TV-serie klubben Q2 2024

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
Jag började kolla på Ripley på Netflix.
För alla behöver vi mer Tom Ripley i vårt liv. Men jag vet inte varför man väljer att göra En man med många talanger till rörlig bild en tredje gång när det finns två ofilmade böcker och En man utan samvete är förtjänt av en bättre film än den som finns.
Ett avsnitt in är det bra, och snyggt. Jag fattar inte varför Tom ska vara en bit över 40 i stället för en bit över 20, men det stör mig mindre än jag trodde det skulle göra. Antagligen för att det faktist är bra.

Annyways är Patricia Highsmiths ande närvarande och jag kommer fortsätta titta.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Jag har sett animen Persona: Trinity Soul från 2008.

Det är alltså vad jag förstår en spinoff/fortsättning av Persona 3-spelet som jag inte spelat speciellt mycket av. Men jag gillar ju Shin Megami Tensei V jättemycket, och har varit sugen på att ge mig in i Personaspelen i många år nu.

I alla fall: Shin och hans yngre bror Jun återvänder till sitt barndomshem, där deras äldre bror Ryo fortfarande bor. De tre bröderna är föräldralösa sedan tio år tillbaka. Ryo jobbar som polischef och verkar mest tycka att det är jobbigt och dåligt att småbröderna flyttat hem. Det finns såklart anledningar till det, men de avslöjas gradvis.

I alla fall, Shin och Jun går i skola och träffar nya vänner. Det sker mystiska grejer, där en del människor verkar kunna frammana stora mystiska typ halvgenomskinliga krigarmonster som kallas Personas. Och så är det nån eller några som håller på och mördar folk lite mystiskt sådär.

I teorin borde jag gilla den här serien. Jag gillar alla delarna – den komplexa relationen mellan karaktärerna, mystiken, hemligheter och konspirationer, minnesförlust och mörka förflutna. Jag menar, jag gillar ju grejer som Evangelion och RahXephon och andra animes med mycket typ hemligheter och sånt, i kombination med relationer och det övernaturliga eller fantastiska. Faktum är att det nog är min favoritgenre. Men det här funkar inte alls för mig. Det är för hattigt, för mycket deus ex machina när typ nåt varit mysko några avsnitt och sen avslöjas det bara i en expositionsdump. En del av det tror jag också är att jag tror översättningen är rätt usel; texten var långt ifrån idiomatisk engelska många gånger och jag kan fortfarande för lite japanska för att ens vara i närheten av att fatta allt den vägen.

Nån beskrev den här serien som att den fokuserar mer på vibes och atmosfär än på karaktärer och plot, och det köper jag. Och det förklarar också varför den inte funkar för mig; jag blir mest frustrerad när mysterierna liksom inte får vara riktiga mysterier eller i fokus, när det inte finns någon poäng med att försöka gissa hur saker hänger ihop.

Men ja, nu har jag sett den och jag ångrar det väl inte. Men jag kommer inte se den igen, eller rekommendera den.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Ja, fast det har det varit ett tag. :)

Bah! Jag letade ju efter den! Och nu är det för sent för att ta bort eller ändra nåt.

Jaja, om nån moderator kan flytta mitt inlägg dit och döda den här tråden så blir jag glad, annars får jag väl sitta här och skämmas antar jag.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Jag blev just klar med animen Ergo Proxy från 2006. Det här är väldigt mycket en anime som är gjord efter att grejer som Matrix slagit, Blame! spridits, och Neon Genesis Evangelion och såna serier varit stora. Det är alltså typ… grisig och dovmörk cyberpunkdystopisk framtid, plot med en massa hemligheter som gradvis avslöjas, mer eller mindre subtil filosofi och överlag en ganska stark prettokänsla. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt; för mig kändes det mest som nostalgi, tillbaka till den person jag var typ kring 2000 eller så. Jag hade verkligen älskat den här serien då.

Jag menar, kolla på det här introt.

Men ja, plotten följer Re-L Meier, polis och barnbarn till den dystopiska kupolstaden Romdeaus härskare. I staden finns robotar ("autoreivs") som infekteras av "cogito" som ger den själar, alla i kupolen intalas att de kommer dö om de rör sig utanför staden. osv osv.

Överlag tycker jag att serien funkar helt OK. Den lyckas inte riktigt med allt den föresätter sig, plotten är bitvis spretig och pacingen väldigt ojämn. Jag gillar karaktärerna, framför allt den assöta lilla infekterade autoreijven Pino, som har formen av en typ nästan konstant entusiastisk och glad… sjuåring, kanske? Jag gillar att Re-L inte är så himla sympatisk och inte har så himla rätt hela tiden. Hennes kompass är inte perfekt, och hon växer och förändras genom serien. Ofta är hon dryg, överlägsen, otrevlig – och inte på ett coolt sätt, utan på ett mänskligt helt normalt otrevligt sätt.

Det finns några genomgående teman som jag tycker hanteras helt OK, om än lite klumpigt ibland. Viktigast kanske är "det är viktiggt med sanning, men att få veta sanningen gör dig inte nödvändigtvis lyckligare"?

Visuellt är serien som sagt dov och mörk. En del hyfsat tidig 3d-animation används, men inte på ett sätt som stör. Re-L känns bitvis nästan rotoskoperad eller som nåt plockad från den gamla Heavy metal-filmen; jag är osäker på vad som ger mig det intrycket egentligen. Kanske att hon verkar mycket mer detaljerat och hantverksmässigt mer animerad än andra i serien? Någon har ansträngt sig för att få hennes ögon att se hyfsat korrekt ut i olika vinklar, ögonskugga och allt. I dunno. Det är inte dåligt, men det tog mig några avsnitt att slappna av och acceptera det.

Så… Ja, jag kan nog rekommendera den här serien. Framför allt till alla som gick runt med läderrock och kanske kajal där kring 2000, med Manson i lurarna och med Matrix i färskt minne… =)
 

Conan

انتفاضة
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,164
Jag tittar just nu på Curb your enthusiasm säsong 1.

Jag tycker inte det är bra i över huvudtaget. Är såhär åtta avsnitt in som bäst lite småroligt ibland (men nån enskild scen som varit riktigt rolig).

Blir det bättre än såhär framöver? Är det värt att hålla ut?
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,905
Jag tittar just nu på Curb your enthusiasm säsong 1.

Jag tycker inte det är bra i över huvudtaget. Är såhär åtta avsnitt in som bäst lite småroligt ibland (men nån enskild scen som varit riktigt rolig).

Blir det bättre än såhär framöver? Är det värt att hålla ut?
Jag tycker serien hittar sin stil någonstans mellan säsong 3 och 4. Men själva premissen är densamma, det handlar om Larry som hakar upp sig på små saker i livet och är kass på det sociala spelet. Gillar man inte den premissen så tror jag inte man kommer gilla serien. Det ska sägas att det är en av mina favoritserier, men jag tycker inte heller att de två första säsongerna är fantastiska.

Mitt tips är att skippa de första två säsongerna och börja kolla på säsong 3 direkt. Säsongerna är rätt fristående så du kommer inte missa något viktigt vad gäller handling.
 

Conan

انتفاضة
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,164
Jag tycker serien hittar sin stil någonstans mellan säsong 3 och 4. Men själva premissen är densamma, det handlar om Larry som hakar upp sig på små saker i livet och är kass på det sociala spelet. Gillar man inte den premissen så tror jag inte man kommer gilla serien. Det ska sägas att det är en av mina favoritserier, men jag tycker inte heller att de två första säsongerna är fantastiska.

Mitt tips är att skippa de första två säsongerna och börja kolla på säsong 3 direkt. Säsongerna är rätt fristående så du kommer inte missa något viktigt vad gäller handling.
Jag gillar premissen, det är bara otillräckligt roligt och så väldigt långsamt. Men ska testa att hoppa fram till säsong 3!
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,905
Jag gillar premissen, det är bara otillräckligt roligt och så väldigt långsamt. Men ska testa att hoppa fram till säsong 3!
Gör det! Berätta gärna vad du tycker sen 🙂
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
På Disney+ kan man titta på Ahsoka som är:
  • VJS (vanligt jävla starwars), vilket betyder att det är ljussablar, onda/goda sidan, rymdskepp och laserskott som låter pew pew.
  • fortsättning på den animerade Star Wars Rebels som är den barnprogrammiskaste SW-produktionen
    • (jag har för den delen inte sett den animerade Clone Wars-serien, vilket också betyder att för mig så var Ahsoka helt ny när hon gästade i Mandalorian)
    • så vi får återse en massa bekanta namn: Sabine, Hera, Ezra, Thrawn.
  • lite oklar vart den vill med sina mörka forceusers
    • Baylan verkar ha nån plan, säkert en jättebra, men jag har inte förstått vad den är så svårt att engagera sig
    • Shin känns mer angstig tonårsdotter än någon annan SW-person tidigare
Läste den här aftonbladet-artikeln igår (och tänkte skriva den här posten då men det gjorde jag bevisligen inte) och där skriver han "Det sämsta som stämplats Star wars på senare år har ljussvärd i överflöd" vilket var intressant. Mystiken med ljussablar är totalt frånvarande här iaf. Jag vill minnas att Force Awakens lyckades hyfs på den punkten, men jag hade inte funderat över den aspekten tidigare. Nåväl, den här serien är väl ok men inte mer. Jag hade velat ha mindre ljussabelanvändning, mindre Thrawn, mer smuts och att venn-diagrammet över "de här är onda" och "de här är goda" inte var två cirklar en meter ifrån varandra.
_______________

På Netflix kan man titta på 3 body problem som är:
  • en serie som handrar om att utomjordingarna dyker upp om 400 och tänker inte dela planeten med oss (fast kanske några av oss, Wade har de en plan för, och Tatiana också)
  • baserad på en bok tydligen
  • science fiction, men såg serien ihop med frun trots detta
  • som bäst i avsnitt 3(?) när Jin och Jack samarbetar med sina headsets för att lösa trekroppsproblemet (och Jack dog ju sen så det var ju surt)
  • okej men inte mer i andra halvan av serien
Jag fattade aldrig riktigt exakt vad sophonerna kan göra, vad som är interfacet när de får människor att se saker (typ läskiga nedräkningar) och den var tydligen för science fictigt för mig eftersom jag tappade lite engagemang. Det kanske växer på mig om jag grubblar någon dag... men efter första halvan av serien hade jag faktiskt väntat mig något bättre av resten. Fruns kommentar var "jaha, slutar det såhär bara?" vilket ingen nöjd person kanske någonsin sagt.
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
Jag såg klart nya säsongen av Fargo, avsnitt 6-10, efter att glömt titta på dem sen i julas. Det är en glädje att man fortfarande får göra tv som både är allvarlig och lite rolig, utan att det går över i nån slags.. jag vet inte vad jag ska kalla det ”förhöjd verklighet” brukar jag säga som tex The Boys eller Fallout befinner sig i. Där det nästan inte finns något allvar till det hela.
I Fargo s5 ryms både allvar och trams. Och jäklar vad bra skådisar.
Juno Temple som gör huvudrollen är för mig en ny bekantskap- trotts att hon har en lång imdb-lista. Och hon skulle kunna bära hela den här serien på sina axlar, men det behöver hon inte! Han från Kids in the Hall spelar enögd advokat, Don Draper är säsongens skurk och helt överjävlig. Jennifer Jason Leigh är en hänsynslös affärskvinna och så vidare. Jag skulle egentligen kunna lista varenda skådespelare här, för de är oavkortat jättebra.
Att det finns en c-plot om att nån hyrd mördare kanske eller kanske inte är en 500 år gammal syndätare utan att det blir pajigt - hur gör man ens!
5 av 5.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,316
Location
Helsingborg
Juno Temple som gör huvudrollen är för mig en ny bekantskap- trotts att hon har en lång imdb-lista. Och hon skulle kunna bära hela den här serien på sina axlar, men det behöver hon inte!
Hon är jäkligt bra i Ted Lasso och överraskade mig där genom att visa sig vara britt från början. Har bara hört henne med amerikansk accent och bara sett henne i diverse biroller. Väljer i regel ovanligare projekt (ex. Horns, Sin City, Lovelace), så därför har hon snappats upp av min radar.
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Jag har fortsatt med For All Mankind säsong 2. Säsong ett här.

Det är 1983. Ronald Reagan är president även i den här alternativhistorien. Både USA och Sovjetunionen har månbaser. Kalla kriget rasar, och rymden håller på att militariseras. Supermakternas standoff kring Panama hotar att sprida sig till väpnad konflikt på månen, som riskerar att utvecklas till kärnvapenkrig.

Till skillnad från förra - och för all del även nästa - säsong, utspelar det här sig bara under ett antal månader, inte ett antal år (säsong ett är 1969-1974). Skådespelarna är närmast sin riktiga ålder (de är ungsminkade i första säsongen och gammelsminkade senare).

Rent allmänt men särskilt i den här säsongen är For All Mankind extremt välskrivet, och ett motexempel på min tes att tv-författare inte kan skriva plott och sociologisk storytelling. Ingenting känns forcerat, och allt leder helt logiskt upp till säsongens klimax.

Nu finns det en risk för recency bias, men den förlängda säsongsavslutningen till säsong två kan vara det bästa jag någonsin har sett på tv. De tre parallella trådarna löper helt naturligt ur resten av säsongen, och kombinerar benhård logik (som ännu en gång visar att det här är riktig SF och inte bara Space Opera), tragedi, och feel-good. Jag blev lika blown away igen nu när jag ser om den fast jag visste vad som skulle hända. Kan inte rekommenderas nog för alla som inte aktivt hatar rymden. Det är fullständigt orimligt bra, och man gör sig själv illa om man inte ser serien.

5+/5, och sista avsnittet får 6/5. TV blir inte bättre än så här. Nästan inget blir bättre än så här. Någon behöver skriva en blank check till Ron Moore och låta honom göra vad han vill resten av sitt kreativa liv.
 
Last edited:

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,316
Location
Helsingborg
Andor

Jag är så jäkla trött på Star Wars. Fick rekommenderad av @Gutte som sade att jag inte skulle se det som Star Wars, utan mer som en cyberpunkserie. Den här serien hade varit perfekt på 80-talet men hade aldrig kunnat skapats på 80-talet. Fotografiet är jätteschysst, musiken är säregen. Vad jag gillar är att här får man faktiskt se att Imperiet är onda, istället för att rebellerna i Star Wars-filmerna påtalar att de är onda.

Vad jag framförallt gillar är att folk är force sensitive, men på ett sätt som är naturlig för världen - som ett förhöjt sjätte sinne. Det nämns aldrig, men sättet som karaktärerna interagerar på ger en hint om att någonting mer ligger bakom. Det är så himla fräscht att se "det vanliga folket", både från rännstenen och från de höga tornen i Coruscant. Vad som är snyggt är också hur de delar upp akterna i tre avsnitt. Så i princip får man en fyra-aktshistoria i tolv avsnitt. Varje avslutning på akten drog mig in något oerhört.

Jag förstår varför serien har 8,4 på imdb.
 
Top