Jag förstår inte varför du nödvändigbtvis vill ha en koppling här. Såvitt vi vet finns vare sig spelledare eller spelare för vår värld, du och jag styrs inte av spelare öht. Betyder det att man bör bygga ett system där det inte finns några spelare/spelledare, utan allt ska ske mekaniskt, inklusive alla beslut?Skuggvarg said:Nu kan man ju vara krass och säga att "spelarna" som skapat dig är dina föräldrar, men nej, det är inte precis någon som har bestämt hur du blev, precis lika lite som jag tycker att spelaren ska få bestämma hur hans rollperson blir från början.
Mjae, spelaren tar väl kontroll över rollpersonen redan från början, men ur ett metaperspektiv snarare än ett in-characterperspektiv?Skuggvarg said:Hela min tanke med den här idén är att spelaren kommer in i rollpersonens liv tidigare. I ett helt kontrollbaserat system är rollpersonen redan skapad efter spelarens önskemål och spelaren tar kontroll över rollpersonen först i dennes vuxna liv. Som jag ser det.
Det, däremot, är ett intressant och greppbart mål.Skuggvarg said:Vad jag vill åt här är att man ska kunna rollspela en del av rollpersonens uppväxt.
Så vad du egentligen säger är att spelare inte ska få spela de rollpersoner de vill spela? Som spelare skulle jag nog tröttna ganska fort på ett sådant system. Varför ska det finnas ett egenvärde i att som spelare inte få som man vill?Skuggvarg said:Nej, ingen rollperson blir en perfekt person men den blir perfekt för dig, för den blir precis så som du tänkt dig. Den passar din vision och i den bemärkelsen är rollpersonen perfekt. Jag skulle hellre se att man under spelets gång själv får bidra till att rollpersonen går "åt rätt håll".
Nej, man blir en spelare som agerar på metanivå - på samma nivå man agerar när man rullar tärning, frågar varandra om färdighetsvärden, eller ritar ut kartor.Skuggvarg said:Skapar man en rollperson i ett kontrollsystem blir man ju otvivelaktigt en sorts "gud"
Varför måste det vara så? Är det inte enklare att bara skilja på "under spelmötet" och "före/efter spelmötet"? Jag spenderar inga erf på mig själv, jag rullar inga tärningar, jag snabbspolar inte förbi tråkiga resor för mig själv heller. Det finns som sagt en poäng, tycker jag, i att medan man spelar undvika metanivån, men varför undvika den mellan/före spelmöten?Skuggvarg said:Jag skulle kunna köpa hundraprocentiga kontrollsystem, om spelaren är en gud som ska skapa sig ett fysiskt skal att knalla runt i, i spelvärlden, eller om spelvärlden är en virtuell datorvärld där spelaren har en "persona" som han skapat.
Det säger väl sig i och för sig självt att system bör vara viktade, men i övrigt kan ju också SL gå in och berätta vilken typ av rollpersoner han eller hon tänkt sig - vill man inte ha med några snorrika rollpersoner är det väl bara att säga det till sina spelare?Skuggvarg said:då kan man ju bestämma att man är högadlig och har hur mycket pengar som helst, osv, osv. Okej, om allting är viktat, så att man faktiskt KAN köpa sig hög status och mycket pengar men att man då får ge avkall på något annat, då kan jag gå med på såna kontrollsystem, men annars icke.
Givetvis - vilket simuleras genom att olika personer är byggda för olika många poäng. Det är väl itne konstigare än så?Skuggvarg said:Dessutom har såna system återigen väldigt lite att göra med hur verkligheten funkar, för du KAN vara en adlig, snuskigt rik atlet som är superintelligent, lika gärna som du kan vara en utfattig bonde utan större chanser till fortsatt överlevnad. Var finns rättvisan där? Precis, det finns ingen rättvisa där. Och det är ju precis så världen ser ut, det finns ingen rättvisa.
Poängen med balanssystem är att ingen i spelgruppen ska behöva mot sin vilja spela kassa rollpersoner gång efter gång bara för att man haft otur med tärningarna. Det är helt enkelt en fråga om balans på metanivå - man kan skapa ojämlikheter jättelätt i poängsystem, men där är de ett resultat av val snarare än slump.
Japp. Och det är problemet med slumpmekanik: Vissa blir ständigt sittande med kassa rollpersoner. Därför är det rimligare att låta relativ inkompetens vara en fråga om ett val ("Jag vill spela en karaktär som är lite sämre än övrigas, så jag skapar den för 20 poäng mindre").Skuggvarg said:Mitt tal om spel som har ett system som styr till 99% var självklart överdrivet, men ändå...säg då att du bara slumpar fram dina egenskaper men du får välja själv var du vill sätta ut värdena. Tärningarna är dock ingen exakt vetenskap som lyssnar på statistikens lagar, så du skulle teoretiskt sett kunna få ett gäng jättelåga värden, och då tror jag inte det finns någon som skulle vilja spela den personen, eftersom han är kass på precis allt.
Och det är för all del en ganska rolig idé, men låtsas inte som om den vore mer "realistisk", för det är den inte.Skuggvarg said:Återigen, vad jag vill åt är att man kliver in och styr rollpersonen i ett tidigare skede.
Jo, jag förstår det. Jag förstår bara inte varför det skulle betyda mer givande eller mer roligt spel, och menar att det dessutom inte är mer realistiskt.Skuggvarg said:Likväl, trots att du säger att det inte är slumpen som bestämt vilka vänner du har, så har du ju heller inte skapat dina vänner. Det är det jag vill åt.
De förutsättningarna kan i och för sig ges helt utan slump också.Skuggvarg said:Spelaren ska inte tillåtas vara en gud som får skapa sin rollperson och dennes bakgrund helt efter eget huvud. Spelvärlden lever ju ett eget liv och då borde spelaren snarare få anpassa sig och göra det bästa möjliga av de förutsättningar han ges.
Jag gillar system som underlättar inlevelse, och därför gillar jag system som kombinerar strävan efter realism med en enkelhet som gör att man kan pilla med systemet utan att det tar plats kring spelbordet.Skuggvarg said:Men jag förstår att vi gillar helt olika system, så vi vinner kanske inte så mycket på denna diskussion.
Jag har inget emot ditt system, utom att jag nog inte skulle vilja skapa karaktärer i det särdeles många gånger innan jag tröttnade på att spela karaktärer jag inte gillade, men jag hävdar helt enkelt att det inte på något sätt är mer realistiskt än ett poängbaserat system.