Re: Inte?
Förvisso inte, men har man ingen anledning att förvänta sig att den strategiska situationen skall förbättra sig (genom t.ex. förstärkningar) så är defensivt försvar knappast en hållbar taktik. (Mer än möjligtvis en runda eller två för att få en känsla för motståndarens taktik och skicklighet.)
Pja, jag vet inte. Så länge som jag använder defensivt försvar så har jag en tärning enklare på mitt försvar än du har på ditt anfall. Om vi extrapolerar det resonemanget till utmattningsrundorna så är det faktiskt inte en särskilt dum taktik. Det enda som talar emot det är att du möjligen hinner ge mig såpass mycket smärta att jag får en tärning till i svårighet.
Jag har dock fått uppfattningen att bland de som hade råd och som förväntade sig att slåss en mot en har svärdet nästan alltid varit favoritvapnet.
Jo, jag argumenterar inte mot det (direkt), men faktum kvarstår att det användes andra typer av vapen (spjut, yxor, slagor) också. Problemet i EON är att exempelvis spjut som var ett ganska populärt vapen är mer eller mindre värdelöst i EON eftersom det är så lätt att gissa attacktypen och därmed göra ett sidosteg.
Tjaa jag kan ju förståss sluta finta och gå ner till de ursprungliga chanserna igen.
Jo, men det är fortfarande lättare för försvararen.
Självklart kan detta vara ett problem men man kan också välja att se det som en möjlighet. Att man kan göra "meningsfulla val" som har betydelse för utgången tycker jag är bra, annars så blir ju striderna mest en exersis i tärningsrullande. Sedan tycker jag (i ett så pass regeltungt system som Eon) att det är någon orimlighet att spelare som spelar krigare förväntas "läsa in sig" på de finare detaljerna i stridsystemet, ingen höjer ju på ögonbrynen över att de som spelar magiker behöver specialstudera magireglerma...
Jag är lite kluven i den frågan. Personligen så tycker inte jag att man som spelare skall behöva plugga in ett hundratal sidor för att få ut det mesta av sin krigare. Dessutom så är magisystemet något mer linjärt än stridssystemet. Ofta har man receptet på framgång (dvs besvärjelsen) nedtecknad och klart (Alstra tre fototropiska [Ob3T6], Väv effekten 'Blixt' [Ob3T6] - Klart!). Där behöver man inte på samma sätt ta hänsyn till situationen. Besvärjelsen ovan funkar ju riktigt bra oavsett om man målet har ett vapen, ett vapen + sköld, två vapen, armborst etc... Stridssystemet gör att man tvingas taktifiera långt mycket mer än magisystemet.
Tycker ändå att vi skall komma ihåg att i det här exemplet så är tjuven precis lika duktig på sin typ av strid (lätt vapen + undvika) som krigaren på sin.
Jag tycker inte det. Tjuven borde inte ha stor erfarenhet av strid mano-a-mano mot folk i ringbrynja, svärd och sköld. Krigaren däremot har nog mer erfarenhet av att knacka ner obeväpnade individer i detta sammanhang. I exemplet behöver inte tjuven ha sin dolk eftersom den enda försvarsmanövern som han gör är 'Undvika'.
Att det i det här läget kan ta en minut eller två att oskadliggöra tjuven ser inte jag som helt orimligt, speciellt om man inte vill ta några onödiga risker.
Men det är ju inte så eller? Ta bort dolken från tjuven i ovanstående exempel och tjuven har fortfarande ett bättre utgångsläge som obeväpnad! Du däremot har mycket svårt att göra processen kortare. Visst kan du slå fler gånger, men det är inte en bra taktik mot den som bara vill hålla sig ur vägen.