Nekromanti Uppmuntra till vardagstjatter

[Möller]

I förhållandevis traditionella rollspel (där rollpersonerna gör saker som att röja grottor eller undersöker kulter) med ett visst »fokus« på rollpersonerna (alltså inte ingen-personlighet-innan-lvl-1) så gillar jag om man spelar ut vardagssnack. Både med spelledarpersoner och mellan rollpersoner.

Vardagssnacket är karaktärs-definerande. I ett så kontrollerat medium som film används vardagliga situationer flitigt för att visa upp en roll. I rollspel brukar man ge en beskrivning av sin rollperson i början av spelmötet, inte mycket mer. I rollspel vill man komma vidare i äventyret, eller driva egna idéer, snarare »slösa« tid på oväsentligheter.

Att prata med sina medspelare om att vardagssnack är kul (som ju är det egentliga viktiga, snarare än äventyret) är en metod, självklart. Men sådant glöms ofta bort när man väl spelar.

Så, vilka tekniker kan man som spelledare, eller bara spelare, använda sig av för att uppmuntra till vardagstjatter?

 

[God45]

Tänk på det som en serietidning. Hjältarna vardagstjattrar medan de slås med skurkarna eller räddar folk från jordbävningar. Inte realistiskt men kul och underlättar att få till det

 

[Krille]

Så, vilka tekniker kan man som spelledare, eller bara spelare, använda sig av för att uppmuntra till vardagstjatter?

Panty Explosion är en bra teknik.

Jag har lite svårt att isolera exakt vad det var som gjorde det, men det var naturligt att prata brorsans doujinshi, temat för punkbandet, hur en kille ska vara klädd när han dejtar, hur fina ryska flicknamn är, och hur sexig fiskestadens lokala visual kei-iga Jack Bauer är, et cetera; och rätt knepigt att prata om viktiga saker, som de onda spökmåsarna kring fyren eller spökena i simhallen eller ockultismklubbens spontana förvandling till monster eller ninjorna eller den läskiga äldre tjejen som är lite som en korsning mellan Darth Vader och Gogo Yubari.

 

[Ape of Wrath]

Skapa situationer där sådant tjatter kan förekomma naturligt, t.ex fester, väntrum, busskurer och så vidare.

Sedan kan du låta NPCs komma fram och språka om vardagliga företeelser och ställa massa frågor till RPna, till exempel vad de tycker om den nya drottningen, om de gillar ombyggnaden av hamnområdet, hur man ska få landets ekonomi på fötter och så vidare.

 

[Krille]

Så, vilka tekniker kan man som spelledare, eller bara spelare, använda sig av för att uppmuntra till vardagstjatter?

Panty Explosion är en bra teknik.

Jag har lite svårt att isolera exakt vad det var som gjorde det

En relativt vettig hypotes är att det beror på popularitetstävlingen. Den som är mest populär får slå T10 och den som är minst populär får slå T6; alla andra får slå T8. Och eftersom man röstar om dessa två varje dag (speltid, inte realtid) så blir det där sociala tjattret förbaskat viktigt.

 

[w176]

Ge dom något att arbeta med, något att vardagsprata om. Något som både är vardagligt, men har en emotionellt krok någonstans.

"Det är kväll. Ni har slagit läger i en dunge i björkskogen, stämmningen är ganska gemytlig och en doft av bränd socka ligger i luften. Varför det?"

 

[Svarte Faraonen]

Ställ frågor om saker i rollpersonernas vardagsliv. Vem är det som lagar maten när ni slår läger? Vad gör ni för att förströ er? Vad snackar ni om att lägga pengarna på när ni kommer tillbaka från uppdraget? Det är lättare att få igång folks kreativitet om du ger dem ett koncept att spåna kring, men låter dem själva utveckla detaljerna.

 

[w176]

Ge tid för såna här scener. Sätt scener där det är underförstått att man har tid att tjattra, men skapa även tid för det i andra typer av scener.

 

[Krille]

Utveckla en kultur där det sociala spelet är viktigare än att "vinna äventyret". Så fort det blir viktigare att "vinna äventyret" så blir det sociala spelet något som tar tid från att vinna äventyret, så även om det finns tid för det så gör man det inte.

Eller, utveckla ett spel där det är nödvändigt att spela det sociala spelet för att vinna äventyret. I Blå Himmel finns karaktärsdrag som är viktiga för medspelarnas förbättring. Varje spelare väljer en annan spelares karaktärsdrag och försöker nu skapa en ståry om den, med presentation, fördjupning, utmaning och avslut. Och för att göra det krävs det att man agerar mot den andra rollpersonen om dess karaktärsdrag.

Ännu bättre exempel är Panty Explosion (igen - sorry för det, men Panty Explosion är objektivt sett världens bästa rollspel), och samspelet mellan agendor, traits och monstrets tärningspott. Rollpersoner har två agendor, vanligen sociala sådana som att dejta Keitaro, bli vald till klassens ordförande, erkänna sin odödliga kärlek till Yukari, eller äta en bulle formad som en fisk. Varje agenda som inte är avklarad ger monstret två tärningar till dess tärningspott inför slutfajten. Och så fort en agenda är avklarad så får man stryka den och ta en trait istället, som reflekterar vad man lärde sig av agendan och växlar upp tärningsslag ett snäpp (från T8 till T10 etc) om traiten kan appliceras. Det gör att om ni ska ha en suck i Hälsingland att besegra monstret och vinna äventyret så måste spelarna ha tickat av minst hälften av gruppens totala agendor.

 

[Cissi]

Precis som några har sagt så handlar det om att uppmuntra och skapa situationer som inbjuder till den här formen av snack.
Jag har varit med om en SL som uppmuntrade detta på ett bra sätt. Mellan varje "action"-avsnitt i kampanjerna så hamnade vi alltid på ett värdshus, hemma hos någons familj eller runt en lägereld.
Han uppmuntrade karaktärsspel genom att låta oss slå slag för vad vi gjorde även när det var "vardags-grejer".
Ibland kunde vi sitta hela spelmöten och bara laga mat, spela poker, dricka, dansa, umgås. Det var jättekul!

Hade vi med oss NPCer så kunde de bidra genom att bjuda in RPna till detta.
"Ska vi spela kort?"
"Var kommer ni ifrån?"
"Hur fick du det där ärret?"
"Vill du hjälpa mig med maten?"
etc.

Han stannade inte heller där utan tog det lite vidare.
Han godtog inte svaret på frågan:
"Hur fick du det ärret?"
"Jag berättar hur jag fick det där ärret."

Han frågade igen tills det blev ett ingamesvar. Uppmuntra till att leva sig in i sin RP, det kan vara knöligt, speciellt om man inte är van vid det eller är van att få igenom "jag berättar det"-formen på interaktion.

Med lite invänjningsperiod så föll det sig tillslut så att vi själva kunde börja driva den formen av samtal med NPCera.
Jag tror att det kan vara nyttigt med att varva ner lite i spelomgångarna med just såna här episoder. Både för spelarnas och spelledarens skull.

 

[Rymdhamster]

De gånger jag varit med om att "vardagssnack" funkat bra och varit roligt har varit när det har gnabbats om något. Och helst inte om något som har någon bäring på spelet (dvs inte saker som "varför lyckades du inte övertala den där stadsvakten om att låta oss komma in i staden?") utan om just vardagliga saker. Det kan vara att en av rollpersonerna har en "ful ovana" som de andra "hackar" på henne för, eller att en av rollpersonerna har en åsikt som de andra kan missförstå lite lätt eller helt enkelt debattera emot.

I synnerhet om det är något trivialt som att ena rollpersonen bara har skaffat blomkålsbaserad proviant för att hon anser att blomkål är den högsta formen av föda. Plus att varje gång en spelare faktiskt fiser runt spelbordet så är det bara att dra igång "varför blomkål-disskutionen" igen =)

 

[Rymdhamster]

Ooo, en viktig sak tror jag också är att inte tvinga fram det. Uppmuntra, javisst, men tvinga aldrig och förutsätt aldrig!

Det är lite som att jag tycker att man aldrig ska kräva av en spelare att faktiskt agera ut en konverstation in game, om denne inte vill. Det leder bara till att alla börjar göra karaktärer som är antisociala med låg personlighet bara för att kunna pressentera en anledning till att de inte ska behöva prata. It never ends well =)

 

[Möller]

Utveckla en kultur där det sociala spelet är viktigare än att "vinna äventyret". Så fort det blir viktigare att "vinna äventyret" så blir det sociala spelet något som tar tid från att vinna äventyret, så även om det finns tid för det så gör man det inte.

Så det går alltså inte, med premissen jag satte upp? Jag vill spela äventyr, vinna äventyr, men jag vill ha vardagstjattret i bakgrunden för att det tillför en extra dimension till grottröjandet.

Panty Explosion är ett jättebra spel, jag håller med. Men det är inte riktigt ett rimligt exempel här.

Att ha någon form av regelmekanisk inblandning här är jag inte helt emot. Det riskerar eventuellt att få krankister att skygga och väsa »indie! meta!«, men det är intressant. Du måste ta och släppa Blå Himmel snart!

 

[Möller]

Precis som några har sagt så handlar det om att uppmuntra och skapa situationer som inbjuder till den här formen av snack.
Jag har varit med om en SL som uppmuntrade detta på ett bra sätt. Mellan varje "action"-avsnitt i kampanjerna så hamnade vi alltid på ett värdshus, hemma hos någons familj eller runt en lägereld.

Med lite invänjningsperiod så föll det sig tillslut så att vi själva kunde börja driva den formen av samtal med NPCera.
Jag tror att det kan vara nyttigt med att varva ner lite i spelomgångarna med just såna här episoder. Både för spelarnas och spelledarens skull.

Jo, att ha spelledarpersoner som snackar vardag är helt klart väldigt viktigt.

Jag tycker dock inte att det är helt lätt. Det kan bli lite jobbigt. Som sagt, spelarna vill gärna vidare i äventyret (men de har ju fel, vardagssnacket gör äventyret bättre). Och då blir det mest jobbigt när SL insisterar på att spela ut ett samtal medan man väntar på något att hända.

Denhär invänjningsperioden bör alltså helst bli så kort som möjligt. Jag har funderat, skulle det vara möjligt att använda någon form av meta-signal för att visa för spelarna att - hej, nu tycker jag det vore kul om ni snackade lite. Kort med isbrytare? Äh, jag vet inte.

 

[Cissi]

Ja det är lite klurigt.

Det som vi har gjort är att vi har fått slå för färdigheter som till synes är helt "värdelösa". Hasardspel, matlagning, sång osv. Och sen har SL inkorporerat detta i spel på något sätt.
Möjlighet att vinna pengar av NPCn som reser med oss i hasardspel. Eller en sångduell kanske?

Jag tror att det är viktigt, eftersom du har äventyrslystna spelare, att du gör vardagssnacket och vardagligheterna lite spännande också. Med möjlighet att tjäna lite på det så det inte bara blir snack.
Du måste hitta din grupps motivation.

 

[Vitulv]

Skapa situationer där sådant tjatter kan förekomma naturligt, t.ex fester, väntrum, busskurer och så vidare.

Sedan kan du låta NPCs komma fram och språka om vardagliga företeelser och ställa massa frågor till RPna, till exempel vad de tycker om den nya drottningen, om de gillar ombyggnaden av hamnområdet, hur man ska få landets ekonomi på fötter och så vidare.

Bästa svaret i tråden. Enkelt, men effektivt. Jag hade glömt hur man gjorde, men det här inlägget fick mig att tänka mycket mer än en krystad "lektion" i spelledande.

Tackar!

 

[Krille]

Du måste ta och släppa Blå Himmel snart!

Du kan ju alltid plocka hem betan från bloggen.

Edit: lade till länk

 

[slanfan]

Skapa situationer där sådant tjatter kan förekomma naturligt, t.ex fester, väntrum, busskurer och så vidare.

Sedan kan du låta NPCs komma fram och språka om vardagliga företeelser och ställa massa frågor till RPna, till exempel vad de tycker om den nya drottningen, om de gillar ombyggnaden av hamnområdet, hur man ska få landets ekonomi på fötter och så vidare.

Det här tror jag är det smidigaste sättet att lura in spelarna i konversationer.
En annan variant, för mer absurda konversationer är ju att låta fientliga SLP inbjuda till koversation eller förolämpande under strider, förslag på repliker: Ni skjuter som krattor! Kallar du det där för fäktning? och givetvis klassikern; #%!&¤@£ *&%=!!!

 

[Skarpskytten]

Precis. När jag är lite ambitiös (i mitt spelledande) så skriver jag ned lite ovidkommande saker om varje spelledarperson. Typ: "gillar jordgubbar, SAP och tycker att den nya motorvägen är hemsk". När jag är riktigt ambititös så försöker jag få mina spelare att göra samma sak. Kan funka.

 

[krank]

krankister

Krank-ister? =)