Nekromanti Ungdumar och skolan

[krank]

Re: Ragu Bolognaise

"Bolognaprocessen... det låter som något av Kafka"

Det är hemskt kafka-likt iaf.

1. Betygsskalan. Helt ologisk. Bygger bara på underliga traditioner. IG-MVG var iaf begripligt, eftersom bokstäverna stog för något.

2. Poängräknandet. 20 poäng på högskolan brukade vara samma sak som 20 veckors heltidsstudier. Nu är plötsligt samma 20 veckor 30 poäng. 5-poängskurserna blir 7.5-poängare. Vafalls?

3. Relativa betygssystem gav vi upp till förmån för målstyrning. eftersom relatuiva betyg helt enkelt är skit. Målbaserade betyg är mer rättvisa och enklare att hantera. Bologna är relativt, även om Högskolan i Gävla gjort nån egen avriant där man fortsätter med målstyrning.

Och detta ska man vara tvungen att applicera. Fyfan.

 

[Basenanji]

Snusk på lektionen [-36]

Idag har vi pratat om antikens Grekland på min lektion.
Vi har också sett "300", en upplevelse som mer kom att handla om Frank Miller och hur man kan göra om serier till film och varför man ska kolla in vuxenserier.

Jag tog bla upp kvinnans situation under antiken. Och hur hennes situation kunde se ut i Sparta. Dessutom snodde jag en sägning från en guide på Medelhavsmuseet i Stockholm:

"I Grekland (under antiken) betraktade man kvinnan som ett tomt käril, vilket man fyllde med mannens spermier, för att hon skulle avla barn. Därutöver fanns ingen direkt nytta med kvinnan som sådan..."

Givetvis tog jag chansen att få hylla den homosexuella kärleken- vilket känns så himla skönt! Att få se åtminstone en sjuttonårings snopna min när han eller hon förstår hur vanligt homosexuell kärlek har varit since way back, det är bland det bästa jag kan uppleva som lärare! Sorry youngsters, men Jonas, Mark och Efva var inte först. Hur coola de än är idag... Jag vs Fördomarna 1-0.

Hursomhelst. Det pinsamma med allt det här snusket var att två av mina elever, när lektionen var slut, snabbt tog tillfället i akt att visa mig sina ambitiösa anteckningar. Ett A4 fullt med snuskiga bilder, mest framträdande var två gigantiska spermier, men kukar, samlagsställningar samt en kortare erotisk novell fanns också med på pappret. Jag stammade fram ett "...Det där var väl lite...snuskigt va?" och skyndade snabbt mot kaffet i lärarrummet.

Jaha. Så effektivt var det att blanda in snusk på lektionen.

Visste de när den Arkaiska perioden inleddes och tog slut? Visste de var Sparta låg? Förstod de vad hellenismen var för något? Kunde de dra slutsatser av Greklands oförmåga till tillräcklig livsmedelsproduktion och dess koloniserande av andra platser runt medelhavet?

Tveksamt.

/Basse

 

[walium]

Tja, hur motiverade eleverna är och hur mycket auktoritet man har som lärare skiljer sig mycket åt mellan olika klasser och olika lärare. Jag har mött alla möjliga typer både inom högstadiet och gymnasiet. Personligen skulle jag inte vara så snar att döma ut hela gymnasiet, för det finns alla sorters elever. Däremot så har kanske dagens elever fått en onödigt stor tilltro till sitt eget omdöme och sin egen förmåga att välja och bestämma. Även om de inte baserar sina på beslut på några särskilt rationella faktorer.

Sedan tror jag inte att lärarutbildningen förbereder lärarstudenterna särskilt väl inför verkligheten. Snarare verkar den existera i ett eget litet universum långt ifrån skolans verklighet med lärare som aldrig undervisat utanför universitet eller som medvetet flytt undan de lägre utbildningarna. Klarar man inte av att undervisa en grupp supermotiverade och lydiga högskolestudenter så är man överhuvudtaget inte mycket till lärare.

Jag var själv en snäll och lydig elev som alltid gjorde som jag blev tillsagd och jag tror inte att min klass utmärkte sig genom att vara stökiga eller omotiverade. Men lärarna måste anpassa sig efter elevmaterialet vilket de allt för sällan gör. Ofta väljer de istället att anpassa sig efter sin egen syn på skola, elever och undervisning. En syn som inte alltid är anpassad efter verkligheten. Tappar man hoppet om eleverna och tilltron till deras förmåga så gör man nog ett sämre jobb. En lärare kan gott få vara lite naiv och optimistisk.

 

[Saxifrage]

Jag är säkert ute och cyklar.

Ärligt talat, du måste bli lärare. Om du lyckas behålla en tiondel av det där galna drivet så kommer du garanterat att bli en sån där knäpp lärare som man kanske inte fattar då, men som präglar en för livet.

Fler galenpannor vid katedern.

Go boy!

/Sax, som minns en SO-kuf med värme

 

[Saxifrage]

Re: Snusk på lektionen [-36]

Fan vad grymt! Du är Ted Borg!

En lärare som ska undervisa om antiken och pratar porr i två timmar. Coolaste jag hört.

/Sax, som får lust att gå om gymnasiet

 

[krank]

Fucking hell mate. Du och jag borde träffas på nåt vänster och gaffla om diverse skit.

Absolut. Om det finns tid, råd och möjlighet. Ack denna geografi...

Jag hade ingen aning om att det var så personligt förborgat hos mig - min kärlek för det förflutna och människorna som har varit här före oss, menar jag alltså. Jag anar någonting liknande hos dig. Vad jag menar är att jag tror vi har en mycket liknande inställning till historia som ämne.

Jag är rädd att mitt intresse för historia dels grundar sig i mitt intresse för konspirationsteorier (hemliga sällskap) och politiskt intresse. Om man ska bena i det: Historia som ämne är viktigt, eftersom det låter oss begripa nuet, och därmed forma framtiden på ett medvetet sätt. Egentligen gillar jag framtiden mer, och pratar hellre om mina utopiska visioner än om historia. Vägen till historieförståelsen däremot är också hemskt intressant, men ska inte missförstås som ett egenvärde...

Eller ja, jag vet inte. Jag gillar historia. Eller, jag gillar det subjektiva i ämnet. Jag gillar att historia i så hög grad handlar om vilken historiker man lyssnar på, vilka dokument man läser, hur man positionerar sig i olika frågor. jag gillar att både jag, som är anarkist, och en nationalist båda ser på historien och i den tycker oss se den toitala bekräftelsen på att vi själva har rätt.

Men framförallt gillar jag "glömd" historia. Hemliga sällskap, ockulta grupper, opkänd eller bortglömd kunskap. Varför har man inte med mer om De Sade i historiaundervisningen? Varför pratar man inte mer om ryssens roll för andra världskrigets slut? Varför pratar man inte mer om det svenska rasbiologiska forskningsinstitutet, som företrädare från samtliga partier (typ) ville upprätta? Och varför pratar man inte med eleverna om varför det inte pratas mer om sådant? Jag tror att metahistoria kan vara ännu en ingång till historia.

Ja, det var inte tänkt att detta inlägg skulle bli fullt så bögigt som det blev. Men det blev det i alla fall.

Inga problem =)
Du snackar med läraren som är öppet bisexuell, och funderar på om han ska bevista nästa lektion iförd kjol och sin "All governments are lying cock-suckers"- T-shirt. Det mesta är "inga problem" för mig =)

(Vad tror du förresten eleverna skulle tycka om en lärare med en sån T-shirt? Eller kjol, för den delen?)

 

[krank]

Re: Snusk på lektionen [-36]

Jaha. Så effektivt var det att blanda in snusk på lektionen.

Tydligen var det det =)

Visste de när den Arkaiska perioden inleddes och tog slut? Visste de var Sparta låg? Förstod de vad hellenismen var för något? Kunde de dra slutsatser av Greklands oförmåga till tillräcklig livsmedelsproduktion och dess koloniserande av andra platser runt medelhavet?

Men varför i hela friden skulle de kunna det? De har nu något att hänga upp hela Antiken på, en lektion som definitivt, om den följs upp ordentligt, kan leda till mer. Råfakta av det där slaget har jag själv inget som helst intresse av - det är sånt där man kan kolla upp på Wikipedia när man känner för det. Det viktigas, känner jag, är att placera eleverna i tidsåldern, att ge dem "krokar" att hänga upp historien på. Det gäller att tänka metakognitivt... Mer postmodernism i klassrummet!

Jag tycker att det låter som att du haft en strålande lektion, och du ska ha stor eloge och en maffig klapp på ryggen. Du har troligen gjort mycket för att just de där ungdomarna fått en grund att stå på. Jag tror t.om jag ska sno ditt lektionsupplägg litegrann till min databas över intressanta grejer att göra i klassrummet.

Bravo!

 

[krank]

En lärare kan gott få vara lite naiv och optimistisk.

Jag håller med, och önskar att jag kunde vara det själv. Det är en svaghet, jag vet.

 

[krank]

Ärligt talat, du måste bli lärare. Om du lyckas behålla en tiondel av det där galna drivet så kommer du garanterat att bli en sån där knäpp lärare som man kanske inte fattar då, men som präglar en för livet.

Fler galenpannor vid katedern.

Go boy!

Det är ungefär den typen av grej jag är ute efter, ska jag erkänna. Om jag bara lyckas hålla eleverna vakna och få dem att fatta någon liten krok här och där så har jag lyckats. Årtal och kungar kan suga mitt håriga tjockisarsle, jag arbetar metakognitivt. För att kunna få eleverna att tänka på historia, så måste man först tänka på tänkandet om historia. För att de ska kunna tillgodogöra sig historien måste det ske på deras villkor, de måste få de grundläggande kognitiva verktygen.



//Krank, som förläst sig på studielitteratur, varit grälsjuk hela dagen, och sovit två timmar inatt och därmed är en liten smula hyper...

 

[krank]

Jag vill förresten använda "the evolution of dance" (som jag för tillfället inte kan länka till, eftersom Youtube uinte vill funka för mig) för att illustrera 1900-talet, och ha en garderob med utstyrslar så att jag kan klä ut mig till den tidsperiod vi ska prata om också.

//Krank, fortfarande hyper

 

[Ymir]

Så här är det:

- De som inte gått ut gymnasiet, eller gått i gymnasiet öht, är samhällets absoluta bottenskrap. Det är inte uttalat att det är så, men så är det, och det vet tonåringarna om. Att gymnasiet således är frivilligt på pappret betyder inte ett jota; för man är i praktiken nästintill nödtvungen att gå igenom det ändå. Av de tjogtals personer från min högstadieskola som jag vet hur det gick för, var det typ två som aldrig gick på gymnasiet. De knarkade istället ned sig och gjorde karriärer som underhållning för flottiga baltmaffiosos som betalade en femma för att få se lite naket lammkött kråma sig runt en pelare.

Gymnasiet är snarare ett tvång än frivilligt, oavsett vad det står på pappret. Foucault skulle hållt med.


- Man är inte överhuvudtaget kapabel att skapa förutsättningarna för -hela ens jävla yrkesliv- när man går i gymnasiet. Man är alldeles för upptagen med att växa upp och utforska världen på sina egna villkor. Att således begära att de betyg man får i gymnasiet ska stå i direkt korrelation till de förutsättningar man har att klara sig bra i samhället i framtiden, är totalt och fullkomligt människovidrigt. Det blir inte bättre av att ens förutsättningar att prestera väl i skolan är en ren klassfråga.

Kontentan av detta är, att det tiofalt fördöma högermiffo som kom på den lysande fascistoida idén att komvuxbetyg frånochmed 2010 ska värderas -lägre- än gymnasiebetyg när man söker till högskola, borde ställas inför Haagtribunalen för brott mot mänskligheten, alternativt förklaras omyndig och kedjas fast framför en tv där han får titta på repriser av Teletubbies 24/7 allt framgent. Helst ihop med hela den regim som kunde tillåta ett sådant förslag att gå igenom.

- Ymir, rasar*

*Detta är alltså en Aftonbladet-term och bör således tolkas som 'uttalar sig milt mot någonting'.

 

[Big Marco]

Problemet är inte skolan. Det är eleverna. De flesta är skoltrötta, de flesta börjar bli individer och frigörande vuxna, och på detta lägger man en pluggskola.

Den stora konflikten är att man som elev inte inser att kunskapen är värdefull. Jag var likadan - gymnasiet var en enorm glidartid för mig. Men samtidigt tycker jag, kanske omodernt nog, att pluggskolan är bra och nyttig. Jag tycker att "årtal" är bra. Därför att det ger en verktyg och erfarenheten av att just plugga in kunskap.

En vis man jag känner var personalchefen på SKF. Hans inställning ndg rekrytering av personal var att det viktigaste i hans ögon var att de sökande hade en examen. Vad det var för examen var mindre viktigt, men att visa upp att man har en examen visar på att man har förmågan att under en lång tid utföra uppgifter som med stor sannolikhet inte ligger inom ens naturliga intressesfär. Dvs att personen klarar av att arbeta koncentrerat på ett jobb med typiska arbetsuppgifter.

För att klara av det behöver tidigare led i utbildningsväsendet förbereda och stödja högskoleutbildningen. Detta görs, i mitt tycke, bra genom just pluggandet.

 

[ripperdoc]

Bon Bologna

Bologna-modellen är bra. Sverige kan inte springa runt med inkompatibla universitetssystem längre i världen. Jag har visserligen bara sett hur Bologna implementerats på Chalmers, men där innebär det bara en fördel. För i mina ögon är utbildning något som bör bedrivas internationellt, och för det krävs standarder så att arbetsgivare vet att en Master är en Master och 300 poäng är 300 poäng.

Sedan blir det alltid kaotiskt när man inför nya system, men det lägger sig om några år.

 

[ripperdoc]

Jag ser det så här - under gymnasieåldern ser man tydligt vilka stora skillnader det finns mellan ungdomar. På ena sidan av skala är de som inte vill plugga överhuvudtaget, på andra sidan är de som redan siktar på universitetet och ser gymnasiet som ett sätt att få 20.0 och komma vidare. En bra gymnasieskola skulle fånga upp alla ungdomar mellan dessa två extremer, men för det krävs ett system där man inte hanterar alla efter samma måttstock. Kort sagt, alla ska inte alls kunna samma saker eller lika mycket.

Så de som vill plugga mycket bör få stöd för detta. De kommer bli bättre och ha en bättre föreberedelse för universitetet (vilket det behöver, med tanke på nuvarande kvalitet på gymnasieutbildningarna). De som inte alls vill plugga bör erbjudas praktiska kurser och möjligheten att bli lärlingar.

Nu kan man säga att detta redan existerar, i och med att folk väljer linje själva. Jag är dock tveksam till att det valet är ett upplyst val, och det kanske inte ens är ungdomarna som gör valet (föräldrarna eller kompisarna gör det). Även inom samma linje måste ges stöd för dem som vill bli bäst (plugga mest) och för dem som vill ta det lugnt och lära sig något de kan jobba med.

 

[Lindenius]

Re: Ragu Bolognaise

1. Betygsskalan. Helt ologisk. Bygger bara på underliga traditioner. IG-MVG var iaf begripligt, eftersom bokstäverna stog för något.

2. Poängräknandet. 20 poäng på högskolan brukade vara samma sak som 20 veckors heltidsstudier. Nu är plötsligt samma 20 veckor 30 poäng. 5-poängskurserna blir 7.5-poängare. Vafalls?

3. Relativa betygssystem gav vi upp till förmån för målstyrning. eftersom relatuiva betyg helt enkelt är skit. Målbaserade betyg är mer rättvisa och enklare att hantera. Bologna är relativt, även om Högskolan i Gävla gjort nån egen avriant där man fortsätter med målstyrning.

1. Håller med om betygskalan. Förutom att det bara fanns U, G och VG (och inte IG och MVG som du pratar om – det tillhör väl ändå gymnasiet?). Själv skulle jag bara vilja ha U och G om jag fick välja.

2. Jupp. Detta måste vara det mest lökiga som de hittat på. 1 vecka = 1,5 poäng för att… eh… det är mer logiskt än 1 vecka = 1 poäng.

3. Här förstår jag inte vad du syftar på. Jag tycker dock att målstyrningen medfört att lärarna blivit mer medvetna om att det inte kan göra flum-i-arslet-kurser längre. Eller, jo, de kan de. Men de måste konkretisera vad som skall åstadkommas, vilket ändå är ett stort steg framåt.

//erik. går och köper mjølk

 

[walium]

Jag håller med så till vida att skolan bör ha plats för alla elever, uppmuntra mångfald och inte se ned på någons val av inriktning. Och visst är det mycket begärt att en tonåring ska göra ett livsavgörande val som direkt berör de närmsta 40 åren sådär utan vidare.

Men det jag inte förstår riktigt är ditt förslag på lösning. Jag håller helt med om att ungdomarna gör alldeles för få informerade val när det gäller sin utbildning, oavsett om det gäller val av skola, val av program eller val av kurser. Hur ska vi då rent praktiskt ge stöd åt dem så att de förstår vad de ger sig in i? Dessutom så är det ett brett spektrum och inte bara en fråga om skoltrötta men praktiska elever och smarta men understimulerade.

Egentligen skulle jag önska att det fanns arbete för den som vill vänta ett tag med sina studier även till gymnasiet, men på den fronten är det dåligt och dessutom omfattande regionala skillnader.

 

[Coffe_Kanon]

"1. Fatta vad som funkar. Böcker funkar inte, till exempel. Att visa en film kan funka, om man gör det snyggt. Att prata om underliga små faktoider och dra (gärna snuskiga eller våldsamma) anekdoter om historiska händelser eller figurer piggar upp. Anknyta till elevernas egna intressen - supa, våld och knulla (förenklat, naturlgitvis) och sport."

Tanken din är god krank, men detta förutsätter ju att hela klassen har samma intressen, vilket sällan är fallet. Jag kan säga att varken supa, våld eller knulla var intressant för mig under de tre till fyra första åren på gymnasiet (eller tidigare än så för den delen). Jag drack inte en droppe alkohol innan jag fyllt 18, det enda våld jag var intresserad av var fiktiv sådan, och jag var totalt apatisk inför intima relationer tills jag träffade min nuvarande flickvän (vilket var för lite mer än ett år sen, innan dess var jag kall som en sten på all plan).

Om en lärare som du hade försökt anknyta till mina intressen så hade det varit väldigt svårt för den "breda massan" i klassen att bli intresserad (för i princip allt de brukar tänka på är mer eller mindre våld, supa och knulla, det är som att hela världen enbart består av dessa urtypiska mönster).

Det känns som att det skulle vara mer av intresse att lyckas få elever på gymnasiet att försöka tänka på lite annat än dessa tre otroligt uttjatade aspekter. Om man anknyter allt i utbildningen till dessa tre aspekter så blir det ju inte mycket av en förändring av tänkandet eller hur? Det är lite som att man enbart pratar om samma sak som eleverna redan tänker på, men försöker maskera det bakom något annat. Men att få elever att VERKLIGEN tänka utanför ramarna (utan att anknyta till våld, supa och knulla hela tiden), det är en konst det, som få lärare bemästrar (har bara haft nöjet att studera under EN sån lärare och de var i grundskolan).

Sen så vet jag inte om jag skulle trivas med att läraren beter sig som en kompis, det skulle kännas så krystat och falskt på något sätt. Vi hade en sån typ av lärare i Samhällsorientering i grundskolan, visst svalde resten av klassen detta med hull och hår, men de skarpaste av oss tyckte föga om denna krystade "kompisskap" som läraren försökte etablera.

Jag antar att i slutändan så vill vissa ha lärare av det mer proffesionella stuket, de som mer behandlar en som en kollega på en arbetsplats istället för en kompis eller som en undersåte. Kan man bara slopa kompis gullandet och storhetsvansinne/maktmissbruk det skulle vara en kanon lärare...

 

[Sanjuro]

Absolut. Om det finns tid, råd och möjlighet. Ack denna geografi...

Jaja, jag menade bara att om vi råkas på något konvent eller liknande så bjuder jag dig på en drink.

Ojoj, det var värst vad öppenhjärtig jag var i det där inlägget. Nå, sanningen skall förvisso fram, på ett sätt eller annat. Jag tycker det var intressant att få reda på varför du söker dig till historia som ämne - även om jag hade fel i min gissning så kan jag absolut relatera till din inställning. Och vad mera är så tror jag att du har en synnerligen god infallsvinkel till ämnet om syftet är att engagera andra människor, till exempel dina elever.

Du snackar med läraren som är öppet bisexuell, och funderar på om han ska bevista nästa lektion iförd kjol och sin "All governments are lying cock-suckers"- T-shirt. Det mesta är "inga problem" för mig =)

(Vad tror du förresten eleverna skulle tycka om en lärare med en sån T-shirt? Eller kjol, för den delen?)

Roger that, mate. Det var en intressant fråga - jag undrar verkligen vad de skulle tycka. Det varierar naturligtvis beroende på vilken bakgrund eleverna har, men generellt sett så tror jag att du skulle få finna dig i att fokus under åtminstone de första lektionerna låg på dig som person snarare än det du lär ut. Om det är positivt eller negativt har jag ingen aning om - det är kanske varken eller. Jag tror däremot att det stora ramaskriet skulle komma från dina kollegor och elevernas föräldrar.

 

[ripperdoc]

Några förslag på lösningar:

- Gör det busenkelt att byta mellan gymnasielinjer.

- Inled utbildningarna med en "prövapå-tid", men stor fokus på kul kurser. Här bygger det på att locka fram det folk tycker är kul, men som fortfarande har nytta, allt från historia till att meka med bilar. Valen bland dessa prövo-kurser kan senare avgöra vilken gymnasielinje man faktiskt går.

- Sluta hänga fast vid konstruktioner som "klasser". Skapa grupper utefter kunskap och motivation. Ja, det blir elitgrupper och mindre leeta grupper, men eftersom man inte tvingas delta i så många ämnen man är usel på så är målsättningen att varje elev är bäst på något. Alltså, att man läser avancerad nivå i något ämne. Det är också viktigt att blanda grupperna, så det är en fifty-fifty-lösning. Man vill ju att de som är duktiga i något ska kunna skapa flera duktiga, att de ska kunna dela sin kunskap.

- De som inte vill plugga riktas in mot olika former av praktik, de som vill läsa använder samma tid att fördjupa sig i exempelvis högskolematte.

 

[Sanjuro]

Jag håller med föregående talare. Krank, på varje lärarutbildning finns det ett fåtal elever som bara måste bli lärare. Det finns inga andra alternativ för dessa individer, för allting annat skulle innebära en så fruktansvärd förslösning av talang att hela jorden måste falla i gråt. Dessa individers inneboende potential kan inte alltid upplevas i direkt interaktion med dem utan kräver snarare ett grekiskt korus för att göras rättvisa. Realisera din dröm, krank, annars knäcker jag knäskålarna på dig. Om det går en sådan som du på 10-20 sådana som jag så är det ändå tillräckligt för att så det där fröet av upproriskhet och full i fan hos eleverna.

Fuck the system.