Jag blev just klar med animen
Ergo Proxy från 2006. Det här är väldigt mycket en anime som är gjord efter att grejer som Matrix slagit, Blame! spridits, och Neon Genesis Evangelion och såna serier varit stora. Det är alltså typ… grisig och dovmörk cyberpunkdystopisk framtid, plot med en massa hemligheter som gradvis avslöjas, mer eller mindre subtil filosofi och överlag en ganska stark prettokänsla. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt; för mig kändes det mest som nostalgi, tillbaka till den person jag var typ kring 2000 eller så. Jag hade verkligen älskat den här serien då.
Jag menar,
kolla på det här introt.
Men ja, plotten följer Re-L Meier, polis och barnbarn till den dystopiska kupolstaden Romdeaus härskare. I staden finns robotar ("autoreivs") som infekteras av "cogito" som ger den själar, alla i kupolen intalas att de kommer dö om de rör sig utanför staden. osv osv.
Överlag tycker jag att serien funkar helt OK. Den lyckas inte riktigt med allt den föresätter sig, plotten är bitvis spretig och pacingen väldigt ojämn. Jag gillar karaktärerna, framför allt den assöta lilla infekterade autoreijven Pino, som har formen av en typ nästan konstant entusiastisk och glad… sjuåring, kanske? Jag gillar att Re-L inte är så himla sympatisk och inte har så himla rätt hela tiden. Hennes kompass är inte perfekt, och hon växer och förändras genom serien. Ofta är hon dryg, överlägsen, otrevlig – och inte på ett coolt sätt, utan på ett mänskligt helt normalt otrevligt sätt.
Det finns några genomgående teman som jag tycker hanteras helt OK, om än lite klumpigt ibland. Viktigast kanske är "det är viktiggt med sanning, men att få veta sanningen gör dig inte nödvändigtvis lyckligare"?
Visuellt är serien som sagt dov och mörk. En del hyfsat tidig 3d-animation används, men inte på ett sätt som stör. Re-L känns bitvis nästan rotoskoperad eller som nåt plockad från den gamla Heavy metal-filmen; jag är osäker på vad som ger mig det intrycket egentligen. Kanske att hon verkar mycket mer detaljerat och hantverksmässigt mer animerad än andra i serien? Någon har ansträngt sig för att få hennes ögon att se hyfsat korrekt ut i olika vinklar, ögonskugga och allt. I dunno. Det är inte dåligt, men det tog mig några avsnitt att slappna av och acceptera det.
Så… Ja, jag kan nog rekommendera den här serien. Framför allt till alla som gick runt med läderrock och kanske kajal där kring 2000, med Manson i lurarna och med Matrix i färskt minne… =)
