förtjust i drama, Tro dock inte att det saknas action: det är ett hämnddrama och som brukligt är dör de flesta förr eller senare.

Ni får hålla till godo med trailern. Den ger en känsla av den sepiafärgade animeringsstilen.

Betyg
På grund av det stora persongalleriet och det långsamma tempot blir det bara: 7/10.
Hade man haft ett hälften så stort persongalleri och gjort detta till en anime-långfilm hade jag antagligen tyckt betydligt bättre om den.

 

[anth]

Mahou Shoujo Madoka?Magica / Puella Magi Madoka Magica
Japansk seinen (vuxen) anime / Eng SUB/DUB
Genre: "magical girl", "moe", psykologisk thriller, tragedi
En ½ säsong från 2011, 12 st 25-minuters avsnitt

Handling
Madoka Kaname (som ser ut som en 12-årig flicka, fastän hon går på högstadiet) har en mardröm: i ett drömlandskap, som närmast kan beskrivas som en dålig LSD-tripp, ser hon hur en ensam flicka slåss och håller på att förlora mot ett "monster". Madoka utbrister förtvivlat: "Vad Hemskt! Det här borde inte hända!". En liten varelse, som ser ut som en korsning mellan en kanin och katt, svarar henne: "Du har förmågan att ändra ödet. Det enda du behöver göra är ingå ett kontrakt med mig och förvandlas en Magisk Flicka."

Madoka vaknar och går till gymnasiet där en ny tjej, Homura Akemi, börjar i hennes klass. Men det är något konstigt med Homura; dels ser hon ut som tjejen i drömmen, dels verkar hon känna Madoka. Sedan "hotar" hon Madoka med en kryptisk varning: "Om du älskar din familj och dina vänner, försök aldrig bli något som du inte är - för då kommer du att förlora allt."
Senare samma dag räddar Madoka den lilla kanin-katt-varelsen som hon drömde om från Homura som försöker mörda denne.
Den lilla varelsen, som presenterar sig som Kyubey, påstår sig kunna uppfylla unga flickors önskningar mot ett litet pris: det enda man behöver göra i motprestation är att förvandlas till en Magisk Flicka och slåss mot Häxor... men det är något som Kyubey inte berättat för Madoka och hennes vänner...

Omdöme
När denna anime släpptes lanserades den som en "moe" magical girl anime. "Moe" betyder söta karaktärer utan några sexuella anspelningar och magical girl är som Sailor Moon. Låter inte det som att målgruppen är tjejer i åldern 9-12 år? Inget kunde vara mer fel. Tänk er något gulligt, t.ex. My Little Pony. Tänk er sedan att Freddie Krueger kommer på besök. Det här var något som skaparna "glömde" att berätta när serien släpptes. Jag gissar att minst ett par flickor måste ha blivit traumatiserade för livet.

Jag vill inte spoila något, men ni har säkert förstått att den här animen inte är barntillåten. Att låta Kyubey uppfylla ens önskningar är mer som att sälja sin själ till djävulen och bit för bit under seriens gång lyckas Madoka och hennes vänner avslöja vad Magiska Flickor egentligen är för något.

Det här är en fruktansvärt bra anime som visar att det går att ta ett koncept som uppfattas som barnsligt (magical girl) och göra något vuxet av det. Det är inte bara handlingen som är bra, även själva animeringen med moe-söta flickor som slåss på liv och död mot hemska häxor i mardrömslandskap är bra gjort.

Men det bästa med animen är musiken.
Om ni läst tidigare recensioner av mig så vet ni att jag sällan brukar kommentera bild eller ljud, utan mest inriktar mig på själva handlingen. Så när jag säger att musiken är bra så menar jag verkligen det. Den här animen är "sevärd" bara för musikens skull.

Här är ett klipp där Homura slåss mot en häxa:

Betyg
Det här är ett litet mästerverk: 9/10.

 

[Jocke]

Buffy the Vampire Slayer S3

Jag antar att alla har någon slags ide om vad Buffy är för serie men för formens skull: BtV är en banbrytande tv-serie från sena 90-talet som tillsammans med The Wire, Arrested Development, Sopranos och några till förändrade tvlandskapet till vad det är idag. Buffy var tidig med att ha avsnitt som samtidigt innehöll både ett "veckans monster", en såpahandlig, en säsongslång båge och en näve kortare i den röra som vi alla idag, snart 20 år senare är vana vid. Dessutom är det en briljant ensemble-show där alla skådespelarna är bra på att visa upp de andras styrkor.

Serien handlar om att en blond ung tjej sparkar på en kille i monsterdräkt.
Den handlar också om att byta ut allt som händer i sena tonåren mot monster-metaforer.
Till sist så handlar den om att det är rätt lugnt att vara annorlunda, tex varulv eller homo eller tönt eller what not. Och det var faktiskt nästan ingen som sa sånt 1996, i alla fall inte till i massmedia och till tonåringar. Innan Buffy läggs ner har Fight club, Matrix och Marilyn Manson om inte normaliserat så i alla fall idoliserat nollor, nördar, flator och alla oss andra som inte fick vara med i möblerade rum i det förra årtusendet. Budskapet att man är folk i vart fall är för många Buffys viktigaste, men för min del så smäller det typ lika högt med taekwodosparkar på nån som är hjälpligt maskerad till piggvarsdemon, att en liten spöar en stor.

Jag har i vart fall ganska nyligen börjat se om den tredje säsongen av Buffy och vampyrerna. Och jämfört med alla andra skrotiga serier om monster och/eller superhjältar: vad otrolgit bra det är!
Arrow, Flash, Supernatural, Grim och så vidare ät ju rent själslöst skräp i jämförelse.

Sen är säsong tre den utan tvekan bästa säsongen av Buffy - men jag hade glömt att det var så här bra. Alla figurer är som de ska vara, Faith är med mycket, borgmästaren och Mr Trick är seriens bästa skurkar. Dock har jag för mig att S2 har lite bättre vinjett utan så himla många klipp.

Det är väldigt många bra avsnitt, tex det där Buffy ska fylla 18 och Giles drogar henne inför nått slags sjukt vampyrdräpar-test, ett avsnitt om Xanders äventyr under en natt när alla andra räddar världen, ett om en paralellvärld där allt har gått åt skogen och så vidare.

Att ingen vågar göra så här bra tv idag!
5 av 5.

 

[Owlbearpig]

Mina yngre rollspelskollegor, som inte ens var födda 1973, hade aldrig hört talas om Yul Brunner och trodde att jag diskuterade serien.
Viss förvirring uppstod.

Nää alltså förvirring uppstod för att du diskuterade filmen och vi andra diskuterade serien. Jag har inget minne av att vi debatterade Yul Brunners existens, vilken jag i så fall hade kunnat bekräfta.