TVserieklubben 2023 Q1

[Bifur]

Jag är rätt nyfiken på vad ni andra tycker om serien, så har någon sett den och har åsikter, så hojta gärna till

Jag har sett alla säsonger av serien ihop med mina barn och tyckte riktigt bra om den. Det är behagligt att se drama som är så välspelat, välfotat, välregisserat etc. Ja det finns en del grejer som funkar lite mindre bra men inget jag skulle ta upp i en bedömning av helheten.

Jag har inte läst böckerna men blir lite sugen. Är det verkligen ungdomsböcker dock? Jag tycker mig ha läst en intervju där författaren menade att han inte avsåg dem som det.

 

[krank]

Jag har inte läst böckerna men blir lite sugen. Är det verkligen ungdomsböcker dock? Jag tycker mig ha läst en intervju där författaren menade att han inte avsåg dem som det.

Som jag reflekterade över när jag läst The light between worlds så verkar gränsen för vad som räknas som YA-böcker (Young Adult) snarare än "vanliga böcker" synnerligen suddig. Det känns ibland mest som en marknadsföringsgrej mer än nåt annat – man har en bok med en ung huvudperson och i en genre som brukar sälja bra när man riktar marknadsföringen mot yngre. Man vill göra "nästa Harry Potter" eller whatever. Tänker jag.

Men det är såklart en ren killgissning; forumet svämmar ju över av bibliotekarier så de kan säkert rätta mig =)

 

[Nero]

Har sett klart alla tre säsonger av His dark materials. Jag har inte läst böckerna så jag vet inte hur trogen dessa serien är. Oavsett var detta en väldigt bra serie! Säsong 2 är lite seg, men den avslutande säsongen är mästerlig!

Huvudpersonen i historien är en flicka vid namn Lyra. Hon lever i en värld som liknar vår, men som är hårt styrd av en totalitär kyrka och där alla människor har en själ i form av ett djur som är ens följeslagare. Jag vill inte spoila för mycket av serien då den bygger på överraskningar men vi får ta del av en alldeles fantastisk berättelse bestående av bland annat parallella världar, riken som styrs av talande isbjörnar, dödens land, gastar steampunk och mycket mer!

Serien innehåller en del skavanker. Som tidigare sagts, säsong 2 är lite seg, det är lite godtyckligt hur närvarande de talande djuren är (det sägs att människor inte kan vara ifrån sitt djur/själ men vi ser många som knallar omkring utan en sådan) och en karaktär ändrar sitt sätt att vara väldigt hastigt och lustigt. Men detta är bagateller i sammanhanget och inget som drar ner helhetsintrycket.

Jag är faktiskt lite förvånad över att denna serie inte fått någon egen tråd på wrnu och att inga pratar om den. Kanske är det så att jag är ensam om att tycka att den är bra, eller att den är ett helgerån mot böckerna eller så. Men då borde ju folk hatskriva om den då det verkar vara ett storslaget nöje för många. Jag är rätt nyfiken på vad ni andra tycker om serien, så har någon sett den och har åsikter, så hojta gärna till

Tyckte mycket om den. Mycket bra skådisar och stämningsfull. Delvis lite rörig och seg. Ibland barnslig i tonen. Vi slutade kolla säsong 2, kanske för att den blev seg men även då vi hade ett abonnemang enkomt för den serien.

 

[Franz]

Tyckte mycket om den. Mycket bra skådisar och stämningsfull. Delvis lite rörig och seg. Ibland barnslig i tonen. Vi slutade kolla säsong 2, kanske för att den blev seg men även då vi hade ett abonnemang enkomt för den serien.

Säsong 3 är väl värd att kolla på även om man inte är överförtjust i säsong 2, den är mycket bättre!

 

[Mundo]

Eftersom folk nämde det har jag också nyligen sett färdigt hela His Dark Materials.

Lite bakstory om var jag kommer från: Som yngre såg jag typ halva The Golden Compass (2009) innan jag stängde av för jag tyckte den var rätt så kass. Jag glömmer mer eller mindre bort den helt tills jag gifter mig och börjar byta tips på böcker att läsa med min man. Han rekommenderar en bokserie om en liten flicka som heter Lyra och jag börjar läsa... och helvete vad bra jag tyckte den var. Framförallt Lyra som med råge är min favoritbarnkaraktär i något medium. Lyra är mycket mer som ett barn än mycket annat jag sett, och hon älskade att ljuga och hitta på, för det är ju kul när folk lyssnar på en och ger en uppmärksamhet.

Sen kommer jag till bok två, och allting börjar handla om multiuniversum och fucking Will, vilket sömnpiller han är med sina satans omeletter. Snark! Jag gav upp där men mindes alltid varmt Lyras väldigt spännande värld, deras daemons och så vidare.

När serien kom blev jag såklart taggad, speciellt eftersom jag var så Lyrisk om Lyra (badum-tssh).

Serien visade sig vara... helt okey. Första säsongen är riktigt bra, speciellt allting som handlar om Iorek och Mrs. Coulter (wow vilken roll hon gör, outstanding!), men sen segar det ned sig lite. Lyras charm från böckerna berörs stundvis, men det känns som att de tonade ned hennes personlighet något. Storyn blir en "chosen one must save the multiverse" och speciellt Lyra och Will blir riktigt ocharmiga ju längre serien fortsätter. Jag tror Will ler typ fyra gånger i två och en halv säsong.

Det blir också lite konstigt i sista säsongen, eftersom Lyra och Will ser ut att vara typ 22, men i böckerna ska Lyra vara 13 och det förklarar hennes något irrationella beslut bättre. Åja, Covid bråkade till det ordentligt.

Slutet är väldigt bra, eftersom jag slutade läsa böckerna så var det ju spoilerfritt för mig, men det var en ovanligt vuxen och mogen ton i sitt resonerande.

Jag ger serien en stabil 3/5. Bra budget, bra skådespel men jag hade föredragit mer av Lyras charm, vilket jag tyckte saknades. Och mer av Iorek, för hans design och röstskådespel är perfekt.

 

[Nero]

Säsong 3 är väl värd att kolla på även om man inte är överförtjust i säsong 2, den är mycket bättre!

Ja men nu väntas det tvillingar ganska snart så vi får nog se när det hinns med. Men tack för tipset! Inser att jag också vill hylla huvudrollen och Ms Coulter. Strålande. Jag gillade även att serien var väldigt mishmashig med luftballonger, båtnomader, ond kyrka med mera. Och att det var lite gritty i färg och form (båtfolket t.ex.). Kul att hon från Shameless (rekmenderas) var med i en roll!

 

[krank]

Jag har fortsatt kolla på gammal anime, och nu har jag sett AD Police Files (1990). Jag tror inte den finns att streama nånstans, tyvärr.

Det här är en trio 26-minutersavsnitt som utspelar sig i samma värld som Bubblegum Crisis, men några år tidigare – i det fjärran scifi-året 2027. De handlar alla om "AD Police", en särskild poliskår som ska ta hand om fall som berör "boomers" – ett slags jätteavancerade humanoida robotar som ibland går bärsärk och mördar folk.


OK, Boomer

I den här serien är dock fokus inte alls på de mer groteska, uppsvullna stridsmonstren som Bubblegum Crisis-tjejerna tampas med, utan här är det mer nåtslags grisig cyberpunk. Sexualneuroser och frågor om gränsen mellan människa och maskin, vad som händer när man gradvis förvandlar sig till maskin. Förfrämligande inför den egna kroppen. Det är inte alltid speciellt välgjorda eller väl-pace:ade berättelser, men de är ändå intressanta. Det är heller inte den snyggaste animeserie jag sett, men den är fullt funktionell.

 

[God45]

Wow, Velma är det värsta jag sett på länge. Alltså, vansinnigt dåligt.

 

[Mundo]

Jag har sett de två första avsnitten av Velma (2023). HBO Max har gått genom en "rough patch" när det gäller animerat. För ställde man in Infinity train (vilket är en riktigt jäkla skitbra serie, gå och se de fyra säsongerna som finns tillgängliga) och sedan lät man informera att Harley Quinn (också väldigt bra!) skulle få en förminskad budget för sin sista säsong, vilket märktes tydligt i både animering och skämten. Två tredjedelar av alla cancellations HBO har gjort har varit för just animerat.

Så vad är då HBOs animerade framtid? Tydligen är det Velma, som förtjänade budget och tid.

Det presenteras som en originstory för The Scooby Gang, med Velma som utgångspunkt. Jag vet inte hur det kom till detta, men det är verkligen en usel show. Under de första 40 minuterna av tv-komedi så skrattade jag till två gånger, i övrigt kände jag bara hur allting var uselt. 50% av skämten är meta-humor av typen "I TV-serier så skulle aldrig en huvudkaraktär göra X!" Följt av att karaktären gör X. Det är så extremt tröttsamt.

Den andra hälften av skämten...

VARNING - HOT TAKE VARNING!

Spoiler

Dom suger. Ännu mer.

Det finns en konspirationsteori om att de stora producenterna i Hollywood inte vågar satsa på nya IP/manusförfattare, så istället tvingar man nya manusförfattare att skriva vilken story de vill, fast med redan etablerade IPs. Om jag var tvungen att presentera ett bevis för denna tes i domstol skulle jag presentera TV-serien Velma.

1/5.

 

[anth]

Det finns en konspirationsteori om att de stora producenterna i Hollywood inte vågar satsa på nya IP/manusförfattare, så istället tvingar man nya manusförfattare att skriva vilken story de vill, fast med redan etablerade IPs. Om jag var tvungen att presentera ett bevis för denna tes i domstol skulle jag presentera TV-serien Velma.

Är det ens en konspirationsteori?

Jag trodde det var ett vedertaget faktum att stora filmbolag inte vågar chansa på okända kort, för Hollywood-produktioner kostar för mycket idag.
Det finns ju flera stora filmbolag som gått i KK efter en misslyckad storfilmssatsning.
(jag har inga exempel på produktionsbolag som producerar TV-serier som gått i KK)

Det syns extra tydligt på animeserier.
Animestudior är så skitnödigt rädda att ta risker att all nyproducerad anime känns som vanilj och riktar sig nästan uteslutande mot den största målgruppen (japanska tonårspojkar).
Det kostar ungefär en dryg miljon att producera ett animeavsnitt idag, så en animeserie på 12-13 avsnitt kostar uppåt 15 miljoner kronor att producera.

Jag har inga siffror på vad Amerikanska/Europeiska TV-serier kostar, men rimligtvis ungefär lika mycket.
(det är givetvis en enorm skillnad att producera en romcom med okända skådespelare, jämfört med en actionserie med häftaga effekter, eller serie med superdyra skådisar som t.ex. "Vänner" var på slutet).

 

[Gurgeh]

Jag trodde det var ett vedertaget faktum att stora filmbolag inte vågar chansa på okända kort, för Hollywood-produktioner kostar för mycket idag.
Det finns ju flera stora filmbolag som gått i KK efter en misslyckad storfilmssatsning.

Men det finns gott om misslyckade storfilmer som varit baserade på någon känd IP också, så det handlar snarare om en from förhoppning hos filmbolagen, än om något som är grundat i fakta.

 

[Gamiel]

Och detta är inget nytt. Filmbolagen har alltid lutat sig mot existerande IP:n eller historiska händelser, sedan dess grundande. Det är liknande med teater under minst 1800- å 1900-talet, man gjorde pjäser av existerande saker.

Sedan kan det också vara en fråga om att man har skapare som vill arbeta med det IP:et, för att de gillar det och vill göra sin egen tolkning av det eller berätta vad som hände sedan. Jag skulle själv älska att arbeta med en filmatisering Spjuthök böckerna till exempel.

 

[JohanL]

Det syns extra tydligt på animeserier.
Animestudior är så skitnödigt rädda att ta risker att all nyproducerad anime känns som vanilj och riktar sig nästan uteslutande mot den största målgruppen (japanska tonårspojkar).

Jag är halvvägs genom Cyberpunk: Edgerunners, och det är å ena sidan hyggligt bra, men å andra sidan så otroligt anime-generiskt, särskilt den sturige tonåringen som ändå är bäst och den Utvalde. Det här är ett mönster som aldrig någonsin får brytas.

 

[JohanL]

Men det finns gott om misslyckade storfilmer som varit baserade på någon känd IP också, så det handlar snarare om en from förhoppning hos filmbolagen, än om något som är grundat i fakta.

Det handlar nog ofta om att ha ryggen fri för den som tar beslutet. Det anses som en större risk att göra något nytt, så den som beslutar om det drabbas hårdare om det inte går hem.

Men ja, det är jättekonstigt att man hellre gör remakes på dåliga floppar än hittar på något nytt.

 

[Bifur]

Men ja, det är jättekonstigt att man hellre gör remakes på dåliga floppar än hittar på något nytt.

Jo, nu så här med tiotalet i backspegeln känns vurmen för återbruk missriktad, i alla fall konstnärligt. Ja, det finns framgångsrika exempel men lika många floppar. Men det är möjligt att balansräkningen säger något annat.

 

[Franz]

När ni talar om floppar, menar ni då att det gått dåligt ekonomiskt eller att verket fått dåliga recensioner? För jag kan tänka mig att ett verk som fått dåliga omdömen men ändå genererat en del pengar inte nödvändigtvis räknas som en flopp.

 

[Gamiel]

När ni talar om floppar, menar ni då att det gått dåligt ekonomiskt eller att verket fått dåliga recensioner? För jag kan tänka mig att ett verk som fått dåliga omdömen men ändå genererat en del pengar inte nödvändigtvis räknas som en flopp.

Alternativt en film som gick dåligt ekonomiskt då men har nu blivit en klassiker, t.ex. the Thing

 

[Bifur]

När ni talar om floppar, menar ni då att det gått dåligt ekonomiskt eller att verket fått dåliga recensioner? För jag kan tänka mig att ett verk som fått dåliga omdömen men ändå genererat en del pengar inte nödvändigtvis räknas som en flopp.

Jag skrev konstnärligt ovan så jag menar det. Alltså sådant jag tyckt varit dåligt och/eller genererat överväldigande negativ kritik. Och ja, det är tänkbart att marknadslogiken ändå motiverar dem, det är sällan särskilt lätt att bli klok på.

 

[Franz]

Ah så då pratar @Bifur och @Gamiel om olika saker om jag förstår er rätt.

 

[anth]

Quaunzhi Fashi

Kinesisk anime i 5 säsonger (ska komma en 6:e säsong)

Animen börjar när Mo Fan, en kinesisk tonåring, skriver intagningsprovet till gymnasiet - och han har stora problem.
Tre månader tidigare fick han en amulett av en gammal man. När han vaknade nästa morgon hade han förflyttats till en annan värld.
Det här är inte den vanliga isekai-animen, för han är i samma värld som förut: han har samma pappa, går i samma skola och har samma kompisar - men i den här världen finns magi!
Då han växt upp i en värld utan magi har han bara tre månader på sig att läsa in hela grundskolans kurs om magi.
Han misslyckas med provet och kommer inte in på magi-gymnasiet.
Hans far, som är chaufför åt den mäktiga familjen Mu, måste förödmjuka sig inför Herr Mu så Mo Fan får börja magi-gymnasiet på nåder.
Mo Fan har haft tidigare problem med familjen Mu; när han var tio år försökte han och familjen Mus dotter rymma hemifrån tillsammans - och Mo Fan blev anklagad för att ha kidnappat henne.

I den här världen består magi av olika element, som eld, vatten, jord, luft,... (20 olika element totalt). De flesta behärskar ett element, t.ex. vattenmagi, dessutom är olika element olika vanliga.
Även om han fick en dålig start på gymnasiet blir det sedan bättre: det visar sig att han är väldigt bra på magi och han lyckas dölja sina magiska förmågor för skolan.
Precis som många andra kinesiska serier fokuserar denna på klassamhället, orättvisor och pennalism: de rika och mäktiga kan göra vad de vill och de fattiga får tigga och be.
Mycket av serien handlar om hur han försöker hämnas på familjen Mu, som gör allt de kan för att han ska misslyckas i skolan.

Det finns inte många sevärda kinesiska anime, men det här är en av dem.
Jag rekommenderar den starkt!
Tyvärr hittar jag ingen laglig sajt där man kan se den, så ni får fråga farbror Google.
Skulle man tycka om serien finns den även som manhua med över 900 kapitel som går under namnet "Versatile Mage"!
Jag hittar ingen laglig sajt här heller, så ni får googla.

Jag hittade heller ingen bra YT-video som visar animeringarna.
Däremot hittade jag alla 5 säsongerna textade på engelska (om man slår på textning) på Youtube.

Här går den dock under namnet Full-Time Magister.
Nu har ni ingen ursäkt längre - börja titta idag, innan den försvinner.