Beastslayer
ROTN
Kanske ska du börja i andra ändan och gå bakåt i tiden?
TVserieklubben 2023 Q1
- Thread starter anth
- Start date
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,642
För sent
Sådär, nu har jag sett andra halvan av Stranger Things S4 absurt mycket senare än normalnörden.
Topparna här var det bästa sedan S1 och dalarna var djupare än någon dal i tidigare säsonger. För den delen tycker jag (som jag minns det) inte att tidigare säsongen haft dalar alls utan varit väldigt jämn kvalitet rakt över. Så här var det mer bergochdalbana. Sammanfattningsvis är jag båda positivt och negativt överraskad, men huvudsakligen det förstnämnda.
Efter säsong 3 kände jag mig rätt klar, men kan nu konstatera att jag rekommenderar alla som sett S1-3 att titta på den här med.
Så får vi se hur snabb jag är med att se S5 (som kommer komma om jag tolkade imdb rätt).
Nancy var säsongsfavorit den här gången tror jag!
Topparna här var det bästa sedan S1 och dalarna var djupare än någon dal i tidigare säsonger. För den delen tycker jag (som jag minns det) inte att tidigare säsongen haft dalar alls utan varit väldigt jämn kvalitet rakt över. Så här var det mer bergochdalbana. Sammanfattningsvis är jag båda positivt och negativt överraskad, men huvudsakligen det förstnämnda.
Efter säsong 3 kände jag mig rätt klar, men kan nu konstatera att jag rekommenderar alla som sett S1-3 att titta på den här med.
Så får vi se hur snabb jag är med att se S5 (som kommer komma om jag tolkade imdb rätt).
Nancy var säsongsfavorit den här gången tror jag!
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,564
Jag har sett The Bureau säsong 1 (Le Bureau des Légendes, Frankrike 2015).
Jag har en tes, och den tesen är att amerikaner inte kan göra realistisk spionfilm eller -tv. De kan göra spionthriller och spionaction, men det blir alltid för dramatiskt och för dramatiskt korrekt, och antagligen är budgeten för hög för det också. Det här är precis åt andra hållet - handlingen utspelar sig på kontor och i sammanträdesrum, eller ibland i ett parkeringsgarage, ett tråkigt hotellrum, eller under en långsam övervakning i en bil. Den enda gången vi får något som ens liknar en actionscen får vi se den på en bildskärm i det det monokroma gröna ljuset av en bildförstärkare, och det är över på några sekunder. Resurserna för avdelningen är begränsade, och vid ett tillfälle ställs en budget på 30 000 Euro upp för en operation. Rollerna är inte så där akut filmstjärnesnygga som de oundgängligen skulle vara i en amerikansk produktion. Jag gissar att budgeten varit måttlig, men att man gjort en dygd av nödvändigheten.
Titeln syftar på avdelningen för Deep Cover-operationer hos franska DGSE. Handlingen utspelar sig i skuggan inbördeskriget i Syrien och IS-krisen, inom den franska intressesfären (Syren, Algeriet, gamla franska Afrika). Guillaume Debailly är tillbaka i Frankrike efter sex år som rekryterare i Syrien, och har svårt att släppa sin täckmantel. Marina Loiseau tränas för sitt första uppdrag, att infiltreras in i Iran som seismolog. Laurène Balmes är nyanställd som psykolog på avdelningen. Agent Cyclone har försvunnit i Algeriet under suspekta omständigheter - har han hoppat av?
Det här är bra, och kombinerar faktisk dramatik med en närmast total avsaknad av yvigheter. Jag ska definitivt se säsong två också (det är fem sammanlagt), som har fått ännu bättre recensioner, har 100% på IMDB, och beskrevs av Le Figaro som den bästa tv-serie som gjorts i landet.
Vad jag förstår från googling har serien gått på SVT under titeln Falsk identitet (jag tittar aldrig på svensk tv), men finns inte på SVT Play.
Jag rekommenderar att vara uppmärksam på namnen när man tittar - Guillaume Debailly är också kodnamn Malatru och har täckmanteln Paul Lefebvre, och så vidare.
Jag har en tes, och den tesen är att amerikaner inte kan göra realistisk spionfilm eller -tv. De kan göra spionthriller och spionaction, men det blir alltid för dramatiskt och för dramatiskt korrekt, och antagligen är budgeten för hög för det också. Det här är precis åt andra hållet - handlingen utspelar sig på kontor och i sammanträdesrum, eller ibland i ett parkeringsgarage, ett tråkigt hotellrum, eller under en långsam övervakning i en bil. Den enda gången vi får något som ens liknar en actionscen får vi se den på en bildskärm i det det monokroma gröna ljuset av en bildförstärkare, och det är över på några sekunder. Resurserna för avdelningen är begränsade, och vid ett tillfälle ställs en budget på 30 000 Euro upp för en operation. Rollerna är inte så där akut filmstjärnesnygga som de oundgängligen skulle vara i en amerikansk produktion. Jag gissar att budgeten varit måttlig, men att man gjort en dygd av nödvändigheten.
Titeln syftar på avdelningen för Deep Cover-operationer hos franska DGSE. Handlingen utspelar sig i skuggan inbördeskriget i Syrien och IS-krisen, inom den franska intressesfären (Syren, Algeriet, gamla franska Afrika). Guillaume Debailly är tillbaka i Frankrike efter sex år som rekryterare i Syrien, och har svårt att släppa sin täckmantel. Marina Loiseau tränas för sitt första uppdrag, att infiltreras in i Iran som seismolog. Laurène Balmes är nyanställd som psykolog på avdelningen. Agent Cyclone har försvunnit i Algeriet under suspekta omständigheter - har han hoppat av?
Det här är bra, och kombinerar faktisk dramatik med en närmast total avsaknad av yvigheter. Jag ska definitivt se säsong två också (det är fem sammanlagt), som har fått ännu bättre recensioner, har 100% på IMDB, och beskrevs av Le Figaro som den bästa tv-serie som gjorts i landet.
Vad jag förstår från googling har serien gått på SVT under titeln Falsk identitet (jag tittar aldrig på svensk tv), men finns inte på SVT Play.
Jag rekommenderar att vara uppmärksam på namnen när man tittar - Guillaume Debailly är också kodnamn Malatru och har täckmanteln Paul Lefebvre, och så vidare.
Last edited:
Deodanders
Syntaldicus Nomenclatus
- Joined
- 24 Nov 2005
- Messages
- 634
Svinigt bra serie, Legendbyrån. Var ser du den nu?
Christoffer
It's all pig.
Sett Rubicon? Min rent reflexmässiga känsla är att den stack ut genom att vara just kontor, gränder, parkereringsplatser och pendeltåg mycket mer än något annat. Fantastisk tv-serie tycker jag och som allt fantastiskt så fick den dö. Antagligen lika bra för skulle den fått tre säsonger till hade de lyckas sabba det där trevande osäkra och behövt börja förklara saker eller fokusera på mysterier och hur saker hängde ihop, precis sådant som dödar allt för mig.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,564
Ehrm… ”på Internet”.
Beastslayer
ROTN
Mayor of Kingstown - 2021-fortgående (Apple TV mfl)
Som en mix av fängelseserien OZ, kriminaldramana The Shield och The Wire är nog hur jag skulle beskriva den här serien, fast med mer grafiskt våld (kanske).
Har inte det sagt tilräckligt så får ni Googla fritt, men håll mig utanför!
Pluspoäng - Little Finger är ondare än någonsin!
4/5
Som en mix av fängelseserien OZ, kriminaldramana The Shield och The Wire är nog hur jag skulle beskriva den här serien, fast med mer grafiskt våld (kanske).
Har inte det sagt tilräckligt så får ni Googla fritt, men håll mig utanför!
Pluspoäng - Little Finger är ondare än någonsin!
4/5
Last edited:
Jag har sett färdigt Anne Rice's Interview with a Vampire (2022). Holy fucking shit. Det här är nog det bästa som har gjorts på temat "vampyr i modern setting". Gillar man vampire rollspelen är detta ett måste. Gillar man fantastiska karaktärsporträtt, intensiva och toxic relationer är detta ett måste.
De flesta känner nog till fenomenet som kallas för 'race-bending'. Summa summarum: En karaktär beskrivs i ett verk att ha en viss hudfärg/komma från en särskild plats, men i en senare version så byts denna till något annat. Det finns flera olika sätt att göra detta: det vanligaste är ett helt enkelt byta och sedan inte förändra någonting överhuvudtaget förutom just det. Att försöka göra så med Louis de Pointe du Lac, en plantageägare från 1700-talets USA skulle absolut inte funka. Därför förändrar man mer än bara så, och sätter hans personlighet och story i kontexten för miljön han växer upp i. Att vara en svart person i 1910-talets New Orleans är extremt annorlunda än det är att vara vit landägare anno 1790.
Det är mycket väl genomtänkt och välgjort och känns inte överhuvudtaget som att det är gjort för att nå en viss demographic eller för att få brownie points.
Skådespelet är också synnerligen grymt. Det är kanske att svära i kyrkan men både Lestat (särskilt Lestat!) och Louis är vida överlägsna Tom Cruise och Brad Pitt i denna version.
Min enda biff med säsong 1 (det kommer fler, förr eller senare!) är att trots att serien först och främst behandlar personliga relationer, så är den då och då ganska så gory. Det låter kanske logiskt, iom. att huvudkaraktärerna är vampyrer, men våldet i somliga scener inkluderar att slå knytnävsstora hål i folks huvuden, att rycka av kroppsdelar och så vidare.
Nåja, det är en extremt bra serie trots detta.
Stark 4/5.
De flesta känner nog till fenomenet som kallas för 'race-bending'. Summa summarum: En karaktär beskrivs i ett verk att ha en viss hudfärg/komma från en särskild plats, men i en senare version så byts denna till något annat. Det finns flera olika sätt att göra detta: det vanligaste är ett helt enkelt byta och sedan inte förändra någonting överhuvudtaget förutom just det. Att försöka göra så med Louis de Pointe du Lac, en plantageägare från 1700-talets USA skulle absolut inte funka. Därför förändrar man mer än bara så, och sätter hans personlighet och story i kontexten för miljön han växer upp i. Att vara en svart person i 1910-talets New Orleans är extremt annorlunda än det är att vara vit landägare anno 1790.
Det är mycket väl genomtänkt och välgjort och känns inte överhuvudtaget som att det är gjort för att nå en viss demographic eller för att få brownie points.
Skådespelet är också synnerligen grymt. Det är kanske att svära i kyrkan men både Lestat (särskilt Lestat!) och Louis är vida överlägsna Tom Cruise och Brad Pitt i denna version.
Min enda biff med säsong 1 (det kommer fler, förr eller senare!) är att trots att serien först och främst behandlar personliga relationer, så är den då och då ganska så gory. Det låter kanske logiskt, iom. att huvudkaraktärerna är vampyrer, men våldet i somliga scener inkluderar att slå knytnävsstora hål i folks huvuden, att rycka av kroppsdelar och så vidare.
Nåja, det är en extremt bra serie trots detta.
Stark 4/5.
Last edited:
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,836
Spännande! Finns den att se på någon av de vanliga streamingtjänsterna eller är det…internet…som gäller om man vill se den?
Internet är en mystik plats som håller många ting för de som känner till de mörka, sällan vandrande stigarna.
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,836
Jag har just sett klart Mindhunter på Netflix.
De är en hemskt bra serie, som handlar om agenterna Ford och Tench som tillsammans utgör grunden för FBIs "Behavioral Science Unit" på slutet av 70-talet. De intervjuar seriemördare – ett begrepp de uppfinner, tillsammans med doktor Wendy Carr, som joinar dem från universitetsvärlden. De försöker bygga strukturer för profilering, för att i slutänden kunna förutsäga vad seriemördare kommer att göra – och därmed fånga dem. Det är en fascinerande story, och serien undviker väldigt aktivt alla tendenser att bli formulaisk. Det hade mycket lätt kunnat bli en tillrättalagd "veckans seriemördare"-grej, men så blir det aldrig.
Den regisseras av David Fincher, och det märks. Karln kan sin skit. I casten känner jag framför allt igen Anna Torv (från Fringe) och Holt McCallany (Fight Club – han som drar igång "his name is Robert Paulsen"-chanten). Med lite ansträngning kanske jag också känner igen Albert Jones och Jonathan Groff, men de kan jag inte placera lika lätt.
Hur som helst, givet att "baserat på en verklig händelse" är en av mina turn-offs så är det här ändå en av de bättre serier jag sett. Och det är såklart väldigt fiktionaliserat, vad jag förstår.
Har serien då några nackdelar? Ja, en som är ganska stor: Den har tagit slut. Den har tagit slut utan någon riktig upplösning eller riktigt slut. Den föll offer för Netflixeffekten, som bekant innebär att bra serier alltid dör i förtid. I och för dig inte unikt till Netflix, men när det gäller typ Carnivale så går det ändå att se att publiken svek, att folk helt enkelt inte fattade eller gillade den. Mindhunter tycks ganska universellt uppskattad. Men Netflix lever inte på sin reklam utan på prenumerationer, och få säger upp sin prenumeration för att Mindhunter läggs ner. Och tydligen, enligt Fincher, var den för dyr för dem.
De är en hemskt bra serie, som handlar om agenterna Ford och Tench som tillsammans utgör grunden för FBIs "Behavioral Science Unit" på slutet av 70-talet. De intervjuar seriemördare – ett begrepp de uppfinner, tillsammans med doktor Wendy Carr, som joinar dem från universitetsvärlden. De försöker bygga strukturer för profilering, för att i slutänden kunna förutsäga vad seriemördare kommer att göra – och därmed fånga dem. Det är en fascinerande story, och serien undviker väldigt aktivt alla tendenser att bli formulaisk. Det hade mycket lätt kunnat bli en tillrättalagd "veckans seriemördare"-grej, men så blir det aldrig.
Den regisseras av David Fincher, och det märks. Karln kan sin skit. I casten känner jag framför allt igen Anna Torv (från Fringe) och Holt McCallany (Fight Club – han som drar igång "his name is Robert Paulsen"-chanten). Med lite ansträngning kanske jag också känner igen Albert Jones och Jonathan Groff, men de kan jag inte placera lika lätt.
Hur som helst, givet att "baserat på en verklig händelse" är en av mina turn-offs så är det här ändå en av de bättre serier jag sett. Och det är såklart väldigt fiktionaliserat, vad jag förstår.
Har serien då några nackdelar? Ja, en som är ganska stor: Den har tagit slut. Den har tagit slut utan någon riktig upplösning eller riktigt slut. Den föll offer för Netflixeffekten, som bekant innebär att bra serier alltid dör i förtid. I och för dig inte unikt till Netflix, men när det gäller typ Carnivale så går det ändå att se att publiken svek, att folk helt enkelt inte fattade eller gillade den. Mindhunter tycks ganska universellt uppskattad. Men Netflix lever inte på sin reklam utan på prenumerationer, och få säger upp sin prenumeration för att Mindhunter läggs ner. Och tydligen, enligt Fincher, var den för dyr för dem.
Last edited:
anth
Vetefan
Vintern börjar gå mot sitt slut och därmed även årets första animesäsong.
Jag hade skyhöga förhoppningar och började följa 20 anime vid årets början.
Nu är jag nere i 3 stycken, vilket är bottenrekord.
De tre jag fortfarande tycker är bra har en sak gemensamt: de är INTE nya anime, utan de är säsong 2, säsong 2 och säsong 5.
Så även om jag rekommenderar dem ska ni alltså inte börja se den nuvarande säsongen, utan säsong 1 av respektive serie.
#
Nagatoro
Ijiranaide, Nagatoro-san
Don't Toy with Me, Miss Nagatoro
Please don't bully me
2:a säsongen
Handling:
En nörd (Naoto Hachioji), som bara tycker om att måla, går andra ring på gymnasiet.
En dag hamnar han bredvid skolans 4 tuffa tjejer som går i första ring.
En av de tuffa tjejerna (Hayase Nagatoro), får se ett par av hans teckningar och börjar reta honom, och fortsätter att reta så det nästan liknar mobbing.
Många blev arga när serien kom: hur kan man göra en anime om mobbing?
De har fullständigt missat poängen med serien.
Den tuffa tjejen Nagatoro uumgås normalt med de tuffa killarna i skolan - och hatar dem. De är dumma idioter som beter sig som svin.
Den blyga killen i årskursen över henne (han är hennes senpai, eller som hon säger: paisen) är däremot jättesnäll och målar jättevackert - det enda problemet är att han är så töntig, så han måste tuffa till sig lite!
Det är alltså inte en berättelse om mobbing, utan om två unga människors första förälskelse där de bägge är för blyga att ta första steget (Nagatoro använder sin tuffhet för att dölja att hon egentligen är ganska blyg).
#
Bofuri
Itai no wa Iya nano de Bougyoryoku ni Kyokufuri Shitai to Omoimasu
I Don't Want to Get Hurt, so I'll Max Out My Defense
2:a säsongen
Handling:
Skoltjejen Kaede Honjō övertalas av sin bästis att börja spela nytt datorspel, ett VRMMORPG som heter NewWorld Online.
Eftersom Kaede aldrig spelat datorspel tidigare gör hon väldigt konstiga val i spelet. Sånt vi skulle kalla för nybörjarmisstag. Problemet är att hennes "misstag" istället visar sig utnyttja buggar i spelet - så hon blir den mäktigaste karaktären i hela spelet, utan att ens kunna spela.
Det här är en komedi som driver med datorspel och enligt mig den roligaste animen sen KonoSuba.
Den handlar också om gulliga tjejer som gör gulliga saker mitt bland massor med läskiga monster - så jag tänkte på den här tråden:
www.rollspel.nu
#
DanMachi
Danjon ni Deai o Motomeru no wa Machigatteiru Darō ka
Is It Wrong to Try to Pick Up Girls in a Dungeon?
5:e säsongen
Att en anime får en 5:e säsong, utan att kvaliteten sjunker och utan massor med bröst, bilder på trosor och annat sexuellt material är ganska ovanligt. Man skulle kanske kalla den för en harem anime, d.v.s. den manliga huvudpersonen är omgiven av massor med vackra flickor/kvinnor.
Det här är antagligen av de bästa fantasyanime som finns just nu - och det är INTE en isekai.
Handling:
I fantasystaden Orario finns världens alla mäktiga äventyrare.
Anledningen är att i Orario finns tornet Babel, som är byggt ovanpå "The Dungeon".
The Dungeon är "levande" på så sätt att nya monster hela tiden "spawnas" som äventyrarna måste ta hand om.
The Dungeon har flera våningar, "levels" - jag tror det nämns att någon äventyrare har varit nere på level 50.
I Orario finns även de flersta av världens gudar, men eftersom de är i "vår" värld och inte i himlen är deras gudomlighet kraftigt begränsad.
Gudarna kommer från grekisk, nordisk, keltisk, indisk och japansk mytologi - och följer inte mytologierna så noga: nordiska Loke och grekiska Hefaistos är bägge kvinnor.
Gudarna har dock en förmåga: de kan "välsigna" äventyrare så de blir mäktiga och går upp i level.
Vanliga människor som inte fått en guds välsignelse kan inte jämföras med riktiga äventyrare.
Äventyrarna runt en gud kallas gudens "familia".
Huvudpersonen, Bell Cranel, är föräldralös och har uppfostrats av sin farfar.
När Bell är 14 år dör farfar och Bell bestämmer sig för att gå till Orario för att bli äventyrare.
Bells farfar har sagt att det bästa sättet att ragga tjejer är att rädda dem i The Dungeon - och det är var Bell tänker göra.
Men det går inte så bra för Bell i början. Först är det ingen familia som vill ta emot honom - för ingen vill ha en spinkig fjortis.
Till slut tar den grekiska gudinnan Hestia emot honom, men hon bor i källaren i en övegiven kyrka, extraknäcker i ett gatukök för att ha råd att leva, och Bell är hennes enda äventyrare i hennes familia.
Men nu är han äventyrare och får äntligen gå ner i The Dungeon.
Men inte ens nu går det som han tänkt: istället för att rädda vackra kvinnor som förälskar sig i honom blir det tvärtom: han räddas av den vackra 16 åriga äventyreskan Ais Wallenstein och blir själv blixtförälskad.
Någonstans här händer något med Bell: förutom Hestias välsignelse verkar han ha fått ytterligare en välsignelse som gör honom mäktig - exakt vad tänker jag inte säga, för det är en spoiler.
Jag hade skyhöga förhoppningar och började följa 20 anime vid årets början.
Nu är jag nere i 3 stycken, vilket är bottenrekord.
De tre jag fortfarande tycker är bra har en sak gemensamt: de är INTE nya anime, utan de är säsong 2, säsong 2 och säsong 5.
Så även om jag rekommenderar dem ska ni alltså inte börja se den nuvarande säsongen, utan säsong 1 av respektive serie.
#
Nagatoro
Ijiranaide, Nagatoro-san
Don't Toy with Me, Miss Nagatoro
Please don't bully me
2:a säsongen
Handling:
En nörd (Naoto Hachioji), som bara tycker om att måla, går andra ring på gymnasiet.
En dag hamnar han bredvid skolans 4 tuffa tjejer som går i första ring.
En av de tuffa tjejerna (Hayase Nagatoro), får se ett par av hans teckningar och börjar reta honom, och fortsätter att reta så det nästan liknar mobbing.
Många blev arga när serien kom: hur kan man göra en anime om mobbing?
De har fullständigt missat poängen med serien.
Den tuffa tjejen Nagatoro uumgås normalt med de tuffa killarna i skolan - och hatar dem. De är dumma idioter som beter sig som svin.
Den blyga killen i årskursen över henne (han är hennes senpai, eller som hon säger: paisen) är däremot jättesnäll och målar jättevackert - det enda problemet är att han är så töntig, så han måste tuffa till sig lite!
Det är alltså inte en berättelse om mobbing, utan om två unga människors första förälskelse där de bägge är för blyga att ta första steget (Nagatoro använder sin tuffhet för att dölja att hon egentligen är ganska blyg).
#
Bofuri
Itai no wa Iya nano de Bougyoryoku ni Kyokufuri Shitai to Omoimasu
I Don't Want to Get Hurt, so I'll Max Out My Defense
2:a säsongen
Handling:
Skoltjejen Kaede Honjō övertalas av sin bästis att börja spela nytt datorspel, ett VRMMORPG som heter NewWorld Online.
Eftersom Kaede aldrig spelat datorspel tidigare gör hon väldigt konstiga val i spelet. Sånt vi skulle kalla för nybörjarmisstag. Problemet är att hennes "misstag" istället visar sig utnyttja buggar i spelet - så hon blir den mäktigaste karaktären i hela spelet, utan att ens kunna spela.
Det här är en komedi som driver med datorspel och enligt mig den roligaste animen sen KonoSuba.
Den handlar också om gulliga tjejer som gör gulliga saker mitt bland massor med läskiga monster - så jag tänkte på den här tråden:
Den kontroversiella gulligheten
Något jag tycker mig ha märkt hos många rollspelare är att gullighet är ett av de säkraste sätten att polarisera folk. Vissa människor står absolut inte ut med gulliga varelser i spelvärldar – ska något som verkar gulligt förekomma så behövs det en subversion där det egentligen är obehagligt...
www.rollspel.nu
#
DanMachi
Danjon ni Deai o Motomeru no wa Machigatteiru Darō ka
Is It Wrong to Try to Pick Up Girls in a Dungeon?
5:e säsongen
Att en anime får en 5:e säsong, utan att kvaliteten sjunker och utan massor med bröst, bilder på trosor och annat sexuellt material är ganska ovanligt. Man skulle kanske kalla den för en harem anime, d.v.s. den manliga huvudpersonen är omgiven av massor med vackra flickor/kvinnor.
Det här är antagligen av de bästa fantasyanime som finns just nu - och det är INTE en isekai.
Handling:
I fantasystaden Orario finns världens alla mäktiga äventyrare.
Anledningen är att i Orario finns tornet Babel, som är byggt ovanpå "The Dungeon".
The Dungeon är "levande" på så sätt att nya monster hela tiden "spawnas" som äventyrarna måste ta hand om.
The Dungeon har flera våningar, "levels" - jag tror det nämns att någon äventyrare har varit nere på level 50.
I Orario finns även de flersta av världens gudar, men eftersom de är i "vår" värld och inte i himlen är deras gudomlighet kraftigt begränsad.
Gudarna kommer från grekisk, nordisk, keltisk, indisk och japansk mytologi - och följer inte mytologierna så noga: nordiska Loke och grekiska Hefaistos är bägge kvinnor.
Gudarna har dock en förmåga: de kan "välsigna" äventyrare så de blir mäktiga och går upp i level.
Vanliga människor som inte fått en guds välsignelse kan inte jämföras med riktiga äventyrare.
Äventyrarna runt en gud kallas gudens "familia".
Huvudpersonen, Bell Cranel, är föräldralös och har uppfostrats av sin farfar.
När Bell är 14 år dör farfar och Bell bestämmer sig för att gå till Orario för att bli äventyrare.
Bells farfar har sagt att det bästa sättet att ragga tjejer är att rädda dem i The Dungeon - och det är var Bell tänker göra.
Men det går inte så bra för Bell i början. Först är det ingen familia som vill ta emot honom - för ingen vill ha en spinkig fjortis.
Till slut tar den grekiska gudinnan Hestia emot honom, men hon bor i källaren i en övegiven kyrka, extraknäcker i ett gatukök för att ha råd att leva, och Bell är hennes enda äventyrare i hennes familia.
Men nu är han äventyrare och får äntligen gå ner i The Dungeon.
Men inte ens nu går det som han tänkt: istället för att rädda vackra kvinnor som förälskar sig i honom blir det tvärtom: han räddas av den vackra 16 åriga äventyreskan Ais Wallenstein och blir själv blixtförälskad.
Någonstans här händer något med Bell: förutom Hestias välsignelse verkar han ha fått ytterligare en välsignelse som gör honom mäktig - exakt vad tänker jag inte säga, för det är en spoiler.
Jag har sett den första (och för tillfället enda) säsongen av Poker face (2023). Rian Johnson ger sig på mysterie/detektiv genren igen med en TV-serie som följer Charlie (Natasha Lyonne). Charlie är en föredetta proffspokerspelare som besitter en närmast övernaturlig förmåga att avgöra när någon ljuger.
Rian Johnson har uppgett Peter Falks Colombo som en inspirationskälla, och man kan tydligt se varför. Serien handlar om mord och brott och hur Charlie utreder dom, men det är inte en 'whodunnit'. Det får vi se i början av varje avsnitt, snarare är det en 'howsolveit', där vi följer Charlie i hennes utredning. Eftersom Charlie inte är en polis utan en drifter så handlar det mycket mer om personliga relationer och riskfyllda utredningar än polisavspärrningar och rättigheter.
Eftersom avsnitten är ganska så fristående (pga omständigheter så är Charlie mer eller mindre permanent on the road) så har man också möjlighet att dra in en relativt stjärnspäckad cast. Skådespelet är därför utmärkt och även mindre karaktärer kommer med en vis gravitas. Det är också väldigt varierat när det gäller mordplatser, motivation och miljöer, ofta med nischade intressen som bakgrund (racing, SFX-arbete, musiker, teater, etc). TV-serien är rolig men jag skulle inte kalla den för en komedi.
Oavsett så är på det stora hela en mycket bra serie med en stark premiss och intressanta karaktärer.
Poker face får en stark 4/5.
Rian Johnson har uppgett Peter Falks Colombo som en inspirationskälla, och man kan tydligt se varför. Serien handlar om mord och brott och hur Charlie utreder dom, men det är inte en 'whodunnit'. Det får vi se i början av varje avsnitt, snarare är det en 'howsolveit', där vi följer Charlie i hennes utredning. Eftersom Charlie inte är en polis utan en drifter så handlar det mycket mer om personliga relationer och riskfyllda utredningar än polisavspärrningar och rättigheter.
Eftersom avsnitten är ganska så fristående (pga omständigheter så är Charlie mer eller mindre permanent on the road) så har man också möjlighet att dra in en relativt stjärnspäckad cast. Skådespelet är därför utmärkt och även mindre karaktärer kommer med en vis gravitas. Det är också väldigt varierat när det gäller mordplatser, motivation och miljöer, ofta med nischade intressen som bakgrund (racing, SFX-arbete, musiker, teater, etc). TV-serien är rolig men jag skulle inte kalla den för en komedi.
Oavsett så är på det stora hela en mycket bra serie med en stark premiss och intressanta karaktärer.
Poker face får en stark 4/5.
Deodanders
Syntaldicus Nomenclatus
- Joined
- 24 Nov 2005
- Messages
- 634
Jag är jäkligt sugen på den här! Är Peacock en egen tjänst eller hur strömmar jag den?
Peacock finns endast tillgängligt i USA. Det är VPN eller andra lösningar som gäller.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,642
Färdig med denna nu.
+ Bra skådespeleri och karaktärer, hyfsat enkel berättelse med flera klassiska western-teman som i stora delar är effektivt framförd
- Elsas voice-over tycker jag inte bidrar, den ger ingen fördjupning utan framför bara någon slags ytlig cowboy-filosofi. Att pionjärerna med få undantag framstår som okunniga idioter bredvid de "riktiga" amerikanerna (inklusive urinvånarna förvisso). Jag tycker kanske och det går lite för dåligt som helhet för expeditionen för att det ska kännas trovärdigt. Det vore ensak om de gick under som grupp i någon stor katastrof/anfall men nu dör för till höger och vänster i missöde efter missöde och till slut klarade sig "ingen".
Så ganska mycket medel, 3+. Dock tillräckligt för att gå vidare med 1923 som var mitt mål till att börja med.