Nekromanti "Uppväxtsystem" i eget rollspel

[Skuggvarg]

Hej alla nya och gamla bekantskaper!
*inväntar eventuella glada tillrop från de gamla bekantskaperna*

...
...
...

Nähä, inte det. Okej, vi fortsätter väl då:

Jag har ett minimalt regelsystem (regler är för det mesta i vägen) som jag nu vill utöka för att få en mer "realistiskt" känsla i systemet.

Vanligtvis när man sitter man ska skapa en rollperson i valfritt spel anser jag att man som spelare har alldeles för mycket makt. Eller för lite.

I vissa spel slumpas rollpersonen fram till 100%. Inte så kul att få en rollperson med Styrka 3 (tänkt Drakar och Demoner nu) när man helst vill spela en krigare. Typexempel på för lite makt. Alternativet där är att låta spelaren slå fram de värden som krävs men fördela dem valfritt i efterhand. Typexempel på för mycket makt.

Sen finns det diverse mellanvägar att gå, t.ex. att spelaren talar om vilken typ av rollperson han vill spela och spelledaren går spelaren till mötes (helt eller till viss del) och använder någon egenhändigt komponerad framslagningsmetod. Återigen för mycket makt åt spelaren (kanske).

Och sen har vi de klassiska poängsystemen där man får bygga sin rollperson helt efter eget huvud, direkt från grunden. Också där för mycket makt.

Så jag funderar nu på ett system där faktorer som normalt inte kan påverkas kommer att slumpas fram, men spelaren kommer att rollspela vissa bitar av sin uppväxt och därmed ha aktiva val, som kommer att ge spelaren en viss makt över hur hans rollperson ska bli. Nåt i stil med detta:
(Jag skriver nu utifrån ett klassiskt fantasy-perspektiv)

Rollpersonens födelsemiljö slumpas fram (vildmark, liten by, stor by, liten stad, stor stad, osv).

Rollpersonens sociala status slumpas fram (vilket till viss del baseras på uppväxtmiljön, till exempel är det nästintill omöjligt att vara adel om man föds i en liten by...men helt omöjligt är det inte).

Utseende slumpas naturligtvis fram, men utseendet kan förstås påverkas senare av diverse faktorer, det går ju till exempel att färga håret, men byta ögonfärg blir värre. Frisyren däremot är naturligtvis högst påverkningsbar.

Rollpersonen får ett slumpmässigt namn av sina "föräldrar" (vilket kan hittas på av spelledaren, någon av de andra spelarna *and there was much rejoicing*, eller kanske slumpas fram). Hur många av er där ute fick bestämma era egna namn? Hur många av er trivs med era namn? Nu kan man ju ändå byta namn och ännu enklare är det ju att byta namn i en påhittad rollspelsvärld. Vill spelaren sedan byta detta namn (högst troligt, men han kommer ju ändå att vara känd i sina hemtrakter som t.ex. "Torkel Borstbindare") så står det honom fritt att göra det.

Rollpersonens "grundegenskaper" (kalla det vad ni vill, men vi är väl alla mer eller mindre bekanta med Drakar och Demoner, härefter kallat DoD, in case of future refereringar) slumpas fram. Nej, inte de färdiga egenskaperna, men de man utvecklar under barndomstiden. Man har ju vissa förutsättningar för att bli t.ex. stark eller smidig, och dessa går i viss mån att påverka i ett senare skede, men under uppväxten är det mest lek och kanske visst arbete som formar en. Det är också troligt att rollpersonen får vissa färdigheter automatiskt, baserat på sin uppväxtmiljö (och uppväxtmiljön kan ju vara annorlunda än födelsemiljön, vilket också kan slumpas fram).

DÄREFTER kommer spelaren att få möjlighet att påverka den fortsatta utvecklingen av rollpersonens grundegenskaper och färdigheter.

På detta sätt får spelaren automatiskt en viss bakgrundshistoria "gratis" och det blir säkert lättare att bygga en trovärdig rollperson. Jag tror också att det blir lite mer intressant och roligt att skapa en rollperson på det här sättet.


Era tankar och åsikter kring denna idé? Jag har förstås full förståelse för att alla har olika tycke och smak kring hur karaktärsgenereringen bör vara men här finns alltså både slumpelement och självbestämmandeelement, vilket borde kunna tillfredsställa alla. Eller så blir alla totalt missnöjda, vad vet jag?

Jag vet i alla fall att i ett rollspel jag själv testade, där det fanns ett system som liknade detta, tyckte jag det var en väldigt annorlunda och rolig upplevelse.

 

[krank]

Vanligtvis när man sitter man ska skapa en rollperson i valfritt spel anser jag att man som spelare har alldeles för mycket makt. Eller för lite.

Jag är lite nyfiken: Jag håller med om att man i vissa system har för lite makt, men vad är det som gör att man får för mycket? Är inte det lite av poängen, att man ska kunna sitta och fila på ett karaktärskoncept i ett par veckor och sedan skapa karaktären precis så som man tänkt sig den (kompetens- och personlighetsmässigt)?

vad förlorar man på att ha "för mycket makt"?

 

[Skuggvarg]

För det första vill jag klargöra att jag själv verkligen tycker om poängsystem där man har total kontroll över sin karaktär. Men likväl tycker jag samtidigt att det känns helt fel och totalt icke-överensstämmande med hur världen ser ut och fungerar.

Jämför gärna med ditt eget liv:
Du har ditt utseende, som du inte själv kunde bestämma, men du kan i viss mån påverka det. Du gavs ett namn, som du inte själv fick bestämma, men du kan byta namn eller kalla dig något annat. Du har fått vissa fysiska och psykiska förutsättningar, som du inte heller kunde påverka, men du kan i ditt vuxna liv träna inom olika områden för att förbättra dina egenskaper och färdigheter.

Vad du förlorar på för mycket spelarmakt är att din rollperson blir lite väl perfekt. Det har absolut sin charm att kunna sitta och fila ihop ett karaktärskoncept man trivs jättebra med, men hur realistiskt är det egentligen? Då känns det som att man är någon typ av gud som skapat den person man vill vara i spelvärlden och sedan är man den personen. Det skulle dock i och för sig kunna vara ett nog så intressant koncept, att man lever i spelvärlden som en gud i mänsklig skepnad. Eller kanske man var någon typ av ängel som satt uppe i himlen och modellerade fram en människa i lera och gav den olika egenskaper, för att sedan inta människan som dess själ. Whatever, jag tycker ändå inte att det här med att ha full kontroll över rollpersonen håller i längden. Åtminstone inte om man ska se det lite realistiskt.

Likväl, i mitt system skulle du ändå få hyfsat mycket makt, över sånt du faktiskt KAN påverka. Vad du vinner på detta system är en personligare rollperson och att du slipper hitta på alla smådetaljer kring rollpersonen helt på egen hand. Du får mycket bakgrundsinfo serverat. Du blir också mer delaktig som spelare i skapandet av din rollperson, och framförallt skulle du få en mycket ovanlig upplevelse, för så gott som alla rollspelssystem jag sett använder 99% slump eller 99% kontroll. Den sista procenten är det du faktiskt kan påverka (eller inte påverka). Det här systemet skulle vara mer 50/50.

 

[Snow]

Jag säger som Krank:

För mycket makt??

Slumpsystem passar mycket bra när man inte har en aning om vad man ska spela eller vad för bakgrund figuren har. I övrigt blir man bara less.

Att man skulle slumpa sånt som ens rollperson inte har kontroll över ser jag ingen mening med. Det är ju inte rollpersonen som bygger rollpersonen. Det är ju spelaren som bygger rollpersonen. Som författare (roman eller tex manus) så sätter man sig inte och tänker:

"Hmm... min huvudperson har minsann ingen kontroll över vad han ska heta, så då drar jag fram slumptabellen".

Kanske kan man använda en slumptabell. Men då bara för att man inte har några bättre ideer själv.

 

[Svarte Faraonen]

Den här typen av uppväxtsystem finns det en del av. Har du kollat på Burning Wheel, till exempel? Det brukar framhållas som ett av de bättre exemplen på det här. Där är dock allt bestämt av spelaren, men samtidigt tvingar regelverket på dig en hel del saker som du inte kan undkomma.

Även senaste versionen av Conspiracy of Shadows (finns gratis här) använder ett liknande system.

 

[krank]

För det första vill jag klargöra att jag själv verkligen tycker om poängsystem där man har total kontroll över sin karaktär. Men likväl tycker jag samtidigt att det känns helt fel och totalt icke-överensstämmande med hur världen ser ut och fungerar.

Å andra sidan slår jag inga t20:or för att se om jag lyckas med saker och ting heller. Innan, mellan och efter spelmöten ser jag inte riktigt varför man skulle värja sig för metaperspektivet.

Jämför gärna med ditt eget liv:

Fast jag är öht inte skapad i ett rollspelssystem, och det finns ingen spelare, vad jag vet, som skapat mig.

Rollpersonen har givetvis inte valt ett dugg - den agerar på sitt plan, liksom. Det jag frågar mig är huruvida det finns något att vinna i att behandla karaktärsskaparsystemet på rollpersonens plan...

Vad du förlorar på för mycket spelarmakt är att din rollperson blir lite väl perfekt.

"Perfekt" på vilket sätt? Det är inte som om jag strävar efter att spela några supermänniskor direkt, utan snarare trasiga personer som får ångest och mår dåligt över sina relationer, sitt samvete och så vidare. Den enda "perfektion" mina rollpersoner gör sig skyldiga till är att de passar den vision jag hade för dem.

Då känns det som att man är någon typ av gud som skapat den person man vill vara i spelvärlden och sedan är man den personen.

Och det är väl precis det man gör, som spelare? Med skillnaden att man som spelare inte finns i spelvärlden, då. Man finns bara på metanivån, alltså "utanförnivån". Jag är den förste att gå med på att det är icke önskvärt ur ett inlevelseperspektiv att under spel tänka på eller lägga vikt vid metanivån med dess värden, tärningar och synen på rollpersonen som "han" snarare än "jag" - men jag undrar varför man inte kan byta perspektiv när man väl är utanför själva spelandet.

Vad du vinner på detta system är en personligare rollperson och att du slipper hitta på alla smådetaljer kring rollpersonen helt på egen hand.

"Slipper"?

Aha, det är ett system för folk som inte gillar att hitta på smådetaljer om sin rollperson... =)

"Personligare" går jag däremot inte med på; slumpen gör att min rollperson blir mer opersonlig eftersom jag inte har någon alls relation till de slumpade sakerna. Jag har inte skapat rollpersonen, det har den högst opersonliga slumpen...

Du blir också mer delaktig som spelare i skapandet av din rollperson, och framförallt skulle du få en mycket ovanlig upplevelse, för så gott som alla rollspelssystem jag sett använder 99% slump eller 99% kontroll. Den sista procenten är det du faktiskt kan påverka (eller inte påverka). Det här systemet skulle vara mer 50/50.

Själv har jag styött på flera system som, tack och lov, har 100% kontroll - jag brukar undvika system med slump i karaktärsskapandet eftersom slumpen innebär att jag blir mindre delaktig i skapandet av den persona jag ska anta under spelmötet, och dessutom riskerar nästan alltid att antingen få mitt koncept helt förändrat från min ursprungstanke eller vara t.ex betydligt mindre kompetent än jag tänkt mig (det ÄR inte roligt att ha otur, att alltid få spela den sämsta rollpersonen - vill jag spela en inkompetent rollperson, då kan jag skapa den med färre poäng, tack så mycket).

Det finns för den delen väldigt gott om system som bara använder delvis slump. DoD '91 till exempel har ett blandsystem, liksom de flesta Äventyrsspels skapelser. Mutant: Undergångens Arvtagare har valet mellan ett blandsystem eller ett rent poängbaserat system.

Faktum är att jag inte kommer på ett enda system just nu som använder 99% slump. Det vanligaste är ju t.ex "slå dina grundegenskaper, välj vart du ska sätta ut dem". Det är helt klart ett fall av typ 50/50. Tärningarna avgör hur fördelningen blir och hur överlag kompetent rollpersonen blir, men spelaren avgör hur tyngdpunkten ska ligga.


Nå; det är ditt system och du gör givetvis hur du vill. Det finns säkert en marknad även idag för "realistiska" karaktärsskaparregler.

Åtminstone inte om man ska se det lite realistiskt.

En grej till: Mitt utseende är inte framslumpat, utan beror på en kombination av mina gener och hur jag betett mig. Vilka vänner jag har är inte slumpmässigt, utan beror på min uppväxt och vart jag bott. Och så vidare. Slumpen existerar inte i vår värld, om du inte räknar kvantnivån. Ergo blir det faktiskt mer realistiskt om man helt enkelt bestämmer vilka vänner man har och sedan måste förklara hur man skaffade sig dem, eller att man bestämmer hur man ser ut och sedan måste förklara detta genom hur man levt och vilken härkomst eller vilka föräldrar man har. Det blir kausala kopplingar snarare än slumpmässiga.

 

[Skuggvarg]

Okej...känns som reaktionerna överlag blir väldigt negativa. Antagligen för att ni helt enkelt vill ha full kontroll på allt som rör rollpersonen.

För egen del känner jag att man som spelare inte borde få bestämma precis allt om rollpersonen, för då får man det alldeles för lätt. Kan man skräddarsy rollpersonen från topp till tå, såväl egenskapsmässigt, som färdighetsmässigt och utseendemässigt, inklusive social status och uppväxt, så blir det i mina ögon alldeles för perfekt.

Du har ju själv med högsta sannolikhet blivit "framslumpad" i livet, right?

 

[Skuggvarg]

Nej, har inte sett det systemet. Finns gratis nånstans?

 

[Svarte Faraonen]

Vad menar du med "perfekt"?

Och huruvida vi blivit framslumpade eller inte har inte mycket med saken att göra. Det finns andra argument för hur man ska designa regker som väger tyngre än "det är så i verkligheten", till exempel "det producerar bättre spel när spelarna kan skräddarsy sina rollpersoner så att de passar deras spelstil och planerade kampanj bättre".

 

[Ram]

Kan man skräddarsy rollpersonen från topp till tå, såväl egenskapsmässigt, som färdighetsmässigt och utseendemässigt, inklusive social status och uppväxt, så blir det i mina ögon alldeles för perfekt.

Nej, man skapas med de brister som spelaren vill spela, vilket är en rejäl skillnad.

Därmed inte sagt att jag inte gillar systemet. Jag tycker det är enormt uppfriskande med ett system som viker bort från den (numera) klassiska vägen och tycker systemet ger lite av den känsla som man får när man sätter sig ned inför ett konvent och får en komplett karaktär i händerna. Jag hör även till dem som tycker att det kan vara kul att spela gubbar som är tydligt framslumpade och att arbeta/spela efter deras förutsättningar.

Men däremot så ser jag nog dessvärre det som ett alternativ som man tar fram i bland när andan faller på, så om du siktar på att skapa ett spel som en stor andel folk faktiskt vill spela och rent av betala för i någon förlängning så bör du åtminstone ta med båda alternativen.

 

[krank]

För egen del känner jag att man som spelare inte borde få bestämma precis allt om rollpersonen, för då får man det alldeles för lätt. Kan man skräddarsy rollpersonen från topp till tå, såväl egenskapsmässigt, som färdighetsmässigt och utseendemässigt, inklusive social status och uppväxt, så blir det i mina ögon alldeles för perfekt.

Bara om man vill skapa perfekta karaktärer...

Du har ju själv med högsta sannolikhet blivit "framslumpad" i livet, right?

Nej?

Ingen av oss har blivit framslumpad, som jag förklarade tidigare - vi är resultatet av kausala samband - jag är X eftersom Y. Jag har inte blivit X av "slumpen" eller för att nån slog en tärning. jag blev sådan här eftersom jag fick de här genetiska förutsättningarna (vilket berodde på mina föräldrar) och eftersom jag växte upp i det sammanhang jag växte upp i. Ingen slump där.

 

[wilper]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">För egen del känner jag att man som spelare inte borde få bestämma precis allt om rollpersonen, för då får man det alldeles för lätt. Kan man skräddarsy rollpersonen från topp till tå, såväl egenskapsmässigt, som färdighetsmässigt och utseendemässigt, inklusive social status och uppväxt, så blir det i mina ögon alldeles för perfekt.</div></div>

Jag tycker mig se simulationistiska tendenser här, dvs, man får inte välja i verkligheten, varför skall man få välja i spelet?

Själv menar jag att det är klart att man skall få välja allt. Det är ju ens egen rollperson, det medel man har att påverka spelet och verktyget för att påverka historien. Varför skulle man låta sådan hänfalla åt något så simpelt som slag i en tabell och riskera att redan innan spelet börjar vara obekväm med sin rollperson?

 

[Ram]

Ingen av oss har blivit framslumpad, som jag förklarade tidigare - vi är resultatet av kausala samband - jag är X eftersom Y. Jag har inte blivit X av "slumpen" eller för att nån slog en tärning. jag blev sådan här eftersom jag fick de här genetiska förutsättningarna (vilket berodde på mina föräldrar) och eftersom jag växte upp i det sammanhang jag växte upp i. Ingen slump där.

Det finns dock en ansenlig mängd faktorer som bör ses som slumpmässiga. Att din far och mor träffades, att du växte upp med de personer omkring dig som du gjorde etc. Det finns ett stort antal händelser som kunde ha inträffat eller som struntade i att göra det. Antag att du hade förlorat en förälder till sjukdom eller olycka i unga år? Antag att din bästa kompis som du tillbringade nästan hela din fritid mellan sju och elva års ålder hade flyttat/inte bott där så du hade umgåtts med någon annan i stället? Antag att den person som mobabde dig under hela låg- och mellanstadiet inte hade funnits? Antag att du inte hade kunnat utbilda dig som du har gjort av en eller annan anledning? Osv. Händelsekedjan i ditt liv fram till nu må vara kausal, men det hade andra händelsekedjor också varit.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker mig se simulationistiska tendenser här, dvs, man får inte välja i verkligheten, varför skall man få välja i spelet?

Inget fel med simulationistiska tendenser. Däremot är det långt ifrån det enda sättet på vilket de kan uttryckas.

 

[Skuggvarg]

Nu kan man ju vara krass och säga att "spelarna" som skapat dig är dina föräldrar, men nej, det är inte precis någon som har bestämt hur du blev, precis lika lite som jag tycker att spelaren ska få bestämma hur hans rollperson blir från början.

Hela min tanke med den här idén är att spelaren kommer in i rollpersonens liv tidigare. I ett helt kontrollbaserat system är rollpersonen redan skapad efter spelarens önskemål och spelaren tar kontroll över rollpersonen först i dennes vuxna liv. Som jag ser det.

Vad jag vill åt här är att man ska kunna rollspela en del av rollpersonens uppväxt.

Nej, ingen rollperson blir en perfekt person men den blir perfekt för dig, för den blir precis så som du tänkt dig. Den passar din vision och i den bemärkelsen är rollpersonen perfekt. Jag skulle hellre se att man under spelets gång själv får bidra till att rollpersonen går "åt rätt håll".

Skapar man en rollperson i ett kontrollsystem blir man ju otvivelaktigt en sorts "gud" och det är denna idé jag vill vända mig ifrån och försöka skapa något som gör att rollpersonen känns mer naturlig, än någon sorts laboratorievarelse skapad enligt den mall man tänkt sig.

Till mitt systems nackdel kan man dock påpeka att även rollpersonens personlighet då borde slumpas fram, så jag går med på att bita mig själv i tummen här.

Gillar och gillar att hitta på smådetaljer...jag menar att rollpersonen får lite mer av ett eget liv. Och för egen del tycker jag det är jättejobbigt att sitta och minutiöst skapa en rollperson in i minsta detalj med massor av bakgrundshistoria, så till viss del har du väl rätt. Detta system hjälper de spelare som tycker det är jobbigt att skapa rollpersonens historia.



Jag skulle kunna köpa hundraprocentiga kontrollsystem, om spelaren är en gud som ska skapa sig ett fysiskt skal att knalla runt i, i spelvärlden, eller om spelvärlden är en virtuell datorvärld där spelaren har en "persona" som han skapat.

Själv kan jag som sagt inte köpa kontrollsystemen helt, även fast jag själv gillar dem...då kan man ju bestämma att man är högadlig och har hur mycket pengar som helst, osv, osv. Okej, om allting är viktat, så att man faktiskt KAN köpa sig hög status och mycket pengar men att man då får ge avkall på något annat, då kan jag gå med på såna kontrollsystem, men annars icke. Men det jag sett av såna system har då inkräktat på andra områden, så att om man vill vara högadlig får man väldigt lite poäng att köpa grundegenskaper och färdigheter för istället, så det haltar ganska mycket. Dessutom har såna system återigen väldigt lite att göra med hur verkligheten funkar, för du KAN vara en adlig, snuskigt rik atlet som är superintelligent, lika gärna som du kan vara en utfattig bonde utan större chanser till fortsatt överlevnad. Var finns rättvisan där? Precis, det finns ingen rättvisa där. Och det är ju precis så världen ser ut, det finns ingen rättvisa.

Mitt tal om spel som har ett system som styr till 99% var självklart överdrivet, men ändå...säg då att du bara slumpar fram dina egenskaper men du får välja själv var du vill sätta ut värdena. Tärningarna är dock ingen exakt vetenskap som lyssnar på statistikens lagar, så du skulle teoretiskt sett kunna få ett gäng jättelåga värden, och då tror jag inte det finns någon som skulle vilja spela den personen, eftersom han är kass på precis allt.

Återigen, vad jag vill åt är att man kliver in och styr rollpersonen i ett tidigare skede. Dessutom blir det faktiskt ingen jättestor skillnad, då de egenskaper som slumpas fram trots allt är ett barns.

Här är ett exempel, med Expert-DoD som grund, din rollperson heter Knut och är sju år och har fått följande värden:

STY 7
STO 7
FYS 6
SMI 5
INT 6
PSY 5
KAR 5

Inga stora variationer, 6 anses här vara ett normalvärde för en sjuåring. Knut är nu lite längre än de flesta sjuåringar, och lite starkare, hans naturliga arv efter sin far som råkar vara smed. Han är inte lika rörlig som andra barn men ingen stor skillnad, dessutom är han kanske lite blyg av sig och mer orolig och nervös.

Bara en enkel tolkning.

Vad vill du nu, som spelare, att Knut ska ägna sig åt under uppväxten? Låt säga att han vill träna sig till någon typ av stridsman. Han kommer då att få diverse bonusar i STY, SMI, FYS. vill han istället bli jägare kanske det snarare är SMI, FYS och INT han får bonus i. Du förstår. Eftersom han är naturligt stark har han bättre förutsättningar att bli krigare, dvs han kommer att kunna bli starkare än andra, men han kan också välja någon annan inriktning på sitt liv och "jämna ut" sina egenskaper och bli mer jämnbra på allt.


Självklart är inte ditt utseende helt framslumpat utan beror ju på generna, men din ögonfärg beror knappast på hur du har betett dig. Du kan inte styra såna fysiska faktorer, men visst kan du styra andra saker.

Likväl, trots att du säger att det inte är slumpen som bestämt vilka vänner du har, så har du ju heller inte skapat dina vänner. Det är det jag vill åt. Spelaren ska inte tillåtas vara en gud som får skapa sin rollperson och dennes bakgrund helt efter eget huvud. Spelvärlden lever ju ett eget liv och då borde spelaren snarare få anpassa sig och göra det bästa möjliga av de förutsättningar han ges.

Men jag förstår att vi gillar helt olika system, så vi vinner kanske inte så mycket på denna diskussion.

 

[Skuggvarg]

Med "perfekt" menar jag "så att rollpersonen helt överensstämmer med spelarens vision om rollpersonens utseende, personlighet, uppväxt, bakgrundshistoria och egenskaper". Det stör mig när spelarna får för mycket makt över detaljer som de inte borde kunna styra. Okej, man kanske tycker att spelarna ska få vara såsom gudar och kunna "designa" de personer de vill gestalta, men då får man erkänna att det är så man vill ha det.

 

[Skuggvarg]

Om spelaren då inte vill skapa några brister? Tänk dig den klassiska koboldspelaren (som ändå inte skulle vilja använda mitt system).

Nej, ambitionen är inte alls att skapa ett system för massorna. Jag skapar det helt för egen del, ett system jag själv trivs med.

 

[Svarte Faraonen]

Hela ditt resonemang verkar bygga på att du blandar ihop spelarens och rollpersonens kontroll över saker. Spelaren (personen vid spelbordet) kan mycket väl ha kontroll över saker rollpersonen (den fiktiva personen) inte kan kontrollera. Rollpersonen behöver inte vara en gud eller en allsmäktig varelse bara för att spelaren har den makten.

Däremot har jag inget emot uppväxtsystem som så, utan tycker snarare de är intressanta och skapar en mer levande rollperson. Jag ser bara inte behovet av att föra in slumpen i dem.

 

[Skuggvarg]

Känns som du misstolkar mig med vilje. Du borde förstå vad jag menar. Ingen har bestämt hur du skulle bli, och du kunde inte själv bestämma varken namn, utseende, födelseplats, uppväxtplats eller en hel hög andra saker. Däremot kunde du bestämma vad du skulle göra på fritiden, vad du skulle läsa på gymnasiet, osv.

 

[Snow]

Jag tror nog att jag vill ha något som är antingen eller, inte en sammanblandning. Om jag har ett färdigt koncept och vill pilla med allt så vill jag inte att slumpen blandar sig i.

Sen tycker jag det är roligt att göra rollperson i n2. Då vet man att man på sin höjd kan tänka sig romantiska framtidsdrömmar. För sen åker man i fängelse obönhörligen. Och sen blir man kriminell. Det är roligt. Och jag gillar rollpersonerna som trillar ut.

Som slutkläm: Jag kommer nog aldrig att avfärda eller köpa ett rollspel enbart på rollpersonstillverkningen. Om det skulle vara jätteilla är det oftast mycket enkelt att ändra själv. Men oftast använder jag systemet som det är. Det är enklare än att börja ändra. Mina åsikter ovan är alltså bara om jag skulle göra ett eget spel.